Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Härliga @Vinäger.
Du var (och är) en av mina viktigaste och klokaste forumvänner. Att du skrev just idag - när jag på ren svenska - mår skit. Så värdefullt.
Tro, hopp & kärlek till oss alla ❤️

@Vinäger Ja, vilken resa du gjort! Och nu 2 år nykter! Stort grattis🥳🥳🥳. Du fokuserar på rätt saker tycker jag, hur du ska förvalta ditt liv på bästa sätt. Är man på en bra plats i livet så orkar man hantera saker på ett helt annat sätt, man går liksom inte under. Så klart ta man även vara på och njuter av bra stunder också på ett helt annat sätt. Det blir ett helt nytt liv, total och hållet!

Ha det så gott!❤️

@Vinäger Varmt innerligt Grattis t dina två år🙏🏻❤️Jag minns din resa från det att jag började skriva här på forumet. Våra resor var olika men ändå lika för även om vi inte kunde sluta dricka så fortsatte vi att skriva här på forumet. Det var mycket värdefullt för mig att känna igen min brokiga resa i någon annans. Om två månader har jag två år av nykterhet. Även om mitt liv har varit väldigt tufft sedan dess så är nykterheten det bästa som hänt mig! Inga lögner, inget förhandlande utan en känsla av frihet.
Jag önskar dig fortsatt goda dagar med ett nyktert liv!

Kram 🌺🥰

@Vinäger Alltså wow vilken stark och oerhört skrämmande men oxå stärkande historia och beskriving , helt golvad....grym du är .... Får man ställa frågan vad var skillnaden för 2 år sedan jämfört med dina tidigare gånger du slutat?Förlåt om jag är för nyfiken men du beskriver i övrigt ditt liv så som jag skulle beskriva mitt, jag har allt så vad är problemet..... försöker verkligen komma till botten med den frågan men det kanske inte behövs? Oavsett , Tack för ditt nakna , gripande inlägg, en tankeställare om något , tack!

@Vinäger Så underbart att läsa, det väcker mycket hopp inom mig. Så glad för din skull ❤️. Du har betytt mycket för många här med din brutala ärlighet. Du är så värd detta! Grattis till två år!!!!

Tack så mycket för alla hälsningar, de värmer. 🩷

Kan jag ha påverkat någon om så bara yttepyttelite i rätt riktning är det värt min brutala ärlighet. Vill så gärna att det ska gå bra för andra.

Lite sent svar, men frågan om varför det funkade just den här gången är ju helt befogad. Läste igenom mitt inlägg och ser att den biten saknas.

Jag tror att skillnaden var att det blev akut allvarligt. Mitt mående var kört i botten och det enda jag kunde tänka på var alkohol. Var hos min fantastiska husläkare och behövde - av andra orsaker - vara sjukskriven 75 procent, det vill säga jobba 25. Läkaren sa då självklart, men då vill jag att du slutar helt med alkohol. Han hade förstås ingen aning om omfattningen, jag hade sagt att jag ibland drack ett eller två glas någon kväll för att ångesten var för stark.

Hur som helst, efter sjukhusbesöket sa jag till min man att nu i helgen dricker jag för sista gången. Jag var helt enkelt tvungen. Svårt att förklara, men jag tänkte på barn och barnbarn, mitt framtida liv med min älskade man, på hur det blivit och framför allt vad det skulle komma att bli utan jobb och allt annat.

Jag förstod helt enkelt att det var helkört om jag fortsatte. Läkarens ord hjälpte mig att bestämma tidpunkt. Det var helt enkelt dags.

Önskar alla ett fint liv, vilket helt klart underlättas av alkoholfrihet. 🩷

Kram kram

Hoppsan, den forna svenskläraren skickade utan att läsa igenom först. 😅 Oj, vad syftningsfel och många helt enkelt jag fått med. Hoppas att texten är begriplig i alla fall. 😁

@Vinäger 🙏 för att du delar med dig! Så värdefullt för oss som kämpar och faller, kämpar och faller osv. Att aldrig ge upp kampen för et böttre liv är nog en grundläggande förutsättning, sedan behöver liksom alla bitar vara på plats… att man är ”där”. Med ”där” menar jag den gången man slutar vara slav under alkoholen för gott. Kanske är jag själv ”där” nu då jag just idag ✅ 100 dagar. Tiden får utvisa om jag ör ”där” nu, det känns iaf så för jag ör och var så innerligt trött på att behöva tänka på alkohol, trött på att dricka. Jag behöver förvisso arbeta med orsaken till ty jag blivit beroende så att jag inte utvecklar andra beroenden (har ett förflutet som bulimiker).
Nog om mig, din brutala ärlighet har iaf påverkat mig. Din story har hjälpt mig att aldrig tappa tron på mig. Ovärderligt🥰🥰🥰❤️❤️❤️ Så glad för din skull och jag ska komma dit🌱!

