Bra dag förutom att jag har ett orosmoln i mitt liv som måste hanteras.

Han var en ohyggligt viktig person för mig för många år sen. Efter ett antal rätt så stormiga år/perioder så klev jag ÖVER och ut. Det fanns inget våld eller annat farligt men jag skulle ändå säga att det fanns vissa likheter med beroendeproblematik.
Någon sorts känsla av att aldrig bli mätt förrän det liksom var försent. Avsaknad av balans och vett och sans. Han har böljat till och från men verkligen mest från under åren- jag tog ett väldigt olyckligt återfall (men då tyckte jag på något skevt sätt att det var som det skulle fastän INGET var som det skulle) för kanske tio år sedan och därefter, efter att ha rett ut konsekvenserna av det- inlusive mycket sårig kris i min RIKTIGA relation- så var det HELT tyst, under många år. Sen för något år sedan kom närmanden i form av arbetsrelaterad kontakt. Lång paus. Nu har pauserna blivit kortare och jag märker till min.. ilska? Sorg? Vad det nu är. Att min hjärna infiltreras med ett milligram. Varje månad. På så vis känns detta så o-er-hört likt alkoholens härjningar som jag ju inte känner av för jag har i kombination av rädsla, överlevnadsstrategi, livsglädje och VETT - tagit mig ur det beroendet (alkoholen) för gott.
Jag näste och tror och anar att jag behöver anlägga samma strategi här. Fastän det är enklare men ändå inte helt enkelt eftersom det är socialt möjligt att upprätthålla skeva relationer utan att det märks nämnvärt.
Nu har jag skrivit det och det behövde jag.
Puh.

Jag tänker ibland att vi är mer komplicerade än vi tror, eller kanske också enklare än vi tror. Jag gjorde en gång ett personlighetstest som visade på en viss ansvarslöshet. Och jag var egentligen allt annat än ansvarslös… men samtidigt finns det nåt där som jag kan se även nu. Och som jag får hålla ögonen på.
Jag tänker att om du ska fortsätta den där relationen så behöver du kanske försöka se vad det ger dig. Den låter ju onekligen inte bra… först trodde jag du beskrev MrA, men det är alltså någon som har samma dragningskraft på nåt sätt. Egentligen tänker jag att du som du skriver kan anlägga samma strategi som mot MrA. Analys av honom. Analys av vad han ger dig, analys av vad det får för effekt på dig som person - hur blir du, blir du nån du gillar? Och försöka se med nyktra ögon på om det tillför någonting alls att upprätthålla en relation. Att han var viktig för länge sen, betyder ju inte omedelbart att han var bra. Det finns så många relationer som är ojämlika. Jag levde i en hyfsat fin relation ett tag med en man som till viss del projicerade sin egen osäkerhet på mig. Jag såg det inte då, men i efterhand vet jag att han inte var bra för mig där och då. Man behöver ha nära relationer där man stöttar varandra att bli bättre, inte klankar ner på varandra.
Men se det också som ett ypperligt tillfälle att göra en liten djupanalys av dig själv.

Tack @sisyfos för tänkvärt inlägg. Jag tror inte jag kommer att analysera honom så hemskt mycket mer faktisk. Den analysen har jag gjort klar- det som det i första hand ger mig är oro. Så mycket oro har jag burit i anslutning till denna relation så det går inte att med ord beskriva. Oroat sönder mig. Kommit och gått. Blivit lämnat och blivit återfunnen. Som en sak, när jag tänker efter. Grottigt. Svart och geggigt- och ljust och fint om vartannat men aldrig klart. Så jag gjorde klart. Nu gör jag klart igen. Ibland måste man tillbaka till brottsplatsen- som jag brukar säga, och se allt från ett nytt perspektiv 🥰🐣☀️

Hej här i din tråd världens bästa Se klart ✨💕! Minns att vi (i början på året) pratade om det här med människotjatterfjantar och om ”effekten av en skillnad”. Hur en relation till vissa bestått av sådana kraftfulla effekter (som egentligen inte är sunda…) Medans andra relationer är till någon som håller i ens stege 🪜❤️… Gissar att detta är samma filur som figurerade då? Tror precis som du att du tar och kliver ÖVER… För du vet vad den där känslan du har i relation till den här personen bygger på - och inte. 🥰✨💕

