Hej!
Jag vet knappt var jag ska börja. Jag är en kvinna, i egnetligen mina bästa år. Med barn och man. Vi har en väldigt skakig relation och det hjälper inte mig speciellt i denna sits. Men jag tror jag behöver hjälp. Min syn på alkohol har alltid varit bra, vad ska man säga, gillar inte starksprit och har alltid druckit med måtta.Tidigare när det äldre barnen var yngre så kunde jag dricka några glas vin efter att dem lagt sig en fredags eller lördagskväll. Framtill 10-12 års åldern såg mina barn aldrig mig hålla i ett glas med alkohol. Tendensen ändrades. Under pandemin, när jobbet jobbade hemma och jag och min man hade en för jäkla tråkig vardag kunde det hända att vi tog något glas en vanlig vardag. Jag mådde dåligt på morgonen, luktade som en vinbox men vad gjorde det? Jag jobbade ju hemma. Barnen var i skolan och förskolan och min man, han luktade lite likadant. Min man har i grund och botten ett spelmissbruk och jag, dumma naiva jag trodde ju att alla vinster är mina så började också spela för det var tråkigt att sitta och titta på honom. Med spelandet kom ett nytt missbruk och ännu större problem. Jag tror att om jag hade kunnat backa och stoppa mig själv där för 2 år sedan men jag gjorde aldrig det. Jag och min man har liksom dragit ner oss själva och den andra i skiten. Han ville spela, jag vill dricka så vi kompromissade. Det var också där vår relation började få sprickor.
Jag berättade för honom om mina rädslor men ja, jag tror även han ansåg samma. Han sa några gånger att vi måste sluta, men så blev det en annan gång. Det var fredag, eller dagen hade varit fantastisk eller dagen hade varit skit. Den ena korkade anledningen efter den andra. Med drickande följde även spelandet och med det kom det ena efter det andra ekonomiska problemet. Idag 2 år från allt startade så räckte det för min man, han åkte utomlands och har varit borta ett par månader detta var ett gemensamt beslut och vi kanske kan hitta tillbaka till varandra Jag kände på något sätt en befrielse, tänkte att jag kommer inte dricka iallafall inte så ofta nu när han är borta då jag har barnen att se efter jobbet, kommer heller inte att spela då det oftast var hans stora intesse. Men hans resa har öppnat mina ögon helt. Jag spelar bort pengar när jag dricker för det är tråkigt att dricka. Men i nyktert tillstånd har jag inga som helst tankar på spel. Mitt grundproblem är mitt drickande. Jag dricker i snitt mellan en halv till en hel flaska vin var 3-4 dag. Redan andra dagen efter min vinkväll börjar jag sakna känslan. Jag har aldrig sett mig själv som en alkoholist. Min pappa som jag inte växte upp med var alkoholist. En nära släkting till mig är alkoholist. Pia på torget med en folköl i handen är alkoholist, men jag ser inte ut så? Det är mitt problem. Jag är ung, fräsch med fin familj och uppskattad som person bland nära och kära. Mina barn går hela och rena och jag finns där för dem alltid. Både som mamma , lekkamrat till den minsta och bästa vän. Jag bakar kakor och bullar, har ett fint och städat hem. Den fasaden har lurat alla runtomkring mig men mest av allt mig själv. Jag har tappat lite, det är svårt att sköta jobbet kl 8 på morgonen om man druckit vin till 2-,3 på natten. Så jag är borta oftare än vanligt .Mitt liv är totalt kaos, jag är ett uppstressad vrak inombords och jag har väl känt att mitt i allt elände så förtjänar jag att dricka lite vin och slappna av. När jag är nykter har jag vid ett par tillfällen tänkte att om jag dog så skulle det bli så skönt. Speciellt när min man är iväg och jag är ensam med alla problem och allt annat. Men sen slår jag bort dem tankarna. Jag skulle aldrig gjort så mot mina barn. Jag skulle aldrig utsätta dem för en förlust av en mamma som i grund och botten är en bra människa. Jag älskar egentliigen livet men det sista halvåret har livet knockat mig flera gånger om Jag behöver hjälp. Jag tror att jag kan klara det på egen hand. Men jag vet också hur enkelt det är att känna att man har rätt att " unna " sig den där extra flaska vin denna vecka. Dem senaste 2-3 månaderna har drickandet eskalerat. Jag kan ta 2 glas vin och stoppa där, men det har också hänt att 2 blir till 4 som blir till en halv- hel flaska. Jag vet inte om jag redan är en alkoholist. Jag skakar inte när jag inte har alkohol i kroppen men dem senaste veckorna blir jag sugen oftare och oftare var 3-4 dag. Det jag vet är att jag inte vill bli en alkoholist. Jag vill inte fördärva mitt liv men just nu så känns alkohol som det enda som kan minska den enorma smärtan jag känner inom mig. Dock är alkoholen och även spelandet i sig också en ångest och smärta. Jag vågar inte berätta detta för någon. Eller egentligen jag har ingen att prata med. Därför vänder jag mig hit. Till er. Vet inte vad jag vill ha för svar. Eller respons. Jag behöver nog bara ventilera ut det. Få det skrivet och läst. Så att även om ni inte känner mig så vet jag att fler än jag vet. Som sagt, jag har ett spelmissbruk inte spelberoende. För spelandet gör jag aldrig nykter. Men det har så jävla bedrövliga konsekvenser. Sen har jag ett alkoholmissbruk, men vet inte om det inte redan blivit ett beroende. Jag vet att om jag slutar med drickandet så slutar spelandet . Jag tror helt enkelt jag vill skrika på hjälp. Jag vet att det finns AA möten men dels har jag ingen möjlighet att gå just nu och i ärlighetens namn så är jag just nu så svag i min själ att jag inte vet om jag hade vågat. Jag vet att den inte nedbrutna jag. Den riktigt hon är så självdisciplinerad och bestämd att hon klarar att sluta med allt. Men hon jag råkat bli nu, hon känner sig som en värdelös och knäckt människa. Totalt nedbruten av sina idiotiska val. Snälla vill någon råda mig? Eller stötta mig? Jag tror jag behöver en knuff på vägen. Som ett barn som ska ta sina första steg. Jag vill bli mig själv igen. Jag vill verkligen lägga av med mina laster inte bara för mig själv men för mina barn. Även om dem inte vet så har jag sådana skuldkänslor över att jag sviker dem. Jag hade i vilken sekund som helst kunnat slita ut mitt hjärta för dem men jag är så svag att jag trots det sviker dem ett par gånger i veckan. Till Saken hör att mina barn aldrig sett mig påverkad. Och även om jag inte går till jobbet och mår värre än värst så ändras inte mina barns rutiner. Jag går upp och förbereder dem inför dagen med frukost och kläder. Men jag är ändå inte den mamman dem så mycket förtjänar. Så känner jag. Har du läst enda hit. Så tack för det. Jag är så vilsen och vet vart jag vill gå men vet inte hur man börjar.

