Efter helgens sockerorgier (förstås) är jag på dag 2 som sockerfri. Känner mig helt värkbruten, har noll energi, allt känns som en uppförsbacke. Lite störig beslutsångest i jobbsaker, plus en störig lågfrekvent irritation som inte blir bättre av att jag får fortsatt hantera min mamma.

Hon är hemma, men har blivit förkyld och har fortsatt besvär med magen. Äter som en fågelunge och är ängslig över typ allt.

Idag slutade jag en timme tidigare för att promenera med henne till närmaste apotek. Där var det stängt, så vi fick gå lika lång väg tillbaka för att ta min bil till ett annat apotek. Sen ville hon passa på och handla lite.

Och jag promenerar så långsamt jag kan, och får upprepa allt jag säger flera gånger. Men ut ska hon, och i kontakt med kassapersonal får hon klara sig själv. Nya bankkortet fick hon aktiverat också, och visst ja hennes ID-kort går ut i april. Jippi. Har nu bokat tid hos passkontoret på tisdag, då får jag ta ledigt några timmar och hjälpa henne med det.

Fast egentligen vill jag bara ligga i sängen och gråta. Har huvudvärk också. Svinhungrig. Svinsugen på choklad och glass. Och bullar. Abstinensen efter socker är inte heller att leka med. This too shall pass.

I fredags hade jag en incident med en kollega. Han klev in i mitt ansvarsområde på ett för mig oacceptabelt sätt. Undergrävde min auktoritet. Hela helgen har detta malt i skallen på mig. I måndags morse hade vi morgonmöte på tu man hand och då fick han lite feedback. Han gick direkt i försvar, det gör de flesta, men mina argument landade nog bra till slut. När vi avslutade vårt möte var vi på god fot. Nu hoppas jag att han aldrig gör om det. Nästa gång säger jag direkt ”Backa xx. Nu.”

Det är vanligt i många branscher att män bara bösar på, helt tondöva. Tar cred för vad andra gjort, tar över när det inte går tillräckligt snabbt, tar förhastade beslut och måste sen backa för att det blev fel osv. Men jag kan inte vara tyst, jag säger ifrån. (Och ja, jag generaliserar nu. Inte alla män.)

Jag påminner mig att min närmaste chef sa ”jag ser fram emot att se dig ta dig an xx.” Och nu gör jag det.

Så de senaste dagarna har mitt tålamod fått lite extra träning. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Svårt läge med åldrande mamma, sockersabstinens och dryg kollega. Det är väldigt fint att läsa att du är för för din mamma även om det inte alltid är enkelt. Det är bra att du står på dig på arbetsplatsen men att chef säger att chefen ser fram mot att se dig ta dig an xx kan visa på att xx har ett känt attitydsproblem eller liknande som inte har hanterats. Dvs dåligt ledarskap. Men nu verkar det vara delegerat ner på kollegial nivå, blir det problem så lämna över problembilden till chef då det blir lätt dålig stämning om kollegor hamnar att lösa ut problem som de inte har mandat att göra. Nu övertolkar jag säkert situationen och du verkar ha kontroll på situationen.

@JHL Jo, det är ett välkänt problem. Därför har vi omorganiserat lite, inte bara för det men vi hoppades på att det problemet skulle lösas också.

Rent hierkiskt och organisatoriskt ska han överlämna till mig, och sen tar jag skutan i hamn ihop med andra kollegor. Men han har svårt att släppa kontrollen, lämnar sena besked, ångrar sig och lämnat nytt besked. River upp sådant som redan är gjort osv. Vilket inte är okej, för då hinner inte jag göra mitt jobb, och de andra kollegorna får tidsnöd som fan. Vilket väcker mycket irritation. Alla irriteras, alla pratar om det. Men få vågar prata med honom.

Sen jag började i min nya roll i slutet av januari har det gått över förväntan. Jag har med tydliga direktiv och mandat styrt upp skutan. Men i fredags blev det ett rejält bakslag, som jag var tvungen att hantera. Vi har lärt känna varandra såpass bra att jag tror att allt landar rätt i honom till slut. Att reagera med bortförklaringar är så klassiskt. Och mänskligt.

