Tack @miss lyckad
Nej, att vara full och odla känns lika ovärt som att ta hand om barn eller djur när man är påverkad… mitt minsta barnbarn fyller snart två. Tänker att hela hennes liv så kommer jag att vara pålitlig.
Det känns stort.
Ska också så romantica-tomater. Men för övrigt ska jag fokusera på blommor i år.
Kram kram!

En kommentar till MissLyckad - har provat både sockerärtor och salladsärtor och tycker nästan att salladsärtor vinner. De är rätt lättodlade. Mycket goda båda två.
Kul att ta del av dina odlingsdrömmar SeKlart. Zinnior var ju fint, men det tog ju större delen av sommaren innan de gick i blom. Satte dem säkert för sent och har fönster åt fel håll…
Det är nog Forumet och ditt skrivande SeKlart som fick mig att återuppta mina odlingar. Jag gillar det verkligen.

Vad glad jag blir för era små odlingskommemtarer! Jag ska så mina zinnia nu/ mina kom också ganska sent men sen blommade de till långt in på hösten. Kan även rekommendera Blomstermorot, och lite lågväxande krasse + lite rostiga ringblommor. Jag är ganska dålig på väderstreck och annat/ men dessa kan nog alla lyckas med! Även luktärter ska ju sättas nu.
Kram på er 🌱

Jag trappar ju ner min ssri nu efter nästan 4 år. Har mått bra hela tiden av dem, men också känt att jag vill testa, och har resonerat med min läkare.
Vi bestämde att gå från 100 till 75 mg. Därefter ner till 50.
Det har jag gjort under ett par veckor, snart tre. Märkte efter ett par veckor ett ”drag” av mig själv som jag nästan glömt och det är min febriga hjärna. Alltså den kan gå på högvarv- med idéer, (inga konstiga grejer) men det går så fort. Tankarna rusar lite- kan hålla tjugo grejer i huvudet. Ja, nån sorts hög nivå av aktivitet. Minns detta från tidigare. Aldrig slagit över i nån maniskhet- däremot måste jag lugna ner mig för det går för snabbt för min omgivning = blir himla otålig.
Pratade med läkaren om detta och att jag ska stanna på den här dosen lite längre. Så får vi se.
Sover bra, vaknar väldigt tidigt vissa dagar. Hm. Har nog inte vilat så mycket som jag för det mesta ändå gör.
En annan grej; blev så arg på min man idag pga en ganska bagatellartad sak. Men så snabbt- superarg! Det gick (ganska) snabbt över men det var väldigt länge sen… (nu är jag bara sur).
Känner att jag verkligen ska passa på hur jag mår, både i kroppen och knoppen,. Och inte minst- alltså att jobba mycket kan jag göra- men vill inte vara gränsande till manisk. Och hoppas att detta inte följs av dipp och melankoli. Känner jag också igen från förr…
Skriver inte så mkt för den bästa av alla intresse-klubbar, nån måtta får det vara. 😩Men för att jag själv ska komma ihåg.
Kram alla! 🌱💕

@Se klart Åh, nu blir jag också odlingssugen!! Men ska hia mig, som AH brukar skriva. Jag har fullt upp som det är. Eller så kan jag kanske ha lite krukor på altanen iaf?
Vilka spännande iakttagelser ang din ssri. Hjärnsn är ett känsligt organ, helt klart. Låter klokt att stanna på en nivå där livet fungerar.
Själv ska jag pausa mina hormontillskott ett par veckor pga en mindre operation. Men tydligen finns det propprisk. Oroar mig lite för hur det kommer påverka sömnen och humöret. Pillret har hjälpt supermycket för ffa sömnen. Och utan sömn funkar ju ingenting!
Kram till dig goa Se klart❣

@sattva och @vida, så bra att vi kan må bättre med våra piller och tillskott. Jag är en ivrare av dem vid behov. Tar ju östrogen och slipper svettas ihjäl och vara allmänt låg. Också ett skydd emot benskörhet- hjärta och kärl. Men vill inte knapra på i onödan. Sen är väl frågan vad som är dåligt mående ”i onödan” eller helt enkelt en del av att leva. Jag funderar.
@sattva - jag vet att du har massor av fullt upp och det ska ju inte vara något tvång, utan lustfyllt med odlingen. Jag odlade inte ett smack förrän för två år sedan. Men har läst väldigt mycket om odlingens påverkan på våra psyken. Och långt tidigare var trädgårdsfix en av de få sakerna som höll mig hyfsat nykter om somrarna…
börja pytte-smått. Fem luktärter och två tomater. Du kan så i glass-lådor! Eller bredd-så, pionvallmo och dill? planteras sedan vidare i små tussar när det är dags för omskolningen.
Det är helt okej att misslyckas lite smått och slänga de nedbrytbara små papp-krukorna. Värre saker har hänt i våra liv.
Kram kram 🥰

