av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
lör, 2024-07-06 - 22:50

@vår2022 @Andrahalvlek Tack❤️ Det går nog tyvärr inte få någon hemhjälp eftersom min mamma är narkoman och väldigt paranoid. Hon tror hon är förföljd och att folk går in hos henne och flyttar på hennes saker och byter ut hennes värdepapper. Hon skulle skrämma ihjäl en hemhjälp.
Alltså det är så tragiskt att det inte går att få någon att förstå. Ingen kan hjälpa om hon själv inte söker hjälp men hon vill inte söka hjälp. För att få plats på avgiftning och sedan ett behandlingshem är omöjligt. Kanske öppenvård men det är för ensamt att klara det.

Andrahalvlek
lör, 2024-07-06 - 23:32

@Himmelellerhelvette Åh, så fruktansvärt plågsamt för dig 😢 Att stå bredvid och se denna misär. Orosanmälan till soc går förstås att göra, men vete fan om jag hade kunnat göra det mot min mamma. Då skulle jag nog dö dåligt samvete-döden. Samtidigt är det kanske enda utvägen, föräldrar gör det mot sina barn när de provat alla andra utvägar.

Styrkekramar i massor till dig ❤️

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
sön, 2024-07-07 - 09:44

@Andrahalvlek Tänk om det ändå var så lätt. Soc gör inget åt en gammal knarkare. Hon har missbrukat i hela sitt liv, perioder med uppehåll har väl hjälpt henne att inte dö? Det finns inte tillräckligt med platser och hon är ”för frisk” för att sätta LVM på. Hon kan bete sig bland sånt folk, där berättar hon inte om sina psykoser. Eftersom hon inte skadar någon gör dom inget. Vi har inte sånna resurser i Sverige. Vi har gatorna fulla med hemlösa missbrukare som inte går göra något åt så de hjälper inte en som har lägenheten kvar.

vår2022
sön, 2024-07-07 - 10:15

@Himmelellerhelvette Usch vad jobbigt och tungt! Men om du inte skulle hjälpa henne, skulle det bli tydligare då att hon inte klarar av att ta hand om sig själv? Kanske lätt för mig att säga som inte befinner mig i denna situation, men jag ser ju också hur det drar ned dig och ditt liv. Du offrar ditt liv för henne och du får inget tillbaka, du bara tärs mer och mer.

Skulle du kunna gå med i någon grupp för anhöriga till narkomaner, få stöd där i hur du skulle kunna gå tillväga? Tex https://www.nar-anon.se/. Det finns fysiska möten och online-möten.

Kram❤️

Varafrisk
sön, 2024-07-07 - 10:35

@Himmelellerhelvette Åh, så tufft du har det! Skickar värme och kärlek t dig❤️
Känner igen mig men då handlar det om min dotter. Att känna in i vad hon känner, hur hon lever, ensamheten och sjukdomen. Så svårt😔

Jag tänker att din mamma har kontakt med psykiatrin? Jag tänker att din mamma kan få stöd av soc och psykiatrin men det handlar om hon själv vill. Hon kan få boendestöd, tror jag. Jag tänker att i dagens Sverige kan du vara SÅ sjuk innan det blir ett LPT el LVM att det är skrämmande. Jag har upplevt det som mamma t min dotter. Min dotter när hon är manisk är oerhört verbal precis som din mamma verkar vara. Att vara medberoende är så lätt att vara men så oerhört svårt och det gör en alldeles trasig. Hur ser anhörigstödet ut i din kommun? Har du varit i kontakt någon gång med Anhöriglinjen? Frivillighet är bra men i Sverige sträcker den sig så långt och människors sjukdom kan gå helt överstyr.

Massa kramar ❤️❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2024-07-07 - 13:15

@vår2022 @Varafrisk Just nu tampas jag mest med sorgen, hon är så fin och snäll och vill kunna leva ett vanligt liv men hon ska lösa det själv. Hade hon gett upp och insett att hon behöver hjälp hade hon kanske klarat det men det är något i henne som bara vägrar att ta hjälp. Hon har gjort såhär så många gånger! Får upp en glöd och försöker få ordning men begäret är så stort och ångesten blir så svår att hon inte klarar det. För mig är det nog lättare när hon är riktigt nere och flummig och inte kan prata ordentligt för då kan jag hålla mig borta men när jag märker hur hon kämpar vill jag hjälpa men orkar inte må så dåligt som jag gör för jag liksom känner hennes smärta och ångest. Ensamheten. Men jag kan inte ge mer av mig, ger väldigt lite faktiskt, tänker mycket mer, hon är med mig i tankarna de är det som tynger. Det är hoppet om att hon kanske klarar det denna gången som är så svårt för sedan faller hon ingen och jag blir så ledsen, besviken. Sorgen av att aldrig haft en normal mamma, sorgen som kommer efter jag varit arg över att hon aldrig kunnat göra något för mig egentligen så som en mamma ska. Ändå detta starka band och kärlek till henne. Jag har hamnat i detta igen för att hon kämpar igen…

