Hej!
Jag är ny här. Hittade av en slump alkoholhjällpen.se igår när jag surfade på alkohol och viktökning. Oj, om jag hade vetat att dessa forum funnits tidigare... Har ägnat större delen av gårdagen och dagen av att ta del av alla era starka historier och hur otroligt konstruktiva och peppande ni är mot varandra! I många historier känner jag väl igen mig. Nu får det vara nog och det är dags att försöka göra något åt saken!

Vi får se hur det går att skriva nu. Jag lider sedan ett par år av utmattningssyndrom och det tar sig i uttryck bland annat av "fågelkvitter i huvudet" när jag försöker tänka eller skriva, vilket är extremt frustrerande. Jag hamnade i utmattning efter ett antal år varit duktig mamma med stort engagemang för barnens skola och fritidsaktiviteter, full fart på ett krävande arbete etc. Förstår när jag läser i andra trådar att jag inte är ensam om att ha hamnat i alldeles för hög alkoholkonsumtion som ett resultat av detta.

Jag har under många år kunnat hantera måttlig alkoholkonsumtion (1-2 glas 4-7 dagar i veckan) men i samband med att jag fick utmattningssyndrom och var sjukskriven började jag dricka vin oftare. Framför allt i samband med att jag skulle göra något som krävde koncentration. Jag blev frisk, men det hände saker som gjorde att utmattningen i form av panikångest, koncentrationssvårigheter och en extrem stresskänslighet kom tillbaka. Sedan 2014 har allt varit en nedåtgående spiral, blev tröttare och tröttare, huvudet funkade sämre och sämre, ångesten blev värre och värre och samtidigt ökade alkoholintaget sakta men säkert.

För drygt två år sedan fick jag en ny VD och vi saknade samsyn i det mesta så vi kom överens om att jag slutar. Jag fick ett sjysst avgångsvederlag och tänkte att nu får jag möjlighet att vila och tänka efter och god tid på mig att hitta något annat. Bara veckor efter att jag hade slutat brakade det dock rejält och jag ramlade hela vägen ner i källaren. Det var egentligen här mitt osunda beteende började. Jag var ensam hemma och "unnade" mig ett glas vin på eftermiddagen för att lindra ångesten.

Mitt avgångsvederlag började närma sig slutet och det fanns inte på kartan för mig att söka jobb. Hur skulle jag kunna göra det när jag var fullständigt utmattad? Vilket jobb skulle jag kunna ta? Fanns inte en susning att jag skulle kunna skriva CV / personligt brev. Jag hade ett inledande samtal med Arbetsförmedlingen och förklarade detta. De var mycket förstående och tyckte att jag skulle kontakta läkare så att jag kunde bli sjukskriven. Sagt och gjort. Men, tror ni att jag fick någon sjukskrivning? Icke sa nicke. De bollade mig tillbaka till arbetsförmedlingen. Då hade jag fått en ny kontaktperson som sa att för att få A-kassa måste man söka jobb... OK. Då var det bara att börja kämpa (fast jag vet sedan mina KBT samtal att det är just det man inte ska göra när man lider av utmattning). Så jag började söka jobb. För att tillgodose arbetsförmedlingens krav. För att klara att skärpa hjärnan var jag tvungen att dricka vin samtidigt. OK, detta var i samband med att jag skrev ansökningar, alltså inte varje dag. Just i detta skrivande nu har jag rest mig flera gånger för att gå och hämta vin, då min hjärna vill ha det när jag skriver (men hittills har jag lyckats hejda mig).

Det var ju egentligen inte relevant för mig att ta en anställning på heltid. Jag gick en starta eget kurs på trygghetsrådet förra våren och för ungefär ett år sedan startade jag mitt företag. Det är jätteroligt, MEN. Det var mycket krävande arbete i samband med detta, så min vinkonsumtion ökade dramatiskt. Företaget går egentligen bra, efterfrågan finns och jag skulle kunna expandera kraftigt. OM JAG BARA ORKADE!!! URK! För att få ork har jag druckit mer och mer vin och nu under sommaren har det spårat ur helt.