Hej!

@vilsenochborttappad,
Tycker att du har tagit ett mycket bra första steg i och med att du skriver här på forumet. Det visar att du har vilja till förändring och det är en bra grund att stå på. Det som du borde sikta på att göra nu är att hålla helnykterhet åtminstone en hel vecka fast jag vet att det kan vara jäkligt svårt.

Sedan när det gäller spelande så ska du veta, vilket du väl även gör att det bara kostar en massa pengar och om du även vann en miljon så skulle du inte bli lyckligare och lugnare för det. Tvärtom så skulle du säker dricka mer än nånsin för att väl fira skulle jag kunna tänka.

För att spela det har väl även jag gjort, fast inte så att det blev något missbruk. Men visst kände man att det lätt hade kunnat bli så när man började att tänka på större och större systemtips. Fast man viste ju även då logiskt att den matematiska chansen eller risken till en högvinst var minimal.

Tycker att du ska se oroskänsla för ditt drickande som en stark varningssignal att din kropp inte gillar det hela.
För en oro ökar lätt och spär då på annat som man kanske går och oroar sig för. Beroenden av olika slag har ofta en tendens att trigga varandra och bara dra ner en i ångest. Så mitt tips är att du nu försöker att hålla ut nästa gång ett starkt alkoholsug kan komma.

