av Himmelellerhelvette

Varafrisk
tors, 2024-08-29 - 06:43

@Himmelellerhelvette Vill också säga ett stort Grattis t dig🥳❤️å vad skönt att du kan välja mellan jobba hemifrån el på vara på jobbet fysiskt. Heja heja dig💪🏻

Kram 🥰

vår2022
tors, 2024-08-29 - 06:55

@Himmelellerhelvette Men så roligt att höra att du fått nytt jobb! Stort grattis!🥳. Ja det gäller att våga släppa sargen för att kunna göra mål. Det var modigt av dig att sluta gamla jobbet och lyssna på din inre röst och att söka vidare mot nya äventyr.

Hoppas knät läker på bra och att du snart är helt frisk! Kram❤️

Andrahalvlek
tors, 2024-08-29 - 08:56

@Himmelellerhelvette Grattis till det nya jobbet! 🥳🥳🥳 Ännu ett lyckligt exempel på att även om det känns motigt så löser det sig till det bästa. Jag tror på ödet, att det finns en mening med typ allt som händer. När allt känns nattsvart förstår man det inte alls, men i backspegeln efteråt förstår man det desto mer.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
tors, 2024-08-29 - 16:10

Tack kära ni❤️ Jag är så glad! Jag är så tacksam över livet och min inre styrka, när jag lyssnar på min inre krigare blir det bra även om det verkligen kan se nattsvart ut. Jag får åter igen ta lärdom av hur vansinnigt dåligt jag kan må men att jag kan ta mig ur det bara jag fortsätter gå mot mina mål och mina värderingar. Hur många svarta hål kan det egentligen finnas på min väg kan jag undra nu. Jag är faktiskt väldigt trött på dom nu. Livet har prövat mig och min tro på mig själv otroligt mycket efter jag blev nykter känns det som. Kan det kännas så nu för att jag gått igenom alla händelser på riktigt utan att bedöva med alkohol? Att det känns på riktigt och att det gör ont! Riktigt jävla ont! Att jag inte vågat ha så ont förut, det var därför jag självmedicinerade med alkoholen? Jag vågade inte känna jobbiga känslor för ingen hade någonsin lärt mig att hantera dom, eller så har någon försökt ibland men jag har inte lärt mig, jag har lärt mig riktigt duktigt att lägga locket på istället eller byta rädd och ledsen mot arg? Det är lättare att vara arg än besviken, rädd och ledsen. Nu har jag vågat och behövt ha så ont och så otroligt många gånger. Nu vill jag verkligen bara få ha lugn och ro, kärlek och harmoni i mitt liv. Jag är faktiskt väldigt trött nu! Nu ska jag vila dessa två veckor, bara läsa böcker och hoppas på fint väder, bara njuta och samla lugnet inom mig. Leva i nuet, tänk om jag bara kunde stänga av oron för mamma, tänk om jag kunde ha en distans så den inte kom så nära inpå mitt hjärta, tänk om jag bara kunde hjälpa henne att bli fri från sitt missbruk och få se henne leva lycklig i resten av sina dagar. Det är en önskan jag levt med hela livet, jag förstår inte varför jag inte kan släppa det, men hon kämpar och det är väl det som gör att jag fortsätter tro och hoppas. Det är hennes kämparglöd! Att hon inte ger upp, att hon försöker, på sitt sätt, vägrar hjälp från myndigheter, men kanske kan jag försöka en gång till? När ska jag ge upp? Jag blir så ledsen varje gång jag misslyckas. Hon kanske kan klara det själv?

Jaja nu fick jag vädrat det också, det bara kom🙏❤️Snälla lyft bördan från mina axlar och bär henne åt mig, jag orkar inte bära henne mer!