Jag har länge velat förändra mina alkoholvanor men inte vetat hur. Hur ska jag få motivation? Hur ska jag kunna vara uthållig (har rättså kass impulskontroll) ? Det är många gånger jag tagit ett glas vin till frukost eller lunch bara för att det är ett sådant fågelkvitter i huvudet att jag inte klarar av att exempelvis ta fram en skål, öppna kylen och hälla i lite youghurt och sen hälla i lite müsli och ta fram en sked för att sedan äta. Det är så mycket att öppna kylen och tappa av lite från en box...Vinet stillade hungern.

Senaste månaden har jag haft mycket oro i kroppen på förmiddagarna och har vid ett par tillfällen druckit vin på morgonen bara för att stilla den.

Den senaste veckan har jag kommit till flera insikter.
Jag har märkt att jag blir supertrött så fort jag dricker vin och att min trötthet numera inte beror på utmattning utan alkohol.
Jag har insett att det faktiskt finns riktigt stora hälsorisker och det på allvar (vilket jag tror kommer att vara den tanken jag vill komma tillbaka till när det blir jobbigt). Under de senaste 5 åren har jag gått upp i vikt mer än 20 kg (vilket är mycket för en tjej på 158 cm). Har en stadigt expanderande ballongmage vilket varken är sunt eller roligt.

Så, då kom det lite fågelkvitter... vad skulle jag skriva nu? Nä, jag går INTE och hämtar ett glas vin nu.
Jo, i onsdags gjorde jag en ansats att bestämma mig för att bli sundare både vad gäller mat och alkohol. Jag inbillar mig att det kan vara fördelaktigt att ta bort både socker och alkohol samtidigt. Så att man inte ersätter ett "sug" med ett annat. Jag har kört LCHF för och det fungerar bra för mig. Jag blir pigg, får energi och tappar vikt (dock funkade det inte förra gången, men då drack jag samtidigt en hel del alkohol, smart va!). Införde att jag inte får dricka alkohol förrän 18.00 och då inte mer än 1-2 glas vin. Det har gått ganska bra hittills. I förrgår blev det 3 glas vin (för att jag glömde av mig) och i förmiddags blev det ett halvt glas för att motverka ångest eftersom jag var tvungen att prestera något.

Mina mål är att få tillbaka min energi och min hjärna, bli av med min övervikt (visar mig helst inte längre) och att snart börja en vit period. Förhoppningsvis en ihållande sådan. Tills dess, en begränsad konsumtion på 1-2 glas per dag. Tycker förresten att jag redan märker skillnad i toleransnivåerna. Kan det vara möjligt?

Min stora utmaning är att jag har så kass impulskontroll. Jag är även mycket dålig på att ta motgångar. Någon som har några bra strategier för att hantera detta?

@Vinägermamman Låter som du har det lite jobbigt. Att vara trött och sliten påverkar våra tankar och känslor. Minns att det tog sin tid, flera månader att känna sig piggare, aktivare och att sova bättre. Det som var skönt trots detta var vetskapen om att jag var nykter och att hjärnan återhämtar sig. Att ge hjärnan tid att komma tillbaka i balans. Det tar tid att bryta ned den och den behöver tid att komma igen, månader. När man är trött och sliten får man lätt tankar på att dricka för att domna bort lite, men man blir bara tröttare och mer sliten. Alkohol sliter oerhört mycket och påverkar precis alla signalsubstanser i hjärnan, den täcker allt och lämnar inget. Du har fått goda råd av Tofu ovan, kanske ska du parkera ett tag och släppa taget. Bara vila och återhämta dig.

Massor av kramar 🥰

Underbara fina @Tofu på besök @vår2022 ❤️
Det betyder så mycket att ni tar er tid att både läsa och skriva hos mig. Tack så hjärtans mycket🥰. Jag tar in alla klokheter ni skriver. Jag gläds och inspireras av era berättelser och er utveckling. Det låter hoppfullt med energin du fått Tofu. Dit hoppas jag också komma tillbaka. Jag är en entreprenör ut i fingerspetsarna och det finns egentligen så mycket jag vill göra. Om jag bara orkade. Förstår nu att det tar tid att komma tillbaka, och att det krävs att jag jobbar på tålmodigt med både det ena och det andra.

