av Sell

Sell
sön, 2022-03-27 - 21:41

Hej!

Har en make som dricker mycket, enligt mig. I perioder kan han dricka upp mot 7 dagar i veckan och fler än 6 öl eller liknande per tillfälle. Han fick för en tid sen njursten och slutade helt i ett par veckor. Riktigt skönt. Sen började allt igen. Vid nytt njurstensanfall för 2 v sen tänkte jag att yes, ny period utan alkohol, men icke. Nu dricker han 3-4 ggr i veckan. Både öl, drink och/eller whiskey. Allt från 3 ST till flera per tillfälle.

Jag har varit på honom flera gånger men han tycker att jag ska "sköta mitt och han sitt".

Jag blir så ledsen och arg. Vi har barn som jag vill skydda från detta beteende. Vi lära dem en sund inställning till alkohol mm

Han hjälper inte till hemma utan beter sig som ett barn. Lägger kläder överallt även om platsen de ska ligga på är 1m bort. De ligger på golvet, på soffan osv.

Jag sköter allt i huset. Städar, tvättar, diskat, lagar mat, köper mat, fixar barnen med besök till läkare mm, fritidsintressen, räkningar, städar och tvättar bilen, hämtar barn i skolan även om han är ledig osv. Jag gör allt. Verkligen allt o ffa kring barnen.

Jag renoverade i vintras själv. Han bygger på ett attefallshus ( jag fixar ritningar och kollar upp saker, ringer på saker mm) och fixar med båten (dock inte städning det gör jag).

Jag har ingen energi. Han är grinig och tror sig alltid ha rätt. Är duktig på att argumentera och vänder allt jag säger till min nackdel.

Jag orkar inte längre umgås med honom på kvällen utan är helst uppe med barnen. Hittar på ursäkter. Sover oftast hos barnen, även här ursäkter.

Han har varit fysisk mot mig vid några få tillfällen ( lättare saker som slått mig i huvudet, puttat mer mig från soffan, gripit tag i min arm), annars bara muntligt påhopp.

Jag vill inte lämna då jag inte vill att barnen ska vara med honom 50%. Men känner att jag inte har någon ork. Så fort ölen kommer fram är mitt tålamod borta. Jag blir så ledsen och irriterad och går helst undan.

Han vill ha närhet och att vi ska prata med varandra igen men jag känner att jag inte är där alls. Han kan ena stunden hota med att vi ska gå isär för att nästa tycka det är helt normalt att vi ska vara som innan fysiskt.

För en vecka sen kom det fram att han ville köpa en sak till sig, så ser jag det då det inte gynnar mig/vår familj. Det skulle kosta 1 miljon. Jag sa nej men fick till svar att jag inte kan bestämma över honom. Vi har gemensam ekonomi. Kände mig så sviken mm och har inte hämtat mig sen dess.

Jag vet inte vad jag ska göra längre.

-Lia-
tis, 2022-03-29 - 14:34

Det är så bra av dig att be om hjälp!
Jag måste säga att detta låter verkligen som en osäker miljö både för barnen men speciellt för dig. Det fysiska våldet är absolut inte något litet och tyvärr är det så att det oftast blir värre. Psykiskt våld är lika illa det.
Har du någon i din närhet som du kan prata med? Eftersom han dricker för mycket och är våldsam så har jag väldigt svårt att se att han skulle få dela vårdnaden över barnen.
Om du får blåmärken så tycker jag att du ska åka till vc så registrerar dem det så det blir säkrat bevis.

Allt detta är såklart otroligt jobbigt för dig och väldigt läskigt.
Jag önskar verkligen att jag kunde göra mer för att hjälpa dig men du ska veta att det finns hjälp att få!
Du är så stark som sökt hjälp här.
Hoppas verkligen att det blir bra för dig

Li-Lo
tis, 2022-03-29 - 18:24

Hej Sell

Det är ett par dagar sedan du skrev. Så strongt av dig att sätta ord på vad som faktiskt sker. Det kan inte ha varit lätt. För många tar det lång tid innan förmår göra det och vända sig utåt. Kanske har du även talat med andra?

Din förtvivlan är tydlig och förståelig, du har så länge försökt påverka och släcka bränder, göra det så bra som möjligt. Du är inte ensam. Hur skulle det vara att ta kontakt med kvinnofridslinjen som ytterligare ett steg? Tel 020 505050.
Det kan vara tufft att identifiera sig själv som våldsutsatt och det väcker oro när du skriver:

"Han har varit fysisk mot mig vid några få tillfällen (lättare saker som slått mig i huvudet, puttat mer mig från soffan, gripit tag i min arm), annars bara muntligt påhopp."

Jag vill uppmuntra dig att läsa under fliken "Fakta/Akut stöd/ Hot och våld":
https://alkoholhjalpen.se/akut

Berätta gärna hur det är nu. Om du orkar och vill.
Du har tagit ett viktigt och stort steg som börjat skriva här.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Simon2018
mån, 2022-04-18 - 06:25

Hej! Jag är en nynykter alkoholist som lever tillsammans med en fungerande alkoholist. Jag har bönat och bett, bett honom följa med till AA och ta Antabus och gjort allt som står i min makt. Och det hjälper inte. Jag har accepterat det, det hjälper inte, han vet vad han bör göra men hans vilja är inte tillräckligt stark. Jag har accepterat det och har istället fullt fokus på min nykterhet, mitt mående och barnen. Mentalt har jag uteslutit honom för jag lägger absolut ingen kraft eller energi på hans mår de eller drickande. Men en viktig sak, han är aldrig elak, slåss inte och gör mycket hemma. Dock som är han tidigt på helgerna och jag är uppe med barnen. Jag älskar honom, men jag kan inte förändra honom. Kraft får jag från AA-mltena jag går på fem dagar i veckan. Jag kommer inte att skilja mig, men jag ser fram emot den dagen, om dagen kommer när han får nog av alkoholen. Den dagen finns jag för honom även mentalt och som stöd. Så mitt råd är, tjata inte, säg ingenting, låt honom dricka fritt och fokusera istället på dig och barnen.