@JHL är själv gräsänkling hela helgen och har precis avslutat kvällen med en stor kopp te och ett avsnitt av Stenbäcksfamiljen. Intressant serie på SVT. Jan Stenbäck drack inte helt i enlighet med socialstyrelsens rekommendationer trots hög utbildning, ekonomisk trygghet sedan barnsben och på alla sätt en xtremt privilegierad uppväxt.
När det gäller Alkoholberoende så gissar jag att det är summan av både arv, miljö och personlighet. Har själv vuxit upp under trygga förhållanden med möjlighet till bra utbildning och jobb i en familj och släkt som varit högpresterande med samhällsbärande jobb. . I mitt fall tror jag att mitt beroendet utvecklats pga av att jag under livet haft ett överdrivet starkt driv i frågor som engagerar mig. Detta är både min gåva och min akilleshäl. Är idag i en jobbsituation där jag har möjlighet att vara med och påverka i flera olika samhällsfrågor inom mitt område. Det är roligt och meningsfullt, vara innovativ och få gehör för idéer, tankar och bidra till en positiv samhällsutveckling. Baksidan för mig är att A varit ett sätt att " få tyst på huvudet" ett sätt att reglera ner drivet, ett sätt att koppla av, sressa ner en uppvarvad skalle
A funkar som en slags balansator ända tills man passerat "tippingpoint och det förefaller som att vi inte fattar det förrän det är för sent. Tänker att A fyller en funktion till en början men att den blir mer och mer dysfunktionell efter varje fylla. Vad jag försöker säga är att det finns många olika vägar till beroende och alla är lika sanna och förståeliga i sin kontext. Det roliga i detta är att jag är mindre stressad idag och får mera gjort med en mindre insats och den positiva erfarenheten sjunker in mera och mer för varje dag som går, det finns alltså mycket hopp trots våra olika ingångar och exit till beroendet

Tack @Jonas1974, @Lao,Vår2022,@Zalkin för era inlägg och engagemang. Även om vi har en hel del överlapp med andra så har alla vår unika väg in och ur detta och hur vi ser på det.
Ha en fin dag!

@zalkin Ja i början fyllde nog A sin funktion.Igenkänningsfaktor på det där med att A varit ett sätt att " få tyst på huvudet" , ett sätt att koppla av, sressa ner en uppvarvad skalle.Samma för mig.Men jag har nog använt A även för att somna,lindra värk,dämpa oro & ångest.”Bota ”tristess & för att fira samt ovanan att slentriandricka för att slutligen bli:Dricka A➡️Bakfull➡️Ångest➡️Repeat🥶

@JHL Jag använde alkoholen som både startgas och fartdämpare. För att orka lite till, delta i sociala sammanhang tex, eller för att varva ner efter en intensiv jobbvecka. Jag drack också för att slippa känna känslor av obehag, tristess, vanmakt, irritation, ilska osv. Och jag upplevde att positiva känslor förstärktes av alkoholen.

Efter en tids nykterhet förstod jag att så var det inte. Då kom alla mina känslor skuttande som ystra lågstadieelever. Ilskan kom först, fy fan vad arg jag kunde bli. Skällde ut min dåvarande chef inför andra några gånger bland annat. Det var så rutorna skallrade och folk hukade bakom skärmen.

Sen kom tacksamhet, förnöjsamhet, glädje osv. På vissa fester blev jag så upprymd av att umgås och prata, skämta och skratta så jag tänkte ”hmmm, har jag fått i mig alkohol av misstag?” Det hade jag inte. De nyktra känslorna är mer volymiösa än de onyktra. Jag skrattade så gott åt komedier på tv att min yngsta undrade vad jag höll på med 🤣

Min husgud Annie Grace har sagt: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen, och när vi blir nyktra får vi den förmågan tillbaka.”

Känslorna har lugnat ner sig lite tack och lov, men känslan av självtillit, självkärlek, tacksamhet, och förnöjsamhet följer mig fortfarande nästan dagligen. Och jag känner genuin glädje över små ting, som att en fågel satt i trädtoppen och sjöng vårens lov på morgonpromenaden tex. Jag är mer chill också, stressar inte upp mig lika lätt. Löser problemen efterhand som de uppstår.

Det som tog längst tid var att lära sig var att varva ner efter intensiv jobbvecka. Det tar lite längre tid utan vin. Men nu vet jag sen flera år tillbaka att god mat, liggläge i tv-soffan och tidigt sänggående funkar miljoner gånger bättre än vin. Och jag vaknar pigg som en lärka lördag morgon.

Jag måste därför vara mer noga med vad jag tackar ja till på fritiden. Fredagar går helt bort, och helst ska jag ha en ledig kväll mellan åtaganden under veckan. Om jag reser bort en helg behöver jag en ledig måndag för att landa på hemmaplan. (Nu har jag utmattning i bagaget också, och klimakteriet har spelat roll också.)

