@Varafrisk Vilken vacker dikt! Så kämpigt det är med att du måste gå tillbaka till jobbet fast du inte känner dig redo. Ja, det är tufft att vara sjuk idag, sköt om dig och hoppas det löser sig på något sätt❤️

@Varafrisk Lider verkligen med dig 😢 Innan du kan gå tillbaka måste ni väl ha rehabmöte? Då du ihop med din chef kommer överens om en plan för återgång i arbete? Det rekommenderas att man trappar upp stegvis. Jag började på 25 procent och nådde 100 först efter ett halvår.

Kram 🐘

Alkoholen är ett farligt och väldigt ohälsosamt gift som skadar kroppen mer än vad många tror. De fysiska skadorna blir enorma efter en hög användning. Hemskt när folk dör oavsett vad det beror på. Hoppas hen får vila i frid nu.

@Varafrisk visst är känslan skön, NYKTER 😀😀😀 i dag är det 90 dagar.
Men hjälp av Antabus har min resa gått lättare än vad jag trodde.
Har även haft stöd från beroende mottagningen.
Denna jävla sjukdom finns överallt.
Har träffat en diakonissa som går på samma mottagningen, inte ens gud kan styra denna sjukdom 😂
Kram till alla som kämpar ❤️

@Geggan ❤️Härligt, om dikten kan vara lite hjälpsam🙏🏻

@aeromagnus ❤️Ja, vi får verkligen hoppas att hen får vila i frid🙏🏻

@postitlappen ❤️Grattis t 90 dagar! Det är stort! Det finns ingen vaccination mot alkoholism. Vi alla kan drabbas oavsett uppväxt, utbildning, ålder el kön.

@Ny dag Dikten är så klok🙏🏻❤️ Igår när jag var på eftervård tänkte jag på dig. Vi pratade lite om de första stegen. Lite om återfall. Vikten av att förstå skillnaden mellan beroendepersonen och jaget. När vi klandrar jaget för att vi har gjort fel är det lätt att känna skuld och skam vilket bidrar lätt till att ta ett återfall. Om vi förstår att det är vår beroendeperson som bråkar m oss då kan ju jobba men den oavsett vilken väg vi väljer till att bli nyktra.

@vår2022 ❤️Ja, dikten är så fin. Mmm…det känns lite tungt, faktiskt….

@Andrahalvlek ❤️Ja, dikten är fin. Nej, inget rehabmöte.

När jag pratade m rehabkoordinatorn var jag så arg! Jag förstod ganska snabbt att hon lyssnade inte på min om önskan att få förlängd heltidssjukskrivning. Jag hade endast föreslagit ytterligare två veckor på heltid. Hon undrade vad dessa dagar skulle göra för skillnad. Jag svarade att jag hade ju kunnat sagt en månad men det hade ju aldrig gått. Jag har inte träffat läkaren mer än en gång den 27/12. När jag fick sjukskrivningen förlängd den 23/1 pratade inte jag m honom utan m rehabkoordinatorn . Han gjorde då en bedömning att han kunde inte förlänga min sjukskrivning ytterligare någon gång, och det är den bedömningen rehabkoordinatorn går efter. Hon ställer frågor som om jag tar promenader. Jag kom inte ihåg vad hon sa men hon nämnde matlådor. Vad som gör mig skogstokig är att hon inte lyssnar på mig! Pratar till mig som om jag inte förstår någonting! Pratar hela tiden om hur viktigt det är att komma tillbaka t jobbet! Frågar om vården kan hjälpa mig med ngt när det gäller jobbet. Jag är så arg så jag kokar säger att jag får väl ta tjänstledigt el semester (vilket jag inte tänker göra). Hon säger t mig att jag kommer bli tröttare i början när jag börjar arbeta. Hon förstår inte att under nästan hela 2023 kämpade jag för att hålla mig på banan.
Hon ska ringa mig i slutet av nästa vecka för att höra hur det går. De vill att jag ska testa.

Var därefter på rehabmottagningen. Fick träffa sjukgymnast och arbetsterapeut. När jag ringde dit förstod inte jag att jag pratade m administrativ personal. Jag trodde de skulle presentera för mig vad de kunde erbjuda men så långt kom vi inte. Sedan pratade de om en kvinna och att den kvinnan hade skickat en remiss. Jag förstod absolut inte vad de pratade om. De blandade ihop det …den kvinnan som hade skickat remiss var blodtryckssköterskan som skickade våren -22.