Ja, det är lite jobbigt, men det har varit mycket värre under en lång tid, så egentligen är allt mycket bättre fast väldigt långt ifrån bra. Börjar nu känna att hjärnan sakta börjar komma tillbaka. Skulle gärna sätta saker på paus, men det finns inte så mycket att pausa (har redan pausat det mesta som tar energi till ett minimum). Har bokat av lite saker nu och låtit bli att boka. Hade tänkt få till att paddla lite någonstans någon dag eller så. Men det är just den typen av planering som min hjärna inte fixar att göra (så trött på denna bristande förmåga🤮)
Men, men gårdagen var helt ljuvlig. Det blev en dag på havet i vår båt (första gemensamma turen på 2 år). Alla badade i det 20 gradiga havet, premiärdopp för året för mig. För 2 år sedan var det givetvis vin med ombord (har nog druckit vin till sjöss sedan jag blev vuxen). I år var det jag som körde, förtäringen bestod av melon, lufttorkad skinka och iskall Ramlösa. För 2 år sedan var jag rejält överviktig och klumpig. Kunde då för första gången i mitt liv inte hoppa i land på klipporna. Nu var allt som vanligt igen och jag njöt av att klättra upp på klipporna. Från imorgon har vi ”no obligactions” på en vecka. Hoppas kunna komma upp på banan igen och fokusera på min hälsa igen. Jag säger hälsa, för det är kost (inkl A givetvis), motion och att jobba med mina tankar.
Godnatt alla fina kämpar!

Det känns ganska ljust och förhoppningsfullt just nu.
Är ju en person som vill ha snabba resultat och som har ett mycket dåligt tålamod. Mina dåliga vanor har ju byggts på under många år. Vore ju konstigt om allt blev toppen direkt efter en förändring.

Ni som kanske läst mina tidigare inlägg vet ju att mina största förhoppningar och mål är att få tillbaka min hjärna och min energi. Det går förvisso upp och ner, men det känns som att det går 1,5 steg framåt och ett steg bakåt, alltså går det sakta framåt. Det jag skriver idag kräver mycket mindre energi än bara för någon månad sedan. Då kunde det ta mig en timme att få ihop denna texten och efteråt var jag helt utmattad. Faktiskt är det den senaste veckan som jag börjat märka förbättringarna. Dvs efter 4 månader.

Tänk att jag i mars var ett vrak som hade konstant ångest, oro hjärtklappning, åt nästan ingen mat, levde på dunkvin och även ren sprit, fet och svag, var djupt deprimerad och saknade helt livslust.

Jag slutade ganska tvärt. Hade under flera års tid druckit 1-3 flaskor vin per dag. Fick i princip inga abstinensproblem. Ökad oro de första dagarna och lite sömnproblem, men det gick över snabbt. Tog inga mediciner utan stoppade bara intaget av A. Den första månaden var helt A-fri, sedan sparsamt och nu under sommaren är det måttligt. Toleransnivån har ändrats kraftigt och eftersom jag inte gillar ”yrselfaktorn” är det inte svårt att vara måttlig. Uppskattar att vara ”klar” i huvudet och körbar i alla lägen.

Kom häromdagen på att jag inte haft hjärtklappning, oro eller ångestkänslor på väldigt länge. Dessa känslor som jag försökte dämpa med A men som istället förvärrades. Så himla glad över att slippa dessa känslor nu.

Det är fortfarande en lärande process att ändra sina vanor och beteenden och jag anpassar processen så att det ska vara så hjälpsamt som möjligt för mig. Jag jobbar med situation för situation, känsla för känsla och försöker att inte döma mig själv när det inte blir som jag tänkt, utan uppmuntra mig för det jag gör bra.

Ursäkta för långt och svamligt inlägg. Men tänker att det kanske kan vara hjälpsamt för någon annan att det går att förändra till det bättre på många sätt! Finns inga dåliga sätt!
Kram & trevlig kväll.

