av danisa

danisa
tors, 2025-01-16 - 02:26

Månen lyser starkt och då har jag ofta svårt att sova. Läste lite här och Linalus skrev så bra om " old habits dont open new doors." Så jättebra skrivet. Ett guldkorn att ta med sig.

danisa
fre, 2025-01-17 - 05:03

Ännu en sömnlös natt. Kanske är det så att det är först nu jag inser att relationen med min syster aldrig kommer bli bra. Jag har nog levt på det hoppet hela tiden. Det är tufft att se att för våra andra syskon och en del gemensamma vänner fortsätter deras relation som det alltid varit. Bröder som säger: jag älskar er båda...
Det lämnar mig i en känsla av ensamhet. Det gör så ont. Jag har tack och lov hållt 0:an. Just nu känns A långt bort. Ingen längtan inget sug. Det är i alla fall en tröst i bedrövelsen.

vår2022
fre, 2025-01-17 - 11:09

@danisa Det är en sorg när man inser hur en relation ser ut egentligen, i verklighetens ljus. Det blir en sorg för andra runtomkring, för att relationen ser ut som den gör, det påverkar alla. Sen tvivlet igen på sig själv om det verkligen är sant att relationen ser ut så. En önskan om att det inte gjorde det. En önskan om att dra sig tillbaka till det var som förr, det trygga helvetet, men som man är van i och som det alltid varit. Backa tillbaka och låta sig köras över, för husfridens skull. Min egna tankar och erfarenhet i min familj, min mamma. Men jag kunde inte gå tillbaka för där mådde jag inte bra, hur jag än gjorde. Jag kunde inte vända tillbaka på min påbörjade resa att tro på mig själv, stå på mig själv och vara sann mot mig själv.

Jag tog en sak i taget. Stod på mig om att det jag kände var rätt och stod för det. Känslor av sorg och ensamhet. Ta avstånd. Fokuserade på att stärka mig själv inte på min omgivning. De kunde inte riktigt förstå mina känslor och upplevelser. De hade en önskan om att det skulle bli som ”förr”. En rädsla för att det ”ruckades” i det ”trygga helvetet” som jag kallar det. Men det kunde ju aldrig bli som förr igen och jag ville inte det heller. Jag hade förändrats. Jag har ett syskon som förstod och kunde stötta mig liksom min man. Det tog sin tid och det var en slags sorg. Men också ett lugn för mig i det hela då jag inte umgicks på samma sätt längre, inte utsatte mig. Många försök till att lägga skulden på mig, eller dela på skulden. Men inget kändes rätt. Det var ett mönster som måste krackelera och bli ett annat mönster. Det har efter några år blivit ett annat mönster och det tack vare att jag stått på mig och följt min inre sanning, inget skulle ha förändrats annars. Det kan kosta på och gör ont, men det fanns ingen annan väg. Idag ser relationen annorlunda ut, vi ses, firar saker ihop men inte lika mycket och på ett annat sätt. Det finns en acceptans i att det ser ut på ett annat sätt. Det tog tid, men jag mår bra, läget är lugnt och det har stärkt mig att jag stod på mig. Jag kunde t.o.m. känna hatkänslor under en lång tid, men idag känner jag inte det. Jag känner mer medkänsla med mig själv och min mamma och även hon har utvecklats i detta, i alla fall inte samma offerkofta och att jag ska ta bort skuld från henne. Jag har haft linjen att vi ser olika på saken, agree to disagree, för vi kommer ingenvart på annat sätt.

Det viktigaste är att du inte dricker alkohol. Du behöver hålla ihop med nyktert sinne. Det kommer att lösa sig, tro på dig själv❤️

danisa
fre, 2025-01-17 - 12:20

Nu har jag gråtit klart. Dricker lite äppeljuice och försöker lugna mig. Tack för din berättelse. Den betydde så mycket. Just idag känns det som alla är trötta på mig. Kommer med råd utan att förstå... Din berättelse stärkte mig enormt. Det fick mig att se vikten av att vara nykter och behålla skärpan i hjärnan.
Det blev svårt när min syster messade och gratulerade mitt barnbarn. Känns som hon invaderar min sfär som jag så väl behöver för mig själv just nu. Samtidigt kan jag ju inte visa det.
Din berättelse gav mig styrka.
Tack🥰❤️

vår2022
fre, 2025-01-17 - 15:38

@danisa Ja, att vara nykter är det bästa som du kan göra. När jag var i mitt kaos drack jag och allt kändes ännu värre. Mer känslor av allt, självömkande, självhat, ilska, sorg och hopplöshet. Det var först när jag slutade dricka som jag kom ur detta och kunde tänka klart. Stärka och boosta mig själv. Jag gick till psykolog och samtalade också. Andra runtomkring kan ha svårt att förstå, nära relationer och olika band är komplext. Försök att fokusera på dig själv och det som blir bra för dig. Att andra har kontakt eller att din syster tar kontakt med de dina, låt det bara vara. Det kan vara ett sätt att försöka störa dig, så bry dig inte. Prata med dina kusiner som du verkar få stöd ifrån. Sen försök att vila lite och låta det vara. Du behöver andrum. Gör sköna saker och fokusera på det ett tag. Kram❤️

danisa
fre, 2025-01-17 - 15:58

Är du samma person som min psykolog🤣.
Har just haft ett samtal. Hon bekräftade att utifrån min berättelse och mina symtom rör det sig med stor sannolikhet om någon grad av gaslighting.
Hon säger som du. Njut av övriga livet. Alkohol har ju den effekten att den förstärker den känsla man har. Nu ska jag njuta av barnbarnen
Att du berättade im gaslighting och delade med dig av din berättelse har hjälpt mig enormt.
Önskar dig en riktigt skön helg.
Kram🥰