av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
tis, 2024-08-20 - 10:47

Tack snälla fina @Ny dag ❤️ Jag kan tänka mig ångesten även vid shoppingberoende, allt bevis i garderoben! Jag kan ju städa bort mina bevis och på så sätt förtränga och ljuga för mig själv men idag är det dag 2💪Ångesten sitter som en tung stor sten på bröstet men det är ingenting i jämförelse med den kemiska ångesten från alkohol så bara att ta tag i dagen! Skalla dagen som Maria Skäringer sa! Kram

vår2022
tis, 2024-08-20 - 14:51

@Himmelellerhelvette Ja, du kämpar verkligen på och tar itu med det ena efter det andra❤️ Tänk så missnöjda vi kan vara med våra kroppar fast de är hur bra och fina som helst. Varit så missnöjd med min kropp och har haft mycket komplex för än det ena, än det andra. Tittar jag på kort från min ungdom förstår jag inte att jag var så missnöjd. Var i en relation tidigt i mitt liv, 16 år, och som höll många år och den killen var inte så bra för mig. Han nervärderade mig och min kropp ofta och till slut tog jag det för en sanning. En tidig psykisk misshandel i mitt liv. Bantade och höll på med alla möjliga metoder med svält, men som tur är hann det inte gå till anorexi eller bulimi. Det är först på senare år jag tycker att jag duger. Jag hade också stort behov av att bli bekräftad och det var viktigare än min egna bekräftelse av mig själv. Uteblev bekräftelse trodde jag att jag inte dög. Även om jag blev bekräftad varade det inte så länge i mina tankar. Det satt så mycket i mina tankar om mig själv och i min självkänsla och den har blivit så mycket bättre och framförallt när jag slutade dricka. Idag handlar det om att äta hälsosamt, ha hälsosam vikt och må bra fysiskt och psykiskt och att det blir både en livsstil och hållbart över tid och tycka att jag duger som jag är😁.

Kämpa på nu och kom ihåg att du duger som du är och mer därtill❤️

vår2022
tis, 2024-08-20 - 16:44

@Himmelellerhelvette Ibland kan det bara vara bäst att låta det vara så. Försöka att inte fokusera så mycket på ångesten och varför. Typ, ok är du här, dig känner jag igen så väl, men det är ingen fara, det blir bättre. Tänker att om det är lite liknande som vid alkoholstoppet, att det ger med sig när hjärnan fått stilla ned sig lite. Kanske se en film och få tankarna på annat❤️

Ny dag
tis, 2024-08-20 - 16:45

@Himmelellerhelvette 🥰, även om inte bulimi ger kemisk ångest likt alkohol så verkar du må och gå genom samma helvetesångest som jag gjorde för snart en vecka sedan. Idag är du på andra dagen och den lille matdjävulen gör sig påmind likt alkoholdjävulen verkar det som. Lider med dig och tro mig…. Det kommer bli bättre ❤️‍🩹

Himmelellerhelvette
tis, 2024-08-20 - 19:04

Tack @vår2022 och @Ny dag ❤️ Ja jag har tänk att jag accepterar att ångesten är här och att den inte är farlig men det är lätt att tankarna far iväg och säger att jag kanske har en sjukdom som gör att det gör ont i bröstet men när jag sysselsätter mig glömmer jag att det gör ont därför vet jag att det ”bara” är ångest. Kram❤️

Andrahalvlek
tis, 2024-08-20 - 20:53

@Himmelellerhelvette Åh vad jag önskar att jag kunde bära dig igenom detta ❤️

Min erfarenhet av ångest är 1) det går alltid över (även om pauserna känns för korta, 2) det blir värre om man börjar undvika - man måste igenom det jobbiga, 3) det hjälper att djupandas långsamt, ungefär som man gjorde när man skulle föda barn.

Jag brukar andas in och räkna till 6, håller andan en kort stund, andas ut på 6, håller andan en kort stund. Sen brukar jag räkna på fingrarna - en inandning och en utandning per finger. Viker in tio fingrar, viker ut tio fingrar. Gör om en gång till.

Det är för övrigt min nya insomningsrutin också. Andningen lugnar ner nervsystemet och räknandet förflyttar hjärnans fokus från amygdala (dramaqueen) till pannloben (chefen).

Kram 🐘

Vinäger
tis, 2024-08-20 - 21:49

@Himmelellerhelvette Tror att vi skrev samtidigt tidigare i dag. 🩷 Vill bara tillägga att det var ett smart sätt att förstå att det "bara" är ångest. Om det går att tänka bort kan det ju inte vara något farligt. Håller med Andrahalvlek angående andningen. Mycket bra bara att fokusera på något, även om man inte lyckas fullt ut.