Sedan upprepar du den processen dagligen med att stå ut och stå över ett plötsligt påkommet begär till att dricka vin eller sånt, som du säkert kommer att ha då och då eftersom du kanske har börjat att få mera tolerans liksom. Det kan gå fort från bara något glas då och då till att man inte knappt länge bryr sig om att ens räkna liter.

Minns några år då jag efter ett arv väl söp upp ungefär 35 000 kronor om året och ändå lätt hade kunnat dricka mer om det inte vore för att jag väl redan då var rätt slö och bekväm av mig och inte orkade att gå utanför dörren så ofta. Brydde mig då oftast egentligen inte ett dugg om i fall jag levde eller inte. Sådana självdestruktiva känslor är rätt sällsynta nu efter att bara ha faktiskt varit aktivt läsande och skrivande medlem här på forumet i just idag en månad och två veckor faktiskt.

Mitt frekventa läsande och skrivande har fått mig att rannsaka mitt inre och börjat förstå att det inte är en bra ide' att dricka alkohol om man tydligt känner och förstår att det är skadligt för en på flera olika plan liksom. Så som sagt börja gärna med en hel vecka nykter och fortsätt sedan så dag efter dag så länge du bara kan. Det tror jag kan vara rätt så bra för dig. Sedan finns det ju möjlighet att tala med sjukvården om du känner ett sådant direkt behov.

Kämpa på!

@Vilsenochborttappad Fina du, välkommen hit. Här kan du få stöd att ta tag i ditt alkoholproblem.
Ett sätt som rekommenderas i Alkoholprogrammet som jag tror återuppstår efter nyår är att hålla upp tre månader. Det kan vara tufft i början , men det värsta suget brukar ändå försvinna efter ett par veckor. Om du inte klarar det själv, så ta hjälp. Du kan tex ringa till Alkohollinjen här under ”Stöd”.
Om du flyttar din tråd till Vara alkoholfri tror jag du får mer svar och stöd som passar de första tre månaderna. Du hinner återhämta dig och kan besluta om nästa steg (istället för att alkoholen beslutar).
Skriv och läs mycket här. Det hjälper!! Jag lyckades bli kvitt allt beroende enbart med hjälp av dessa forum.❤️😀 Lycka till!
Det är kanske din tur nu…

Välkommen hit @Vilsenochborttappad! Det berör verkligen att läsa ditt inlägg. Det är så modigt att du skriver här och delar med dig så ärligt om din situation. Jag såg att du publicerade ditt inlägg igen i forumdelen "Vara alkoholfri", så jag flyttade hela din tråd dit. Hoppas att du hittar mycket hjälpsamt här!

Hej du fina mamma!

Så bra att du hittade hit vi är många och vi är starka och du är modig och kommer bli stark du med. Exakt så mådde jag för 4 veckor sedan… drack till sent på natten och hade sån ångest varje dag!

Det blir bättre. Stå ut några dagar. Jag känner igen det där med suget, jag blev sugen varannan dag (bakis mellandagen, säkert) och det gick bara inte att låta bli. Usch så fel jag hade.

Var lite snäll mot dig själv nu, ta det lugnt och testa en vecka eller två tillsammans med oss här. Varje dag (och till och med varje timme) du fixar utan alkohol gör att du kommer lite längre ifrån det du känner nu och väldigt snart kommer du märka att det är värt det.

Önskar dig en fin kväll och vi finns här när du vill prata ❤️

Tack alla vackra själar som har bemödat sig med att svara mig ❤️ jag finner hopp när jag läser det ni skrivit till mig. Idag är 2e dagen utan alkohol. Inget sug idag inte, men brukar komma dag 3-4 dock så ska jag klara dem också! Jag har läst mitt egna inlägg säkert 10 ggr idag och för varje gång känns det som vafan, är det verkligen jag och mitt liv? Ja! Men det ska ändras. Tack igen alla ❤️

@Vilsenochborttappad ser du, redan två dagar! En dag till klarar du och säkert en dag till efter den med. Den första veckan är lite kämpig men imorgon är det inte så många dagar kvar tills du klarat den.

Så skönt att vakna nykter och känna att ens gamla ”jag” finns kvar där…under ångesten och hjärndimman där finns vi kvar fast vi hade glömt bort hur det ska kännas.