Så otroligt inspirerande @Vinägermamman , att läsa ditt inlägg!!

Att återerövra det goda livet, steg för steg, är en utmaning. Inte konstigt att det inte sker över en natt då vi har ”jobbat” så hårt och länge för att komma till den punkt där vi inser att vi behöver förändring.

Så skönt det låter att slippa hjärtklappning och ångest. Längtar själv tills min hjärna klarnar upp och att tillvaron skall kännas lite lättare att hantera.

Allt gott✨

@Vinägermamman Låter härligt med din inledning ”det känns ganska ljust och förhoppningsfullt just nu”. Skönt att vara av med hjärtklappning, oro och ångest. Det blir ljust då. Ha en fortsatt härlig och skön semester☀️💕

Hej @Allegra! Ja, jag är ofantligt glad att hjärnan börjar komma tillbaka. Det är det som har tagit längst tid och jag har varit på gränsen till förtvivlad och trott att min hjärna är förstörd för alltid. Nu ska jag kanske inte ropa hej än, för det är en bra bit kvar till jag känner mig normal, men jag tror och hoppas att det kommer att bli bra förutsatt att jag lever sunt på alla plan. Så med det sagt, ”hav förtröstan”, det blir bättre, så fortsätt kämpa. Jag tror på dig💪🏻🥰

Tack @Varafrisk 🥰, så roligt att min historia kan inspirera! Tycker det är en himla skön och medryckande stämning här på forumet som jag tror gynnar oss alla som jobbar på med våra förändringar. Och jag gläds så mycket för dig nu!💖💪🏻👍🏻

Tack @vår2022 🥰
Semester, ja. Jag har även lite semester från mitt faktanördande nu. Gillar skarpt att det är sådant fokus på faktametoden här på forumet. Finns oändligt mycket som kan avhandlas. Har funderat en hel del på att vi är en övervägande majoritet kvinnor +50. Har läst Monika Björns Stark 50+ och inser att det är så otroligt mycket mer än ”vallningar” och ”humörsvängningar” som händer i och med hormonförändringen. Som hon beskriver det är det mer regel än undantag att drabbas av utmattning med allt vad det innebär och då är det också lätt att förstå varför man plötsligt har börjat ta till A som medicin i den åldern. Detta var en av polletterna som ramlade ner hos mig. Oj, nu blev detta ett nördigt inlägg, men jag hade en sån stor lust att dela med mig av dessa tankar. Tack igen Vår, du är en grym forumvän💖

@Vinägermamman Tack själv❤️. Ja, det är intressant med faktametoden och och faktaskildringar av livet. Olika faser som man genomgår i livet, hormonförändringar i åldern 50+. Jag är nu 55+ och minns att vid 50 var det mycket som hände i kroppen när mensen upphörde. Dels vallningar ett tag och att humörsvängningarna var annorlunda. Kroppen förändrades med mindre elastisk hud och mer rynkor. Rumpan ”ramlade ned” slappt en bit, gäddhäng och putmagen svår att få bort😂. Ett faktum att man åldras, vilket alla till slut gör. Barnen hade vuxit upp, skötte sig själva och behövde inte daglig omsorg längre på samma sätt. Funderingar på livet, hur mår jag, vad vill jag, vem är jag? Nu kunde man dricka vin på ett helt annat sätt, ifred med sig själv. Dämpningen av känslor med alkohol funkade, jag blev fri från det en stund och kunde känna eufori en kort stund. Så fortsatte det tills man var fast, alkoholberoende och mådde sämre än jag någonsin gjort. Ja, det ligger nog något i det att ta till alkohol i denna fas i livet. Men nu vet vi bättre😁.

Ha en fin tisdag!🌞💕

@Vinägermamman Jag är övertygad om att mitt klimakterium har påverkat mig massor negativt. Jag slutade dricka för snart 2,5 år sedan och jag har precis kravlat mig upp ur ett vidrigt halvår med mycket djup depression.

