@Tossingavis Det är hjälpsamt att skriva av sig. Man tvingas sätta ord på tankar och känslor. När de kommer upp på bordet och gottar till sig lite faller de på plats bättre, makar sig tillrätta. Det saknas kanske fortfarande bitar, men det känns ändå hanterbart. Vad kan jag påverka? Gör det. Vad kan jag inte påverka? Släpp det.

Sen älskar jag ditt engagemang. All in, varför göra något halvdant?

Kram 🐘

Dag 25

Träffade mamma igår. Hon var orolig för min hälsa vad gäller vikten. Så, vi pratade om det. Sen umgicks vi som vanligt.
Märker att min mamma är en trigger för mig. Älskar henne, men blir ibland irriterad att hon inte förstår och missar poängen med allt man säger. Hon är dock 75 år, så det är väl så med äldre. Och familjen är väl alltid en trigger på nåt sätt.
I alla fall så har det varit mycket ångest och sug idag. Massor. Lite apatisk och svårt att få något gjort. Inte druckit, men ätit en massa rostemackor med ost och marmelad! Blä!

Dag 25

Träffade mamma igår. Hon var orolig för min hälsa vad gäller vikten. Så, vi pratade om det. Sen umgicks vi som vanligt.
Märker att min mamma är en trigger för mig. Älskar henne, men blir ibland irriterad att hon inte förstår och missar poängen med allt man säger. Hon är dock 75 år, så det är väl så med äldre. Och familjen är väl alltid en trigger på nåt sätt.
I alla fall så har det varit mycket ångest och sug idag. Massor. Lite apatisk och svårt att få något gjort. Inte druckit, men ätit en massa rostemackor med ost och marmelad! Blä!

@Tossingavis Mammor har en speciell frekvens: Irritationsfrekvensen. Jag har tålamod med alla - inklusive barn, kollegor och min hund - men min mamma kan irritera mig på nolltid. Jag blir som en trotsig tonåring.

Jag har märkt att det är med gamla människor som med små barn - det krävs att man träffas hyfsat ofta för att relationen ska må så bra som det går att må. Det krävs kvantitet för att få kvalitet.

Två timmar varje eller varannan vecka är en rimlig nivå för mig just nu i livet. Ibland hjälper jag henne med något praktiskt (tex räkningar), ibland kör vi och shoppar till henne, och ibland blir det promenad och lunch eller fika. Lagom nivå för mig och mamma är jättenöjd.

Kram 🐘

Dag 27
@Andrahalvlek Ja, och herregud vad det ligger en massa fasta beteenden och föreställningar om varandra i en familj. Bara för att jag var på ett sätt när jag var liten så behöver det inte vara så nu när jag snart är 50. Jag var väldigt blyg när jag gick i låg- och mellan- och högstadiet, men med tiden har jag kommit över det med hjälp av yrken i servicebranschen och med stigande ålder och andra utmaningar. Men mamma sa ett par gånger under vår träff att jag var "folkskygg" och att jag nog skulle må bättre om jag umgicks mer med folk. Fast jag varje gång förklarade för henne att jag inte alls är skygg utan väldigt social när jag väl träffar andra och alltid blir väldigt omtyckt på arbetsplatser och fester. Och att problemet är att jag ger så mycket av mig själv i möten med andra att jag tycker det är skönt, nästan ett måste, att jag får ensamtid efter sådana möten. Förr fick jag inte det utan löste det med alkohol istället för att orka vara social. Försökte förklara för henne att jag är en introvert extrovert, men jag tror inte att det gick fram...
Strunt samma, det är inte en jättegrej och inget jag inte kan hantera med lite framförhållning och struktur på mötena.
Men denna helgen har varit en monster av sug! Sug morgon, middag, kväll! I alla situationer! Så tröttsamt! Jag har inte varit i närheten av att falla dit och mitt humör har varit bra ändå, ingen depp. Men herrejisses vad jag har ätit! Och druckit 0,0% öl, flera stycken.

Jaja, kvällen är planerad som hemmakväll efter att mannen och jag gått och sett solnedgången. Ingen alkohol hemma, systemet stängt, skafferiet fullt med chips, kylskåpet fullt av 0,0% öl och bubbel.
Snälla, låt nästa helg bli lättare. Mannen planerar nog att börja dricka igen nästa helg för då har han gjort en vit månad. Det gör det lite svårare för mig så jag hoppas att suget är mindre då.