Kramar 🩷

Himmelellerhelvette
ons, 2024-08-21 - 08:12

Tack underbara @Andrahalvlek ❤️ Jag kan bara inte förstå denna ångesten, den ger bara med sig när jag är upptagen. Varje gång jag vaknat trycker den i bröstet. Sovit dåligt i tre nätter nu. Jag har hört att ångesten ska gå över, varför fortsätter den härja med mig? Dag tre idag, ingen hetsätning alls måndag, tisdag, inga kräkningar. Bara ätit massa näringsrik mat och rört på mig, träffat vänner. Men så fort jag tar det lugnt sätter sig tyngden i bröstet och vill berätta något som jag inte förstår. Jag vet att jag är orolig för mamma, hennes mående, jag vet att jag har ångest över bulimin, kan kroppen också vara på avgiftning nu? För även om jag spytt efter hetsätningen så stannar alltid en del av sockret och fettet kvar, man får aldrig upp allt. Sedan vet jag att jag undermedvetet är orolig för att det inte ska lösa sig med jobb, jag sa ju upp mig från mitt jobb och nu är uppsägningstiden slut och jag har ingen sysselsättning. Mitt knä är paj och ska opereras och det är jag också orolig över. Sommaren är snart slut, det är trist. Min pappa och syster ger mig dåligt samvete genom en släkting som tycker jag ska släppa taget om hur elaka dom varit och bara gå vidare. Jag mår inte bra av att ha kontakt med dom och har lärt mig att inte ha det för att vara snäll för det äter upp mig men släktingen får mig att tvivla på om det är jag som är elak och egocentrisk…
Jag vill bara att tyngden över bröstet ska släppa för den i sig ger ännu mer ångest på grund av obehagskänslan….Kram❤️

Himmelellerhelvette
ons, 2024-08-21 - 08:16

Tack snälla @Vinäger ❤️🙏 Ja jag ska andas och sysselsätta mig och kombinera det med att skriva, vara ensam med känslan och observera tankarna. Jag känner mig trött och skulle vilja fly in i serier men serier triggar mitt matmissbruk så det går inte just nu i början. Kram❤️

vår2022
ons, 2024-08-21 - 08:41

@Himmelellerhelvette Inte konstigt att du kan känna ångest med den beskrivna pålagan du har och att den kommer när du är tyst och stilla. Det är ett budskap inifrån om att det finns saker som oroar dig och sätter sig i kroppen. Arbetslöshet är ju en stor oro, en slags kris om hur det ska lösa sig. Sen finns det mycket annan oro också. Sen också att det påverkar dina tankar om dig själv, är det jag som gjort fel ändå? En släkting som får dig att tvivla, men inte riktigt kan sätta sig in i dina känslor. Att smeta över och gå vidare. Lita på din egna magkänsla och hur du mår i det. Kanske ta itu med det längre fram när andra saker är mer på plats.

Jag har läst att, ångest är en signal om att mina verktyg inte räcker till för att hantera en given situation, och jag tycker att det stämmer så bra. Att man behöver hitta verktyg för att hantera situationen, för att hantera sina känslor. Att hitta verktyg på hur man kan agera och ta sig fram i olika situationer. Livskompassen inom ACT är ett sätt. Kortfattat att titta på sina livsområden var man befinner sig idag och var man önskar befinna sig i framtiden. Vad man behöver göra för att komma dit.

Kanske kan man se det som en liten livskris som du behöver gå igenom för att hitta i vilken riktning du ska fortsätta gå i mot dina värden i livet. Den kan vara jobbig, men nödvändig för att du ska hitta din väg och dig själv. Sköt om dig❤️

Himmelellerhelvette
ons, 2024-08-21 - 18:12

Tack snälla @vår2022! Jag har läst en hel del strategier ur ACT och försöker anamma dom. Nu sätter kvällssuget in och jag vill äta,äta,äta, jag gör det inte men kan inte tänka på annat! This too shall pass 🙏❤️

Himmelellerhelvette
mån, 2024-08-26 - 18:31

Ett krig mellan mig och beroendedelen av mig startade när jag opererade mitt knä! Jag vet att beroendet kan byta form och gå på att bli beroende av medicin när det väcks. Jag kände långt innan en undermedveten rädsla för medicinerna och har nu kämpat mig igenom detta. Jag har försökt att titta på förloppet som en observation av mitt beroende. Jag har försökt balansera på vad som är att beroendedelen av mig som vill ha mer opiater och vad som är smärtan, många gånger har det varit svårt att avgöra, några gånger har jag förmodligen tagit för mycket. Jag har älskar känslan av att få sväva iväg och sagt till mig själv att det inte är någon idé att låtsas som att jag inte tycker om ruset. Jag kan lika gärna njuta den stunden som varar för medicinerna var jag tvungen att ta. Däremellan har jag känt lusten till ett nytt rus men förstått att jag inte haft tillräckligt ont.

Nu är jag ute ur medicinerna och smärtan är hanterbar! Jag känner så starkt att jag behöver skriva detta, få vädra ur mig kampen jag haft, jag har varit så rädd att detta ska trigga igång lusten på alkohol.

