@Varafrisk Tack för omtanken ❤️ Har sett kollegor slita med sina åldrande föräldrar hit och dit i flera år. Nu är det min tur. Och egentligen vill jag bara en enda sak: Att min mamma ska lida så lite som möjligt sina sista år i livet. Igår sa hon: ”Jag fyllde nyligen 78, jag lever nog bara ett år till.” Helt odramatiskt, så är det bara. Och jag svarade: ”Nej, säg inte så, du kommer leva många år till.” Sanningen ligger sannolikt någonstans mitt emellan.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det kan ju också vara så att din mamma faktiskt är fullt tillfreds med sitt liv och verkligen känner att det är helt ok om det tar slut om ett år. Där kan du kanske utforska vidare genom att fråga. Få veta hur hon känner. Jag vet ju att du tidigare uttryckt en frustration (?) över att din mamma inte vill prata om sitt liv. Nu kanske hon vill det, om du möter henne där hon är? Jag ju inte, det är du som känner din mamma🌸

@Sattva Jag tror att du kan ha rätt. Jag behöver lyssna och fråga mer. Hon är nog rätt nöjd, och just därför är hon rätt cool inför faktumet att döden kanske inte är så långt borta.

Min pappa dog 2002, och sen dess har hon haft mer ro i sitt liv. Och i snart nio år har hon bott i min stad, och vi har haft den bästa relationen mellan oss någonsin. Alltså någonsin, inkluderat även min barndom. Hon uttrycker glädje, tacksamhet och kärlek till både mig, min hund och mina barn.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, det förstår jag. Min mamma är jämngammal med din, och jag känner samma sak. Hon är inte heller i bästa form, och vi syskon försöker göra hennes sista år så bra som möjligt för henne. Jag vill verkligen fokusera på det som är bra o varit bra. Resten får pareras utifrån situationen. Hon är ju hjärnskadad och ser inte riktigt själv sig själv så att säga.

@Sattva Så ledsamt att höra om din mammas hjärnskada 😢

Jag upplever min mamma mer och mer glömsk. I onsdags sa jag till henne att det är en trygghet för mig att veta att hon har ett trygghetslarm. ”Ett sånt har inte jag”. Jag blev helt förskräckt, det står ju en mackapär i hennes kök, och till den finns en dosa i snöre som hon kan hänga om halsen. Men nej, en sådan har inte hon.

När jag hämtade ögondropparna i fredags hittade jag dosan i ett snöre liggande på den bricka hon har på sin inne-rullator. Hon minns inte att hon har en sådan.

Hon blir otroligt stressad också när hon ska betala räkningar, scanna qr-kod och knappa in bank-id. Jag sitter bredvid och vägleder henne. Men hon blir inte mer bekväm med tiden, snarare blir hon mer och mer stressad.

Jag är ensambarn, och det är en sorg att inte kunna dela ansvaret med någon. Men mest är jag tacksam för att jag övertalade henne att flytta hit för nio år sedan. Det har gett oss många fina och roliga stunder, och det hade varit en mardröm att ha henne 30 mil bort.

Kram 🐘

Mammor mammor. Förstår att det blir mycket i synnerhet när du är ensamt syskon. (Kan det heta så?) men så skönt att du har mamma nära. Min mamma är tio år äldre och pigg som en spigg. Däremot fick hon akut opereras för blindtarmen för något år sedan. Ingen fattade nånting, men så var det. Det tog på hennes krafter tycker jag. Även om hon kämpar på med träning och promenader varje dag. Våra föräldrar processar sitt åldrande och ibland vet man inte säkert vad som är vad. Vissa saker är såklart också smärtsamma för en själv att närma sig. Då kan det bli svårt med dialog och samtal. När min pappa dig hade han tappat sitt tal men vi kunde kommunicera väldigt väl ändå, på ett sätt jag inte hade kunnat föreställa mig innan. Livet överraskar oss hela tiden! Kram 🥰

@Se klart Ensambarn brukar man nog säga, även om jag är vuxen. Jag hoppas innerligt att min mamma slipper opereras för det är svintufft att återhämta sig efter en bukoperation. Hon har noll kondis och noll muskler. Och det verkar som antibiotikan hon får hjälper. Hon kan gott stanna några dagar till, äta upp sig lite. Och jag får lite välbehövlig mamma-vila.

