Charlie70

Lyssnade på "Dagens Eko" i SR Play om att Kanada nu gått ut med rekommendationer om max två glas i veckan (lite större glas än de svenska). I Sverige gör Folkhälsomyndigheten just nu en översyn av rekommendationerna som ska vara klar till sommaren. Det lutar tydligen åt att de sänker de 14 glasen för män men behåller då 9 glas för kvinnor och män. En skillnad mellan Sverige och Kanada tycks vara att Kanada väger in psykosociala faktorer i sina rekommendationer medan Sverige enbart tittar på fysiska hälsoaspekter/konsekvenser när vi tar fram rekommendationer. Intressant lyssning tycker jag.

Sisyfos

Låter väldigt intressant. Särskilt också med de erfarenheter som vi sällandrickare här på forumet har av psykisk påverkan av alkohol. 9 glas är väldigt mycket.

Andrahalvlek

@Charlie70 Jag minns när jag drack och jag försökte förhålla mig till ”ofarlig” mängd alkohol per vecka. Det gick inte, och jag tyckte då att riktlinjerna var utopi. Vem drack så lite?

Nu tycker jag mer att riktlinjerna är onödigt generösa. Det är som att säga till en rökare: ”Om du röker mindre än ett halvt paket per dag är det ofarligt.” Öh 😳 Knappast. Och röker man ett halvt paket per dag är man fortfarande beroende. Och dricker man 9 glas per vecka är man också beroende.

Annie Grace definition av beroende är ungefär så här. Du är inställd på att ikväll blir det lite drickande, pga AW med jobbet eller liknande. Plötsligt blir det inställt, något barn blir sjukt och du får stanna hemma. Och då rycker du på axlarna åt det, skit samma om jag får dricka eller inte. Då är du inte beroende. Så skulle jag aldrig ha reagerat 🤣

Det är fascinerande hur ens tänk faktiskt ändras med tiden.

Kram 🐘

Charlie70

Håller helt med er Sisyfos och Andrahalvlek om att de svenska rekommendationerna känns väldigt generösa. Nuförtiden tycker jag så. Förr tyckte jag de var bra vilket ter sig ganska obegripligt nu :D.

Här rullar livet på som vanligt. Något jag tänkt på den senaste tiden är att jag egentligen aldrig blivit stresstestad under mina nyktra år. Jag befinner mig aldrig i sammanhang där det dricks alkohol i några mängder. Efter så lång tid tror jag knappast något sådant skulle trigga mig men det jag inte har tränat på är det här med tack men nej tack. En del av de jag umgås har jag inte berättat för och vill inte heller vara så tydlig med dem av olika skäl. Ett skäl är att en är en (på långt håll) kollega (jobbar på stor arbetsplats), en annan har jag i grunden en professionell relation till kopplat till flickan men som nu utvecklats till vänskap. Båda står för känsliga ämnen kopplat till arbetsplats och mitt barn. Tar gärna era tankar kring detta men som jag tänker nu låter jag det vara som det är och om frågorna blir fler kommer jag att skylla på min utbrändhet och att alkohol efter den inte smakar längre. Jag är dessutom inte riktigt frisk från den (undrar om jag någonsin blir det faktiskt) så mitt liv levs fortsatt utifrån många av de goda råd jag fick när jag var sjukskriven d.v.s. tar tid för att sitta och "glo"/göra ingenting, träningen är jätteviktig för mig, kosten och sömnen likaså o.s.v.

Valborg i dag. Flickan och jag ska gå och bada och basta sedan blir det middag hos numera vännen som även arbetar med flickan. Ska bli mycket trevligt! Hoppas ni andra får en fin Valborg också!

Kram!

Varafrisk

Hej @Charlie70🥰 Jag blir alltid lika glad när du tittar in och skriver lite grann. Låter som du ska ha en mysig kväll👌🏼

Tänkte på det här när man inte vill berätta för någon att man är alkoholberoende men nykter. Jag förstår att det är många som efter en lång nykterhet som inte vill berätta. Jag undrar varför? Jag tänker inte att man behöver berätta för alla men vad är det som gör att man vill berätta för somliga men inte för andra. Det är inte menat att vara ifrågasättande utan mer som undringar. Min bror vet inte ännu men det beror på att vi inte umgås. Jag ska dock berätta en dag eftersom jag skrivit tråkiga sms efter min syster dog och jag vill att det ska veta att jag var inte nykter när jag skrev. När jag varit på behandlingen då har vi använt samma ingång som personalen på soc vilket känts sisådär. Mötte en mamma t en patient som jag hejade på. Jag känner att för henne vill jag bara vara kurator. Precis som jag såg en LSS-handläggare som jag träffar i min kuratorsroll…tänker att det räcker att hon vet att jag är kurator. Fast jag tänker om vi berättar så öppnar vi upp och det kan lätta på stigmatiseringen. Till sist vill jag säga….@Charlie70 jag har full respekt för ditt beslut, hur du väljer att göra. Du har tänkt efter vad som är bäst för dig men ändå öppen för andras tankar. Starkt💪🏻