Kram på er alla som kämpar med det ena eller det andra i livet, men alltid det viktigaste först! Först nykter! Sedan allt det andra, en sak i taget! ”Dansa -pausa” som @andrahalvlek brukar säga och ”Dit uppmärksamheten går sker tillväxt” som @vår2022 brukar säga🙏❤️

vår2022
tors, 2024-08-29 - 17:19

@Himmelellerhelvette Ja, du har verkligen en inre styrka! Förstår hur tufft det måste vara med din mamma som du ständigt oroar dig för och som du tar ett så stort ansvar för. Kanske är det så att du bär henne för mycket som gör att hon inte själv behöver göra det? Att när det gäller missbruk så måste man själv vara den som tar huvudansvaret för sitt liv och bära det för ingen annan kan göra det åt en. Och när man försöker bära det åt någon annan så går man själv lätt under och orkar inte. Man känner sig misslyckad för det går inte att ta för stort ansvar för någon annan. På något sätt måste man själv klara av sitt liv och styra det, och man kan vara ett stort stöd men inte ansvarig. Jag förstår att du inte orkar bära henne mer. Precis som vi inte orkade bära vårt alkoholberoende mer, vi var tvungna att hitta en annan väg ut för att orka. Men det var vi själva som bar oss själva för att vi skulle lyckas hitta en väg ut. Kanske vägrar din mamma myndigheter för att du bär så mycket åt henne och då behöver hon inte göra det?

Jag förstår att det är lättare sagt än gjort, men du förtjänar verkligen lugn, ro, harmoni och kärlek i ditt liv, kärlek till dig själv❤️. Kram❤️

Himmelellerhelvette
tors, 2024-08-29 - 21:18

Jag är så tacksam över ditt stöd och dina fina ord @vår2022 ❤️ Jag har verkligen lagt över nästan allt hennes ansvar på henne själv då när jag höll på att gå sönder helt. Så det jag bär nu är inte längre ansvaret, det är hennes mående, att jag tycker så synd om henne, min maktlöshet, jag vet att jag inte kan engagera mig så mycket för jag mår för dåligt av det men jag får dåligt samvete, jag önskar vi kunde prata om vanliga saker men det går liksom inte, hon försöker men hennes dåliga mående skiner igenom och jag tar på mig måendet, jag bär hennes dåliga mående, jag tycker det är så hemskt att man kan vara så ensam men hon skäller och domderar över folk och gör man så blir man mycket ensam. Jag tycker det är så tragiskt. Tack snälla underbara du för att du finns och orkar lyssna på mig❤️Kram

vår2022
tors, 2024-08-29 - 22:06

@Himmelellerhelvette Jag uppfattar det som att du tar ansvar för hennes känslor i det du berättar. Att du som barn lärt dig att ta ansvar för hennes känslor, ett slags medberoende. Att det får dig att känna dig maktlös och ha dåligt samvete för att hon mår dåligt. Som du säger du tar på dig och bär hennes dåliga mående, du tar ansvar för hennes känslor. Tänker också att det handlar om att känna skuld för att hon mår dåligt. Om vi har växt upp med att ta ansvar för våra föräldrars känslor, är det ganska införlivat inom oss och när man vill ta sig loss skapas skuld. Det blir också en ond cirkel och skulden får oss att stanna kvar i cirkeln och att ta ansvar för deras känslor för att mildra skulden. Som när vi dämpade ångesten med alkohol som blev en ond cirkel. Det kan också finnas vinster för en förälder att vara kvar i detta system, genom skulden kommer de att få ha barnet kvar i sitt liv, det kan vara omedvetet, medvetet eller för att de själva har blivit inlärda i detta system som barn. Det är rätt komplicerat och svårt att själv se då man själv befinner sig mitt i det, i medberoendet.

Det är lite av mina tankar och så klart jag lyssnar och jag orkar❤️

Himmelellerhelvette
fre, 2024-08-30 - 08:36

@vår2022 Det är verkligen så oerhört komplicerat som du beskriver och jag började bära båda mina föräldrars känslor redan som liten flicka, då är det ju inte konstigt att det är svårt att ta sig ur. Jag kan även bära andras känslor om jag tycker om någon som öppnar sig för mig tar jag lätt över deras sorg och blir väldigt deppig. Jag vill kunna bygga upp något mellan mig och andras känslor men hur gör man? Kram❤️

Andrahalvlek
fre, 2024-08-30 - 09:21

@Himmelellerhelvette Jag är lite likadan. Funkar som en svamp som suger åt sig av andras dåliga mående, allra helst om jag själv mår lite dåligt. Sen kan jag samtidigt helt stänga av, när jag själv mår bättre.

