Hejsan!
Min man har druckigt i många många år. Säkert 20 år totalt..innan var det mest öl men de senaste åren är det ren sprit som gäller. Han gömmer det överallt å dricker varje dag i stort sett.
Sen ett tag tillbaka har jag fått nog. Avskyr honom onykter, avskyr hans sätt att vara, gå, röra sig. När han helt plötsligt är glad så vet man att han är onykter.
Så jag satte ner foten å sa att jag vill inte mer. Jag orkar inte mer. På frågan om han väljer oss, sin familj istället för spriten så sa han nej. Han tänker inte be om hjälp. Han ska återigen klara det själv vilket inte funkat de senaste 7 åren. Han bara blåser mig ännu en gång.
Han förnekar sitt alkoholberoende och skyller det mesta på mig. Det är mitt fel att han är deprimerad å dricker för jag vill inte ha sex å för att allt vi gör är såååå tråkigt. Allt är andras fel.
Vi ska prata allvar på lördag. Nånstans hoppas jag ändå att han säger att han ska ta hjälp men är 99.9% säker på att han inte tänker söka hjälp.
Han har sagt att i den här takten han dricker så är han död inom 10 år.
Finns det något att säga till honom när vi ska prata på lördag? Nåt som kan få en person som förnekar att söka hjälp?