Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

Tack snälla fina ni 🙏😍!! Allt ni skriver här, och i era trådar, betyder så mycket för mig och mitt ”nykteri”! Och jag håller så himla hårt på alla som är i kämpa-fasen, och håller så himla av alla som fortfarande bryr sig fast de kommit så långt och är i massa andra faser ❤️!

Jag har en tröja som det står ”Always be yourself - unless you can be a unicorn, then always be a unicorn” (det är eg kidsens tröja, men ingen använder den, så jag brukar ha den på jobbet ibland när jag är trött på att verka seriös…😆). Det här med att mata på och att gilla läget - det är precis vad jag gör 😊. Men ibland undrar jag om det är så att jag innerst inne går och tror att jag ska vakna upp på morgon 91 och ha blivit en unicorn… Som att nittio dagar är en magisk gräns, bakom vilken man liksom är ”klar” och ”på andra sidan” (med plötslig unicorn-mentalitet och ett skimrande horn i pannan). Matandet och görandet och gillandet av läget bestämde jag, med kraft, skulle gälla minst 90 dagar. Se klart sa till mig: ”Sluta tänk och bara GÖR det nu för fan!!” (Nej det sa hon verkligen inte - alltihop var oerhört mycket mjukare och vackrare än så! Men orden som blev kvar när jag komprimerade meddelandet och pratade på skarpen med mig själv blev ungefär så 😄). Jag sa till Se klart ”Japp! jag KAN göra det, så som man gör med sånt som bara SKA göras -oavsett, liksom”. Den utgångspunkten (skit-i-att-tänka-bara-GÖR-det-nu-för-fan) har funkat otroligt bra för mig. Att sluta dricka, visade det sig, var (för mig) inte som att dyka och rota i- och försöka lösa ett fasligt komplext problem. Det var att hitta ett tanke- och förhållningssätt som gjorde att det gick tillräckligt lång tid. Tid för att verkligen förstå och landa i att veta att jag inte vill tillbaka till där jag var (och att där hamnar jag om jag försöker mig på ett glas). Och jag är storm-glad över livet som det är nu och kommer naturligtvis inte att börja dricka igen bara för att jag (troligtvis) upptäcker att jag inte blir en unicorn på dag 91! Men jag (som inte tänker så mycket…🙃) tänker att jag ska börja iaktta de successiva förändringar som sker, med lite större medvetenhet om vad de faktiskt betyder för mig. Ingenting kommer ju att hända just iom dag 91 - jag fortsätter att inte dricka och fortsätter att (i mina bästa stunder) vara gräsand 🦆💁🏽‍♀️. Allt det viktiga och fina händer ju hela tiden! Det vet jag redan, men jag ska bara börja veta det ännu lite mer… 😊

💖🦆

Li-Lo

Hej Annabell

Vi i admi försöker läsa alla inlägg och det är ofta jag blir översköljd av tacksamhet för att få ta del av den klokskap som delas här. Forumet är ert, användarnas och vi i admi skriver sällan något "baraföratt". Även om impulsen alltid finns där. Nu står jag inte emot. Kanske är det fredagen, solen som påverkar?

Jag vill iallafall säga att ditt inlägg fick mig att le, humma instämmande och väckte reflektioner som jag tar med mig under dagen. Hoppas att det är okej att jag hoppade in.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

@Annabell Du har så himla rätt. Vårt tänk förändras hela tiden på den nyktra resan. Det som i början var svinsvårt blir okej och sedermera rätt så lätt. Insikterna landar i oss en i taget. Att ta sig tid att reflektera över sin nyktra resa väcker tacksamhet på djupet. Det är nästa omöjligt att både förmedla och läsa sig till hur man förändras med tiden. Man måste liksom uppleva det själv. Men man kan välja att lita på andras ord - och nu hoppas jag att många nykomlingar tar till sig ditt fina inlägg ❤️

Kram 🐘

@Annabell Vilket härligt och underbart inlägg! På söndag vaknar jag upp till dag 91 och hoppas att jag inte har förvandlats till en unicorn😂. Jag håller med dig fullständigt i att allt det viktiga och fina händer hela tiden, varje dag. Det är som ett nytt liv och dag 91 är bara början, eller en fortsättning på ett nytt förhållningssätt och livsstil som innehåller de värden som är betydelsefulla för mig.