@Se klart Vad skönt för dig att kunna släppa den där personen o se relationen för vad den är. Kliva över, vilket bra uttryck. Då problemet kanske finns kvar, men man ser att man inte kan åtgärda det. Och ändå gå vidare i livet. Acceptans kanske? Vi kan ju inte räta ut alla knutar, men de behöver inte vara ett hinder.❣

@Se klart Det du berättar påminner mig om en lång relation jag hade för årtionden sedan, då jag var ung och rätt oerfaren. Det var något magnetiskt med honom fast han bedrog mig och fick mig att må dåligt. Minns att jag ofta tänkte, nu har det varit bra mellan oss ett tag, snart kommer det att bli dåligt. Jag kunde inte njuta av att det var bra för stunden. Han kunde också komma med elaka kommentarer, så någon slags psykisk misshandel var det ju, men som jag inte såg då. Jag gjorde i alla fall slut och lämnade honom efter 8 år. Mådde rätt dåligt och gick i terapi där jag förstod vad jag varit med om, fick bättre självkänsla och jag började må allt bättre. Lång därefter, många år senare träffade jag honom igen, när jag var i en ny relation och det blev något magnetiskt igen mellan oss. Kan inte förklara varför, efter allt jag varit med om med honom. Vi sågs i några fler sammanhang och jag undrade alltid om han skulle vara där…sedan har vi inte setts sedan dess. Jag tackar högre makter många gånger för att jag lämnade honom till slut, för livet hade inte blivit bra för mig om det fortsatt. I alla relationer efter det har det funnits ömsesidig kärlek och framförallt i det äktenskapet jag lever i nu. Men visst är det märkligt med den där dragningen fast livet med honom inte var gott. Undra hur det skulle kännas om jag träffade honom idag? Han finns egentligen aldrig i mina tankar, blev påmind av ditt inlägg. Så som du säger, kanske ett slags medberoende som är svårt att bli kvitt och det finns bara en sak att göra, att kliva ÖVER🌷💕

Tack fina @annabell @sattva och @vår2022
Det är bra att få er påfyllning medan man går åt rätt håll, lite vätskepaus in the go, om ni förstår den liknelsen 🤞
Jag har ju klivit ÖVER denna relation så många gånger i mitt liv att det blivit som en egen dans. (men verkligen länge sen nu) och jag känner att den magnetiska kraften inte föreligger- inte alls som det kunde vara förr i tiden. Jag har ju fullt upp med att leva. Men precis som med nykter-jobbet är nog alla de där knepiga processerna något att harva vidare med på egen hand. Just det. Det jobbet kräver inte sällskap och framförallt inte det som tidigare var en illusion- nån sorts konsensus om att NU avslutar vi det här och det är bäst. Han ville aldrig gå med på det. Alltid ha en dörr öppen. Det var outhärdligt och smärtade mig väldigt. Jag har förstås en massa tankar kring vad det EGENTLIGEN handlade om- pga det var ju inte denna tjatterfjant till man som icke kunde hålla i en stege ens fem minuter.
Det är sannerligen inte han som lockar. Utan det var då- en väldig förhoppning om att kunna ställa allt till rätta. Komma tillbaka till den där plätten där allt var rätt och bra (cirka 10 minuter i månaden).

Men. Medan jag tänker så drämmer mitt omedvetna till med en present i form av en dröm:
Jag är någonstans och har på oklart sätt orsakat stopp i ett avlopp. Vattnet rinner inte undan. Jag trevar med handen och får fatt i något. Känns som skärvor, betong. Påminner om en sorts Rubiks kub som jag liksom drar fram och tillbaka för att det ska ”klicka i”. Till sist gör det det- och jag ser då att det är ett kranie, med två käkar, tänder.
Dött - blir helt tydligt när jag snurrat och vridit på denna tingest tillräckligt länge.

Jag vaknade mitt i drömmen, kvart i sju, väckte min man och sa: ”Vi måste vakna- klockan är ett”
Va- är klockan ett?
Nej förlåt den är bara kvart i sju.
Om man inte har drama i sitt liv… 🥺😭
Nu ska bil packas. Jag har köpt påskchoklad. Ska laga lamm och kavla pasta. Baka bröd. Gå på nymålade golvet. Längtar efter mina små och stora och en rätt så gammal gospropp.
Stötte ihop med min man på gatan idag och innan jag riktigt såg att det var han så fick jag sånt glädjeshopp inombords.
Lyx och lyx detta liv.
Jag tänker så mycket på er som är mig nära- alla ni som kämpar igenom en sån här storhelg kanske för första gången nykter.
När jag slutade dricka i januari var påsken mitt MÅL för att börja dricka (normalt) igen. Rödvin i tjocka klunkar, rose på eftermiddagen. Kanske ett glas vin till lunchen? Men jag ändrade mig innan. Jag satte målet 6 månader.
Första påsken HÄLLDE jag i mig ett rött alkoholfritt vin, en flaska per kväll. Nerverna som små trådar på utsidan.
Jag har varit där. Det var verkligen en minut i taget vissa stunder. Tunnelseeende. Det går. Ni fixar det! Kram 🥰