Kram 🐘

Nu har min mamma fått komma hem. Hämtade henne på sjukhuset vid tvåtiden. Sannolikt har hon haft inflammation i en tarmficka, men det har hävts med hjälp av antibiotika. Så tacksam över att hon slapp operation.

Jobbet fick jag sköta hit och dit idag också, lämnade över vissa delar. Inte optimalt, men det gick. Kollegorna stöttade.

Tillåter mig ikväll att vara dödens trött. Efter-anspänning-trött. Det är liksom inte aktiva oroskänslor jag har behövt hantera, de ligger liksom på ett undre lager och gnager. Det är inte heller så att orostankar far runt som vilsna hönor, det är mer att hålla fokus på annat som är svårt.

Det är svinsvårt att bemöta och hantera känslor som gömmer sig. Det är först efteråt som jag förstår att jag burit omkring på dem.

Jag tror också att alla kriser under årens lopp med yngsta dottern spelar roll. Då har jag bara köttat, gjort vad som krävs. Och när krisen är över har jag packat ner känslorna noga i ryggsäcken.

Men nästa gång en kris uppstår kommer liksom hela byltet upp igen, det känns som att få en spann vatten över huvudet. Men jag visar inget, pratar inte ens om det. Vad är det att prata om? Skit händer då och då.

Huvudsaken är att kriserna går över, att vi tar oss igenom det. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

Ikväll blev det ingen körsång. Jag orkade inte. Jag var på föreningsmöte igår och kom hem sent, att göra saker två kvällar i rad är fan för mycket för en tant. Allra helst när jag fortfarande är lite dränerad efter orosveckan med mamma. Mitt jobb har ju rullat på som vanligt, och kräver mycket koncentration.

Istället åkte jag och köpte vaniljbullar, choklad och glass 🤣 Sockerclownen lyckades övertala mig. Samma missbruk, olika substanser.

Socker är fan bättre än alkohol, och den tanken har inte funnits hos mig på flera år. Men det är samma typ av jobbiga känslor och trötthet som jag vill dränka.

Men det är okej. Jag får vara lite extra trött ett tag. This too shall pass.

Kram 🐘

Nu har jag bestämt mig. Jag pausar kören resten av våren. Allt fokus är på ett uppträde på en stor festival, och det är inte min grej. Jag gillar inte att uppleva saker ihop med tusentals andra. Gamla hårdrockslåtar på engelska, Meatloaf bland annat, är dessutom svinsvårt att nöta in, plus en massa koreografi. Det tar helt enkelt mer energi än det ger.

Jag ska också meddela styrelsens i tjejjouren jag jobbar ideellt i att på nästa årsmöte i januari 2026 avgår jag ur styrelsen. Sju år får räcka. Bemanna chatten kan jag fortsätta göra, men styrelsearbetet släpper jag. Nya friska krafter får ta över. Just nu är ekonomin god och många nya är verkligen engagerade, då är det lättare att backa ut. När jag började hade vi noll pengar och nästan noll engagemang, då handlade det om jourens överlevnad.

Och när jag stänger vissa dörrar finns ork och lust att öppna andra, efter att jag fått vila och bara-vara ett tag. Jag vill helst prioritera aktiviteter med min hund, och egen träning. Det senare har jag inte alls tid och lust med i min nuvarande vardag. Förutom promenader då.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Godmorgon!
Ja, gåninte på saker som kostar mer än det ger i slutänden. Det är ju du som betalar priset!
Men du fina AH, det finns bra behandling för sockerberoendet. Du är ju så medveten om mekanismerna o på nåt sätt tar dina återfall med öppna ögon. Men jag tror att du behöver hjälp att bli fri från det. Att nollställa sockerklockan efter varje återfall är verksamt några veckor. Så byggs spänningar (?) upp o så tar du ett återfall.
Tänk dig en tillvaro där du inte lever i detta jojo- förhållande, så fridfullt! En tillvaro där du inte är i fight/flight hela tiden, eller i freeze/ kollaps.
I all välmening AH, jag vill dig så himla väl❤️