Tack för att du delade mig dig och ha en fin fredag💕🌷

@annabell måste bara säga hej! Hej! Vad fint att läsa ditt inlägg. Tänkte först; äsch, generad- känsla när du nämnde vårt samtal, eller prat fram och tillbaka. Men jag blir också väldigt glad för jag vill förmedla saker och erfarenheter när jag skriver (åtminstone ibland och främst hos andra). Tänker: om vi kan dela med oss så kanske vi kan korta varandras knöliga resor och komma enklare liksom upp på vägen med stark hållning och känslan av att vara sin egen unicorn- eller forumets, en gräsand och enhörning i en 🌟 Jobbet ska ju höras sen- långpromenaderna och då måste varenda steg bara klivas på, travas.
Idag hade jag några barn hemma på vardagsmiddag, de är ju vuxna så förr i tiden bjöds alltid vin till köttfässsåsen. Även förr- för bara ett år sen. Var liksom kvar i nåt ett bra tag. Trots att jag själv inte drack. Nu glömmer jag bort. Passerar inte ens det bortre synfältet. På så vis händer och händer det grejer precis hela tiden i det som förr tycktes vara själva sinnebilden för det händelselösa livet. Tänker på dig och hejar- verkar du inte behöva men jag gör det ändå. Kram 🌼🌱🌸

Ny månad igen 🙂. Den tredje utan alkohol 😀. Ska inte tumma upp mig själv alltför mycket, så det får bli en ✌️för december och januari 😇!

Det här med att upprätthållandet av att vara nykter är ett slags evighetsgöra har (precis som ”en dag i taget”) visat sig INTE vara nåt som alla på forumet som kan det här 💜, bara slänger ur sig lite klyschigt… Nä, det är ju väldigt rakt upp & ner sant och precis som det är. Det här kommer tydligen inte att ”bli klart” nångång har jag insett. Jag tänkte lite där på dag 50 att ”fan vad härligt - NU känner jag att jag är klar med att sluta dricka!” och grät typ en stolt skvätt i bilen över att jag varit så himla duktig och att det nu var över 😅. Efter ca en kvarts gråtmilda gratulationer av mig själv började jag tänka att ”men om jag inte ska börja dricka igen, så måste jag ju fortsätta med slutandet…” Då förstod jag att jag verkligen bara är i början av ett nykterhetsarbete och att det kanske aldrig kan bli ett ”slutet” på det (man kommer ju aldrig att säga ”nämen nu är jag i slutet på nykterheten - snart är den klar!” liksom…) Sen är det ju iofs en viss skillnad mellan att sluta dricka och att fortsätta att vara nykter! Ibland känns den skillnaden jättestor, men ibland fortfarande pytteliten för mig… Ibland är nykterheten så enkel och självklar, men ibland måste jag backa hem och tänka precis som i början av slutandet… En dag i taget! 🦆🤗❤️

Precis så är det AnnaBell, jag tror inte man blir riktigt klar med det, men att det för många övergår i mer livsreflektion. Du uttrycker det så roligt. @Annabell skrev:"man kommer ju aldrig att säga ”nämen nu är jag i slutet på nykterheten - snart är den klar!” liksom…) " Om man inte längre kan hantera livet genom att dricka måste man hitta andra sätt. I början upptar ”slutandet” många tankar, sen handlar det mer om att inte börja igen och då behöver man hantera livet utan att fly, hitta kulet på andra sätt etc. Jag tror att reflektionerna är jätteviktiga. Första gången jag hade en lång sammanhängande nykterhet återföll jag efter 11 månader när pappa dog, livet brakade fram utan återhämtning. Det gick väldigt snabbt att hamna på ruta 1. Eller inte 1 kanske men ändå, tillbaka i träsket.
Härinne finns så mycket livsvisdom att hämta och jag tänker att nykterheten inte bara handlar om att inte dricka utan också om att hitta nya vägar när livet inte går på räls.

Jag skrattade också @annabell, lite som med coronan då jag minns att jag tänkte; ”nämen nu har vi testat det här” det var spännande på sitt sätt men det räcker så. Det är ju verkligen sant att det där arbetet bara fortsätter, gissar det även gäller livet i största allmänhet. Vilket stundtals kan ge lite lägre energi-påslag. Nykterhetsarbete låter ju så oändligt tråkigt dessutom.. har en kollega som jobbat med det dryga tio år och jag brukade fråga henne med ojämna mellanrum hur det var och ibland sa hon att hon visst kunde sakna ett glas vin till en köttbit och jag liksom; ”jag visste det” SÅ jäkla kul är det inte att vara nykter.
Igår kom jag att tänka på en kompis jag har som ofta ger mig dåligt samvete. Oftast av skäl jag inte riktigt förstår- men jag förstår så pass att jag aldrig är ”tillräcklig”. Jag kanske hör av mig för sällan, inte vid rätt tidpunkt etc. Har under många år haft ett dovt dåligt samvete över allt jag inte är- för henne. Härom dagen kom jag på att jag inte kan mer än såhär. Jag har inte bättre känselspröt eller mer tid eller empati.
Den känslan var helt klar. Den var inte tyngd av skuld eller automatiserad skam över att vara en dålig vän.
Det betydde något för min inre… hållning. Och det är en lite senfärdig konsekvens av att vara nykter. Sorteringen. Ordningen i livet och med relationerna.
Men med tiden avtar också kopplingen lite mellan nykter- och leva livet. Det är bra, och skönt! Jag tummar upp inträdet i månad tre- så himla bra gjort ju! Kram 🦄🦆 🌟🎂💕