I morse försov jag mig av värsta sorten. Den som kommer av att somna kl 03 i soffan, med urladdad telefon fastklistrad på ryggen… och tid hos tandläkaren 08:15 för en liten men ändå pysslig sak. Gaah.
Det är inte hundra med sömnen, pillrens, de obefintliga Imovanen- som jag alltså ej längre har.
Jag tänker att det är så just nu, en period. Försöker sänka kraven på mig själv på samma sätt som när jag slutade dricka. Hjärnan kämpar, så känns det. Tid och tålamod. Självsnäll.
När jag tänker tillbaka så har jag jobbat väldigt mycket med min självsnällhet men en hel del har kommit automatiskt! (Note to alla som är nya här/ allt är inte kämpande. Rätt vad det är kommer ett stort fett paket på posten- avsändare okänd- ballonger insikter glädje- helt utan egen insats, så kan det kännas)
Det har varit mkt lätt för mig att ställa väldigt höga krav. Att vara missnöjd med mig. Att liksom piska på mig- när jag inte har orkat hela vägen- som en sån där stackars-kossa i ett fattigt land.
Det senaste året har inneburit förändringar på två sätt.
1. Jag orkar nästan allt. Min energi räcker för det mesta till. När den går ner, känns det normalt och inte konstigt. Jag är i ganska bra takt med mig själv.
2. Jag ser inte så många skäl att klaga på mig själv. Jag missar saker, är inte det minsta perfekt som chef. Ibland jättedålig.
Ibland backar jag. Ibland framhärdar jag. Jag kan ju låta helt och håller oberäknelig men på många sätt känner jag mig rätt mänsklig med de naturliga saker som ingår däri.
Fick en blixt-inkallelse till ett möte med överordnad:
Mitt vanliga (förra) jag; Hjälp. vad är det NU jag har gjort för allvarligt fel?
Mitt jag just nu: har jag missat något? troligen inget, kanske något. Det hör till i alla dessa processer vi genomgår.
Med det rätt så tunga lodet inombords går jag in i mötet på måndag.
Så, ursäkta röran- insidan bygger fortfarande om. Kram alla som behöver en, just idag. 🌱💕

@Se klart Tack för tipsen! Just idag, med regn o nlåst, känns det avlägset till vår o sommar. Men den kommer!!
Det finns ju odling, trädgård etc som behandlingsform. Grön rehab. Ännu ett av mina drömjobb. Tror verkligen på aktivitet i skapande av olika slag som läkande krafter!

Har inga bra saker att skriva en sån här fasansfull tid med krig i Europa. Men något gör jag. Köper en rejäl kruka rosmarin och en kvast med långskaftade franska tulpaner och nån sorts gröna blom-bollar. Apropå läkandets kraft @sattva.
Annars är det jobb och jobb- när skulle en ha tid att dricka undrar jag. Eller LUST? Inget känns mig mer främmande. Som ett land som kanske brunnit upp, finns åtminstone ingenstans att hitta på insidan av Seklart. Ikväll blir det på spåret. Må vilket lag som helst vinna- älskar båda.
Kram alla fina forumar! 🌸

Mycket sömnig efter en intensiv och väldigt bra helg. Jag får inte alltid så mycket gjort, tänker jag. Sen kom jag på att i fredags hade vi 8 vänner på På spåret- kväll (och middag), idag var vi 14 personer på söndagsmiddag. Så något har jag gjort.
Jag brukade förr skriva om irritation och stress i samband med sådana tillfällen. Nu är sådant övergående och eftersom jag ju inte dricker får jag lösa på annat vis. Till exempel andas lite. Imorgon har jag ett enda möte- ovanligt. Ser fram emot att få starta dagen lite lugnt.
På vår kompis-middag noterade jag vilka mängder (11 flaskor- 9 personer) Glad att ses och skönt när jag får lägga mig.
Kram alla nattugglor 🌸

