av Andrahalvlek

Andrahalvlek
tis, 2024-11-26 - 07:00

När jag träffade min psykolog förra veckan så pratade vi bland annat om vikten av att låta tankarna i skallen skrota runt lite som de vill. Jag brukar likna tankarna vid getingar som kan ha ett oerhört högt tempo - kasta sig hit och dit. En rask promenad kan få dem att stilla sig, flyga lite mer synkroniserat, till och med sätta sig ner och vila en stund.

Jag har historiskt fyra sjukskrivningsperioder av utmattningsdepression i bagaget. Den första 2007 och den sista 2021. En sak som är ett väldigt tydligt symtom är att mitt lösningsfokus blir överhettat. Problem är till för att lösas. Punkt. Det får till följd att jag vaknar vid fyratiden av att min hjärna väcker mig: ”Du, jag har tänkt på det här - om du gör så och så och….” Jävligt jobbigt. Det är tacksamt att min hjärna löser problemen, men det är en jävla tid på dygnet att göra det på. Min nattsömn är SUPERVIKTIG. Den är grunden till allt typ.

Jag känner mig inte ett dugg stressad just nu, men samtidigt måste jag ju ha en plan för att inte hamna där igen. Jag måste jobba förebyggande. Och då kom vi att prata om hjärnans sätt att processa just problem, som min skalle är sällsynt förtjust i. Och om den inte får tid att göra jobbet dagtid så tar den till nätterna.

Jag har i många år valt att ha poddar eller ljudböcker i öronen varje ledig stund. På promenaden, i bilen, när jag diskar och lagar mat osv. Alltid. För att få min skalle att sluta tänka. Stackars skallen. Den behöver ju tid att tänka. Och får den inte tänka dagtid så kan den ta med problemen in i sömnen. Så nu försöker jag tänka om. Inga ljudböcker eller poddar på hundpromenaderna. Vanlig skvalande radio i bilen (förutom då jag övar på körens sånger).

Det känns lite rastlöst, jag känner mig ineffektiv 🤣 Men samtidigt är det viktigt att min skalle får sköta sitt jobb. Dagtid.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2024-11-26 - 20:26

Idag är jag tacksam över att min mamma bor endast tre hyreshus bortanför mitt hus. Idag efter jobbet kunde jag gå dit och hjälpa henne sätta upp adventsljusstakar och krans på dörren, och hjälpa henne med räkningarna. Hon knappar och jag sitter bredvid och kollar att hon gör rätt. Scanna qr-kod är snudd på hjärnkirurgi för henne 🤣

Min mamma har ändå jobbat på ett ekonomikontor. Det är kusligt vad teknikrädd och vilsen man blir när man blir äldre. Att swisha kräver hur många repetitioner som helst, och hon vågar fortfarande inte göra det när jag inte sitter bredvid.

I mitt arbete har jag lärt mig fler programvaror än jag ens kan försöka gissa. Typ varje år är det något nytt. Jag märker på mig själv och kollegor att det blir lite svårare att lära sig nytt med åren. Jag har haft äldre kollegor back the days som inte kunde lära sig vissa saker, men de skämdes så de smusslade med sin okunskap. Obegripligt att de redde ut att funka på jobbet ens.

Efter 50 märker jag hos mig själv att jag behöver repetera mycket mer, men jag har inga större problem att ta till mig ny teknik. Jag är van att lära nytt. Efter 60 kommer väl nästa puckel osv. Det kommer en dag då min äldsta dotter suckar trött åt sin trögboll till mamma 🤣

Det är lite rörande att rollerna blir motsatta på ålderns höst. Först hjälper mamman sin dotter med en hel massa under uppväxten, och sen är det tvärtom på slutet. Och då är det en enorm fördel att bo nära så att man kan hjälpa till även med småsaker. Så det är jag tacksam för idag.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2024-12-01 - 09:35

@Sattva Ja, det märks att hon verkligen uppskattar vårt umgänge. Och all hjälp hon får av mig. Hon uttrycker enorm tacksamhet verbalt också, vilket är helt nytt vad det gäller henne. Vi har just nu den bästa relationen vi haft någonsin, under hela mitt liv. Tänk att det skulle ta 55 år.