Det var likadant m rehabkoordinatorn som började prata om dietist och jag förstod verkligen inte vad hon menade. Men, sedan kom jag på det att jag skulle delta i en utbildning vid två tillfällen men dessa tillfällen hade sammanfallit med när min dotter var så sjuk samt att jag var/är så trött.

Jag har verkligen så svårt att en läkare kan göra en bedömning utan att varken ha träffat patienten fysiskt el digitalt inte heller rehabkoordinatorn. Är det patientsäkert?

Nu ska jag sortera i mina tankar för att prioritera vad jag behöver fokusera på och och inte fokusera på. Rikta fokus inåt och inte utåt! Fokusera på vilka professionella kontakter som är viktiga för mig. Tack och lov att jag ska träffa min terapeut på fredag!

Kram🌺

@Varafrisk Var hos min psykolog i måndags. Samma psykolog som jag haft sen hösten 2007. Den kontinuiteten är en gåva. Jag berättade om mina besök hos vc, hur jag fick remiss till psykiatrin, skickades tillbaka till vc och att jag mötte olika hyrläkare överallt.

Hon suckade och sa: ”Jag brukar tänka att om rätt läkare med rätt kompetens bara satt på rätt plats och fick träffa rätt patient som snabbt fick rätt behandling så skulle vi spara så himla mycket pengar och mänskligt lidande.” Och jag kan bara hålla med! Nu känns det som alla vårdinsatser bara vill fria sig från patientkontakt så mycket som möjligt 😢

Kram 🐘

@Varafrisk jag funderar på om läkaren följer riktlinjerna när denne både sjukskriver och friskskriver dig utan att ni har träffats? Tycker det låter jättekonstigt. Och du har rätt, nu måste du fokusera på dig. Jag förstår att du börjar trappa upp för att börja på måndag. Men i min värld, med alla de beskrivningar du gett här, så bör du vara fortsatt heltidssjukskriven en tid. Sätt dig ned, skriv ned alla dina symptom på en lista, kontakta annan vc så du får träffa annan läkare. Min lista kunde se ut så här: Överäter, ont i hela kroppen (som träningsvärk), orkar inte promenera till Ica 200 m bort måste ta cykeln, ont i hålfoten, illamående, känner stark oro, har inget fokus, kan inte följa handlingen i en film eller läsa en bok, kan bara läsa rubrikerna i en tidning resten går mig förbi, svårt att sova både att somna och vaknar mitt i natten och kan inte somna om, klarar städningen bara i mycket liten mängd i taget sedan måste jag vila osv osv. Det är några av mina gamla exempel, du har dina. Du måste skriva ned hur du har det och ta det med dig listan till en läkare som jobbar som andra gör, d.v.s. träffar sina patienter och tar dem på allvar! Jag blir så upprörd över hur du blir behandlad Varafrisk så jag har inga ord faktiskt.
Kram!

@Varafrisk Vill bara säga att jag läser o följer. Tycker det är konstigt att de bedömer dig olika från hur jag tror det hade bedömts på de två VC jag jobbar mot.
Tänker på dig. Hoppas trots allt att du får hjälp på rehab. ❣️🌸🍃

@Varafrisk Jag lider med dig! Och instämmer med vad @Sattva @Charlie70 skriver och vad du faktiskt själv anser. Att du exvis inte tagit promenader kan ju bero på att du är såpass slut att du knappt kommer utanför dörren. Din resa med att bli nykter i kombination med svårt sjuk dotter är mer än nog för att inte orka. Och då din dotter inte brutit benet utan har en komplex sjukdomsbild gör det hela än mer utmattande. Vill bara skicka att jag tänker på dig ❤️❤️❤️🥰

@Charlie70 @Sattva @Ny dag @Andrahalvlek Sitter vid min dator nu så nu blir det inga emojisar och jag är dålig på andra tecken men ni vet...den tacksamhet som jag känner när ni skriver i min tråd och den kärlek och värme som jag vill sända er!

