Hallå alla forumvänner som känner igen sig.
Jag tänkte skapa denna tråd för den som gång på gång känner att den ramlar i fällor eller kör i diket pga ett medberoendetänk.
Alltså inte de gamla vanliga klassiska frågorna om,älskar han mig osv.
Mer av den typen som gör att man sitter där på sin kammare och inser att man har en del på att jobba på själv.
Inte kan skylla på partner,eller taskig barndom.
Utan helt enkelt att det är dax att ta sig själv i kragen syna sömmarna och sätta sig vid symaskinen och sy nya mönster som passar ens nya friskare jag bättre.
Jag har gång på gång under mitt liv glatt(eller argsint) pekat med hela handen på min partner och skyllt allt på för mycket alkohol,eller han förstår mig inte eller eller.
Jag har sällan och aldrig insett att jag faktiskt måste sänka ribban inför vad en partner rimligtvis kan behöva förstå eller möta.
Jag måste lära mig möta mig själv och mina egna oförmågor och såklart även mina gåvor och förmågor.
Sätta ord på dom och förhoppningsvis se mina egna mönster bättre.
Kanske hinna stoppa i tid och inte gör alltför stor skada i min sanningsiver,eller i mitt skuldbeläggande som jag så gärna lägger i någon annan.
Så väl mött alla forumvänner som är villiga att diskutera självet och jaget.
Inte alkoholisten,barnen eller vännerna.