Under min barndom var hon så uppslukad av min pappas drickande att hon glömde bort mig. Jag är ensambarn och fick klara mig själv i väldigt stor utsträckning. Jag minns att jag väldigt tidigt tänkte ”bara jag blir vuxen snart så jag får klara mig själv”.

Min pappas drickande förmörkade hela min barndom och ungdom. Och jag blev som tonåring obstinat och festade alldeles för mycket. Tänk vad livets resa kan variera under färdens gång.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2024-12-03 - 16:56

Igår träffade jag en bekant som jag inte brukar träffa så ofta, senast var för snart 2 år sedan, men när vi väl träffas så har vi mycket givande samtal. Inte bara om väder och vind, vi brukar skoja om att vi löser världsproblemen ihop. Han är påläst och utstrålar genuin snällhet och empati. Jag gillar att prata med honom, han ger mig intellektuell utmaning.

När vi träffades igår reagerade jag på att han hade förändrats. Han såg lite mer ihopsjunken ut, var rejält orakad och var väldigt grå både i hår och skäggväxt. Jag började med att berätta lite om mina barn och mitt jobb, och jag har tidigare pratat med honom om mina perioder med utmattningsdepression. Jag pratar öppet om det i typ alla sammanhang. Mina sjukskrivningar är en viktig del av mig, som gett mig viktiga erfarenheter. Jag vill genom att prata om det visa andra att vem som helst kan drabbas.

Plötsligt berättade han att i höstas kraschade han totalt och han har sen dess ägnat timmar åt att prata med psykakuten i telefon, utan att få en läkarkontakt. Förra veckan började han äta antidepp, och nu mår han ännu sämre som en biverkan. Men som egen företagare jobbar han på ”som vanligt”. Och han sa: ”Jag berättar det här för att du själv så öppet har pratat om ditt dåliga mående”.

Sen sa han: ”När du mådde som sämst, hade du då tankar på att ta ditt liv? Och om du hade det - hur tog du dig ur de tankarna?” Och ja, det hade jag. Och sen hade vi ett långt samtal om ångest, acceptans, medveten andning, sömn, rutiner, olika antidepp osv. Ett riktigt bra samtal, och jag hoppas innerligt att han kände sig lite mer hoppfull efter vårt samtal.

Jag vet idag hur dåligt jag mådde när jag mådde som sämst, jag kan beskriva det i ord, men jag kan inte längre förstå fullt ut hur dåligt jag faktiskt mådde. Och om jag som upplevt det flera gånger inte kan förstå, hur ska då andra som aldrig upplevt det förstå? Oavsett är det så jävla viktigt att han får komma till en erfaren psykiatriker. Vårdcentralen kan inte ett piss. Så där peppade jag honom massor - han måste stå på sig, kräva en läkare.

Jag sa också till honom att suicidtankar kan tillhöra sjukdomsbilden när man är deprimerad, det är sjukdomen som talar - inte du. Och att nu inte är alltid - det kommer bli bättre. Man tror det inte där och då, men det blir bättre. Med rätt läkare och rätt antidepp och rätt samtalsbehandling så blir det bättre. Sen sa jag också åt honom att försöka skapa rejält med luft mitt i arbetsdagen, så att han får en rejäl paus. Det tror jag är nödvändigt för att han ska orka fortsätta jobba.

Och sen var jag tvungen att gå. Han bad om ursäkt för att han hade varit så öppenhjärtig, och jag svarade att jag var glad för det. Att jag ville lyssna och råda, så gott jag kan. Från en drabbad till en annan. Vi som blivit friska måste föra de sjukas talan, och genom att just prata om det inge dem en strimma hopp. Nu får vi inte tillfälle att ses förrän efter jul-nyårshelgen, och då hoppas jag så innerligt att livet vänt för honom.

Jag briefade min dotter psykologen om det här och hon undrade om jag kunde släppa det, så jag inte bar det med mig. ”Du har inget ansvar för honom”. Och det tror jag att jag kunde. Nästan. Vaknade i natt av att min hjärna halvt i drömmen processade hans berättelse. Genom att skriva om det här hoppas jag lätta lite på trycket ytterligare.