Jag vidtalade min egen närmaste chef idag, sa åt honom att backa mig, att ta upp diskussionen med xx igen. Med tiden tror jag att xx släpper kontrollen, när han märker att jag verkligen förvaltar det han lämnar över till mig väl. Det har som sagt gått bra i två månader med endast ett rejält bakslag.

Personligen tror jag att han reagerar på stress med att få tunnelseende och springa på 17 bollar samtidigt. Han skapar liksom drama runt sig. Karismatisk, dedikerad, men inte speciellt välorganiserad. Just därför behöver jag ta över skutan i sista ledet. Helt. Kan inte ha honom gloende över axeln på mig.

Jag har rätt god erfarenhet av att just chefa historiskt, så det är inte så att mina chefer slänger mig framför bussen. Och efter vårt samtal igår känner jag mig nöjd med att säga ifrån istället för att knyta näven i fickan som många kollegor gör.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Låter som många bollar på dig på en gång och som landat på din planhalva. Bollarna måste över nätet men svårt att få över alla på en gång. Varje boll behöver sitt slag och sin speciella skruv för att hamna i rätt riktning. Du behöver även få tid för att fundera ut varje bolls riktning och bana. Det tar energi och sockermonstret vill gärna hjälpa till, du vill inte och även det tar kraft att värja sig mot.

Du är bra på att systematisera och stå på dig i rätt saker. Med behövande mammor kan det vara mer utmanande på ett annat sätt, men även där får man försöka hitta en lagom nivå för vad man mäktar med och hitta sitt egna välbehövda utrymme. Försöker själv hitta en bra nivå till detta gällande min svärmor, en större insats ibland och mindre där emellan och fundera på vad samhället kan hjälpa med framöver om behovet skulle uppstå.

Bra jobbat och dansa och pausa😁. Kram❤️

Idag funkade mitt och kollegans samarbete klockrent. Han lämnade över till mig att bedöma, i hyfsad god tid, och jag gav honom möjlighet att kasta en sista blick. Och allt blev klart i god tid. Klapp på axeln, för oss båda.

Kram 🐘

@vår2022 Jag måste gilla läget. Just nu och en tid framöver behöver min mamma mig mer. Men om det inte är akut så kan jag styra det till dagar/tider då jag inte är stressad av annat.

Gilla läget och planera in hjälptillfällen. Försöka att inte tänka på henne däremellan. Och hostmedicin och loperamid har hjälpt henne, hon var piggare idag eftersom hon har fått sova i natt.

Jag försöker tänka på henne som en random gamling. En sådan bemöter jag alltid med tålamod och respekt. Och jag får vara extra tydlig när jag instruerar henne om olika saker. Lite som jag gör med yngsta dottern som har utvecklingsstörning. Dottern är mer lik sin mormor än jag orkar fejsa 🤣

Kram 🐘

Jag var precis hos min mamma. Hon betalade räkningar. Hon knappade och jag kollade att hon gjorde rätt, som vi gör varje månad. Gilla läget och planerad hjälp. Så jobbar vi.

Hon går inte runt på sin pension, utan måste ta av sina sparpengar varje månad. Tack och lov att hon har sparpengar, efter arv från sin mamma och livförsäkring efter min pappa.

Hyra, telefon, el, mat - allt har ökat massor men inte pensionen 😢 Likadant för min yngsta dotter som har aktivitetsbidrag från Försäkringskassan. Och nu ska kommunen ta bort ”gratisresorna” till daglig verksamhet dessutom 🤬

Vad är det för ett samhälle vi har fått? Som inte kan ta hand om de allra sköraste grupperna - gamla, sjuka och funktionshindrade 😢 Men många miljarder till försvaret finns det. Fy fan.

Kram 🐘

Jävlar vad vi har revanscherat oss den här veckan, jag och kollegan som vill ha full koll. Han har släppt mer till mig, har lämnat i tid - och vi har båda bemött varandra mer respektfullt för varandras profession. Jag är så glad att jag tog det där samtalet i måndags, även om det förstås kändes obekvämt.