Himmelellerhelvette
sön, 2024-07-07 - 15:51

Lite fundering över mitt mående. Jag tror jag kommer må bra snart igen. Jag tror att jag bara behöver vara i detta, känna medlidandet för att jag älskar en som jag inte kan hjälpa att sluta missbruka. Så är det, det går inte hjälpa någon att sluta missbruka om den inte gör jobbet. När min mamma tror hon gör jobbet och slutar själv en period då tar hon lugnande och annat läkemedel så fri från droger blir hon inte men hon lurar sig att tro att hon är det och hon lurar sig att tro att hon klarar det själv! Detta låter jag mig luras av eftersom hoppet är det sista som lämnar men jag ska vara i att må dåligt lite till sedan ska jag släppa taget om det jag inte kan förändra, jag kan inte förändra att hon missbrukar. Jag ska fokusera på allt bra i livet och inte må dåligt över allt lidande som egentligen inte är mitt att lida av. Jag har lidit tillräckligt över min mammas situation. Det har inte givit mig något att lida, hon förstår inte att jag lider och hon lider inte mindre för att jag lider. Jag behöver lägga fokus på mitt eget. Jag har det verkligen otroligt bra! En underbar make och underbara barn, jag är nykter och kan därför bygga fina relationer, jag har fått nya vänner och jag har utvecklats otroligt mycket under min nykterhet! Ibland behöver man bara lida lite, för att inte fly behöver man sitta i det tills det tumlat färdigt sedan behöver man släppa taget om det. Inget blir bättre av att jag stannar i det, då mår jag inte bra och då blir mina relationer inte fina för jag blir bitter och klagar på allt och alla. Jag harmas på alla möjliga för att jag själv inte mår bra! Gräva mig upp ur hålet jag sitter i kommer snart! Kram alla fina som finns och stöttar❤️

vår2022
sön, 2024-07-07 - 17:02

@Himmelellerhelvette Ja, det där hålet. Där vi måste pausa och andas en stund och bara vara i det. Samla ihop oss och ta nya tag. Sitta där tills man har suttit klart. Håller med @Torn, du är klok och stark som sjutton! Andas och ta det lugnt. Du kommer att finna en väg att gå vidare på.

Kram❤️

Himmelellerhelvette
mån, 2024-07-08 - 10:10

@vår2022 Tänk vad mycket det gör att ha er på forumet! Tack vare att @seklart kom in och ”kollade läget” började jag nysta i varför jag inte mår bra. Det verkar som att jag inte faller i gropen plötsligt utan att jag sakta som kvicksand dras ner i gropen, sedan förstår jag inte varför jag sitter där eller hur jag hamnat där.
Ni mina fina forumvänner uppmuntrade mig att skriva för ni vet att det brukar trassla upp sig när man skriver och bollplankar med andra.

Nu behöver jag ta tag i matmissbruket igen! Tog tag i det förra måndagen men det gick bara i två dagar så idag tar jag nya tag. Jag mår så dåligt av detta! Det är efter middagen som det börjar. Jag behöver inte ens vara sugen utan det är så skönt bara att sätta sig i soffan, streckkolla någon serie och bara äta konstant tills jag spyr. Usch det gör så ont att erkänna det, även om jag erkänt det massa gånger förut på forumet. Jag har varit frisk från detta i långa perioder i livet men något triggar igång det varje gång. I åtta månader har jag nu haft flera återfall. Det räcker att jag mått illa och försökt allt i min makt att inte kräkas men tillslut har jag mått så dåligt att jag behövt kräkas och det triggar igång och så är jag igång i olika långa perioder. Ibland kan jag hålla hetsätandet till bara helgen men oftast spiller det över på vardagen. Jag har haft årslånga uppehåll men plötsligt blir det något som triggar till återfall. Jag klarar inte av att känna mig tjock, jag kan ha vägt exakt samma i flera månader och mått hur bra som helst men plötsligt är det något som hänt och jag tycker jag är tjock och behöver gå ner i vikt. Det är så konstigt, då har jag inte tyckt något varit fel på kroppen med de kilona på så länge men plötsligt är det fel. Var är det som händer då? Jag vet att jag kommit på mig vid ett tillfälle på en sådan trigger. Jag mådde toppen men fick en sådan jävla käftsmäll av min pappa, något han sa på telefon och när jag la på hatade jag på min kropp direkt! Det är första och ända gången jag kopplade ihop att något som händer som jag inte kan hantera vänder jag mot min kropp. Hur kan det vara så? Jag började med detta när jag var kanske 11-12års åldern. Innan dess hade jag ätit mig väldigt tjock! Så åt mina känslor gjorde jag nog redan som runt 7års åldern. Min uppväxtfamilj var oerhört dysfunktionell , mycket slagsmål och missbruk. Jag åt på mina känslor antar jag och fick nog mycket skit att äta. Så jag blev tjock och det passade inte omgivningen som gav mig kommentarer som resulterade i att jag slutade äta tills jag inte orkade stå emot och kom på att man kunde äta och spy.

