@torpet Tänker att det är träningen att leva livet som nykter som pågår, att träna upp frontalloben där konsekvenstänkandet pågår, risker och konsekvenser på kort och lång sikt, den rationella som du säger. Denna del av hjärnan har dominerats av känslohjärnan som vill ha kicken, alkoholen, fort. I det nyktra livet måste frontalloben stärkas för att förhindra återfall. Man måste träna den och träna på att minnas varför man slutat dricka när känslohjärnan försöker pocka på och få en att dricka. Den jag kallar för Alkoholdjävulen. Bra gjort av dig💪

@torpet Bra kämpat 👍Du beskriver så talande hur ditt mående o ditt resonemang känns. Känner igen mig i mycket av det du skriver, jag kämpar på med ungefär detsamma. Dag för dag tar vi oss ifrån a-beroendet... o det gäller att minnas hur vi tänkte i början av våra a-stopp!
Instämmer med @vår2022 o @majken_r som skriver så kloka ord.
🤗 Stora kramen!

Eftermiddagsnotering. För hårt pressad nu ang. de livsbeslut jag måste ta. Plus extremt pressat i arbetet. Försöker andas. Har bara en längtan: att få vila, andas. Men omöjligt just nu. Då är det klart det riktigt reptil-aktiga sätter in underifrån. Inte rationellt eller logiskt såklart. Men det är ju just det som är faran. Reptilhjärnan vill FLY. Min situation är en situation som reptilhjärnan definierar som rädsla. Det är därför reptilhjärnan säger åt mig att FLY. Och hur har jag flytt hela mitt liv tidigare???? Jo, alkoholen. Så nu gäller inte en dag i taget. Nu gäller en minut i taget. Puh. Kram till alla!

@torpet Så svårt att ha något råd, det enda jag tänker är att kanske du kan börja med att fatta något litet delbeslut för att komma lite framåt... Antar att livs o jobbbesluten inte hänger ihop? Kanske börja med det som är "lättast"?
Och om möjligt ta andningspauser, det är nog nödvändigt...
Har du någon att rådgöra med o få lite stöd av?
Alkoholen är i alla det absolut sämsta alternativet men det vet du ju!
Skriv gärna mer om du vill/tycker att det skulle kännas hjälpsamt 🥰
🤗 Styrkekramar!!!

Kvällsnotering. Ännu en jobbafton med mycket vin och mingel. Hemma nu. Det som är säkert, är ju att det går lättare nu när jag klarat av liknande tillställningar ett par gånger. Kommer vakna nöjd i morgon. Men det är ta mig fan en kamp. Inte så mycket att inte dricka. Det går relativt smärtfritt. Jag har ju bestämt mig inifrån och ut att vara nykter. Så det känns bra. Jag har heller aldrig haft problem med att säga att jag inte dricker. Det deklarerar jag snarare med stolthet. Det är ett val som jag står rakryggad med. Det är mer att vara i den där typen av mingel situationer som jag har svårt för då jag inte kan gömma mig bakom en liten ridå av lätt berusning. Jag SER ju allting nu. Uppfattar allt. Spelet, falskheten, hyckleriet osv osv. Imorgon är en ny dag! Kram till alla!

@torpet Kanske är det så att man måste vara lätt berusad för att delta i spelet som pågår med falskhet och hyckleri. Nu när du är nykter kan du inte spela med i det falska spelet för du ser det så tydligt. Kanske kan du känna dig stolt över även detta, du är nykter och deltar inte i ett falskspel? Det är säkert oerhört jobbigt att se på och man kanske måste vara kvar, men du deltar inte. Eller måste man delta för det är det som det går ut på?

@torpet skrev:"Jag SER ju allting nu. Uppfattar allt. Spelet, falskheten, hyckleriet osv osv. "
You nailed it :) DET är verkligen en svår del med nykterheten. Den avslöjar mycket fult i verkligheten.
Blir något av en separat sorgeprocess för min del.
Kram!

Förmiddagsnotering. Det är som om jag väntade på något "nytt" tillstånd. Det kanske aldrig kommer att infinna sig? Det är samma längtan som när jag dricker tror jag. Att det liksom ska bli något "annat". Hela upplevelsen av att vara här på jorden. Det är inte så illa som det kanske låter. Det är inte en depression. Det är bara den där förbannade längtan efter "något" som pockar. Nu när jag inte längre letar efter det i berusningen är det som om jag tycker att jag borde bli belönad med att bli av med det där pockandet när jag hållit mig nykter så länge. Börjar inse att det är en missuppfattning jag går runt med. Här tror jag roten till mitt drickande ligger. Min oförmåga att acceptera vad det här är. Livet. Kram till alla!