Tack fina ni för meddelanden 🤗💞! Jag är nog mer av en läsare än skrivare när det gäller andras trådar, men jag följer er resa, hejar och låter mig inspireras (ba så ni vet 😍!).

På sistone har jag vid ett antal tillfällen märkt att jag nästan önskar att ”trolleritricket inte var avslöjat” på det där oåterkalleliga viset som det är… Dvs nästan önskat att jag kunde lura mig själv igen, att drickande inte är så himla bekymmersamt och hemskt.

Det här gör mig vaksam på ett gammalt hederligt tjatterfjant-trick som vi berört tidigare här i tråden. När jag upptäcker att jag för ett samtal ”över huvudet på mig själv” som inte är sug-styrt alls. Mer nåt som ter sig som en helt rimlig dialog mellan två smartingar om drickandets vara eller inte vara. I själva verket är det bara tjatterfjanten som slunkit ut ur lådan i förnufts-förklädnad och spelar oskyldig och vettig 🙄. Men eftersom att trolleritricket ju är avslöjat, så hjälps det inte hur han än argumenterar. Jag kommer inte att dricka (inte en chans), men är inne i nån slags fas där jag inte är så himla glad över detta… Ganska sur faktiskt, och inte får jag tag på gräsanden heller… 😞

Tror att jag fastnat lite i att deppa över det som faktiskt VAR väldigt bekymmersfritt och guldigt med drickeriet… Har läst inlägg från ”gamlingar” i Vidare livet, som de skrev vid dryga två månaders nykterhet för att se hur de kände sig. Hittade det här i Se klarts tråd Knyttets sång: ”Jag måste grotta ner mig även i det som varit roligt. Liksom noga titta på den här både glimrande och grå stenen jag håller i handen just nu och överväger att kasta över bord för all framtid...” Det är nog det jag håller på med. Och det braiga är att jag varit nykter så pass länge att det inte är nån risk att jag impulsstyrt fattar ett beslut att hinka vin bara för att jag vågar snegla på de glimrande delarna av stenen! Jag får bara låta mig hållas med detta, och med surande tills det går över 😊. Och HEL-sur är jag verkligen inte. Bara lite!

Fredagskram till alla 🥰!

majken_r

@Annabell men så bra beskrivet av det som jag också känner att jag är i. Underbart när man blir serverad välformulerade meningar om det som faktiskt är lite krångligt👌🏼💕