Checkar straxt ut från jobbstress och in i jakten på ekologisk lammstek…
Klar i mitt lilla huvud och det är så snällt och mjukt, som en liten kattunge ligger där inne och spinner 🐈
Tacksam för mitt fina hus 🙏🏻
Tacksam för min 🪜-hållare tillika barista som inte släpper taget om varken stege eller mig eller uppdraget att väcka mig med mitt goda kaffe, varje morgon. Han verkar inte tröttna 🥰
Han visar det åtminstone inte.
Önskar alla en fin skärtorsdag ❤️

Glad påsk Se klart ❤️🐥!! Jag checkar också ut från jobb snart och direkt in i storhandlings-SM 😆. Jag har något som mer liknar en skadeskjuten järv som härjar i huvudet än en liten fin katt som spinner🐈‍⬛, men jag är glad också 😃💕! Och tacksam 😊. Ha en superfin påsk med din braiga🪜-hållare 🥰! Kram!

Tack @annabell, jag och 🪜 brukar titta på varandra när såna här helger rullar in- och säga ”ses på tisdag”, förr kunde vi hamna i så mycket irritation av tusen skäl, men det har blivit bättre. Vi är inte lika pressade som vi var då, med barn och tonåringar, pengar som aldrig räckte trots att vi gnetade som bara den.
Drack inte så mycket då, vår första fjällen-semester hade vi båda glömt systemet, en vecka med enbart någon folköl. Har glömt bort att jag haft många år då alkoholen inte var så viktig. Skönt att tänka på åren jag drack som en parentes, det var inte lika illa - alltid. Sov gott alla superhjältar 🐣😍

Det blev sent denna påskafton som varit bra på alla sätt förutom att jag låg en bra stund och lyssnade på babbel från nedervåningen och kände mig… orolig på något vis. Jag vill ju inte förvandlas till en person som tvingar övriga familjen i säng vid midnatt. Men nånting med det där- sitta uppe- babbla- dricka. Jag gillar inte.
Eller - jag ogillar starkt, upptäcker jag:
Jag får starka minnen från när jag var liten och låg vaken och i de bästa stunderna var det bara rätt så fint att höra de vuxna. Men ibland var det inte alls så. Höjda röster, en känsla av att vara utelämnad.
Det förekom aldrig våld under min uppväxt. Gräl däremot. Och när der var fest- för mycket alkohol. Det är nästan så jag hade glömt. (Och min mamma dricker ju extremt sparsamt, mina barn också, det kan bli EN lite senare kväll av fyra. Men likväl lite bakande hjärta och stor lättnad när det nu blev tyst. Förutom mitt hjärta som fortfarande trummar lite.
Min man är min sjö av trygghet.
Kring honom kan inget farligt hända och jag vill inte ha det farligt mer. Är klar med det.
Nu säger jag godnatt till de som läser men precis liks mycket till de som inte gör det men som ändock behöver.

@Se klart Åh jag förstår dig! Har generellt väldigt svårt för berusade människor, förväntar mig bråk varje gång. Tror också att det har med uppväxten att göra. 70-talet med unga föräldrar o stort umgänge med mycket alkohol....Jag förstår vad du menar, tror jag!❣

@sattva blev tårögd av dina ord, tänkte att ingen fattar men du gör 💕Ja det ”glada” 70-talet med så mycket frihet men också så knepigt för ett litet barn. Allt det där kom tillbaka- och hade förstås inte märkts av om jag själv varit berusad. Så mycket en får syn på 🤭
Skönt att låta det där komma över mig- låta det kännas- och sedan försvinna bort. Det var en bra övning.
Idag har jag känt mig avkopplad, röjt i trädgården, sovit middag, nu är vi på sluttampen av gemensamt lagad middag. Kalvstek och sparrisflarn, nybakt bröd och små kronärtskockor, apelsinglass och mandarinsorbet. Älskar att vårens mat kommer nu, äntligen.
Kram från röd om näsan efter några timmar i solen. 😎

majken_r

@Se klart ”min man är en sjö av trygghet”
Så vackert. Så fint inlägg. Kram från en som också är lite röd om näsan efter några timmars grävande 🌱