Ja, nu har jag nystat en stund och ska fundera vidare! Kram❤️

vår2022
mån, 2024-07-08 - 11:00

@Himmelellerhelvette Jag tror som du själv är inne på att det är ett slags känslomässigt ätande som triggas av känslor som uppstår inom dig. Som när du fick en käftsmäll av din pappa på telefon. Att du då hetsäter för att lugna dig och för att trycka bort obehagliga negativa känslor. Att du redan som barn började med det för att hantera den ångesten som uppstod inom dig. Och att det gav lättnad och var ett effektivt sätt att få lindring. Att du på så sätt fick en slags kontroll över situationen. Sen blir det en ond cirkel och en inlärning i hjärnan som triggas, likt det med alkoholberoende. Man gör det man kan för att kunna hantera en ångestfylld situation, men det blir en ond cirkel. Ångesten och skammen som kommer efter man spytt eller vid en baksmälla och då försöker man lindra det med mat eller alkohol.

Jag tänker att din situation med din mamma och säkerligen din pappa också, triggar igång massor av känslor inom dig som du ångesthanterar med mat, att det ger lättnad för stunden. Något du också gjort under din barndom för att stå ut med tillvaron. Det måste ha varit så tufft för dig att växa upp i din dysfunktionella familj med mycket slagsmål och missbruk och du hittade ett sätt för att orka med och stå ut❤️.

Mat, alkohol och andra former av missbruk skapar lätt beroende om man använder det som medel för att reducera ångest och oro. Man flyr från sina känslor som man inte vill ta i och man har ofta heller inte fått lära sig att hantera dessa känslor. Kanske vet man inte hur man gör eller var man ska börja och det kan kännas otäckt och jobbigt. Hjärnan är ju också påverkad av dessa inlärningar i belöningssystemet och sätt att hantera ångest och oro, och signalerar om ett visst beteende när känslorna kommer för att få lättnad och felaktig belöning. Jag tänker att missbruket sätter en dimridå över det verkliga problemet, känslorna där i djupet inom dig och att det är där som man behöver göra jobbet. Att ta upp känslorna på ytan, synliggöra dem och ta tag i dem. Att släppa upp och ut det man varit med om och ta sitt lilla jag i handen. Försonas med sig själv med allt som man varit med om och inte låta det ligga där inkapslat och begravet. Enda vägen ut, är vägen in, säger Joakim Månsson och det tror jag också.

Du är modig som tar upp det som kan kännas skamfyllt, men här är allt tillåtet och vi ska hjälpas åt att släcka skammen, den är mest bara i vägen för helande. Så var det för mig. Kram❤️

Himmelellerhelvette
tis, 2024-07-09 - 19:47

Tack fina @vår2022❤️ Så är det ”enda vägen ut är vägen in” Jag mår bättre nu när det gäller min mamma, jag har suttit i gropen och känt min ångest och accepterat att jag har den sorgen och att den ibland kommer upp till ytan och vill ha uppmärksamhet och då får jag ge den det. Nu känner jag mig på banan igen. Inte helt mig själv men påväg. Skadade knät för några veckor sedan så jag har inte kunnat springa eller promenera och det har bidragit mycket till att jag hamnade i gropen. Kram

Cloette
fre, 2024-08-02 - 17:20

@Himmelellerhelvette Både du och jag har tydligen problem med våra mammor. Min mamma missbrukar inte men är dement med allt vad det innebär. Det är ju en progressiv hjärnsjukdom och inte lätt att handskas med. Det finns mycket skuld blandat med maktlöshet när man ska interagera med sådana människor. Perfekt att dricka på alltså *not*
Kram

Himmelellerhelvette
lör, 2024-08-03 - 17:07

@Cloette Fy så svårt för dig ❤️ Det är konstigt egentligen att vi blir drabbade av skuldkänslor för att våra föräldrar är sjuka oavsett vilken sjukdom. Det är inte vårt fel och vi bär inte ansvaret utan kan finnas till och stötta och ge kärlek men sedan räcker det så. Kram

@Sattva Tack det ska jag kolla på❤️Kram