@Se klart Låter som du haft en jättebra helg!
Dricker alla era vänner alkohol? Jag kan länna att det fortfarande är jobbigt att umgås med påverkade människor. Har till o med sagt till min man att jag gillar bäst att umgås med honom när han är helt nykter. Han tycker inte det märks att han tagit ett par glas vin, men det märker jag däremot😇

Ja jag tror att alla dricker! En del mer än andra. Min man dricker nästan aldrig så det märks- han blir ytterst lite påverkad, och beror nog främst på att han är lång och stor än att han skulle ha hög tolerans.
Jag tror han instinktivt slutar dricka när det övergår från avslappning till berusning. Han har alltid varit så, och jag tyckte det var så befriande när jag träffade honom att han var så lite intresserad av vin-pimplande. Vilket de flesta av mina vänner var (och är).
I fredags kände jag ungefär en kvart innan slla gick, att snart går jag nog och lägger mig. Jag känner mig så himla- stark och robust- av att inte dricka. I sällskap så känner jag mig aldrig utanför, utan att jag är ”hos mig”.
Mina allra bästa vänner dricker mindre nuförtiden. Vi är rätt överens om att det känns mindre coolt med stigande ålder.
Jag minns att jag tänkte att jag skulle sakna öppna/nära samtal med mina vänner. Men jag är nog ännu närmare dem nu.
Kram @sattva! 🤗

Turbo-måndag.
Jobbat hemma- och som jag jobbat idag. En ångvält. Gjort och gjort.
Tänkt och gjort.
Nu lade jag mig på sängen och ska försöka att inte somna. Ikväll är jag och min man ensamma för första gången på en evighet- mycket besök och barn som hälsat på (som inte bor i Sverige)
Jag gillar att vara bara vi. En liten bubbla av varmt, där jag alltid känner mig förstådd och älskad. Det är fint!
Önskar er en skön måndagkväll 💕

@Se klart

Läser i din tråd att diit liv flyter på så gott❤️

När jag läser om dina/era middagar med familj och/eller vänner så gläds jag för din/er skull men det är så oerhört långt från min värld. Vet inte hur jag skulle få ihop så många vänner🙄

Hur känns det för dig när det dricks mycket alkohol?

kram🥰

God solig morgon!
@varafrisk, jag har inte massor av vänner men turligt nog bor jag nära mina ungdoms-vänner som jag hängt ihop med länge. Vi firar nyår och sånt ihop. Det är verkligen en ynnest 🥰
Mest hänger jag med min man och mina vuxna barn, ungefär som du?
Jag har inga större problem när andra dricker. Om du undrar ifall det väcker sug så är svaret nej till 100 procent.
Jag bryr mig inte det minsta om alkohol längre- har full fart med allt annat som intresserar mig mer 😍

Bromskloss, det var vinet i mitt liv. Allt blev segare, långsammare. Kvällar tog slut innan de knappt börjat. Kraften räckte knappt för en dag, men då kunde jag stressa ner med ett par glas. ”Puh. Jag överlevde också denna dag.”
Allt var jobbigt. Måndag- bad jobbigt. Tisdag- tråkigt. Onsdag- bara två dagar kvar. Jobbet var ofta kul men mest jobbigt. Stressigt. Rädsla att inte lyckas, rädsla att misslyckas. Båda lika läskiga. Jag gjorde ingetdera i takt med att vindrickande eskalerade.
Ofokuserad. Otydlig.
Och så den stora rädslan. Demonen att jag drack för mycket. Demonen att jag skulle behöva sluta.
Jag har en vän, eller snarare bekant, som drabbats av en sorg som är svår att omfatta. Livets svåraste.
Det berör mig djupt och jag vill försöka finnas där. På något litet vis. Inte för att jag har någon tröst, men för att hon ska se att vi människor finns här, när hon behöver oss. Jag är inte rädd för det som är allvarligt längre, inte rädd att stå kvar när det blåser.
Det blåser också fasansfulla vindar i Europa. För min egen del känner jag ingen rädsla, men djup oro. Har en märklig punkt inombords där det är helt lugnt. Någon sorts hård och tålig (men inte vass!) sten som håller mig på rätt köl.
Jag tror att det är för att jag inte är rädd för så mycket längre, allt jag trodde skulle vara läskigt och farligt med livet- utan filter- visade sig vara klart, och ljust. Även mitt i en tid som den här. Och det kan absolut ingen ta ifrån mig.
Godnatt 🥰