Dag 28
Idag är jag arg igen. Arg på att unga människor är så starka och smidiga, arg på folk som stannar mitt på trottoaren utan att kolla om någon går bakom, arg på att jag blir äldre och rynkigare, arg på att min man har så dåligt minne, med mera. Kom in i en meningslös diskussion med mannen imorse vilket bara gjorde allt värre. En sådan som alla som varit tillsammans länge har emellanåt och som inte leder någonstans, har ett ursprung ur en detalj som hur man bäst tar på ett örngott, och som växer till att omfatta allt ifrån ett bråk man hade för tio år sedan till vem som städar toaletten oftast.
Tänkte att jag skulle hantera mina känslor på det sätt som planerar att hantera dem i fortsättningen, så jag gick och tränade och sedan en lång promenad där mina känslor fick lov att finnas ofiltrerade tills de lugnade ned sig och mina tankar blev positivare och rationella igen.
Idag är det söndag och jag har inget sug efter alkohol. Mitt riskbruk sitter mycket i vanor och situationer. Och jag har aldrig haft för vana att dricka på söndagar, så suget håller sig borta. Skönt.
Nu ska jag jobba lite och sen läsa bok. Träna har jag ju redan gjort =D

Dag 30
Jag har bestämt att jag ska ta ett par månader till mig själv, kanske ända fram till årsskiftet. Ett mycket bra beslut av mig :) Jag har satt upp ett schema för hur en dag ska se ut för mig, för jag har egentligen aldrig haft några rutiner. Antingen har jag pluggat på distans, jobbat i butik med oregelbundna tider, kvällar/helger, eller som nu så är jag frilansare och jobbar hemifrån. Schemat innehåller allt som jag vill göra med goda vanor. Det innebär förutom alkoholstopp träning, meditation, tandtråd, läsa böcker dagligen (istället för ändlösa serier på Netflix), plugga spanska och gå ut och gå. Jag har ju gjort en grundlig utredning av mig själv med hjälp av 1%-metoden och boken Bättre med åren. Kan starkt rekommendera båda.
Och för första gången i mitt liv så känner jag mig i kontroll! Det här kan funka! Jag känner att mitt mindset är helt annorlunda. Jag siktar inte på 100 %, gott nog räcker. Och när gott nog är gjort känner jag oftast för att ge lite mer. Positiva vibbar istället för negativa. Om jag tänker att jag ska träna i en timme, men bara orkar 30 min blir det en negativ känsla. Men om jag går in med inställningen att det räcker att jag tar en maskin, men det slutar med att jag tränar en halvtimme, så är det en väldigt positiv känsla. Det fysiska resultatet är det samma, men jag är så mycket gladare. Vilket gör att jag kanske känner för att städa lite när jag kommer hem, eller gå till bibblan och låna den biografin jag har tänkt på. Istället för att gå hem och deppa, känna mig misslyckad och vilja dricka/äta.
Till och med igår när jag hade en dålig dag, jag kunde inte ta mig för något och bara slappade framför tv:n mesta delen av dagen. Men vid 16-tiden fick jag nog och började göra en del småsaker på min lista över rutiner, som att ta tandtråd och ta mina vitaminer. Det ena ledde till det andra och jag fick upp ångan och både tränade VR-boxning och gick 10 000 steg! Kunde sätta bock på alla mina vanor/rutiner! Heja mig =D

@Tossingavis Toppen! Det är en fröjd att läsa ditt senaste inlägg. Du tar kontroll över det du kan ta kontroll över. Goda, hållbara vanor ger både kropp och knopp kraft. Tacksamhetsdagbok är en bra sak också. Summera tre-fyra saker varje kväll som du är tacksam över, stort som smått. I början är det svårt att komma på saker, men efter ett tag kommer man snabbt på sju-åtta saker på nolltid. Och en punkt känns given varje kväll: ”Jag är nykter”.