Andrahalvlek
mån, 2024-08-26 - 19:48

@Himmelellerhelvette Fy så obehagligt. Klokt och insiktsfullt agerat av dig. Opiater är helt galet beroendeframkallande. Dosen behöver ökas hela tiden. Med morfinplåster får man inte lika snabb kick, men tabletter ger en enorm skjuts.

Skönt att du är igenom det!

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
mån, 2024-08-26 - 20:49

Tack @Andrahalvlek❤️ Jag har varit så rädd, har fortfarande mycket ångest. Försöker se det som att det är jättebra att jag är så rädd och har all ångest för det hjälper mig att inte fortsätta ta opiaterna. Jag har kvar vilket känns som en vinst för mig. Jag hade under påverkan av dem tänkt fortsätta ta ända tills dom var slut men idag när jag vaknade upp kände jag att det får räcka nu. Knät får göra hur ont det vill men jag tänker inte riskera min nykterhet mer! Fysisk smärta är lättare än psykiskt för mig. Om jag misstänker att jag tar medicinen för att jag vill bli påverkad i hjärnan som idag då måste jag lyssna på mig själv min instinkt om att beroendedelen vill att jag fortsätter men smärta är inte farligt. Jag kan andas och jag kan ta Ipren och Alvedon i kombination för bra smärtlindring.

Men jag känner mig ledsen och ensam. Ingen förstår sånt här. Det finns ingen jag kan prata med som vet hur beroendet funkar och hur jag har bråkat med mig själv. Det har varit en inre strid och smärtan har bestämt att jag måste ta medicinen men när det gör så ont så är det svårt att veta vilket som är smärta och vilket som är att beroendet vill ha mer berusning. För opiaterna är en flykt från smärtan skulle man kunna se det som och det är det jag kämpat med att lära mig. Att handskas med smärta utan att fly och nu har jag varit tvungen att fly. Jag förstår att det är två helt olika grejer men det ena påminner om det andra och jag vill försöka få beskrivet kampen jag genomlidit för att känna mig mindre ensam. För att dela med mig. För att ensam inte är stark. För att jag inte har någon IRL att prata med. Kram

vår2022
mån, 2024-08-26 - 21:00

@Himmelellerhelvette Kämpigt men så bra jobbat av dig! Så insiktsfullt och strongt! Bra att Alvedon och Ipren ger smärtlindring så du inte behöver lida för mycket. Jag opererade mitt knä för många år sedan, innan jag blev helt nykter, och åt opiater. Då behövde jag inte dricka för det räckte med opiater. Jag var ändå väldigt rädd för att bli beroende av det och trappade ned snabbare än jag behövde och slutade inom två veckor om jag minns rätt. Om man inte äter allt för länge så behöver det inte bli ett beroende.

Tänker att du kanske ska flytta fokus i dina tankar till att skönt att det nu är slut och att du klarar dig utan. Fokusera på positiva tankar om hur du blir allt bättre och att inom en framtid kommer det att inte smärta mer. Inte fundera så mycket på vad som är vad för det kan säkert skapa sug och tankar om det. Dit uppmärksamheten går sker tillväxt😁.

Krya på dig!❤️

Ny dag
mån, 2024-08-26 - 22:06

@Himmelellerhelvette Styrkekramar till dig! Starkt gjort att avsluta med opiaterna och övergå till Alvedon/Ipren innan kuren var slut. Klokt! Och ja, fysisk smärta är lättare också för mig att härda ut. Den gör inte så ont om du förstår hur jag menar. Så bra att du skriver här och vädrar dina tankar. Insiktsfullt! 🥰

Himmelellerhelvette
tis, 2024-08-27 - 09:31

Tack @vår2022 och @Ny dag, rädslan har egentligen inte varit att jag skulle börja missbruka opiater för vart skulle jag få tag på sånt efter dosen för knät. Rädslan är tigger för alkohol, jag är så rädd att jag ska börja svaja i min inställning till alkohol. Jag hör liksom adjävulen ligga och viska att jag varit duktig och att det inte är så farligt om jag börjar dricka lite. Jag vet att mitt mående just nu är riktigt dåligt och att det också triggar. Jag vet att det kommer bli bättre bara jag inte ger upp. Jag kämpar samtidigt på med matmissbruket, har inte missbrukat mat på 8dagar men å andra sidan har jag haft opiater så det känns inte som någon ansträngning. Kram

Himmelellerhelvette
ons, 2024-08-28 - 22:46

Jag har fått nytt jobb! Jag gjorde rätt som sa upp mig och bara trodde på mig själv att det skulle gå bra! Jag börjar redan om två veckor! Haha tur jag är kontorsnisse annars hade det inte gått med mitt knä men det kommer gå jättebra annars kan jag jobba från sängen hemma, jobbet kan jag oavsett om jag är på kontoret eller hemma men jag vill gärna klara av att vara på kontoret! 🙏❤️

Ny dag
ons, 2024-08-28 - 23:12

@Himmelellerhelvette Stort Grattis till dig och lycka till! Bra att du vågade lita på din magkänsla!!! Det här är du så värd!!! Passa på och nju de sista lediga veckorna 👍🥳🥰❤️