Min pappas dåliga mående och drickande brydde jag mig inte om alls de sista tio åren av hans liv. Det var bara när han kom besök som jag fick ”klumpen i magen” som är så väldigt förknippad med min barndom. Det är någon slags orosklump, som ibland kan göra mig nästan kräksjuk. Vet inte om det kan vara adrenalin? Jag kan nästan börja ulka när klumpen i magen blir för stor. Jag slutar äta osv.

Det sätt jag hittat att fjärma mig från andras mående är att som ett mantra tänka ”det är hans liv - och hans ansvar”. Och repetera det så många gånger att jag riktigt känner hur jag mentalt sätter ner foten bestämt och går åt ett annat håll. Det är svårt som fan - men allt man övar på blir man bättre på!

En annan sak som kan hjälpa är att man tydligt berättat för vb att jag tar min hand från dig nu. Jag måste för min egen psykiska hälsas skull. När du är redo att söka hjälp kommer jag hjälpa dig, men tills dess vill jag inte ens att vi har kontakt. Så sa jag till min pappa ett halvår innan han dog. Och jag höll det. Jag var tvungen att fokusera på min familj.

Alla säger att det måste få konsekvenser för den som missbrukar, innan hen på allvar kan kapitulera. Du kan lista ett antal telefonnummer, till stödlinje och kommunen etc, och sen be henne ringa dessa nummer om hon vill ha hjälp. Men att hon ska sluta kontakta dig, för annars går ni båda under. Och det vill hon absolut inte.

Kram 🐘

vår2022
fre, 2024-08-30 - 14:34

@Himmelellerhelvette Jag tänker att då det är så komplicerat och man är insyltad i det och att det är svårt att många gånger se sig själv utifrån, så är terapi ett bra stöd. Att få hjälp att synliggöra, reflektera, bolla tankar och känslor, hitta verktyg och strategier, bryta mönster och sätta gränser. Det är svårt att vara sin egna psykolog och man sitter lätt fast i invanda mönster, tankesätt och beteenden som man växt upp i och levt med i årtionden. För mig har terapi varit hjälpsam. Jag har fått hjälp på traven att synliggöra mina relationer och mina tankar om mig själv och tankar om andra. Det har hjälpt mig att sätta gränser och bryta mönster. Denna rörelse har varit igång hos mig i många år bak i tiden men i och med nykterheten så lyckades jag komma vidare i mina tankar som lätt hela tiden fastnade och stod stilla. Jag kom vidare i mina reflektioner och mina handlingar för att jag skulle må bra, jag hittade min värderade riktning och dit uppmärksamheten går sker tillväxt har hjälpt mig att fokusera på rätt saker för mig. Terapi har för mig varit en push framåt på vägen mot min värderade riktning.

Sköt om dig❤️

Himmelellerhelvette
lör, 2024-08-31 - 08:42

@Andrahalvlek ”det är hennes liv och hennes ansvar” jag ska repetera det massa gånger nästa gång jag behöver.
Det är så mycket lättare att klippa banden med en förälder som är elakt mot en än en förälder som är snäll. Jag har en av varje, min pappa är manipulativ och genuint elak mot mig, både rakt ut och som ett ondskefullt moln, slingrar sig in hos mig tills jag litar på honom sedan slår han mig där det gör ont, han har verkligen fått mig att tvivla på mig själv oräkneliga gånger, snäll-slå! Snäll-slå. Det mixtrar med hjärnan kan jag lova. Så många år som jag inte förstod varför jag mådde så dåligt i hans sällskap tills jag tillslut fick nog och då var det inga som helst konstigheter att bryta den relationen. Med mamma är det annorlunda. Hon är verkligen genom snäll och kärleksfull mot mig men så otroligt skadad i hjärnan efter ett helt liv av missbruk.
Jag har givit mamma en lista på alla nummer och jag har dragit hårda gränser för att kunna andas det är bara att jag tycker så synd om henne som drar ner mig emellanåt, och det dåliga samvetet att jag inte bjuder henne på kalas och så får det går inte ha en missbrukare bland folk. Sorgen att inte kunna ta en kopp kaffe och prata allmänt för hennes hjärna är för förstörd, hon kan inte sånt.