Trevlighelgkram 🐘

@Andrahalvlek tack för insiktsfullt inlägg. Intressant med känslorna, själv har jag förutom en trötthetsdriven irritation och jag får lägga tand för tunga i vissa samtal :-) upplevt en hel del små och stora glädjeämnen.

Alla som har kommenterat så tack och det är inte vägen hit som är intressant, det är vad vi gör nu som är viktigt och fokus ska ligga på (även om historien är viktig).

Hej,
Dag 65 går mot sen kväll. En helt vanlig trist dag avrundades med att gå på en hockeymatch med en vän vilket var skoj. Jag försöker komma på något annat intressant som är värt att förtälja men kommer inte på något så jag avslutar här.

Ha det bra. En dag i taget.

@JHL Fasiken vad bra med 65 dagar!! Härligt!
Tack för att du tittar in i min tråd, det betyder massor! ☺️
Jag har läst igenom en hel del i din tråd, så nu är jag på banan med din bakgrund.
Gällande blodtrycket så mäter jag oxå av det hemma. Jag hade högt blodtryck när jag skulle lämna blod för ca två år sen så de tyckte jag skulle boka tid på VC och kolla upp det. När jag väl var där hade jag normalt blodtryck. Läkaren menade på att jag troligtvis har ett svajande blodtryck och att när jag har förhöjt så ger det mig migrän & huvudvärk. Jag har i perioder haft besvär med mitt huvud så jag tyckte att det kanske lät logiskt. Jag fick blodtrycksmedicin, minsta/lägsta varianten. Jag började mäta blodtrycket hemma och det höll sig stadigt med bra värden. Så heller inte att det var speciellt förhöjt vid migränanfall.
Förra året på årliga träffen ifrågasatte jag det, frågade varför jag skulle äta medicin om jag har bra blodtryck och att medicinen inte tagit bort mina migränanfall genom att ge mig stabilare och bättre blodtryck. Men doktorn tyckte jag skulle fortsätta ta medicin. Han såg att jag hade höga värden genom blodprovet och frågade om jag drack mkt alkohol eller om jag nyss varit sjuk eller haft en infektion. Det gjorde mig direkt superstressad! Nog för att jag hade varit jättesjuk med feber och förkylning bara dagarna innan blodprovet men jag tänkte ju direkt på alkoholförtäringen. Han tyckte vi skulle hålla koll på det och om jag ville skulle jag få komma och ta ett nytt blodprov 5 veckor senare… något jag såklart inte gjorde.
Nu börjar det närma sig årskoll igen och jag fasar för blodproverna och vad de kommer visa. Till saken hör att jag faktiskt självmant slutade med den låga blodtrycksmedicinen jag fick utskriven för ca 2 månader sen. Har mätt blodtrycket var och varannan dag i olika situationer och det håller sig inom rimliga nivåer. Tycker inte det är försvarbart att äta blodtryckssänkande om jag har bra värden.. men jag är ju iofs ingen doktor.
Får väl gå på besöket när de kallar mig och då ifrågasätta igen. Men jag är mer rädd för PEth-nivån än för blodtrycket om jag ska vara ärlig!
Ha en fin lördag!

@Rehacer hej, visst är det kul med kommentarer från medlemmar som inte kommenterat förut. Kommentarer från de som tidigare kommenterat är också kul och viktiga. Peth är en riktig energitjuv och tar tid och tankemöda men kan bara råda dig i att hylla nyktra dagar till ett maximum, särskilt sista månaden. Det finns privata provtagningsalternativ där man kan kolla Pethvärden utan att journal uppdateras. Jag har tagit ett ”alkoholtest” som testar bl a peth, alat, asat, gt mm. Man går även ett läkarutlåtande om man vill som känns ganska standardiserat (om jag vore läkare som bedömde testsvar på internet skulle jag skapa mallar som man kunde återanvända). Fast nu vill vi ju inte vara nyktra för att klara ett pethtest utan vi vill ju åt det ljuva nyktra livet.
Ang blodtryck så ser inte jag heller någon anledning att ta medicin om värdena är ok men kroppen är en komplicerad mojäng där där en dålig upp och en lika dålig ner kanske ger ett ok värde på totalen så gör det i samråd med läkare.
Det vi är så enkelt att ge råd, tänk om man var lika duktig på att efterleva det man lär.

Dag 66 har startat med ett ryggont vilket begränsar dagens aktiviteter. Årets sista batch av fågelmat (kokosfett, hackade solrosfrön och hampfrön) är tillverkad och upphängd i trädgården. Upptoppning med solrosfrön är också fixat. Nu får insekterna vakna i sina hotell och ta lead på att vara mat. Jag tycker att årets artrikedom och antal fåglar är färre än i fjol dessutom har det bara gått åt ca 1,5 kg solrosfrön om dagen mot fjolårets dryga 2 kg. Ornitologirapporten är nu över.