Jag är glad att han berättade, för hans skull, men fy fan vad jag är dåligt rustad att härbärgera det. Det är en jävla tur att inte jag är psykolog 🤣 Andras elände äter liksom in sig under huden på mig. Creepy. Överaktiverad empati? Medberoende? Suck.

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2024-12-06 - 09:45

Ni som följt mig ett tag vet ju att jag jobbar ideellt för en tjejjour. På söndag förmiddag ska vi ha en träff hemma hos mig för alla våra volontärer. Jag har provlagat vegansk mat, och har nu gjort en meny med allt möjligt gott som passar på en julbrunch.

Vi är inte jättemånga totalt, men vi har i höst fått fyra helt nya volontärer. Och några som slutat, så totalt är vi kanske 12 personer som jobbar med jouren. Fyra av oss sitter dessutom i styrelsen. Jag sitter i styrelsen sen 5-6 år tillbaka och har huvudansvar för vår sajt och sociala medier. Jag är äldst, de andra är 22-32 cirka. Två 45+ gick med nu i höst.

Jag har i hela mitt liv arbetat ideellt och suttit i styrelser. Sportklubbar, Naturskyddsföreningen, lokala fackklubbar, lokala Hyresgästföreningen osv. Jag mår bra av ideellt arbete, och kommer nog fortsätta likadant livet ut. Kanske inte med tjejjouren dock 🤣

Den 5/12 var det internationella volontärdagen och jag formulerade ett tack till våra volontärer. Letade även upp lite annan info om ideellt arbete, varför det kan göra skillnad i ens eget mående.

Så här följer lite info om just ideellt arbete. Och känner sig någon sugen kan jag tipsa om volontarbyran.org

Förutom att stödsökande får värdefull hjälp så får även volontärerna positiva upplevelser genom att 1) få nya färdigheter och erfarenheter, 2) få utbildning av hög kvalitet, 3) träffa nya människor från olika bakgrunder, 4) känna sig värdefull och som en del av ett team och 5) förändra hur saker fungerar till det bättre.

En studie i social science undersökte sambandet mellan volontärarbete och mått på lycka. Jämfört med personer som aldrig ställde upp som volontär ökade oddsen för att vara "mycket glada" med 7 procent bland dem som ställer upp som volontär varje månad. Med 12 procent för personer som ställer upp som volontär var 2-4 vecka. Och bland veckovolontärer kände sig 16 procent väldigt glada 🤩

Kram 🐘

Sattva
lör, 2024-12-07 - 10:53

@Andrahalvlek Förstår att det tog på dig att träffa din vän. Vad skönt för honom att du lyssnade! Kommer ni ses igen snart?
Lycka till med julavslutningen för tjejjouren!
Kram!🌸🌸🌸

Andrahalvlek
lör, 2024-12-07 - 11:59

@Sattva Efter jul och nyår hoppas jag det blir tillfälle att träffas. Dock ihop med många andra, så det blir kanske inte tillfälle att prata. Nåväl, blir det tillfälle så tar jag det. Tänker att det är lite likadant som med ditt beslut som du både ska ta och sen kommunicera. Svinjobbigt. Men om man genrepar i skallen vad man ska säga, så är chansen större att man faktiskt tar chansen när den plötsligt ramlar i knät på en.

Maten är tillagad till morgondagens julbrunch. En plåt med fröknäcke återstår. Min lägenhet är städad på ett sätt som den inte varit på många år, det är bannemej tur att man får gäster ibland 😍 Jag tog semester igår fredag och imorgon söndag, så jag har både ork och tid att göra det här. Jag vill göra det, det ska bli så roligt att välkomna de andra volontärerna till mitt hem, lära känna dem lite bättre.