Kram 🐘

@Tossingavis usch så jobbigt för dig och jag förstår din känsla av ett slags utnyttjande av dig och den får andra den goda delen. Det är starkt av dig att kämpa med det och när det väl kommer till kritan är kanske inte allt så gulligt som det låter.
Ungar skriker på restaurangbesök, irritation o allt annat som kan dyka upp .
Du vet vad du har gjort, jag är bara förvånad att du lyckats dölja dina alkoholvanor så bra så ingen irritation har skett på det ?
Kram ❤️

Dag 32
@Majaella Nej, inget är ju så bra som det ser ut på Instagram :D Jag vet att de har sina problem också, men ibland tänker man inte rationellt. Vad det gäller att dölja så har min alkoholkonsumtion mest varit i samband med fest fram tills för ca två år sedan och då var dottern aldrig med så hon såg inget. Nu är hon vuxen och utflyttad till annat land. Det är ju bara jag och mannen hemma och han dricker också sin beskärda del. Vi är båda medvetna om det, men det är väl mest jag som menar att det är ett problem.

@Andrahalvlek Jag har funderat från och till på en tacksamhetsjournal, men aldrig kommit till skott. När mina andra vanor sitter bättre ska jag ge mig på det på riktigt. Har omedvetet redan börjat tänka i de banorna, att medvetandegöra det som jag är tacksam för. Idag är jag tacksam för att jag inte druckit på 32 dagar.

Dag 33

Detta är en enda lång klagan och tycka synd om mig själv. Be warned!

Skit med sug! Kommer som ett brev på posten på fredag eftermiddag. Och det känns nästan som om det blir värre för varje helg istället för bättre, som jag läst många vittna om att det blir för dem. Och då kommer såna tråkiga, negativa tankar som inte är till någon nytta. Jag blir avundsjuk. Jag är avundsjuk på alla som inte har något sug. Jag är nog ganska arg på min man innerst inne för att han inte har något sug. Han har ju i stort druckit lika länge, lika ofta och samma mängd som mig under alla år.
Intellektuellt vet jag svaret på detta, men känslomässigt är jag avundsjuk, missunnsam och småaktig. Och jag vill verkligen inte vara det!
Här kommer jag efter lång eftertanke och mycket research och ska ändra mitt liv. Sluta dricka, börja träna och äta hälsosamt. "Jättebra, det ska nog jag också göra", säger min man lite lättsamt. Och så gör han det bättre än mig och överglänser mig medan jag svettas, våndas, lider och misslyckas (med maten). Fan också! Såklart vill jag inte att han ska lida, men att han bara ska glida på en räkmacka sådär.
Det är bara surt att det går så lätt för vissa, men ingen har lovat att livet skulle vara rättvist, så vem är jag att klaga. Tydligen har jag det så pass bra att jag har råd att äta mig till en rejäl övervikt och tillräckligt med tid över för att bli en soffpotatis.
Har inte läst så mycket här om när andra har sug. Just nu känns det mest som om man skriver när allt går bra, inte om de här små stunderna när det är jobbigt. Mycket "gud vad det går bra", "inget sug fortfarande", "sover som en stock", "älskar att träna och gör det två gånger om dagen", "dricker vatten och det känns fantastiskt".
Mitt sug blir bara värre och värre, jag sover som en kratta, vatten är smaklöst och jag är inte "taggad" på att träna. Jag är en tjock och sur bittertant! Idag i alla fall. Igår var jag en stark amason med bara kärlek till mänskligheten.
Trött på de här känslosvängningarna! Upp och ner som en satans bergochdalbana hela tiden. Men aldrig så där euforisk som tydligen andra blir.
Så. Färdiggnällt. Nu ska jag ut och ta en sån där fantastisk, livsomvälvande promenad som gör gott i själ och kropp!

@Tossingavis Haha! Rolig läsning ändå… men din tid kommer, ska du se…! Jag var också mer känslig, mer upp och ner, mer ilsken i början. Jo, 33 dagar är inte jättelänge…
Men för stt trösta så hade jag en längre dipp nu under sensommaren. Vet inte varför, men nu känns det bättre igen. (Sorry).
Jag tror den här nykter hetsprocessen funkar så. Två steg fram, ett tillbaka. Rätt som det är är vi uppe på berget med utsikt både framåt och bakåt.
Jag tror du har nytta av din ilska också. Den tar dig framåt.
Och du, jag tror inte det är så himla enkelt för någon…❤️❤️❤️

Jag tyckte också att det gick upp och ned. Månad 4-6 tyckte jag det kändes lite deppigt vid middagar och fester. Men det vände och jag lärde mig fokusera på fördelarna med mitt val.