Träningen med att vara gräsänkling några dagar har hittills avklarats utan besvär. Det har varit vissa tankar runt alkohol vilket jag tror beror på en ovana med att vara själv under några dagar. Exempelvis så tog jag igår en promenad, av ren tristess, och tankarna gick enl ”jaha, här går du och går helt utan mål och du kommer tillbaka till exakt samma punkt där du startade, stor mening att göra det här, mmm det vore najs med en wirre”. Samma sak i soffan, ”du sitter själv här och det vore inte mer än rätt att ta någon bira och lite wirre så blir det lite ordning på denna kvällen”. Det var dock ingen större pärs att hantera dessa tankemönster.
Nu fick jag tyvärr migrän och avbryter därför, vi kanske hörs senare idag när det släppt.
Ha det bra. En dag i taget.

Hej på er,
Någon som har erfarenhet av Naltrexon? Jag har nyligen börjar att ta den och är nu uppe på full dos. Sedan jag började känner jag en trötthet, kraftlöshet, lätt ångest samt något som bäst kan beskrivas dom likgiltighet.
Som jag tidigare berättat så brukar jag ro en del och har nu sen en tid nått min idealdistans för träning och det är nu dags att kapa av tider. Igår så körde jag på men efter 3/5-delar av distansen så ”nej det här var inget roligt så nu sk*ter jag i det”. Då hade jag redan avbrutit en promenad efter 300 meter av samma anledning. Idag så skulle jag springa och är i läget att kapa tid på en distans men efter drygt halva sträckan ”nu sk*ter jag i det” och jag började promenera i stället. Det känns som jag inte bryr mig och är kraftlös. Lätt ångest och trötthet kan jag kämpa mig igenom men likgiltighet och kraftlöshet är värre tycker jag. Jag är ganska bra på att borra ned huvudet och köra men bryr man dig inte så är det svårt att göra det.
Någon som har erfarenheter av Naltrexon och dess biverkningar samt om de klingar av (en del verkar höra det).

Trötthet ovan är både sömn och att jag blir fort fysiskt trött när jag gör något aktivt. Jag ligger även vaken ganska mycket på nätterna vilket jag inte gjorde innan jag började ta medicinen,

@JHL Hej! Jag har ingen erfarenhet av Naltrexon, men googlade lite. Detta hittade jag:

https://www-drugs-com.translate.goog/medical-answers/naltrexone-block-e…

När någon dricker alkohol stimulerar det hjärnan att producera små molekyler som kallas endorfiner. Endorfiner liknar opioidläkemedlet morfin. Endorfiner och opioider binder båda till opioidreceptorer i hjärnan för att orsaka de njutbara känslor som människor har när de dricker alkohol eller använder en opioiddrog. Den medicinska termen för denna känsla är eufori.

När naltrexon används för att behandla opioidmissbruk, blockerar det direkt effekterna av opioidläkemedel som använder samma receptorer som endorfiner. Naltrexon blockerar opioidreceptorerna i hjärnan genom att binda till dem under en längre tid. Alkohol binder inte direkt till opioidreceptorer. Vid alkoholmissbruk fungerar naltrexon indirekt genom att blockera endorfiner. Det blir ingen eufori.

Kanske kan det vara det att naltrexon blockerar endorfiner som gör att du känner som du gör? På sidan står det också att trötthet och deppighet kan vara biverkningar. Kanske borde du ta kontakt med läkaren och prata om hur du mår av naltrexon och ev justera dos eller annat?

@vår2022 Men det låter ju inte alls bra! I nykterheten behöver man ju uppleva endorfiner och dopamin på naturlig väg. Som träning tex. Man vill ju återta förmågan att känna naturlig njutning, glädje och nöjdhet. Hur kan det preparatet hjälpa någon?

Själv tar jag SNRI pga återkommande depressioner och utmattning. Den medicinen gör att det serotonin och dopamin som finns i skallen studsar extra många gånger mot receptorerna. Man får bättre effekt trots liten mängd.

Personligen tror jag att det är med sug som med ångest. Man måste igenom det, absolut inte undvika. Man måste uppleva varje jobbig situation flera gånger för att stärka sin självtillit. Jag fixar detta! Även om det är jobbigt. Och sen är man hjälpt av att hjärnans vd i pannloben blir stärkt av nykterheten.

Kram 🐘

@vår2022 och @Andrahalvlek
Vad snälla och omtänksamma ni är och 1000 tack. Jag är usel på kroppens kemi och hur den fungerar men det känns som en fullt trolig förklaring att endorfinerna blockeras och att jag därför blir likgiltig och tycker det inte är någon mening att fortsätta. Jag ska ge det ett tag till och släpper det inte så tar jag ett samtal med läkaren. Saken är att jag inte tycker att jag har haft ett speciellt stort alkoholsug (även innan start av tabletterna) och det har varit 1till 2 ggr. Däremot har det varit ett kraftigt sockersug (som enl terapeuten är samma sug som alkohol) samt ständigt efter mat. Det kan ha varit dessa sug som fick läkaren att ge mig tabletterna. Han nämnde Campral men såg mitt ansiktsuttryck och ruskande på huvudet när han nämnde 6 tabletter om dagen därav Naltrexon.
Jag hoppas givetvis på bieffekten minskad aptit :-), tyvärr inte märkt den :-(