Lite typiskt nog så kommer inte ordförande, hon som äter veganskt. Hon lämnade återbud i tisdags. Jag har ju provlagat vegansk mat just för att hon skulle komma. Stekt pannkakor på kikärtsspad, stekt anamma vegobullar, gjort vegansk vaniljpannacotta osv. Men de andra gillar nog det veganska som jag har tillagat, och det är hon som går miste om ett trevligt samkväm 😍

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2024-12-09 - 09:23

Gårdagens julbrunch gick galant. Mysigt som sjutton med folk ”i huset”, fast jag bor i lägenhet. Det är vi inte bortskämda med, varken jag eller lillprinsen. Båda barnen och deras pappa kommer ibland, men väldigt sällan. Men igår dånade det in sex andra kvinnor med prat och skratt. Helt okända för lillprinsen.

Han fick börja med att vistas i sovrummet, skällande som en galning. Han tar sitt uppdrag som vakthund på stort allvar. Han lever dessutom efter devisen anfall är bästa försvar, och eftersom han är en fegis blir det mycket skällande när han utsätts för nya situationer. Men allt man övar på blir man bättre på, även hundar. Efter en stund fick han komma ut. Han sprang runt och luktade på våra gäster, men något klappande tillät han inte. Han snodde ingenting från någons tallrik och han kom till mig för att tanka trygghet då och då. Han skötte sig galant. Bara genom sin storlek är han respektingivande, och en av tjejerna är rejält hundrädd. Hon satt bredvid mig i soffan, så hon fick lite terapi på köpet.

Vi gjorde en trevlig sak som jag kan rekommendera. Alla fick skriva två lappar på temat ”det här vet ytterst få om mig” som vi la i en burk. Sen drog vi lappar och gissade vem som svarat vad. Då blev det lite prat utifrån lappen och på så sätt kom alla lite i fokus och fick berätta om sig själva. Mycket trevlig aktivitet om man vill bonda ihop ett gäng. Vi var fyra som känner varandra genom tjejjouren sen tidigare och tre helt nya från och med i höst. Vi ”träffas” oftast digitalt, men det umgänget får också bättre kvalitet om man faktiskt har träffats IRL. Vi träffas snart igen, vi ska ha årsmöte i januari. Då blir det gemensam lunch efteråt, som jouren bjuder på.

Nu ska jag jobba tre dagar, sen är jag ledig igen. Jag ska verkligen njuta av mina långledigheter i jul/nyår, för sen stundar ju nya arbetsuppgifter från 27/1. Min skalle problemlösaren har redan börjat processa hur jag ska jobba. På detaljnivå. Som ett självspelande piano 🤣

Kram 🐘

Ny dag
mån, 2024-12-09 - 12:01

@Andrahalvlek Viljen rolig ”lek”. Det ska jag ta efter vid tillfälle. Och vilken mysig träff du hade. Alltid kul att träffas IRL. Glad för din skull att du får bättre arbetstider framöver om jag förstått det rätt! Alltid lika kul att läsa dina uppdateringar 🥰!

Andrahalvlek
mån, 2024-12-09 - 12:59

@Ny dag Ja, från 27/1 blir det enbart dagtid för mig. Riktigt nice, det stämmer bättre med min biologiska inre klocka. Men tills dess jobbar jag på med mina långa pass och njuter av mina långledigheter.

Kram 🐘

Se klart
mån, 2024-12-09 - 20:17

Åh, låter skönt för dig! Jag kan inte svära men spontant känns det som om jag skulle ha väldigt svårt att jobba sent om kvällarna. Inte sällan vaknar jag tidigt och kör igång ibland redan vid 6-7 men är då väldigt trött på jobb senast vid 16-tiden.
Vi hade också en väldigt kul lek/quiz när vi sågs i ett jobb-sammanhang som var lite nytt, väldigt bra sätt att lära känna varandra lite mer.
Nu börjar det verkligen bli dags för lite ledigt oavsett arbetstid, puh.
Kram 🥰

Andrahalvlek
tis, 2024-12-10 - 09:32

@Se klart Det är svårt för mig att hålla fokus de sista timmarna. Igår slutade jag jobba 22.45 och gick direkt i säng kl 23. En timme senare än vanligt. Och somnade faktiskt. Jag behöver ju inte bada och glo på tv efter jobbet. Jag påbörjar arbetsdagen på kontoret kl 11 och kör sen hem efter vårt möte kl 17 och avslutar jobbdagen hemifrån. Och jag är ledig mycket jul/nyårsveckorna. Jobbar sön 22/12 och sen härnäst först fre 3/1. Minns inte när jag senast var ledig så länge just vid jul och nyår. Jag brukar ju ersätta min närmaste kollega under någon av jul/nyårsveckorna, men inte i år.

