av vår2022

B.Å
lör, 2025-01-04 - 20:47

@vår2022 hahaha,

”svullen uppsyn, blicken tom och irrande, rastlös och nervöst intryck, orolig gång, lite för stor buk, händer och fötter svullna, dålig lukt och som helhet rätt sliten individ”

Underkänd så det rök om en, så pricksäker beskrivning 😂😂😂

Carisie
lör, 2025-01-04 - 20:47

@B.Å Tur han inte var min karl.: han hade ingen för ingen stod ut. Han träffade en massa rätt snygga tjejer men det var bara en eller annan grogghagga som stod ut med honom nån längre stund 😅

vår2022
lör, 2025-01-04 - 20:56

@Carisie Ha ha!😂 glömde i fallet miss alkoholberoende ”matt i pälsen, håret en rishög och torrt som fnöske, ringar under ögonen, blemmor i ansiktet, raggsocka i munnen, trolig orsak sömnbrist”😂

vår2022
lör, 2025-01-11 - 17:08

Reflektion och något som jag känner är viktigt att sätta ord på i min värderade riktning.
När jag drack kunde jag inte vara närvarande i nuet, inte vara här och nu. Jag kunde inte få fatt på vad jag hade för behov, de pockade på, men jag lät dem inte landa inom mig, för alkoholen var alltid i vägen. Jag suddade ut mina behov och lät alkoholen fylla behovet. Tillfällig lättnad och lugn. När fyllan började verka kunde det mynna ut i vad som helst, behoven som pockade på avgjorde vad som kom ut, ofta i frustration. Men då täppte jag till ännu mer med alkohol för att få tyst. Dagen efter, ångesten som täpptes till med alkohol, tidigt på morgonen eller senare på eftermiddagen beroende på vad som var möjligt, men jag såg till att det tystades så fort som möjligt. Denna onda beroende spiral, som jag inte då förstod skapade ännu mer ångest och som trampade ned mina behov ännu längre ned inom mig. Jag orkade inte vara närvarande i nuet för ångesten var så stark och måste dämpas, men det var den onda spiralen som förvärrade allt, allt.

Mina dagar var bara transportsträckor. Jag skulle göra det som skulle göras och transportera bort den dagen, varje dag. Men jag var inte närvarande i nuet. Jag var någon annanstans. Det som jag trodde hjälpte mig att vara närvarande, var att dricka alkohol. Det blev lättare att orka med, att skratta lite, få glädje känslor, utföra saker, men det var ändå bara en transportsträcka för att få dagen att gå. Jag fungerade inte utan alkohol, det var mitt bränsle. När jag var utan alkohol blev det läskigt med all ångest och transportsträckan genomfördes ångestfylld. Såg ingen annan utväg än att lindra och få fart på transportsträckan med alkohol. Hur orkade jag gå igenom tiotals år på detta sätt, hur kunde jag fixa allt som jag ändå gjorde. Relationer, barn, hemmet, jobb, allt. Så sorgligt att jag såg livet som olika transportsträckor som skulle utföras, ångestfylld, alkoholiserad och någon annanstans, inte här eller närvarande i nuet.

Jag kan idag förstå att jag då inte riktigt kunde njuta av något, att så många situationer blev så tunga och tuffa. Så mycket tyngre och tuffare än de kunde ha känts om jag inte dränkt dem med alkohol. Om jag inte dränkt mig själv med alkohol. Jag kan förstå att mina upplevelser av olika situationer inte var riktigt sanna, då de var förvridna av min alkoholhjärna. Jag kan förstå att jag då inte kunde komma i kontakt med mina behov, de som kom ut i frustration, i kombination med min förvridna alkoholhjärna som skapade en annan sanning, en annan upplevelse av platsen, känslorna och tiden. Som gjorde att jag inte var närvarande i nuet utan på en annan plats. Mina tankar och känslor som alkoholiserad. Det är en sorg. En sorg och påminnelse om hur vanskligt det är med alkohol.

Jag kan inte påverka det som hänt, men jag påverkar det här och nu och framåt. Sorgen gör mig ödmjuk, den hjälper mig att se framåt och i rätt riktning. Den hjälper mig att aldrig trampa snett gällande alkohol. Den gör mig klarsynt och klok. Den gör mig tacksam för att jag till slut orkade sluta dricka och att idag kunna vara närvarande i nuet och inte se livet som en transportsträcka. Varje dag är en gåva och jag gör mitt för att ta vara på den så gott jag kan och i nykterhet❤️

Ny dag
lör, 2025-01-11 - 18:59

@vår2022 Vilken bra beskrivning över hur alkoholen förpestar våra liv. Jag kan känna igen mig i allt och är så tacksam (trots stark ångest idag) över att jag imorgon kommer vakna nykter och återigen ta ett nytt löfte att förbli hon som inte dricker! Kram 🥰 till dig som stöttar oss alla här❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2025-01-12 - 08:27