Jag blev svajig i humöret redan i 40-årsåldern. Jag hade även svåra psykiska besvär i puberteten. En läkare sa till mig att om man hade psykiska besvär i puberteten så får man tyvärr ofta psykiska besvär i klimakteriet också. Det man kan reagera starkt på är att hormonnivåerna hoppar upp och ner, som de gör i puberteten och klimakteriet. När hormonnivåerna har stabiliserat sig på en lägre nivå mår man bättre.

Jag har nu (drygt 3 veckor tillbaka) äntligen fått en SNRI-medicin (duloxetine) som jag mår bättre på. (Jag har provat andra sorter innan, som jag mått sämre av.) Jag mår inte bra än - jag är fortsatt sjukskriven i aug-sep - men jag mår liiiite bättre. Jag fick min sista mens i september 2021 och jag fyller 53 år i höst. Om det har gått ett år sen senaste mens så bedöms man vara i menopaus - och då är man äntligen på väg ut på andra sidan.

I flera år innan sista mens har jag haft problem med rikliga blödningar bland annat, vilket är vanligt i förklimakteriet om hormonet progesteron (gulkroppshormon) ger vika före östrogen. Detta ledde förstås till järnbrist ovanpå allt annat 😫 Jag har försökt med olika hormonmediner (bland annat hormonspiral), men det har jag bara mått sämre av psykiskt. Det är ett elände att vara född kvinna 😫

Bäst av allt är ändå att jag trots min djupa depression inte tänkte en enda gång att alkohol var lösningen på mina problem.

Kram 🐘

Ps. Jag är en stor fantast av den så kallade ”faktametoden” 😍

Hej @Andrahalvlek!
Tack för att du tar dig tid att läsa och skriva här 🤗
Läste din tråd tidigare i våras när jag tog tag i min situation. Jag minns att jag förundrades och imponerades av hur du redde ut saker och hur mycket jobb det ändå är med ett barn med funtionsvariationer och att du orkade. Tråkigt att du mått så himla dåligt. Men kanske att det var en variant av utmattning efter en ansträngande period? Gläds åt att du hittat mediciner som funkar och mår bättre nu. Och det tar tid innan energin kommer tillbaka, men det gör den, sakta men säkert. Och att du var och är så stabil i din nykterhet, att du vet att A bara bara förvärrar ett dåligt mående. Jag var nere på botten och kravlade från förra sommaren till mars i år. Allt var precis nattsvart då. Jag har provat SSRI preparat vid tidigare utmattningar. De har hjälpt kortsiktigt, men effekten försvann efter ett par månader. Försöker nu på naturlig väg få ordning på signalsubstanser, hormoner och annat med hjälp av kost, motion och mitt tankesätt. Mår oändligt mycket bättre nu, även om jag än så länge inte är helnykterist. Har ett annat lugn nu. Hjärnan klarnar allt eftersom. Energinivån är på uppgång. Jag jobbar bl a på att hitta och pränta in fakta som bevisar alkoholens skadliga effekter, och då inte främst ur ett beroendeperspektiv, utan snarare hur kropp och knopp påverkas även vid måttlig konsumtion. Parallellt har jag som ambition att komma igång med träning. En av huvudteserna i Monika Björns bok var träning, inte minst styrketräning. Än så länge är det ”bara” dagliga promenader…
Önskar dig en fin dag! Kram🥰

@Vinägermamman Det var absolut en utmattningsdepression som jag fick. Jag har haft det två gånger tidigare, år 2007 och 2018. Har tagit SSRI sen 2007, men jag gjorde misstaget att trappa ut min medicin förra hösten. Tog sista tabletten i nov 21 och blev sjuk igen i mars 22.

Orsaken är sannolikt lågt serotonin i min hjärna i kombination med stress. Nytt jobb i höstas - och mycket oro för handikappade dottern. Hon var jättesjuk ända sen årsskiftet, åkte på att hon fick vätska i hjärtsäcken och hon var inlagd på hjärtintensiven i nästan två veckor i mars-april. Inte bra när man redan mår jättedåligt 😢

Men nu sen en vecka tillbaka känner jag hopp om livet igen - och dottern är fullt frisk och trivs på sitt LSS-boende. Nu räcker det att någon av oss föräldrar hälsar på henne en-två dagar/vecka.