@annabell @majken
En sömnlös stund och jag kikar in och vill bara säga JA. Det är krångligt. Rörigt också. Får ingen ordning på tankarna sådär ett par månader in. Det händer än idag att jag hör tjatterfjanten pipa på ett löjligt vis under trossbotten. ”Ska flyktsodan verkligen aldrig aldrig aldrig få komma tillbaka?”
Nix säger gränsvakten- finlandssvensk. Tjatterfjanten glömmer alltid följande-som då gränsvakten passar på att påminna om.
”Minns du hur det var? Säger Gränsis.
Inte riktigt- tänker jag då.
Då påminner han mig om: när du somnade på toaletten, familjemiddagen, om du minns?
Knappt- säger jag.
(Tjatterfjanten tynar ofta bort lite när jag och G-V kommer i prat- dialog.
Sen minns jag. Som ett riktigt gammalt minne känns det ibland, ni vet; hur var det när jag lärde mig simma? Hur var det när jag fick en lillasyster?
Så får jag gå tillbaka, backa lite för att se helt klart; hur livet blivit. Jag lovar: bra. Så bra som ett liv ens kan vara. Alltid kul- nej det behöver förstås sägas.
Men tjatterfjantens - översiktsradie är 12 grader.
Med en gränsvakt vid sidan så kan du gå 360. Hela varvet. Minnen- alls sorter.
Men mot slutet brukar det komma, konstigt nog faktiskt att det kommer nästan sist. Just det.
Jag drack ju inte som alla andra. Jag drack alltid mer. Många som drack som jag, som fortsätter. De ligger än så länge och kanske aldrig i rännstenen. De vaknar mest varje dag med ångest, den där kemiska. De ligger på soffan men vilar inte. De säger saker de vill ta tillbaka nästa dag.
De tänker; jag kanske ska skippa att dricka idag men sen gör de inte det ändå för det är svårt. Det är det. Bli nykter är inte för tunnisar utan för de modiga. De som vågar lita på. Alla möjliga saker. Att livet bär. Räcker till. Nykter är för alla de som vill mer och jag tänker inte ett ögonblick på jobbet eller nån jädra kavaj. Jag tänker på allt det andra.
Veckan hade jag brief/möte med ett team som gör massa nya saker på jobbet. Varenda dag säger de att de inte fattar hur allt ska gå till eller hur det ska bli.
Då säger jag: det är bra.
Det är precis som det ska. Det är nya, svåra grejer.
Klart det inte går att fatta allt från första början. Det är därför just vi gör det här, för att vi klarar svåra grejer. .
På amerikanska nykter- forum skriver många; We can do hard things. Det låter lite bättre men svåra grejer- också bra.
För två år sen hade jag inte svarat så till mina medarbetare. Jag hade varit stressad och- osäker. Kanske dessutom lite bakis.
Den där gamla stenen är överbord. Tjatterfjanten har tystat for now. Gränsvakten- alltså någon som vaktar dig. Så efterlängtad, alltid vaken numera. Kram kram och godnatt eller god gryning. 🦄🦄

@annabell @majken
En sömnlös stund och jag kikar in och vill bara säga JA. Det är krångligt. Rörigt också. Får ingen ordning på tankarna sådär ett par månader in. Det händer än idag att jag hör tjatterfjanten pipa på ett löjligt vis under trossbotten. ”Ska flyktsodan verkligen aldrig aldrig aldrig få komma tillbaka?”
Nix säger gränsvakten- finlandssvensk. Tjatterfjanten glömmer alltid följande-som då gränsvakten passar på att påminna om.
”Minns du hur det var? Säger Gränsis.
Inte riktigt- tänker jag då.
Då påminner han mig om: när du somnade på toaletten, familjemiddagen, om du minns?
Knappt- säger jag.
(Tjatterfjanten tynar ofta bort lite när jag och G-V kommer i prat- dialog.
Sen minns jag. Som ett riktigt gammalt minne känns det ibland, ni vet; hur var det när jag lärde mig simma? Hur var det när jag fick en lillasyster?
Så får jag gå tillbaka, backa lite för att se helt klart; hur livet blivit. Jag lovar: bra. Så bra som ett liv ens kan vara. Alltid kul- nej det behöver förstås sägas.
Men tjatterfjantens - översiktsradie är 12 grader.
Med en gränsvakt vid sidan så kan du gå 360. Hela varvet. Minnen- alls sorter.
Men mot slutet brukar det komma, konstigt nog faktiskt att det kommer nästan sist. Just det.
Jag drack ju inte som alla andra. Jag drack alltid mer. Många som drack som jag, som fortsätter. De ligger än så länge och kanske aldrig i rännstenen. De vaknar mest varje dag med ångest, den där kemiska. De ligger på soffan men vilar inte. De säger saker de vill ta tillbaka nästa dag.
De tänker; jag kanske ska skippa att dricka idag men sen gör de inte det ändå för det är svårt. Det är det. Bli nykter är inte för tunnisar utan för de modiga. De som vågar lita på. Alla möjliga saker. Att livet bär. Räcker till. Nykter är för alla de som vill mer och jag tänker inte ett ögonblick på jobbet eller nån jädra kavaj. Jag tänker på allt det andra.
Veckan hade jag brief/möte med ett team som gör massa nya saker på jobbet. Varenda dag säger de att de inte fattar hur allt ska gå till eller hur det ska bli.
Då säger jag: det är bra.
Det är precis som det ska. Det är nya, svåra grejer.
Klart det inte går att fatta allt från första början. Det är därför just vi gör det här, för att vi klarar svåra grejer. .
På amerikanska nykter- forum skriver många; We can do hard things. Det låter lite bättre men svåra grejer- också bra.
För två år sen hade jag inte svarat så till mina medarbetare. Jag hade varit stressad och- osäker. Kanske dessutom lite bakis.
Den där gamla stenen är överbord. Tjatterfjanten har tystat for now. Gränsvakten- alltså någon som vaktar dig. Så efterlängtad, alltid vaken numera. Kram kram och godnatt eller god gryning. 🦄🦄