av Charlie70

Vinäger
tis, 2024-05-21 - 19:10

Charlie, min vän. Skickar en hälsning även här.

Vad jobbigt du har det. Att det ska behöva tjafsas om så uppenbart självklara saker som att barn är viktiga. Barn i allmänhet och barn i behöv av särskilt stöd i synnerhet. Hoppas att det hjälper med din smarta taktik.

Kram 🥰

Charlie70
sön, 2024-05-26 - 19:08

Ett tag sedan jag var inne nu och tack @Andrahalvlek, @Varafrisk och @Vinäger för hälsningar! Njuter av vår/sommar och (som vanligt) tacksam för att jag inte dricker. Sol och värme är verkligen en trigger. Det ska firas och det är "tillåtet" eftersom "alla" firar värmens ankomst. Läste att du @Flarran hade det svårt häromdagen och att du jämförde med julen som var en barnlek i jämförelse. Jag tror vi är flera som skulle kunna skriva under på din upplevelse.

Det har varit en tuff tid här då flickan blivit opererad. Allt har gått bra och nu går både hon och jag och väntar på att få svar på frågan "hjälpte det då?". Tidigast om ett halvår upp till (flera) år får vi vänta. Men vi är båda lättade att den här pärsen är över och nu är det bara lite läkning kvar så vi kan gå och bada.

Sonen påstår att han tagit studenten redan och lever livet :-D. En del alkohol är det då och då. Samtidigt som gänget också ses många gånger utan alkohol. Han har pappas bil mycket och den är ju faktiskt bra i sammanhanget. Jag ser än så länge inget av mitt dryckesmönster så jag håller mig lugn tills vidare.

Ser att det är träff på fredag kl 12. Eftersom det fortsatt är mycket möten kring flickan är det oklart om jag hinner med den, men inget bestämt än. Är ni fler som har för avsikt att gå?

Kram!

Charlie70
lör, 2024-12-14 - 21:52

Hej alla, nu har lång tid passerat igen sedan mitt senaste inlägg här. Men det är dags tänker jag eftersom den sista (!) gången jag drack var den 20 december 2019 vilket betyder att det är 5 år för mig på lördag! Och precis som många andra kan jag bara säga att det var verkligen mitt livs bästa beslut - inget snack. Att känna friheten, ärligheten och vakenheten i skallen varje dag. Att slippa samvetet och oron för hälsan och begynnande blekfetma. Oslagbart på alla nivåer! Och - jag saknar absolut ingenting med det gamla livet.
Sedan sist jag skrev har det varit fortsatt mycket (oro) kring flickans hälsa. Nu är det 1,5 år sedan hon fick den senaste (sista?) diagnosen och jag har själv kommit in i en fas där jag jobbar mycket med mig själv kring att förhålla mig till det som är. Att den gamla flickan aldrig kommer att komma riktigt tillbaka, även om hon självklart är sig lik på många sätt. För henne handlar det bl.a. om att hon som varit 100% ADHD numera är mycket lugnare eftersom hon blir trött både psykiskt och fysiskt av sjukdomen. Hon säger själv att det är det enda positiva med allt. Att hon har lättare för att fokusera i skolan. Men jag saknar så klart hur det var förr (lätt att glömma hur skitjobbigt det var med hennes tempo så klart :-D). Men mitt i allt så träffade jag en man. På dans. Ett bombnedslag utan dess like. Jag kastade snabbt samtliga principer (de är inte så många men några finns) överbord och kastade loss. Han gjorde detsamma och flyttade ifrån sitt samboskap inom någon vecka. Nu lever vi varannanveckas liv med varandra. Vi pratar, planerar, dansar, älskar och skrattar. Att jag skulle få uppleva detta, eller jag visste nog inte att det fanns att uppleva, mer än på film dådå, det hade jag faktiskt aldrig trott. För den nyfikne kan jag berätta att han dricker, men mycket måttligt annars hade det inte gått. Jag fick en fråga från honom tidigt och då blev mitt svar bara att "Mig delar du inte en flaska vin med". Den gick uppenbarligen hem!
Som ni förstår känner jag ett hälsosamt avstånd till Alkoholhjälpen. Jag är inte inne och läser men ögnade din tråd nu Varafrisk. Och din Vinäger. Ni håller i och jag är så glad för er skull även om jag inte känt den minsta oro. Det gör jag inte för er andra heller t.ex. Andrahalvlek, Torn, Se klart och Sattva. Så bra vi är!
Kram!

