av Andrahalvlek

Andrahalvlek
lör, 2025-03-15 - 13:58

@Varafrisk Tack för omtanken ❤️ Har sett kollegor slita med sina åldrande föräldrar hit och dit i flera år. Nu är det min tur. Och egentligen vill jag bara en enda sak: Att min mamma ska lida så lite som möjligt sina sista år i livet. Igår sa hon: ”Jag fyllde nyligen 78, jag lever nog bara ett år till.” Helt odramatiskt, så är det bara. Och jag svarade: ”Nej, säg inte så, du kommer leva många år till.” Sanningen ligger sannolikt någonstans mitt emellan.

Kram 🐘

Sattva
lör, 2025-03-15 - 14:35

@Andrahalvlek Det kan ju också vara så att din mamma faktiskt är fullt tillfreds med sitt liv och verkligen känner att det är helt ok om det tar slut om ett år. Där kan du kanske utforska vidare genom att fråga. Få veta hur hon känner. Jag vet ju att du tidigare uttryckt en frustration (?) över att din mamma inte vill prata om sitt liv. Nu kanske hon vill det, om du möter henne där hon är? Jag ju inte, det är du som känner din mamma🌸

Andrahalvlek
lör, 2025-03-15 - 16:09

@Sattva Jag tror att du kan ha rätt. Jag behöver lyssna och fråga mer. Hon är nog rätt nöjd, och just därför är hon rätt cool inför faktumet att döden kanske inte är så långt borta.

Min pappa dog 2002, och sen dess har hon haft mer ro i sitt liv. Och i snart nio år har hon bott i min stad, och vi har haft den bästa relationen mellan oss någonsin. Alltså någonsin, inkluderat även min barndom. Hon uttrycker glädje, tacksamhet och kärlek till både mig, min hund och mina barn.

Kram 🐘

Sattva
lör, 2025-03-15 - 17:30

@Andrahalvlek Ja, det förstår jag. Min mamma är jämngammal med din, och jag känner samma sak. Hon är inte heller i bästa form, och vi syskon försöker göra hennes sista år så bra som möjligt för henne. Jag vill verkligen fokusera på det som är bra o varit bra. Resten får pareras utifrån situationen. Hon är ju hjärnskadad och ser inte riktigt själv sig själv så att säga.

Andrahalvlek
lör, 2025-03-15 - 19:25

@Sattva Så ledsamt att höra om din mammas hjärnskada 😢

Jag upplever min mamma mer och mer glömsk. I onsdags sa jag till henne att det är en trygghet för mig att veta att hon har ett trygghetslarm. ”Ett sånt har inte jag”. Jag blev helt förskräckt, det står ju en mackapär i hennes kök, och till den finns en dosa i snöre som hon kan hänga om halsen. Men nej, en sådan har inte hon.

När jag hämtade ögondropparna i fredags hittade jag dosan i ett snöre liggande på den bricka hon har på sin inne-rullator. Hon minns inte att hon har en sådan.

Hon blir otroligt stressad också när hon ska betala räkningar, scanna qr-kod och knappa in bank-id. Jag sitter bredvid och vägleder henne. Men hon blir inte mer bekväm med tiden, snarare blir hon mer och mer stressad.

Jag är ensambarn, och det är en sorg att inte kunna dela ansvaret med någon. Men mest är jag tacksam för att jag övertalade henne att flytta hit för nio år sedan. Det har gett oss många fina och roliga stunder, och det hade varit en mardröm att ha henne 30 mil bort.

Kram 🐘