God fortsättning o Gott nytt år Vinäger 🩷🩷 gör mig så glad att se o höra att det går så bra för dig!! Samma här dricker knappt en droppe - enda gången märkligt nog är när vi åker utomlands en eller en par veckor om året - då ”unnar” jag mig att dricka öl o kanske lite vin men på ett bra vis inget supande! Resten av året är helvitt. Skulle vi inte ta en utlandsresa så antar jag att det skulle vara helvitt 😉
Känner mig så nöjd mår så bra o livet är så mycket lugnare finare o helt underbart mot tidigare! 🩷🩷 Såklart att livet bjuder en citroner ibland men såååå mycket enklare att ta det utan alkohol att dämpa 🙏🙏🩷🩷Heja heja oss fy tusan vad bra vi är o skönt att må så bra 🩷🩷 Tänk att det kunde bli så bra?? Ta hand om dig o fortsätt leva livet ⭐️⭐️🩷🩷🙏🙏

Men hej Lennis, sååå kul att höra från dig. 🩷 Ännu roligare förstås att läsa att det går bra för dig.

Ja, jösses hur vi kämpade under lång tid. Det är knappt att jag kan minnas tillbaka, det känns så avlägset.

Undrar ibland hur det går för alla våra gamla vänner här. Vi är inte så många från det första gänget som skriver längre. Man hoppas ju innerligt att tystnaden betyder att allt är bra, som i ditt fall. 🩷 FinaLisa och PimPim har jag en del kontakt med utanför forumet, så det är många kvar som finns i tankarna.

Tack för hälsningen! Jag lovar att fortsätta ta vara på livet och tänker att du gör detsamma. 🩷

Kram kram

Fick för mig att leta efter en dikt jag skrivit här på min sida. När jag bläddrade bland sidorna satte jag av en slump fingret på ett inlägg. Läste och tänkte att det var ju en perfekt beskrivning av hur mitt drickande såg ut i många år. Inte bra, förstås, men funkade ändå hyfsat. Visst, jag mådde dåligt, men vardagen gick ihop. I flera år. Tills en dag då den plötsligt inte gjorde det. Inte alls.

Tänker hur lätt det är att falla på riktigt. Rejält. Att vi tror att just vi är förskonade från att gå över gränsen. Tänker att det där sista steget över kanten drabbar nog bara andra.

De som inte hade koll. De som inte slutade när det gick överstyr. Vilket jag självklart skulle. Långt innan jag började dricka varje dag, långt innan alkohol var det enda som upptog min tid, långt innan jag längtade hem från trevliga sammankomster för att dricka i lugn och ro. Och naturligtvis eoner innan det gick så förfärligt långt att jag skulle dricka handsprit. För det visste jag ju precis vilka som gjorde, vilken kategori de tillhörde.

Och så plötsligt en dag var det jag.

Har skrivit många gånger att jag ogillar pekpinnar. Men det är omöjligt att inte låta bli att dela detta hemska och hoppas att det ringer en liten varningsklocka hos någon. Som jag brukar säga, det gick så himla fort på slutet.

Tänker också att det finns en del som dricker på liknande sätt som jag gjorde och som - liksom jag hade - har svårt att hitta igenkänning. Kanske kan det hjälpa någon att hitta en liten nyckel. Om inte annat kan det vara skönt med igenkänning.

I vilket fall, var rädd om dig, det finns bara en du! 🩷

Klistrar in det aktuella inlägget som snart är fem år gammalt. Det tog alltså ytterligare drygt två år innan jag blev helt nykter.

"Dryckesmönster och vägen framåt
Vinäger ons, 2020-07-08 - 20:26

Så var det över - för den här gången. Ja, i förrgår var det stopp igen. Vaknade och bara visste det. Lika konstig som skön känsla. Har inget sug alls just nu. Helt avsugen... 😉

Det känns som att jag har fått en liten del av alla dryckessätt som finns och som sedan fogats samman. Det är som att jag inte kan följa ett normalt mönster ens när jag dricker.

Dricker "helgnormalt" under en lång period --> tar några avslappnande glas även i veckorna --> börjar dricka mer intensivt under ett par veckor --> tvärslutar och är helvit under en längre tid.