Det var ett bra tips som du skrev @Charlie70 . Min lista kommer inte vara så lång vilket du även skrev för det är olika för oss alla men det finns många gemensamma nämnare. Just nu känner jag mig helt slut efter ett besök på mitt arbete. Jag hade en telefontid inbokad med min chef kl 9. Eftersom jag måste börja jobba nästa vecka tänkte jag att jag kunde träffa chefen fysiskt då jag inte har varit på jobbet sedan 19/12. Jag pratar mycket och kan många gånger sväva ut i samtalet i synnerhet när jag är trött som nu. Vad jag behöver då är att den som håller i mötet leder mig och ser till att den röda tråden håller. Jag tänker att i mitt arbete som kurator i samtal med anhöriga är det mitt ansvar att styra samtalet och avsluta det på ett sätt som gör att det känns bra för den anhörige när vi skiljs åt...att det inte är massa frågetecken och om det är frågetecken då har vi i så fall pratat om dessa. Mitt samtal med min chef var allt annat än tydligt. Det är som om hon tappar bort sitt ansvar. När jag sedan pratar om arbetsmiljön dvs att jag vill prata med min kuratorskollega (inte direkt men när jag mår bättre) om vårt samarbete samt hur ska vår kommunikation vara när hon allt som oftast har stängd dörr går min chef i försvar. I princip allt vad jag säger så går hon i försvar. Och då är hon inte trevlig. Hon säger att jag ska inte prata så mycket om min dotter i personalrummet. Jag säger att det har jag verkligen inte gjort . Jag säger till henne men du sitter ju nästan aldrig i personalrummet hur kan du då veta. Hon säger att hon har hört det någon gång men att anledningen att hon inte sitter i personalrummet beror på att hon jobbar så mycket, och jag svarar henne ..men du är ju chef! Jag säger att de andra pratar om sina barn, om studenten, om resor osv. Jag frågar henne om det är endast positivt som vi får prata om det svåra får vi hålla tyst om. Jag kände direkt när jag satte mig i fåtöljen i hennes rum att tårarna var på väg och tröttheten kom. När jag lämnade rummet, arbetsplatsen så kände jag...hur ska jag orka??Jag behöver verkligen en annan arbetsplats men nu...vem vill ha en trött 61-årig socionom....??

Det är jobbigt att vara sjukskriven med alla dessa kontakter...jag får nog säga att handläggare på FK är den som har varit bäst. Han svarade att det var han som bestämde om det behövdes ett rehabmöte vilket berodde mycket på arbetsgivarens vilja att bemöta arbetstagaren.

Just nu känns det om ännu tyngre...fast jag har bokat in manikyr och gellack...undra om det kan förgylla denna Alla hjärtans dag!!

Kram och kärlek till er alla!

Känner mig lite låg ikväll. Känns även lite tungt m tanke på hur det kändes när jag kom t jobbet och mötet m chefen. När man pratar arbetsmiljö m henne så går hon verkligen i försvar! Är inte det mest naturliga att man har bra samarbete m sin kuratorskollega på den arbetsplats man är på istället för ngn på en arbetsplats inom samma verksamhet el den kurator som är sakkunnig för yrkesgruppen. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till det hela utan själv gå under…hur det nu ska gå🤔

Imorgon är det min sista dag som sjukskriven utan att jag har ngt inbokad t m vården, FK mm. Ska försöka förvalta den på bästa sätt. Fokus inåt. På fredag ska jag t min terapeut .
På måndag ska jag t cancergenetiska i Gbg. Är lite sugen på att åka t Gbg redan på söndagem. Annan miljö och annat i tankarna.

Jag måste säga att något av det värsta jag vet är när jag uttrycker vad jag känner och den som ska lyssna inte lyssnar utan ger mig förklaringar på varför andra människor gör si el så. Jag har inte bett om att få en förklaring utan min önskan är att bli lyssnad på.