@vår2022 Jag förstår att det är jättebra men det är ett för stort berg för mig att bestiga, att lyckas få tid, lyckas få en jag har förtroende för och sedan att den ska stanna. Nä jag klarar inte av att bli besviken och jag hade blivit så besviken om jag hade lyckats hitta en jag kan känna förstående för och sen ska hen flytta/byta jobb eller nått! Jag lär mig massa strategier genom böcker som jag övar på och så pratar jag med olika människor så jag bearbetar lite här och lite där med vänner och så hjälper ni mig massor här på forumet. Jag kommer ur mina svackor med hjälp av allt det tycker jag ändå. 🙏❤️

Tack snälla för ert stöd och stöttning och klokheter och kärlek❤️

vår2022
lör, 2024-08-31 - 09:21

@Himmelellerhelvette Förstår att det kan kännas svårt och när grundtilliten har fått sig rejäla smällar som du berättar om tex gällande din pappa. Att inte kunna få känna trygghet och tillit till sina föräldrar, de viktigaste personerna i början av ens liv. Att bli så sviken, övergiven och lämnad av dina föräldrar på olika sätt. Att de inte lyckats ta sitt föräldraansvar med den omsorg och kärlek som ett barn behöver för att få en trygg start i livet och att så mycket ansvar lagts på dig för deras mående.

Att sedan öppna upp sig och anförtro sig till någon där det finns en risk att den ska försvinna. Då sätter självförsvaret in och risken för att bli lämnad är för stor att ta. Det är ett stort steg att våga ta med alla risker som det kan innebära, men det kan också vara värt att ta den risken för att få professionellt stöd i detta så komplicerade. För att få avlastning och inte riskera att själv tappa fotfästet och gå in i dåligt mående. Chansen att få någon som stannar kvar finns ju också.

Nu ska jag inte försöka övertyga dig om detta mer😁. Var och en hittar sitt sätt att deala med tuffa saker i sitt liv. Vänner, forumet är hjälpsamt och ett bra stöd för att bolla tankar och känslor med och böcker kan ge massor av kunskap, insikter och strategier. Man får jobba med att ”tuffa till sig” lite genom att sätta gränser och inte ta på sig andra känslor och ansvar för deras liv. Fokusera mer på sitt egna mående och vara egoistisk i det, på ett sunt sätt som gör att man är omtänksam, snäll och kärleksfull mot sig själv, för att man ska orka och känna livsglädje.

Sköt om dig❤️

Varafrisk
lör, 2024-08-31 - 23:36

@Himmelellerhelvette ❤️ Jag läste vad du skrev t @vår2022 att du vågar inte ta risken att träffa en terapeut som ev inte skulle stanna kvar/finnas kvar så jag ska inte heller tjata om det. Men kanske en dag när du inte känner dig lika skör, ledsen så kanske du kanske vågar. Jag tänker att det skulle kunna vara till stor hjälp för dig🙏🏻 Allt gott t dig❤️

Himmelellerhelvette
mån, 2024-09-02 - 08:28

Tack @vår2022, du har så rätt, att det är självförsvaret som sätter in för att skydda mig själv från besvikelse. Att bli besviken är en av mina absolut svåraste känslor att hantera. Kram❤️

@Varafrisk Ja precis, någon gång kommer jag kanske vara där. Tack för din omtanke. Kram❤️