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2024-12-13 - 10:13

De sista veckorna-månaderna har det blivit alldeles för mycket socker. Pepparkakor, lussebullar, skumtomtar, choklad… Så fort jag ätit upp fem-sex pepparkakor reser jag mig upp för att hämta några till. Och jag fyller på förråden hela tiden. För att orka, för att chilla, för att fira, för att unna mig, för att det är så jävla gott. Eller minnet av det goda är faktiskt godare än det är i verkligheten. Känns det igen? Byt ut mot vin - samma mekanismer, samma beroende, olika utlopp.

Och priset jag får betala är värk i kroppen och viktökning. Blä. Samma visa varje gång.

En jobbvecka till, sen mycket ledig. Då ska jag ta itu med det här. Igen. För det enda sättet är att avstå helt. Jag vet ju det.

Kram 🐘

Varafrisk
lör, 2024-12-14 - 08:58

@Andrahalvlek Känner igen mig så mycket ! Å du satte verkligen ord på det…”.att minnet av det goda är godare än vad det är i verkligheten ” precis som det var med alkoholen. Efter att jag har ätit den där godisbiten så känns det liksom bara tomt och uppblåst i magen. Och, priset är som du säger ont i kroppen och viktökning. Jag behöver göra som m alkoholen, bryta helt med det söta och sluta överäta mat.

Ha en fin lördag ⭐️Kramar ❤️❤️

Sattva
lör, 2024-12-14 - 10:34

@Andrahalvlek God morgon!
Ett konkret tips: "Leva dockerfri". De har onlinekurser, "lägg-in-mig-veckor". De är duktiga på det här. Vi känner ju varandra sedan många år, och du har kämpat så länge med detta. Ta hjälp av proffsen! Den bästa gåvan till dig själv❤️💕

Andrahalvlek
lör, 2024-12-14 - 13:10

@Varafrisk Och precis som med alkoholen måste vi acceptera att det är så. Att vi är lite ”felprogrammerade” och därför bör avstå socker för att må bra. Men det är så svårt att sätta stopp när man känner sig i obalans 😢 ”Bara en till” tuggar på, dag för dag. Sorgligt.

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2024-12-14 - 18:27

Jag tror det var pepparkakorna jag stupade på den här gången. Och skumtomtar. Det känns oskyldigt med ”några stycken” men det blir ju aldrig bara några stycken. Det är ju dessutom något man bjuds på i tid och otid just nu.

Förra helgen hade jag ju julbrunch för jourtjejerna här hemma. Jag har nästan aldrig gäster, jag ansträngde mig verkligen på många olika sätt. Har man sällan gäster vill man att det ska vara topnotch, med mina mått mätt alltså.

Sen är allt över efter några timmar och dagen därpå inleds ännu en jobbvecka. Med massa onyttigheter som rester hemma. Jaja, så blir det ibland. Ett återfall i sockerträsket är okej, med mina mått mätt. Allt är relativt.

Likheterna med alkohol är slående. Missbruk som missbruk. Har man väl gått över gränsen och dricker/äter av fel anledning, för att döva känslor, så finns ingen återvändo. Att sluta helt är enda sättet.

Jag tvingar inte mig själv att sluta just nu, jag har ännu en tuff jobbvecka framför mig. Sen har jag ledigt i två veckor nästan, tjoho! Då får jag landa och börja planera mitt upplägg.

Ständigt dessa omstarter. Kost, vikt, träning. Som en evighetsmaskin, runt, runt, runt. Håller i och håller ut, kraschlandar, planar ut, ny omstart osv. Är det bara jag eller lever alla så?

Kram 🐘