Får nog köra Sinnesrobönen en sväng för att kunna släppa det här🙏🏻

Kram och Godnatt 😴❤️

@Varafrisk det här kanske du redan testat men du kan ta hjälp av facket, att ha med en representant vid liknande samtal. Det är hemskt när man redan är skör att med näbbar och klor försöka diskutera med nån som inte vill lyssna. Då kan det vara bra att ha med en utomstående part som är ett stöd för dig och jobbar för att du ska ha en trygg och fin arbetsplats.
Kram ❤️

@Varafrisk Vet du, precis det rådet fick jag av familjeterapeuten ang min relation till min dotter- att inte försöka förklara orsaker bakom beslut osv jag tagit, som dottern är besviken på. Att då sänder man bara signaler om att man inte lyssnar. Jag fick rådet att helt enkelt lyssna, stå pall för vad det än väckte för behov hos mig att förklara mig. Att se och lyssna på min dotter, vara närvarande.
Din chef vill säkert väl, men vet nog inte att du bara behöver bli lyssnad på. 🌸🌸🌸🌸

@Smillans Tack för ditt tips❤️ Ska tänka på det en annan gång. Finns ingen representant fr mitt fack i min stad men någonstans finns hen🤔

@Sattva❤️ Ja, vi har särskilt svårt att lyssna när det gäller våra barn då vill vi gärna förklara. Så det är en utmaning men så viktig! Då visar man att barnets röst är viktig. När det gäller min chef så utgår hon ifrån att vi är den absolut bästa arbetsplatsen med helt fantastisk personal så om man då skulle säga ngt negativt då går hon i försvar. Min kuratorskollega har pondus så min chef säger inte emot henne. Och, jo jag tänker att hon vet att jag vill bli lyssnad på. Hon är inte van vid att jag säger emot henne och då visar hon en helt annan sida gentemot mig.

Det blev ingen bra dag idag. Eller jag har svårt att känna lust t saker. Orolig för hur det kommer bli på jobbet. Rädd för ensamhetskänslan. Jag har inte jobbat sedan 19/12 då jag var en kort stund på jobbet men annars är det den 13/12. Något händer med en när man är sjukskriven och borta fr jobbet fast det känns som tiden stått stilla på jobbet.

Nej, nu blir det sängen och dax att sova😴

Kram 🌺

Var h min terapeut igår vilket kändes så skönt! Hon får mig tillbaka på banan…att inte tappa bort mig helt och hållet. Dvs att inte tappa min värdighet, min styrka och den kloka kvinna som jag faktiskt är. Det är ju lätt att tappa bort sig när man inte blir lyssnad på….när man inte beräknas kunna bedöma sin egen förmåga att orka jobba. När jag pratar m en rehabkoordinator som inte speglar mig utan har en neutral ton. Likaså min chef …som inte heller speglar mig utan all min trötthet beror på mitt privata inte ngt på min arbetsplats där jag inte riktigt kan känna sammanhang. Jag förstår på riktigt inte hur jag ska orka….och jag vet inte hur jag ska orka möta chefen igen. Det var otroligt kränkande hur hon bemötte mig i onsdags. Hur kan hon säga att jag inte får prata om min dotter??? Andra pratar om barn och barnbarn. Det visas bilder hejvilt på barnbarn som gör diverse olika saker..finns det bara plats för det positiva?

Vad jag tänker göra är att skriva en lista med punkter på vilka hinder jag stöter på i min vardag pga min trötthet. Jag ska fråga chefen om jag kan få kontakt med läkaren inom företagshälsovården. Hursomhelst kan jag ringa själv ett samtal dit. Kolla m övriga vårdcentraler (en privat och en till inom regionen) huruvida man får träffa läkare fysiskt el ej. Ska även prata med det fackliga ombudet, berätta och höra vad jag kan få för hjälp. Vill inte utsätta mig för ett sådant samtal m chefen igen där jag blir Varafrisk 10 år…..

Det som är så svårt att acceptera är att jag hittar ingen gnista inom mig…det känns som om jag vill fly. Igår grät jag hejdlöst för det är en sådan sorg att min dotter mår så dåligt igen. Nu kommer det ta tid igen innan hon får pengar pga att det tog tid innan hennes sjuksköterska på vuxenpsykiatrin svarade och ytterligare tid in hon fick träffa läkare. Han skrev intyg som min dotter skickade t arbetsgivaren som förmodligen inte anmält t försäkringskassan för det är ju först då som hon kan ansöka om sjukpenning. När jag ansökte om pengar h försäkringskassan tog det drygt två veckor innan jag fick pengar. Så dottern kommer förmodligen behöva gå t soc för den här gången kan vi inte hjälpa henne m pengar.

Solen skiner men den stressar mig snarare än ger mig ro. För jag känner att jag behöver gå ut….