För som jag sa till honom: ”Jag kan inte läsa dina tankar.” Varför blir det så ofta så, i de flesta typer av relationer? Ena parten tänker ”det borde hon begripa” och andra parten tänker ”alla tänker väl som jag?” Nä, så är det inte. Uttryck vad du tänker och tycker, allt blir så mycket lättare då.

Jag går in i den här helgen med mycket större lugn inombords, och helgen är dessutom väldigt lite uppbokad. I kalendern står det att jag har tvättid imorgon och hundkurs på söndag. Annars tomt. Blankt.

Precis så vill jag ha vissa helger. Andra helger vill jag ha mer uppbokat. Nu ser jag fram emot att fira hela påskhelgen hos äldsta dottern, med trädgårdsfix på programmet. Sen börjar jag så smått planera in två helger i maj då jag ska iväg på något kul.

En helg, max två, vill jag ha planerad med något kul varje månad. Då har jag det att se fram emot, samtidigt som de helt tomma helgerna blir mer njutningsfulla också. För mycket och för lite skämmer allt. Dansa, pausa.

Trevlighelgkram 🐘

@Andrahalvlek Vad skönt att det rätat upp sig med kollegan!
Och vad skönt med en helg där du inte är uppbokad. Jag tror det är jätteviktigt att hitta sin egen balans. 🌸🌸🌸

@Sattva Ja, det ska bli jätteskönt. Även om jag förstås redan till frukosten gjort en egen lista: Långpromenad med hunden på ett ställe där han får sträcka ut och trötta ut sig. Veckohandla. Laga mat. Skriva ett årsmöteprotokoll. Tvätta. Tvätta hund och raka tassar. Och imorgon blir det ny hundkurs i rallylydnad. Och mellan aktiviteterna ska jag vila och kanske även ta en höneblund. En toppenhelg!

Kram 🐘

@Andrahalvlek låter som en lugn skön slapparlördag :-). Skämt och sido så förutom protokollskrivande så verkar det mesta vara energigivande. Och nu blev jag påmind om den årliga pinan av att granska räkenskaperna i en förening jag är med i, jag får kika på det i morgon…

@JHL Jag älskar när jag har energi på helgen att göra saker som jag vill göra. Då har jag tagit ut mig lagom mycket på jobbet om jag har ork kvar.

Veckohandla, tvätta, laga mat är förvisso lite av måsten, men jag vill göra det för att det underlättar för mig under jobbveckan. Jag försöker verkligen tänka att jag lägger till saker istället för att tvinga bort. Färdiga matlådor för hela veckan och att slippa besöka affären är viktiga delar i mitt projekt anti-sötsug. Dag 6 idag.

Nu har jag strukit en hel massa på min lista och njuter av en bara-vara-kväll framför tvn.

Kram 🐘

Alla tio saker strukna på min to-do-lista. Gött 😍 Hundkursen idag var så rolig, för både mig och lillprinsen. Han förstod otroligt snabbt vad jag ville att han skulle göra. Så snabbt att det nästan kändes som trolleri. Smart hund, trögboll till matte. Vi får träna på övningarna dagligen. Allt man övar på blir man bättre på.

Givetvis blev det en snabbvisit hos mamma även idag, klockorna ska ju ställas om och det klarar hon inte själv. Hon var lite pipig, ”jag vet inte om jag klarar av att gå ut själv imorgon” men jag var lite hård mot henne där, självklart ska hon gå ut. Hon har rullator med sig, får stanna och pausa om det behövs. Jag tror att det är jätteviktigt att hon går till affären som hon brukar två dagar per vecka. Blir hon helt hemmasittande förtvinar hennes muskler än mer.

Med sex färdiga matlådor i kylen kan jag lugnt ta mig an en ny jobbvecka, men först ska jag vila och slappa resten av söndagen. Kort promenad med hunden ska det bli också. Jag upplever mig mer påverkad av kursen än han verkar vara 🤣 Nya bekantskaper, nya saker att lära sig. Jag var helt slut i huvudet efteråt och är det delvis fortfarande.

Kram 🐘