Hejsan!

Min man har druckigt i många många år. Säkert 20 år totalt..innan var det mest öl men de senaste åren är det ren sprit som gäller. Han gömmer det överallt å dricker varje dag i stort sett.
Sen ett tag tillbaka har jag fått nog. Avskyr honom onykter, avskyr hans sätt att vara, gå, röra sig. När han helt plötsligt är glad så vet man att han är onykter.
Så jag satte ner foten å sa att jag vill inte mer. Jag orkar inte mer. På frågan om han väljer oss, sin familj istället för spriten så sa han nej. Han tänker inte be om hjälp. Han ska återigen klara det själv vilket inte funkat de senaste 7 åren. Han bara blåser mig ännu en gång.
Han förnekar sitt alkoholberoende och skyller det mesta på mig. Det är mitt fel att han är deprimerad å dricker för jag vill inte ha sex å för att allt vi gör är såååå tråkigt. Allt är andras fel.
Vi ska prata allvar på lördag. Nånstans hoppas jag ändå att han säger att han ska ta hjälp men är 99.9% säker på att han inte tänker söka hjälp.
Han har sagt att i den här takten han dricker så är han död inom 10 år.
Finns det något att säga till honom när vi ska prata på lördag? Nåt som kan få en person som förnekar att söka hjälp?

Dom magiskt förlösande orden är väl det vi medberoende söker efter hela tiden. Kommer du på dom så lägger vi ner forumet. Nej ryvärr du har gjort allt du kan och förmodligen mycket mycket mer. Nu är det dig själv det handlar om, lägg ner lika mycket energi där. Då kommer det att ske underverk

@sommar2023 Tyvärr, jag har heller inga förlösande ord att komma med. Din historia är nästan en kopia av min på alla sätt och jag har nu lämnat och det verkar inte som om det heller spelar någon avgörande roll för hans beslut att försöka avgifta sig. Ingenting hjälper som inte kommer inifrån missbrukaren själv. Jag har fått stor hjälp med att se och förstå hur totalt oviktig jag är i detta sammanhang, både när det gäller anledningen till att han dricker och drivkraften att ta emot behandling. Jag är helt bortkopplad. Fyller ingen funktion och har ingen som helst del i detta och faktiskt, hur sorgligt det än är så kan det vara befriande att inse det. Jag lider med dig och jag tror att jag vet vad du går igenom nu. Men för din egen överlevnads skull, och för era barns skull, rädda dig själv. Det här skeppet sjunker!

Jag trodde bara att när jag säger att vi skiljer oss så skulle det va droppen för honom. Att han skulle vilja förändra sig. Han har ju lyckats en gång för 8 år sedan.
Jag vet inte, trodde bara att barnen å jag var värda mer. Att vi liksom var värda att verkligen kämpa för. Å när man inte är det så försvann marken under mina fötter. Mår så fruktansvärt dåligt å känner mig så ensam. Så många tankar hur blir allt, hur kommer barnen ta det. De kommer bli helt förkrossade. Allt bara snurrar idag å jag bara gråter.

User37399

Förstår
Men det är inte ditt val utan du har gjort det du kan och väljer nu att rädda barnens uppväxt vilket är din enda absoluta skyldighet.
Allt annat är hans ansvar. Barnen blir mer förkrossade i det långa loppet om du låter dem växa upp med missbruk.
Prata har man gjort säkert du också till förbannelse nu bara talar du om att du aktivt letar efter boende alternativt brr honom flytta. Och står vid det.
Önskar dig styrka o lycka till o tänk på att inget är ditt fel du gör bara det du måste för barnen o för att de ska växa upp tryggt med en förälder som inte är ledsen o lägger all energi på en alkis.

Kram ❤️❤️❤️❤️❤️❤️

@sommar2023
Tyvärr så har du nog gjort allt du kan och mer än så. Du har säkert gjort klart för honom vad du tycker om att han dricker.
Jag tror att istället för att lägga energi på att få honom att vilja söka hjälp så fråga dig själv vad du ska göra? Gå vidare med ditt liv?

@sommar2023 Nej, han måste vilja själv, annars funkar det inte.
Han måste vara vilja med bestämdhet.
Nu har han valt alkoholen före dig och barnen. Frågan för dig tror jag är om du ska välja honom före dig själv och barnen?
För så kommer det bli om ni fortsätter ihop och han fortsätter dricka.
Ibland finns nog inga helt bra lösningar, men bättre eller sämre.
Välj den som är bättre för dig och barnen. ❤️
Jag kommer från andra sidan, varit alkoholberoende men slutat. Jag vet att man måste vilja själv. Inte ditt ansvar. Kramar till dig.🙏🏻

@sommar2023 Jag lider med dig. Känner tyvärr igen situationen alltför väl. Mitt ex hade supit halva sitt liv, men problem hade han absolut inte, han kunde ju sluta när han ville! Tyvärr är ju alkoholism en sjukdom som sitter i huvudet och tills de kan erkänna att de behöver hjälp - och kan ta emot den - så kommer inget ändras. De måste vilja göra jobbet själva. Jag tycker det låter som om du är på rätt väg.