Dagbok från ett parallellt antialkoholuniversum:

Fredag:
Tog initiativ till en avslutande aw på en arbetsresa och beställde in 0,0 procentig öl till mig själv. Gottade mig i min styrka men inser att jag behöver öva på sociala sammankomster där jag är nykter.

Lördag:
Var delmoderator på en stormiddag med 45 personer, och minglade i 4 timmar med 0,0 procentigt bubbel…gick hem först av alla….lååångt före alla andra..

Söndag:
Insåg att jag minglade med mig själv större av delen av tiden dagen innan och började ifrågasätta varför jag ens var där.

Måndag:
Gjorde som någon klok och fin person här på forumet föreslog och sprang 5 km för att rensa skallen.

Tisdag:
Fick inte nästan nobelpris i konflikthantering, flippade totalt på ett möte. Gick i försvar på en skitgrej, självförtroendet försvann. Inte mig själv för tillfället, slutkörd.

Onsdag:
Författade en ursäkt till mötesgruppen, ville stressa av med vin på kvällen men drack lemonad istället.

Torsdag:
Kreativ peak, organiserade ett studiebesök, stående ovationer, självförtroendet tillbaka.

Fredag:
Tog tag i papparollen, fixade pasta till kidsen, inhandlade fredagsmyset, planerade in lekkamrat med minstingen. Röjde av hemmet och avslutade med löprunda.

Morgonens tankar

Nämnde i tidigare inlägg att jag skulle berätta för min åkautiskogenochsupahejdlöstitredagarkompis. Han visade på en mycket stöttande sida. Några dagar senare hörde han dessutom av sig och berättade för mig att han nu har påbörjat samma resa.

Av de än så länge dryga 30 personer jag talat med har åtminstone 4-6 personer funnit egen styrka i samtalet, återstår att se hur det går, men det känns fint på nått sätt.

Listan är slut tror jag, några namn till men lusten finns inte där längre, den kommer kanske tillbaka. Min starkaste strategi är över men lever kvar som ett löfte mot mig själv för lång tid framöver.

Min totala utflippning på arbetet hänger självklart ihop med senaste tidens tankeverksamhet. Jag är slut i både kropp och själ.

I veckan efter utbrottet (på betald arbetstid) gjorde jag en förkortning/mantra som jag satte upp lite halvdiskret på kontoret.

L.T.S.F

Ja, jag känner mig tramsig men så här anonymt kan jag dela med mig.

Jag är Lugn, Jag är Trygg, Jag är Stark, jag är Fri. = L.T.S.F

Apropå meditation och någon form av inre röst/mantra som skapar styrka i vardagen.

Den fjärde, Fri, dvs frihet. Jag skrev det som namn på min klocka i appen ”nomo”. Det kom av farten och det var först efter en tid som jag reflekterade över mitt val av namn. I dag står det 50 dagar i frihet.

Det är en befrielse, en frihet, jag känner det som den starkaste känslan, den vinner än så länge över tvivlet.

Min fru berättade att hon känner en sorg för min skull, att hon ser en förlust hos mig och att hon noterar en sorg även hos mig. Det ligger något i det, det är en form av identitetsbyte jag gör, som jag inte ännu vet vad det för med sig.

Jag för dagbok, små reflektioner förs ner, både i arbetet och efter. Så mkt tankar sista tiden, det är befriande och utvecklande men också energikrävande.

Varför är vi här, och har livet en mening eller skapar vi den själva? Vad händer efter döden, är det bara mörker, eller något mer? Hur vet man att man är på rätt väg i livet? Tänk om jag ångrar mina val senare? Hur påverkas vi av våra barndomsminnen i vuxen ålder? Varför längtar vi ofta bort, även när vi har det bra? Hur vet man när det är dags att släppa taget om något, eller någon? Kan man förändras helt, eller är vi i grunden desamma?

Vem är jag nu när alkoholen försvinner, Jonas, den drivande AW-killen, navet som för människor samman, som alltid är PÅ.

Är jag mig själv? Föredrar jag vald ensamhet framför mötet med andra som den nyktra Jonas?

Jag har ställt mig precis den här frågan i ett annat viktigt sammanhang tidigare, vem är jag?

Förs nu är jag beredd att ta reda på det på riktigt, hoppas jag gillar svaret.

Kämpa på, ni där ute i era parallella universum!

@Jonas82 Jag gillar dina tankar och funderingar! Det finns mycket igenkänning i det!
Vi ligger på ungefär samma dagar och jag känner oxå av en enorm trötthet, känner mig dränerad och slutkörd precis som du. Och alla dom tankar du har har även jag.
Är detta en fas man går igenom när man når 50 dagar tro?
Du gör ett fantastiskt jobb! 🤗

@Jonas82 Jag känner igen mig på så många plan och även i tidsramen för olika känslor. Du nämner också "vem är jag nu". Ingen beroendepodd pratar de i nåt avsnitt om "the perfect storm" när man har ett stort skifte i livet. Ditt skifte kanske ligger i att just ta reda på vem den nyktre Jonas är 🙏🏼🩵