Andrahalvlek
sön, 2024-12-15 - 09:36

@Charlie70 Åh, jag blir så glad för din skull ❤️ Att få uppleva Kärleken igen. Det var huvudanledningen till min separation från barnens pappa, att jag faktiskt ville uppleva förälskelse och kärlek igen. Den som är hundra procent ömsesidig och får oss studsa fram glatt (åtminstone mentalt) och inga hinder är för stora, man tar sig över allt.

Det har gått 11 år nu sen separationen, och två kortare relationer och ytterligare två-tre trevare har jag haft. Ingenting sen jag slutade dricka, samma dag som jag slutade dricka raderade jag mina dejtingappar. Jag brukar glatt säga att träffar jag på en man så ska jag snubbla på honom i skogen. Min längtan efter kärlek fick plötsligt lite mer energi när jag läste om din nya kärlek ❤️ Så himla värd är du att få uppleva detta! Det är vi alla förvisso, men ditt liv behöver glädje och romans lite extra kanske.

Vad det gäller dottern känner jag enorm igenkänning. Vår resa med yngsta dotter fortgår än, och periodvis har det varit mycket kämpigt. Det du beskriver brukar jag likna med sorg. Jag sörjer periodvis att hennes liv inte blev som vi hade trott och tänkt. Jag sörjer alla de aktiviteter och upplevelser som hon går miste om pga sina handikapp. Jag sörjer det ”friska barn” jag trodde att jag bar i min mage. I sorgen ingår acceptans, och tillåtelse att vara just ledsen i perioder. Det går över. Det går över snabbare om vi är självsnälla och tänker ”men hej, här kommer sorgen och hälsar på, knö dig ner här i soffan en stund”.

Jag har för länge sedan accepterat och sörjt klart att mitt liv som mamma blev annorlunda. Resan med henne har gjort mig till en bättre människa. Mer empatisk, mer tolerant, duktigare på att prata om skitsvåra saker, uppskattar vardagslycka mer osv. Bara plus i min bok faktiskt. Länge sörjde jag å hennes vägnar. Men sen tittade jag på henne och såg en tjej som trivdes med livet, som accepterat sina begränsningar fullt ut. Som verkligen älskar att umgås, som tar alla tillfällen till fest, som är inbjudande och generös om än lite självcentrerad osv.

Det är så mycket hon faktiskt slipper dessutom. Krig- och klimatångest har hon knappast. Kroppshets, jämförelseångest och mobbning har hon sluppit också. Hon behöver inte ens försörja sig själv, det gör pappa staten. Och mamma sköter alla räkningar och tråkiga samtal med myndigheter etc. Hon kan bara leva på sitt fina LSS-boende, i sin mysiga lägenhet, kanonpersonal, åker taxi till daglig verksamhet varje dag, någon annan hittar på roliga kvälls- och helgaktiviteter osv. Och hon kan bara stå där i centrum av allt, ihop med sina kompisar, och stråla som en sol ☀️

Men sorgen kommer stötvis. I början blir man helt överväldigad. Sen kommer man på fötter igen, för att slås i backen igen efter ett tag igen. Så håller det på. Med tiden gör sorgen besök allt färre gånger och den bleknar med tiden. Det räcker med en kort stund med tankar och tårar i ögonen, sen kan man distrahera tankarna med roligare saker. Men att låta sorgen komma när den vill tror jag är en klok strategi, att omfamna den.

Kram 🐘

Se klart
sön, 2024-12-15 - 13:51

Men oj detta var väl dagens gladaste nyhet! Vad roligt, grattis till förälskelse och nyktra år, så himla bra och fint. Och vad bra att du kikar in ibland. Kram och God Jul kära @charlie70 💕🎄💗

Varafrisk
tis, 2024-12-17 - 21:16

@Charlie70 Tack för att du tittar in och läser hos mig❤️Så kul att du skrev. Och…massvis av Grattis t dina fem nyktra år🥳👏🏻⭐️Å grattis t kärleken❤️Så glad jag är för din skull att få läsa om detta🤩

Kramar 🥰