Hej @majken_r vi är klubb röda näsan men inte pga druckit för mkt utan av annat uteliv 😃
Har vinkat av den sista familjen och kvar är jag och min man, lite fix innan hemfärd och tillbaka till stan och jobb.
För två år sedan bodde vi här ett helt år, under pandemin. Nu har landet återgått till att vara helg-hem, passar bra.
Påsken har varit ovanlig på två sätt: Jag har sovit mycket, brukar inte kunna göra det när huset är fullt, men sovit till 9 och en dag till 10, utan dåligt samvete (nästan)
Kämpar med min rätt att vara trött- så konstig grej som jag alltid måste försvara och förklara- även för mig själv.
Vi har hjälpts åt mycket. Jag har varit mer avkopplad än på länge/nånsin.
Jag har inte så många saker som bekymrar mig, så när jag är ledig är det faktiskt ledigt. Pausat från jobb, helt och hållet.
Jag tror också att vi allihop i familjen haft det ovanligt bra tillsammans. Små och stora. Jag är stolt över mina ungar och deras respektive. Är stolt över hur de är mot varandra. Och är superstolt att de vill umgås med oss en hel helg såhär. Vi har kämpat rätt så mycket med vår familj, har verkligen inte alltid varit enkelt- och så sent som förra julen var det totalkrash mellan två av dem som verkligen var smärtsam. Men nu känns det som växtvärken övergått i ett bra sätt att vara tillsammans och inget hittepå. Det är fint att vara med om. 🙏🏻💕🏡

@Se klart Jag förstår också precis vad du menar. Många gånger har jag som barn varit med om att det blir bråk när det finns alkohol med i bilden. Gillar det verkligen inte. Högljuddhet och alkohol behöver ju inte alltid betyda ev bråk, men det finns på något sätt med i ryggraden, att höga ljud och alkohol = ev bråk. Vad fint att ni hade en sådan fin samvaro med hela stora familjen i påsk🌷💕

@Se klart Så skönt att du kan vara ledig när du är ledig🙏🏻 Det är en lycka när barnen vill spendera tid med en för det är ju faktiskt inte en självklarhet. Låter som du har haft det bra.

Ha en fin måndag☀️Kram🥰

Bra jobbat Seklart med din fina ledighet. Jag har en bror som säger att ta en tupplur eller sova ut är som att ”stoppa pengar på banken”. Ja förr i tiden när man fick ränta på pengarna😅. Men så är det. Att vila upp sig är jätteviktigt för oss. Ett måste för att orka. Absolut inget att ha dåligt samvete för, tvärtom. När jag vilar, hämtar jag energi, både till mig och andra. Samma när jag gör något jag gillar, eller bryr mig om min själ och kropp. Balans i det hela såklart. Varm kram. 🍃🫐🍃

Tack @misslyckad @varafrisk och @vår2022 ja jag ska försöka se det som en bankinsättning- det är knäppt det där hur vi är med vår återhämtning, lätt att prata om, desto svårare att utöva själv.
Men idag var ALLA på jobbet helt slut efter intensiv helg med mycket mat, dryck (tror jag) och godis. En seeeg dag som nu avslutas med middag för två och därefter soffa och tv. Har tänkt göra några små åthävor vad gäller den galopperande vikten (upp fyra kilo på ett år) och jag får se om åthävorna börjar idag.
Som alltid- tacksam över att vara nykter. Kan bara föreställa mig tröttheten om den toppats av fyra dagars baksmälla.
Det är det viktigaste jag har gjort för mig själv, nånsin. Apropå att tillåta sig återhämtning. Tack @seklart bra jobbat! 💪🏻☀️

Idag är dag 3 på kontoret och nu är jag less på det för denna vecka.
Mina dahlior frodas.
Jag sover som en kratta som man ställer sig på.
Jag har köpt mig en helt ny och tjusig vårjacka (inte tjusig som i glansigt material utan bara fin och snygg)
Jag ska gå hem nu och orka med en kort springrunda.
Jag ligger bedrövligt efter med bokklubbs-boken.
Allt är ungefär som det ska en helt ok torsdag. Ikväll ska jag lyssna efter näktergalen. Titta på tv. INTE titta på den organisationsplan som jag kämpat med i två veckor och nu skickat på remiss.