Se klart
mån, 2024-09-02 - 22:51

Hej kära @himmelellerhelvette
Nu kommer jag att fråga några frågor som du kanske inte vill/ men absolut inte behöver svara på. Bara så jag förstår lite mer. Om jag missat att du skrivi om dessa saker ber jag om ursäkt.
Jag löser förstås in ett jättestarkt medberoende med din mamma, som du också skriver om.
Jag funderar på hur det tar sig uttryck, inte minst ditt dåliga samvete.
Hur agerar din mamma mot dig? Ses ni på regelbunden basis eller ringer hon och är då påverkad och det skapar ångest hos dig? För det är inte ditt att bära. Det vet du ju själv men jag reagerar på just att du ofta känner soligt samvete, tycker synd om, allt du inte kan göra för henne men kanske vill. Att hon är ensam. Och det tycks vara så att missbruket högröd henne ensam.
Hade det varit en man eller partner som ”utsatt ä” dig för dessa så skulle dina partners råda dig att göra slut.
Det är svårt att göra slut med en förälder, men ibland måste den friska delen ta kommando över den medberoende.
Det är så vi tillfrisknar. Från en massa beteenden/beroenden.
Som sagt vet jag för lite om ert konkreta liv, hur din mammas vardag ser ut. Jag upplever ofta att du talar om relationen/dina känslor på ett sätt som nästan inte sitter ihop med dig- alltså som om du inte kunde styra över dem.
Men det kan du. Det är faktiskt det fdu kan. Missbrukare överlag blir sällan hjälpta av självömkan, men jag förstå såklart inte att det är läge för intervention.
Men ingen annan än du kan förändra ditt förhållningssätt. En av de svåraste sakerna att acceptera, och acceptans för hur verkligheten ser ut tror jag betyder mycket.
Babbel babbel från mig men enbart av omsorg. Kram 🤗

Himmelellerhelvette
tis, 2024-09-03 - 16:23

@Se klart Tack snälla för din omtanke ❤️
Jag funderar på om mitt medberoende till henne blir värre när jag själv mår sämre för emellanåt går det väldigt bra. Jag tror det mesta handlar om att jag önskar jag kunde hjälpa mer men vet att jag inte klarar av det för då får jag sån ångest, så jag får ångest för att jag inte hjälper henne med att umgås men jag kan inte umgås för jag mår för dåligt av det. Det blir så dubbelt. Jag älskar henne och det är en så enorm sorg i att hon är en så otroligt fin människa egentligen. Det känns som jag borde hjälpa mer men då blir jag för involverad och dras ner…. Hon besvärar mig inte längre, jag har dragit en gräns och hon har accepterat den….Jag önskar bara att hon kan få en mening med sitt liv och bli lycklig i den🙏❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2024-09-08 - 20:08

Funderar på vad det heter när man har flera missbruk/beroenden jag har läst om det någonstans men orkar inte kolla upp det. Jag vill alla fall skriva av mig lite för det känns så bra att göra det. Jag är stolt som en tupp att jag varit utan alkohol i 2 år. Det är det första och viktigaste! Jag började redan efter fyra månader av nykterheten tänka på att jag även ville bli av med nikotinet men jag vågade inte testa för tidigt, jag funderade ytterligare nästan ett år på att sluta med nikotinet och tillslut kände jag att det var nog och slutade från ena dagen till den andra. Nu är det mitt matmissbruk och mitt ”väga mig varje dag” beroende jag slutar med. Ca ett år mellan varje avvänjning känns stabilt. Varje beroende är svårt men det är samma del av hjärnan som jag jobbar med tror jag. Belöningssystemet. Nu har jag inte missbrukat mat på tre veckor och inte vägt mig på nästan samma tid. Min plan är att mina kläder ska få berätta för mig om jag behöver äta lite mindre, vågen ska inte längre säga till mig att jag inte duger. Jag ska inte längre söka bekräftelse där. Det är jag så fruktansvärt less på! Men det är svårt! Är påväg att väga mig varje dag. Det är svårare att inte våga mig än att inte hetsäta faktiskt.

Kram ❤️

Andrahalvlek
sön, 2024-09-08 - 21:26

@Himmelellerhelvette Du gör det så bra! Tre veckor är jättemycket! Nu blir det bara lättare, även om enstaka dagar är tuffa. Kan du inte ställa undan vågen så du slipper se den?

Hörde precis nyligen om kvinnor som tar med sig vågen när de är bortresta. Blev helt förfärad. Som att vara slav under vågen. Ett par byxor är en mycket bättre måttstock.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
mån, 2024-09-09 - 18:17

Tack @Andrahalvlek ❤️ Slav under vågen är precis rätt uttryck, jag har tänkt så många gånger, att jag skulle vilja ta med den men inte kunnat med som tur är.
Jag kan inte ställa undan den eftersom det bor ett gäng andra i familjen och det blir svårt för mig att säga varför jag skulle ta bort den, vill inte ge tonårsdöttrar och söner ett frö som kanske planteras i deras hjärnor. Än har jag inte sett någon som helst tendens till någon ätstörning på något sätt hos någon av dem🙏❤️ Kram