@Tossingavis, du är härlig !
Och ärlig !
Fattar precis hur du känner och det är ju helt OK, att känna som du gör.
En annan dag känner du tacksamhet för att din man inte ”drar ner dig ” och har orken att ta tag i de andra surdegarna som vikt o mat.
Tror det kommer, fortsätt gnälla när det känns motigt ! Det gör det nog för alla ibland.
Kram

Haha, underbart! Ja så kan man också känna.
På sätt och vis tror jag att det beror på att känslorna faktiskt kommer tillbaka. Jag var extremt arg på min sambo en period. Sen beror det kanske lite på vad du druckit på gör mående och känslor och det kan vara bra att analysera.
Sen kanske det är vanligt även här at upprätthålla en fasad i inläggen.
Då är det en väldigt fin och frisk fläkt när inlägg som ditt kommer.
Ha en fin dag!

Dag 36
Tack för era positiva svar! Jag trodde jag skulle få "skäll" av forumet, hihi.

Idag känns allt mycket bättre och svaret kan ligga i att jag fick mens i morse... Japp, inte allt har med alkoholen att göra...
Fick en insikt i hur mycket man kan ljuga för sig själv, och kanske vi som har problem med alkohol mest av allt. Min mans vita period var tydligen över i lördags då han köpte en flaska whiskey. Inga problem med det. Triggar mig inte heller då whiskey smakar bläää.
Det roliga är när vi pratar om det igår. Jag hade ju full koll på mängd och tid och beteende eftersom ja, jag är ju väldigt intresserad av ämnet för tillfället. Så jag visste att han hällt upp en whiskey, fyllt på den innan den var slut och sedan hällt upp en till senare. Det får jag till tre stycken whiskey. Enkel matte.
Mannen däremot fick det till två. Jag påminde honom om den där påfyllningen och att den i ärlighetens namn räknas som en ny då glaset nästan var tomt, och han höll med mig. Men ändå ett par minuter senare sa han i en mening att han ju bara druckit två stycken och det var därför han inte kände sig ett dugg påverkad... fast jag kunde märka att han liksom inte riktigt var med på samma sätt som om han inte druckit alls.
Likaså när vi pratade om de nya rekommendationerna för alkohol där han hela tiden återkom till att han inte hade druckit över veckoransonen, och jag återigen fick påminna honom att han överskridit rekommendationerna för hur mycket man kan dricka per tillfälle (varje whiskey var mer än en enhet). Men det kändes som att det mest viftades bort i hans huvud och att all fokus låg på veckoransonen.
Jag har ju säkerligen gjort samma sak när jag drack, men beteendet syntes så tydligt nu hos honom. Jag anser ju att han har ett riskbruk och en mental upphängning på alkohol, om ni förstår vad jag menar. Vi pratade lite om det och jag känner att jag inte är fri från mitt riskbruk så länge jag har vissa tankar. Till exempel så såg vi en cyklist som fastnade med sin tygkasse i ekrarna och något klirrade till och vätska rann ut. Direkt tänkte jag: hoppas det inte var alkohol, nej just det systemet är ju stängt, vilken tur han hade.
Likadant tänker jag automatiskt ifall en restaurang/ett café vi ska gå på har rättigheter eller inte. Och alla associationer har med alkohol att göra. Säger någon "sol" tänker jag "kall öl", säger de "kura upp sig i soffan" tänker jag "lumumba eller glögg", säger de "söndagspromenad" tänker jag "vin som belöning efteråt".
Så inte förrän jag tänker på alkohol lika sällan som jag tänker på cigaretter (en snabb tanke kanske en gång i månaden om någon röker bredvid mig) kan jag ens underhålla tanken att börja dricka måttligt. Och då kommer jag antagligen inte vara intresserad :D

@Tossingavis Nu efter drygt sex månader är det så för mig. I vardagen tänker jag väldigt sällan på alkohol. Ungefär lika ofta som jag råkar tänka på romarriket. Vilket jag såg var vanligt bland män??🤣
Och så när jag är här på AH , men det är ju på ett annat sätt…🥰