Precis så @vår2022, du har verkligen lyckats sätta orden på hur livet såg förut och jag tror många kan känna igen sig i detta när vi vågar se på det från ett nyktert perspektiv. Då var det ju lösningen ”Bara jag kommer hem från jobbet då får jag må bra”
Jag lyckades få upp dopaminnivåerna sista timmarna på jobbet bara för att jag viste att vinet väntade på mig därhemma. Hur skulle jag någonsin klara mig utan det? Det var ju det som fick mig att må bra, för att orka allt jag egentligen inte orkade.
Tänk så förvriden sanningen blir för alla oss beroende, uttrycket ”kidnappad hjärna” stämmer så bra!
Det är precis som @andrahalvlek sa när jag var ny nykter ”när trollkarlen visat hur tricken går till, varför skulle man då vilja se det igen?” Minns inte ordagrant, men det är verkligen så, när vi lyckats genomskåda beroendet och hur det lurat oss finns det absolut inget kvar där att hämta! Jag önskar bara det gick att lära ut hur man genomskådar det men alla måste finna det själva, vi kan guida och vägleda men det ligger i mottagaren att bli mottaglig. Det är verkligen en magi utan förklaring, den måste upplevas av var och en och mycket tror jag ligger i kunskap, att lära sig förstå sitt beroende.
Jag funderar samtidigt som jag skriver, haha, hoppas det får någon att bli nyfiken. Kram

Andrahalvlek
sön, 2025-01-12 - 08:54

@Himmelellerhelvette Exakt så. När vi skriver sätter vi ord på vad vi tänker och känner. Orden börjar nästan resonera med sig själva. Därför är det så hjälpsamt att skriva, det blir en form av självterapi. Att dessutom få ta del av forumvänners tankar och input gör upplevelsen ännu mer hjälpsam. Vinn-vinn.

Hur mycket vi än skriver och råder här på forumet så måste varje individ själv UPPLEVA hur det är att leva alkoholfri, i alla livets stunder över tid. Det enda vi gamlingar kan säga är att nu är inte alltid, ditt tänk kommer förändras - och ha tillit för processen. De som fullt ut litar på processen kommer själva uppleva storheten med att vara alkoholfri.

Och det jag brukar säga är att alkoholromantiken är som värsta trolleritricket á la Labero. Mänskligheten är förtrollad och grundlurad. Men vi har fått trolleritricket förklarat för oss, och då går det inte att göra osett. När du fått förklarat för dig hur linan går där och luckan finns där osv så blir du inte längre lurad av trolleritricket, och då kan du lika gärna lämna föreställningen.

Kram 🐘

vår2022
sön, 2025-01-12 - 09:09

@Himmelellerhelvette Tack för ditt svar❤️. Ja, man måste själv se och erfara hur trolleritricket går till och sedan inse att man blivit bluffad. Eller som att genomskåda nätbedragare, trollen och som hela tiden kommer på allt klurigare trix för att lura oss. Man förlorar och går miste om så mycket som alkoholist.

Det var ett tag sedan jag gick in i mig själv och tänkte på min gamla sorg, men de har pockat på lite här och där. Har också blivit påmind genom olika inlägg i forumet, de som kämpar på. Med tiden som nu passerat som nykter och med perspektiv till då, kände jag att jag behöver gå tillbaka och samla ihop det och sätta ord på det. Jag läste det högt för min man, ville att han skulle få höra. Då tog det fäste i mig och tårarna kom, i sorgen och jag fick ut det och även för det hoppfulla framåt. Slutet är en medkänsla med mig själv och jag har försonats med mig själv. Jag blev helt slut efter det, men det kändes skönt.

Ha en fin dag min vän❤️

vår2022
sön, 2025-01-12 - 09:43

@Andrahalvlek Ja, det är verkligen verksamt, självterapi, att skriva ned sina tankar och känslor. Tankarna får flöda fritt och blir nedskrivna. Vad som kommer ut vet man inte, det ena ger det andra. Jag har alltid skrivit av mig känslor när det känts tufft. Långt tillbaka i tiden, var det ibland svårt att skriva precis det jag tänkte och kände, censurerade mig själv😂. Beslöt mig för att våga skriva allt. Bara att våga är ett stort steg och en terapi i sig. Min första tråd här heter ju också ”vågade skriva här”. Jag vågade sätta ord på att jag är alkoholberoende trots skammen. Det har hjälpt mig att på bättre sätt utifrån se hur jag har det. Det jag skrev under min alkoholperiod kan jag också se är förvridet, men det var så jag kände då och ångesten är tydlig. Har inte sparat dessa, det tillhör då och jag har gått vidare. Men att skriva av sig och sätta ord på sina känslor är så bra och man får en kontakt med sig själv.

Ha en fin dag!❤️

Andrahalvlek
sön, 2025-01-12 - 12:32

@vår2022 Visst är det så! Man börjar skriva, letar efter orden och plötsligt har nästan orden börjat resonera med sig själva - och ut kommer saker som man knappt visste att man hade inom sig. Mitt skrivande blir också ett sätt att bekräfta och repetera vad jag faktiskt har lärt mig och bestämt mig för. Samtidigt som det kanske är hjälpsamt för andra. Vinn-vinn.

Kram 🐘