Känner det där också torpet… (skrev ett inlägg tidigare, om att jag nog innerst inne trott att jag ska bli en enhörning efter dag 90 - dvs med oerhörda mängder peace of mind…). Hur nöjd och glad och positiv jag än är över det nyktra livet och hur jäkla bra jag än är på att hylla och fylla det, så finns det (nästan) alltid liksom en ”våning/ett lager” i huvudet som på nåt vis ekar ihåligt tomt. Det enda vi vet säkert, är att försöka täppa igen det med alkohol leder ju ingen vart! Som Se klart sa till mig en gång ”även om det skulle vara så att det nyktra livet inte ens blir bra, så är alkohol inte lösningen på det”. Så är det ju! Om man blandar in alkohol så blir allt sämre. Jag jobbar hellre med acceptans över ett ”ofullständigt” (i brist på bättre ord) liv - om det nu skulle vara/kännas så - än att jobba med att stå ut med hur det känns när man halkar in i att dricka för mycket. Du är toppen torpet ✨💪🏼🤗!!

Morgonnotering. Tack för kommentarer. Tillbaka från utlandsjobb. Svarta väggen möter mig på morgonen. Längtan efter ljuset börjat äta mig i kanterna. Vägde mig i morse. 10 kilos viktnedgång sedan nykterheten inleddes. Det sätter vi på pluskontot! De komplicerade livsbesluten börjat falla på plats. Det är inte enkelt. Tiden är dock ett bra verktyg för att lösa den typen av problem. Är fascinerad av hur lite jag tänker på alkohol nuförtiden. Det poppar ju upp då och då såklart. Kram till alla!

@torpet Det låter som att du mår bra/bättre i alla fall 👍
Så bra att "livspusslet" kanske snart är lagt - tolkar som att det går framåt i alla fall! Blir så himla nyfiken på vad det handlar om men förstår att du inte vill skriva om det här på forumet...
Vet inte om du kollar runt här på forumet, för mig går det i alla fall framåt, är fortfarande a-fri o tänker fortsätta så...
Ser fram emot ditt nästa inlägg 👍
Kram 🤗

Bra @torpet ! Låter som en viktig insikt. Det enda som är säkert är att för oss blir livet med alkohol ett sämre liv. Jag är nästan glad att jag har den eländiga hösten att ta spjärn mot för så vill jag Aldrig ha det! Det var verkligen en sån botten som aa brukar tala om. Rock bottom. Vi kan bara gratulera varandra att ha fattat rätt beslut.

Kvällsnotering. Kort notering. Bara för att konstatera att det börjar komma förnimmelser om att det här nyktra tålamodet ger belöningar. Svårt att sätta fingret på det. Men något bra är det, om än abstrakt som sagt. Kram till alla!

Kvällsnotering. Allt fortsätter. Nyktert. Mycket att stå i. Hade ALDRIG funkat onyktert. Livet har många lager och schatteringar. Nu ser jag betydligt fler av dem än när jag drack. Kram till alla!

Morgonnotering. Går in här när det svajar i skallen. När fokuset förskjuts och jag känner mig "konstig". Det är intressant hur uppfattningen, upplevelsen och erfarenheten om nykterheten ändrar sig med tiden som går. Intressant att tankarna relaterade till alkohol blir mindre och mindre frekventa. Intressant hur det bra, nyktra måendet likson tuggar sig in i mig och installerar sig som en övertygelse. I slutet av den här månaden är det ett halvår som nykter. Både väldigt lång tid och väldigt kort tid. Beroende på perspektiv. Nya utlandsjobb i antågande. Det enda som oroar mig är en återkommande, tryckande längtan efter att "släppa allt". Då menar jag alla ansvar och uppgifter som livet innebär. Den känslan har jag levt med under hela livet i stort sett. Svårt att förstå mig på den. Kanske är det en form av undermedveten dödslängtan? Eller önskan om utplåning? Det handlar återigen om det där "varandet". Eller svårigheten med att hantera "varandet". Eller oförmågan att hantera det. Det svåra i att hantera "enkelheten". Andningen. Jag ger er alla en kram!

Hej alla
Jag levde nykter och blev stadigare för varje dag. Ett år. Sedan blev jag överrumplad av för stark stress/press och en upplevelse av att allt var 100% övermäktigt. Så tog återfall. Inget litet heller. Nu har de första dagarna av helvetesångest och skak/svettningar gett med sig. Skammen är, som många här vet, bara den ett helvete att stå ut med. Ångern. Självömkan. Min ödmjukhet är större nu. Tänker återvända till forumet. Kommer återvända utan några krav på mig angående särskild regelbundenhet etc. Kram till alla.