Så här har det sett ut sedan kraschen i november 2018. Kanske tidigare också, men då var alla faser mycket mer intensiva, utom den helvita, som inte alls existerade.

I flera veckor, ibland månader, är jag utan något sug alls. Helt övertygad om att ett helvitt liv äntligen börjat. Tankar på A finns knappt.

Så anfaller plötsligt suget mig med full kraft. Oftast i samband med en panikattack, men inte alltid. All min vakna tid upptas av A-tankar. Visst, jag kan klara några svängar med vita knogar, har bokstavligt suttit på händerna några gånger. Men till slut trillar jag dit.

Dricker mycket sparsamt under lång tid. Tankarna fokuserar inte så mycket på alkohol under den här perioden.

Så smyger sig avkopplingsdrickandet på. Ett par dagar i veckan dricker jag ett par-tre glas i smyg, sällan mera. Även denna period kan pågå i flera veckor.

Så ka-boom... ...är varje dag-drickandet ett faktum. Den mesta tiden går åt till att längta hem till tetrorna i gömman. Under helgen klunkar jag i smyg under dagarna, redan från morgonen om tillfälle ges, och dricker "normalt" på kvällen. Denna period brukar oftast vara två-tre veckor.

Och sedan vaknar jag återigen upp en morgon och vet att det är över - för den här gången.

En ny helvit period väntar och jag är så tacksam, då jag inte behöver kämpa.

Som sagt, ett helskumt mönster.

Jag brukar ju säga att mitt drickande på något sätt ändå funkar. Tänker att det kan bero på att jag har längre perioder som är först helvita och sedan hyfsat ok. Kanske är det för att min kropp ändå får återhämtning mellan intensivgångerna.

Vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta. Varför jag skriver och beskriver.

Kanske för att någon med liknande dryckesmönster kan känna igen sig. Eller någon med ett annorlunda A-beteende ska förstå att det kan se väldigt olika ut.

Vill ju också att vi som ännu inte är i mål också ska få fortsätta att ta plats och skriva av oss vår frustration, vår besvikelse, men också vår rätt att känna att vi duger som vi är, som människor. Vi kan vara bra - nej, vi ÄR bra - trots att vi inte kommit ur vårt missbruk. Ännu.

Det där sista ordet, ännu, är viktigt. Livsviktigt. För det är så det är. Vi är kanske inte där - ännu.

Men en dag... Ja, en dag klarar vi det. Fullt ut. Antingen enbart tillsammans med alla fantastiska forumvänner. Eller så behöver vi hjälp. Professionell sådan. Kemisk, psykologisk, vård... Spelar ingen roll. Huvudsaken är att vi vågar ta det slutgiltiga steget. För egen del väntar en samtalskontakt i augusti.

Jag har tagit steget. Jag vill bli fri. På riktigt. Just nu funkar det. Men förmodligen inte i längden. Dessutom är det ju inte så jag vill ha det. Jag vill bli fri.

I dag är jag nykter!

-----

Tack ännu en gång för all respons. Ni är ju bara bäst. 🩷 Skriver mer när jag orkar, det här inlägget tog mycket energi. Tänker dock på er alla. Följer och trycker små hjärtan här och där.

Kram kram"

@Vinäger Hej! Vilket lustigt sammanträffande. Jag läste precis ett gammalt inlägg i min tråd, när jag hade varit nykter i ca 8 månader, midsommar. I den gjorde jag en återblick i hur midsommar hade sett ut innan, med fylla, klackarna i taket, ångest, ågren och återställare och ny fylla.

Tänk ändå vad skönt att den dagen kom till slut, när man klarar det, fullt ut. Att den kommer och att man inte ska ge upp! Kram❤️

Hej @vår2022!

Lite kul att vi kollade bakåt ungefär samtidigt. Tänker att jag ska läsa hela min tråd någon gång, men vet att det kommer bli oerhört smärtsamt, då det tog många år innan jag lyckades. Mådde så himla dåligt i perioder och skrev i panik, så folk anmälde till admin t o m, då de ville att min man skulle kontaktas. Usch, mår dåligt bara av att tänka på det.

Har också fått förslag om att ge ut den i bokform och funderar ibland på det. Tänker att om det bara skulle hjälpa en enda så vore det värt besväret. Jag vill ju så himla gärna att folk ska få må bra, åtminstone bättre.

Ja, fy för den lede så mycket vi slipper nu. Så mycket mera vi har att leva för.

Vet också att det är svårt att nå andra genom att informera, det gäller nog mest att visa hur mycket bättre man mår utan. Du är ju en otrolig förebild här vad gäller detta. 🩷

Kram