Ha en fin Valborg 🔥

Kram🥰

Torn

@Charlie70 Hej! För egen del så ser jag detta som en mycket stor del i att jag mår så bra som jag gör sedan länge. Att alla som jag känner vet om att jag inte dricker, och att aldrig behöva ljuga och smyga med att jag är nykter är en stor befrielse. Varför håller du inne med detta så länge. 🤔 Skäms du på något sätt, och är orolig för att folk ska misstänka att du har haft problem med alkoholen i ditt tidigare liv?

Eller vad beror det på? Är du rädd för att du ska få sparken från jobbet pga av att du är nykter. 🤔

För du är väl enbart stolt för att ha lyckats bli fri från det jäkla giftet?

Ha det bra!

Se klart

Hej @charlie,
Så härligt att du kikar in, vårt lilla gäng från förr 🥰 Menar du att du inte vill berätta att du inte dricker alls? Eller att du inte vill berätta att du haft ett beroende?
Hoppas oavsett att du kan känna dig stolt och fri med tanke på vad du åstadkommit i livet. Det är så mycket större än att någon annan skulle ha synpunkter- vilket jag tror är mindre vanligt än vad vi tror!
Ha en mysig kväll, kram 🌷

Charlie70

Fina ni. Det var bra att jag tog upp detta här känner jag. Jag är helt klart inte riktigt färdig med min nykterhetsprocess - ser det när jag sätter det på pränt. Men det är väl så att det finns personer i min omgivning som jag av olika skäl inte vill berätta att jag har ett beroende för. Jag tänker också att de/alla inte behöver veta. Min bedömning men kanske dumt eftersom just de som jag nämnde ovan är några av de jag umgås mest med och är närmst med på flera olika plan, samtidigt som jag vill hålla dem utanför just denna fråga. Kanske korkat av mig. Måste fundera vidare. Och du är ju rolig Torn :D tror knappast jag blir av med mitt jobb för att jag är nykter. Uppskattar att du vänder på resonemanget så som du gör!

Jag är mäkta stolt över mig själv och gläds över min nykterhet. Där finns ingen tvekan och jag har definitivt INGA planer på att göra något annat än fortsätta på den inslagna vägen.

Vi är nybadade och bastade. Grums innan vi kom i väg men flickan konstaterar som hon alltid gör efteråt att det var "skönt" och att hon känner att stressen går ned. Och så har vi ju roligt när vi badar!

Kram!

Andrahalvlek

@Charlie70 Jag tänker att det kommer när det kommer. När det känns rätt, när tillfället är rätt så bara kommer det ur munnen på dig. Om det blir rätt tillfälle? På senare tid struntar jag helt i att berätta, jag svarar bara ”nej tack till alkohol, finns det något gott alkoholfritt?” För att det inte längre känns som en big issue för mig alls, att jag har valt att vara alkoholfri.

Mina närmaste anhöriga och vänner vet dock sen tidigare, och med äldsta dottern har jag ventilerat detta rätt mycket i omgångar. Men jag har inte behovet att ”bikta” mig inför allt och alla längre. De gånger det kommer upp är när jag tycker att fokuset är på just alkohol - då kommer jag som motvallskärring och föreslår alkoholfria alternativ, både att dricka och aktiviteter.

Jag skäms inte ett dugg för att jag är alkoholfri, jag är stolt som en mallgroda varenda dag 🐸 Men jag har heller inget behov av att berätta ”krigshistorier”. Ingen behöver veta hur illa däran jag faktiskt var. Lika lite som jag berättar för allt och alla hur jäkla dåligt jag mådde för ett år sedan. De flesta vet de stora dragen, det är inget jag hymlar med, men detaljerna besparar jag dem.

Lite baktanke har jag kanske med det också. Kanske skulle de tänka: ”Kunde det hända då kan det hända igen, hmmm.” Och tänker de så har de rätt. Jag lever med den risken varje dag. Och jag tror att jag är mer icke gångbar på arbetsmarknaden på grund av min historik med utmattning än med alkoholmissbruk. Tyvärr. Fördomarna är svart-vita till sin natur, några gråzoner går knappt att skönja.

Men inte heller det hymlar jag om. Jag har varit sjukskriven tre gånger pga utmattningsdepression. För varje gång har jag blivit lite klokare. Det är inget jag drar mig för att berätta för en presumtiv ny arbetsgivare, men jag berättar det nog inte på den första intervjun. De får lära känna mig lite först. Min nykterhet skulle jag absolut inte prata om på en jobbintervju, för det har de ärligt talat inte med att göra.