@Andrahalvlek Du har bemästrat alkoholen med bravur och du kommer med ditt pannben göra det samma med sockret. Sockret är förvisso svårare att undvika än alkohol för det finns liksom överallt men mekanismerna är desamma. Jag har tidigare haft både anorexia och bulimi och trodde jag tillfrisknade men utvecklade istället ett alkoholproblem…. Stor kram till dig🥰

@Andrahalvlek bra att du prioriterar dig själv. Även om det kan och oftast är energigivande att deltaga i diverse föreningar och aktiviteter så är styrelseuppdragen och liknande uppdrag behäftat med ansvar och krav som måste göras. Du har gjort din värnplikt i de ideella skyttegravarna och kan fokusera på dig själv och din träning samt hunden med gott samvete. Tänk så många personer som du har hjälpt hittills med ditt styrelsearbete där du/ni bland sannat fått ordning på den för föreningen så livsviktiga ekonomin. Utan dina insatser hade färre personer fått hjälp och med en ekonomi på plats så kommer fler hjälpas i framtiden!!! Vi behöver fler personer dom dig i samhället, det skulle ha varit ett bättre ställe då.

Ha en fin helg.

@Sattva Du har nog helt rätt. Jag måste lära mig släppa på ventilen på annat sätt. Det här överätandet ÄR sjukligt. På riktigt.

Min mamma ringde idag, genomförförkyld. Och hon har inte ätit på hela veckan, och fönstret hade gått sönder. Så istället för långpromenad i skogen fick jag gå över till henne, och sen handla lite mat till henne. Jag sa åt henne att mycket kan hon inte påverka, men hon kan äta lite och regelbundet. Annars blir hon helt matt både i skallen och kroppen.

Och glömsk är hon, jag visade idag igen hur trygghetslarmet funkar. Att glömma bort att man har trygghetslarm och hur det funkar är verkligen inte bra.

Och är det inte morsan så är det yngsta dottern som behöver min hjälp. Orka. Fy vad jag gnäller. Hade en incident på jobbet igår också som har hemsökt mig i natt. Men nu har jag skrivit ned vad jag ska säga till en viss person på måndag, så då kan faktiskt min hjärna släppa tugget.

Nä, idag är jag inte på mitt bästa humör minst sagt. Ska ta en höneblund och sen laga matlådor.

Kram 🐘

@JHL Tack för fina ord ❤️ Jag är av den åsikten att om man hjälps åt så blir det mindre jobb för var och en. Att då backa ur känns obekvämt, ska inte jag hjälpa till mer då? Men sen tänker jag att var sak har sin tid, och sju år i tjejjouren kan räcka. Föreningen är på fötter igen, nu behövs nya yngre krafter. Och totalt sett har jag varit aktiv i någon form av föreningsliv sen tonåren, typ 40 år. Just idag var jag inlånad sekreterare på en annan förenings årsmöte, vilket jag idag ångrade stort att jag tackat ja till. Det är så jävla svårt att säga nej 🤣

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ibland får man faktiskt lov att gnälla, du brukar inte göra det. Känner igen mig i många av dina situationer, att finnas till för andra.
När du beskriver dina vardagar så känns det inte som du är understimulerad. Att jag nämner det beror på att när jag nämnde för min terapeut att jag överäter emellanåt och äter sött så frågade hon om jag har tråkigt. Så är det nog för mig att jag är understimulerad beroende på olika saker. Men, när du tar till sockret är mer när du är stressad, har för mycket på gång? Fast du är ju ändå klok som en bok👌🏼

Önskar dig en fin söndag ☀️Kramar 🥰