Skönt att även du mår bättre 🥰 Alkoholstoppet kommer bara att gynna ditt mående.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Var rädd om Dig nu❤️ Du är fortfarande skör. Ta hand om dig och gör bara sådant du mår bra av. Jag förstår precis det du skriver om tvättmaskinen. Under lång tid kunde det vara projektet jag klarade av på en vecka, och då har vi egen tvättmaskin. Bära ner en tvätt, starta maskinen för att hänga upp den dagen efter. Varje gång jag tvättar nu gläds jag att jag orkar. Igår körde jag 3 maskiner😃.

För varje gång man drabbas av utmattning faller man djupare. Jag vet, jag har fallit 2011, 2013, 2015 och 2019. Efter 2019 tog det nästan 3 år innan jag nu i mars lyckades bryta. Jag har som grädde på moset för varje utmattning medicinerat allt mer med A. Jag var medveten om att det kanske inte var bra men begrepp inte alls HUR skadligt och förvärrande det var. Inte förrän i mars i år. Så bra att du var på det klara denna gången att A inte är ett alternativ.

Som sagt, för varje gång faller man djupare, och därmed tar det längre tid att komma upp igen. Jag hann aldrig komma upp riktigt igen förrän nästa fall kom. Och jag är fortfarande oerhört skör. Sov dåligt i natt pga av att vovven inte sov så bra och tassade runt och hoppade upp och ner i sängen. Det har funkat ganska bra under dagen, men för en stund sedan tog energin tvärstopp. Helt golvad. Hade köpt Kummel som vi skulle tillaga med egen färskpotatis, brynt smör och pepparrot, men det bara går inte. Blev superstressad (får panik när jag ska göra något kreativt och kroppen och knoppen inte orkar).
Övertalade maken att slänga in fisken i frysen och att vi tillagar den en annan dag när orken för att både laga och uppskatta finns. Besviken, men det är bara att acceptera. Maken slängde på ett par hamburgare & grönsaker på grillen istället. Har nu avnjutit detta med Ramlösa Päron. Fläder&Lime är annars min favorit.
Nu ska jag ut på en kvällsrunda med hunden i blåsten.
Tror inte jag kommer att orka vara vaken till fotbollen börjar….🥱😴

@Vinägermamman Åh, så kämpigt du har haft det 😢 Jag märker att det blir svårare ju äldre jag blir. Första gången var jag 36 år och jobbade heltid igen efter 9 mån. Andra gången var jag 49 år och jobbade inte heltid förrän efter 1,5 år. Och nu fyller jag 53 år. Men jag lovar att skynda långsamt den här gången. Långsamt och hållbart. Hoppas att FK är med på noterna bara. Min läkare står på min sida, och han hjälper mig nog så mycket han kan. Men det är tveksamt om det räcker, FK är verkligen rabiata.

Kram 🐘

@Andrahalvlek

Hoppas den kan stödja din återhämtning i utmattning och mående. Har också haft en SNRI. slutade med den förra våren. Hade Duloxetin, detsamma som Cymbalta.

Önskar en fin kväll 💕

Måste bara skriva ner några reflektioner igen. Jag vet inte om det är mitt kraftigt minskade A-intag, mina i övrigt sundare vanor, att jag läst mycket, KBT:at med mig själv eller kraften i detta helt fantastiska forum, eller kanske blandningen av allt? Jag märker sakta men säkert hur jag förändras. Jag blir stabilare på alla plan. Mer förstående för andra. Mindre dömande. Känner förnöjsamhet med vad jag har. Negoviruset försvinner. Har inga katastroftankar om något går snett.
Jag har en känsla av att en inte obetydlig del kommer från detta mycket speciella forum. Det finns så mycket kärlek, klokhet, kunskap, pepp, humor, allvar. Diversitet i utmaningar och mål, livssituationer, personligheter. Det är svårt att inte ta intryck och bli berörd. Känner en stor tacksamhet i att vara med här. Kram alla fina själar❤️