Kram 🐘

FinaLisa

Hej Charlie!

Vill gärna säga att jag förstår dig. Har inte heller pratat med någon om mitt beroende eller riskbruk.
Det beror på att jag under hela mitt liv försökt att hjälpa andra i min närhet med olika slag av missbruk.
Jag anses vara en stabil, stark och klok person och att jag skulle kunna klara av att "komma ut" är en utopi för mig.
Ni som vågar beundrar jag, ni är mycket klokare än vad jag är!
Men jag orkar helt enkelt inte att ta alla dessa frågor som skulle uppstå från nära och kära. Så därför fegar jag och säger också bara att jag inte dricker längre. Att jag inte mår bra av alkohol.
Och det är ju sant åtminstone!😊

Kram❤️

Himmelellerhelvette

@Charlie70 Jag berättar inte att jag var beroende, jag har inte landat i det, det känns inte som jag. Det är en del av mig, jag drack för mycket och för ofta. Men jag identifierar mig inte som en beroende. Jag berättar dock att jag inte dricker. Jag identifierar mig som en som inte dricker. Det kan jag säga lätt som en plätt. Hur jag hanterade alkoholen behöver ingen veta som jag inte kan hjälpa med den historien. Att jag skulle säga det vitt och brett skulle få mig att må dåligt. Jag tycker man ska göra det som känns bra för en själv. De som går 12stegas programmet och många andra tycker det känns väldigt bra att berätta men jag har inte det behovet. Om en vecka har jag varit nykter i 9 månader. Jag har klarat det med hjälp av forumet, böcker och poddar sedan har jag pratat med min man om hur jag drack, jag har öppnat mig lite då och då när jag tyckt att det känns bra. Jag tror inte att det finns rätt och fel i hur man gör, vi är alla olika❤️

Kram

Charlie70

Kikar in för en uppdatering som knappt finns. Livet innehåller ingen alkohol och det häftiga är att jag från dag till annan fortsätter att glädjas av just det. Att livet innehåller noll alkohol. Sonen har passerat myndighetsgränsen och det dricks så klart. Jag får kämpa pyttelite med att inte moralpredika. Hitintills har jag inte märkt av några excesser från hans sida så jag är rätt lugn. Nu togs det körkort också och att kunna köra på egen hand står nog över alla droger i världen för honom.

Det här med berättandet som jag tog upp tidigare har jag nu knackat ned till att jag behöver vara tydligare med en av mina vänner. Resten är inget problem. Hon dricker själv mycket moderat men det blir alltid uppriktiga frågor (ev med en liten förväntan från hennes sida) om jag inte ska ta ett glas också. Jag får ta upp mitt slutande med henne. Sedan får det räcka helt enkelt med berättandet. Lite trött på den här alkoholberoendefrågan nu efter 3,5 nyktra år kanske. Sunt egentligen. Livet kan ju inte för all framtid ha ett slags avstamp i att jag en gång var beroende. Vill kunna slå mig loss från det. Ändå hänger jag sporadiskt kvar här eftersom jag ändå, i bland upplever att jag behöver påminnelsen.

För övrigt är allt stabilt i vår lilla familj. Sommarlovet på intåg och jag ser fram emot semester strax. Just nu hundvakt. Mycket gullig hund som vi känt i några ord, men han har kommit till ett läge där han är så gammal, luktar illa och har ett sår som inte läker så att jag faktiskt inte tycker det är så kul längre. Hade väl någonstans förhoppningen om att han skulle skickas till de sälla jaktmarkerna innan familjens semester men det beslutet tog de inte. Jaja, några dagar till blir det.

Kram!

vår2022

@Charlie70 Låter som en bra idé att ta upp det med din vän som ”tjatar” för att få ett slut på det. Nä, kan också känna mig less på alkoholberoendefrågan, inte för att jag pratar med någon utomstående om det, mer för att det uppstår då och då vid AW och andra festligare tillställningar. Den rådande alkoholromantiken i samhället, synen på att det är lite avvikande att inte dricka alkohol när man firar. Man är en torrboll eller djupt troende😂. Mina egna föreställningar innan jag blev nykter. Kanske inte så mycket att man hade alkoholproblem, det var de som alltid blev fulla som hade problem. Mer en torrboll, tråkig och kontollperson tänkte jag.

Mitt tänk nu är att jag ska säga (om det skulle bli en fråga) att dricka passar inte in i min livsstil. Att min livsstil har förändrats, i hur jag värderar och vill leva mitt liv. Att då jag mår så mycket bättre utan alkohol och värderar att må bra högt, väljer jag att dricka alkoholfritt. Kanske som en torrboll att säga det, men då är jag en sån😂.