Du klarar detta. Vi klarar det tillsammans ❤️

@Vilsenochborttappad Ett tips är att redan nu planera in dag 3 och 4. Det gör det lättare för dig om du har annat att lägga fokus på. En långpromenad med någon vän eller ngt kul med familjen eller storstädning av lådorna . Har du en plan så underlättar det de där första svåra dagarna. Och tänk på att det blir mycket lättare sen.
För en del är det en hjälp att bara tänka en dag i taget. De lovar sig själva att just idag ska jag inte dricka. Kanske imorgon men inte idag.
Kram och fortsätt skriv.❤️🙏🏻❤️

@Amanda L tack 🌺 har tagit till mig ditt råd och har massor att göra efter jobb. Sen har jag lovat ett av mina barn att vi ska börja kolla på en serie ikväll som vi tidigare pratat om att se. Då går det en timme och vips är kl 22 och då kommer jag inte ta något glas. Det är faktiskt något jag aldrig inte ens denna sista och värsta perioden jag gjort. Har aldrig börjat kl 22 eller efter. Så då känner jag mig säker i min sak. Idag trots 3e dagen. Har jag inte känt lusten än. Brukar annars göra det runt lunchtid och planera kvällen. Men inte ikväll inte.

@Vilsenochborttappad Bra jobbat!!! :)
Ta det dag för dag som du gör nu. Om ett tag kommer alkohol inte vara särskilt viktigt längre och ännu längre bort helt oviktigt. Då har du fullt schå med livet som det är . :)

@Vilsenochborttappad Du är inte ensam. Vi är många mammor, och pappor, här som kämpar mot alkoholen. Det är en drog,en hemskt beroendeframkallande, men ack så dövande drog. Du får inte tro att dina barn skulle må bättre utan dig, du är deras mamma. Läs runt i forumet, det kanske ger dig en annan syn på saken. Du är inte ensam om att vara en stark person som råkat hamna i detta missbruk. För en del av oss tar det längre tid att bli frisk, andra klarar det lättare. Men glöm inte att du är värdefull och du är inte ensam.

Dag 4! Nästan avklarad.
Det som stärker mig är att jag har vinet hemma, några flaskor i skåpet. Men jag känner inte ens något sug. Jag tänkte innan , hade varit gott med .. Men nej det hade det inte tänkte jag om. Men ett sug känner jag inte. Snart blir det familjefilm med barnen och då hinner klockan slå över den magiska 22:00 tiden då jag alltid hållt mig till är en tid som är försent för ett första glas. Heja mig! Och heja er alla! 🌺

@Vilsenochborttappad Jättebra jobbat! Dock skulle jag råda dig att alkoholsanera hemma. Endera dan är du stressad, trött och ledsen. En dålig dag helt enkelt. Då är det bra om det är långt och krångligt till vinflaskorna.😀🙏🏻❤️

Dag 5 avklarad! Jag läser mitt egna inlägg flera ggr om dagen. Just för att påminna mig själv om vart jag står och för att inte ge upp för frestelser. Jag känner att detta går bra. Men jag är inte så tuff än. Så jag skryter inte, utan helt enkelt tar en dag i taget. Bästa rådet.

@Amanda L jag är nog beredd att hålla med dig och det var min första tanke. Men å andra sidan vill jag utmana mig själv. Känner jag dock en dag att det börjar närma sig så flyttar flaskorna ut. Kan passa på att ge folk julklappar.

Inne på dag 8. Shit det går. Det går verkligen. Jag har redan märkt en avsevärd skillnad i livet. Som att jag fötts lite på nytt. Visst alla bekymmer är kvar. Men det problemet som jag och faktiskt bara jag kan bli av med är på gång att försvinna. Jag vet att jag har lång väg kvar men samtidigt så vet jag också att varje dag jag klara är en extra dag som är värd att minnas. 😍

@Vilsenochborttappad så bra jobbat!

Du är ju nästan uppe i 10 dagar nu och då är det inte långt kvar till den magiska två veckors gränsen. Du verkar ha fått mersmak redan och bättre blir det, vi kämpar på :)

Heja dig, en dag i taget ❤️