Kram☀️🌺

Glömde skriva….att oavsett flyktkänslan finns det ingen tanke på att dricka alkohol. Känner inget sug och jag vill absolut inte dricka!Mina 392 nyktra dagar vårdar jag ömt och även mitt tillfrisknande i nykterheten🙏🏻❤️

@Varafrisk Ja du kämpar verkligen! Försök att hålla dig på en armlängds avstånd mentalt till dem som påverkar ditt sinne. Så att du förblir klok i dina möten.

Att inte få prata om din dotter låter helt absurt. Hos oss pratar vi om vad som helst. Ibland blir det fel. Någon som försöker bli gravid blir ledsen över bebisprat. Någon som har det tufft ekonomiskt tappar hakan åt den mer bemedlade personens resor etc...Så är ju livet. Vi har olika liv och olika utgångspunkter och förutsättningar. Jag fattar inte riktigt varför just du inte får prata om ditt liv?

Ang dina symtom. Bra ide att skriva en konkret lista. Utmattningssyndrom är ju mycket att värdera pat symtom, svårt att mäta objektivt. Vi använder bla KEDS (Karolinska Exhaustion Disorder Scale). Subjektiv skattningsskala för stressrelaterade utmattningssymtom. Mäter olika vanliga symtom vid utmattning.

Har lite bråttom, hinner inte skriva mer just nu. 🌸🍃🌸

@Varafrisk Där har du en punkt på din lista
- känner ingen gnista inom mig, känns som om jag vill fly
Tittade tillbaka i din tråd för att se vad mer du skrivit om hur du egentligen mår men ser att det är tunt. Någonstans efter samtal med FK skriver du att du är ju utmattad, du konstaterar det själv. Och det är ju just det här du kämpar mycket med nu, kontakten med dig själv, den behöver man för att kunna beskriva dina symptom. Men även om det varit tunt tänker jag att andra punkter för din del är.
- känner mig låg
- Har stark oro för min dotter
- alltid trött, kan inte vila mig pigg
- saknar den lust till saker som brukat tycka om att göra
- Orkar inte gå på promenad trots att detta är något jag tycker mycket om i vanliga fall
- känner oro för att gå tillbaka till arbetet/känner oro för att inte klara fokusera tillräckligt på arbetet
- kan inte fokusera på läsning trots att jag vill
- känner inte ens glädje över att solen skiner
Du får ta mig för den jag är nu Varafrisk, ovan punkter är sådana jag tycker mig ha läst mig till i din tråd. När jag tittar igenom dem så tänker jag att du bör testas för depression också, är det gjort? Har jag fel så säg det bara, vill bara väl och hjälpa dig på traven med beskrivningen. Den är så viktig! Att du kan konkretisera och exemplifiera när du pratar med dem du behöver prata med. Att du söker dig till Företagshälsovården tycker jag låter som en utmärkt idé.
Jag håller på dig! Kämpa lite till nu så du får träffa en läkare som lyssnar på dig! Du måste det - för din skull. Det är din tur nu att hitta tillbaka till dig, din livsglädje och kraft.

Kram!

Hej!
Skriver lite kort nu…Helt nytt utseende på forumet😉jag tillhör sorten som när ngt förändras som är digitalt, hemsidor osv är motståndare tycker att det är så jobbigt att lära om speciellt på ålderns höst. Det är som på jobbet…hur sjutton kan man tro att digitala vårdbesök är bättre än fysiska! Det var jättebra under pandemin men nu?!?!

Hursomhelst så fick jag svaret igår att jag är bärare av samma gen som min syster hade. En lite okänd gen som man vet innebär en sjukdomsrisk men man vet inte hur stor. Lite tungt 🥲men kommer kunna hantera det…är dock inte redo ännu att operera bort brösten.. vet inte om jag kommer bli det. Men nu får jag smälta detta först….

Och snart iväg till jobbet…känns så tungt… jag är så trött och så låg😔

Kram alla fina🥰

@Varafrisk Det är ju verkligen inte vad du behöver just nu ovanpå allt annat. Men du kommer klara det även om jag förstår att det är ovanligt tungt nu. Styrkekramar till dig ❤️! Din arbetsplats och chef verkar tondöv och jag jag blir matt av att läsa. Att inte få prata om din dotter låter helt absurt. Jag tycker det som @Charlie70 skriver kan du använda dig av och jag håller verkligen med. Det är banne mig din tur nu. Stor 🥰