Ha en fin söndag och hoppas hunden snart få jaga fritt i de sälla jaktmarkerna❤️

Torn

@vår2022 En gång så var det en måttlighetsdrickare här på forumet som skrev att jag skulle hålla mig i ”det vidare livet” bland dom andra präktiga typerna.😂

Kram

Varafrisk

@Charlie70 Det är väldigt gott när du tittar in dels för att veta hur du har det dels för att det är betydelsefullt för oss som är i början av vår nyktra resa. Fast jag tycker att jag hållit på ganska länge även om jag inte varit nykter mer än ca 4,5 månader. Du verkar må väldigt bra, så skönt🙏🏻

Kanske vi ses i Gbg i juli?

Ha det fint❤️kram

Andrahalvlek

@Charlie70 Fint att allt är fint med er ❤️ Jag hoppas också att den kära gamla hunden får springa fritt i de sälla jaktmarkerna snart. Det är en ynnest som vi hundägare har, att faktiskt ta ett aktivt beslut när hunden lider även om det bara handlar om allmän åldersskröplighet. Förstås ska de få leva så länge de har behållning av livet, men en del hundar ser bara ut som om de lider när de stapplar fram.

Ingen djurägare har någonsin ångrat att de avlivade sitt djur för tidigt, men väldigt många har efteråt insett att de väntade onödigt länge. Din vän som äger hunden behöver kanske få höra det av dig? Som tycker mycket om hunden. För mig är det en kärlekshandling - både att ta upp det ytterst svåra samtalet, och att faktiskt ta beslut om avlivning.

När min hund Lakrits, 11 år, visade sig ha en tumör i käken sa veterinären att hon kunde remittera till hundsjukhus och han kunde få smärtlindring. Jag svarade direkt: ”Nej, han ska inte lida en minut till.” Jag förstod ju när jag själv ville titta i munnen på honom att det gjorde sjukt ont. De krävdes sövning för att ens kunna undersöka honom i munnen. Vi inväntade att min äldsta dotter kunde närvara, och sen fick han somna in. Han väcktes aldrig ur narkosen ens. För mig var det en kärlekshandling ❤️ Jag har aldrig gråtit så mycket och det pågick stötvis under flera veckor, men han behövde inte lida mer.

Kram 🐘

Charlie70

Behöver titta in. Mycket här nu både med mig och flickan och jag har funderingar på berusning som "avlastning". Glaset står inte på en armslängds avstånd, snarare kilometer, men nu behöver jag er. Sjukskriven för utmattning igen. Min stresstålighet är inte vad den var och kommer aldrig att bli. Det har den här gången räckt med flera tighta dead lines på jobbet (på samma gång), svår kommunikation med flickans skola och att skoltaxi inte kommer som den ska. En natt blev jag liggande på köksgolvet som gången i min egen kropp. Jag ville ringa 112 men kunde varken prata eller röra mig (telefonen var inte med mig). Otroligt otäck upplevelse. Åkte in till sjukhuset dagen efter och fick en diagnos och sedan dess sjukskriven. Samtidigt som min "semester" började. Då fick flickan problem samma dag som vi åkte till vårt vanliga ställe i Europa. Ringde neurologen som önskade att vi åkte till sjukhuset där för att utesluta akut allvarlig sjukdom. Det kunde uteslutas men problemen kvarstod. Ringde tillbaka med frågan om vi skulle åka hem igen men det kunde de inte säga så vi stannade. Kände stark oro under de veckor vi var hemifrån. Nu hemma och vi sökte vård igen vilket resulterade i en rad remisser till olika undersökningar. Så nu har vi åkt ToR till sjukhuset i Sverige under flera dagar (där flera av undersökningarna har varit jäkligt tunga att genomföra). Det kommer ta lite tid innan hela bilden från dessa underökningar står klar. Trötthet och den starka oro jag känner för flickans hälsa=tankar på alkohol. Jag var i precis samma situation när min alkoholkonsumtion eskalerade för 10 år sedan. Det ska inte bli någon repris på det - det är helt säkert men lik f-b tänker jag på alkohol. Hjärnan söker en snabb förlösning från oron - vore ju skönt att få vila från oron ett litet tag. Till saken hör att jag inte har kunnat träna på ett antal veckor. Först träningsförbud från doktorn (pga stress) och så har jag haft flickan några veckor och då kommer jag inte ifrån. Det jag behöver nu är INTE alkohol utan en (flera) långpromenad och att simma 1000 m. Typ.

Nästa vecka har jag några besök till sjukvården för egen del och det gör att jag tyvärr inte kan komma till Göteborg. Hade jag kunnat schematekniskt hade jag inte orkat, det vet jag. Nu måste jag vila, sitta och glo, ta en promenad och lyssna på radio.

Hunden är avlivad nu tackolov. Han har det toppen i hundhimlen nu, det är min övertygelse. Vi saknar honom så klart.

Kram!