av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
fre, 2025-05-23 - 07:25

Tack snälla @Vinägermamman, så fint att du läser och stöttar. Det värmer så mycket med varje hjälpande själ ❤️ Jag lovar att jag tar tag i hjälp av mindler eller något den dagen jag känner att jag skulle klara av det men då behöver jag känna att jag inte kommer vidare på egen hand. Jag känner inte så nu, jag känner att jag hela tiden under de senaste åren tar mig steg framåt i mina processer. Hjälpen från er på forumet är ovärderlig! Jag tror att mina barndomstrauman som jag aldrig fick hjälp med är grunden till alla mina strategier jag lagt till för att slippa känna känslor som jag aldrig lärt mig hantera. Att jag får syn på mig själv, mina beteenden och strategier, lär känna mig själv och ser in i alla rum av minnen i mitt inre hjälper mig att nysta ut. Även om jag hade tagit hjälp av psykologer hade jag behövt göra jobbet själv, jag ser det som att jag gör jobbet men med andra hjälpmedel än just psykolog. Jag tror inte på att det skulle göra mig något annat än förvirrad och arg att gå till någon sån! Det är för många men inte för mig. Kanske någon gång i framtiden, jag ska aldrig säga aldrig ❤️Kram

Himmelellerhelvette
fre, 2025-05-23 - 07:35

Tack snälla fina @Varafrisk ❤️ Jo kanske något så som hon med sin son på ett vridet sätt för mig för det är som om jag ser min mamma som min dotter att ta hand om. Jag förstår bara inte hur det kan bli så knepigt att ett barn tar ansvar för föräldern. Att jag tog ansvar för hennes handlingar redan som barn och försökte ”hålla ställningarna” så hon inte blev arg så det blev bråk. När jag tänker på detta blir jag så arg! Att jag som liten tös försökte få henne att inte bråka med pappa och få pappa att inte säga något provocerande till mamma. Det är så jävla galet rent ut sagt!
Kram och tusen tack för ditt stöd❤️

Himmelellerhelvette
fre, 2025-05-23 - 07:53

Alltså din text @vår2022 🙏❤️ Den är så hård och fullkomligt sann och hjälper mig otroligt mycket! Jag fattade inte vad som var vad, varför detta överdrivna ätstörda tänk nu och någonstans fumlade jag i hur neddragen jag blev av mammas senaste sjukdomsfall som påverkade mig så djupt och jag tänkte på henne alla mina vakna timmar i säkert en vecka och sedan gick det över i kroppshets och ätstörda tankar när det lugnade sig lite i hennes sjukdom. Det är så klockrent! Spot on! Att jag vill fly känslorna jag inte kan hantera kring henne! Jag blir sjuk för jag har inte muren mellan hennes och mina känslor?
Många gånger under dagen igår visualiserade jag flickan som sprang ur mig som är så snäll så snäll och bara vill hjälpa hjälpa. Jag tog ömsint tillbaka henne in i vårt tempel, kroppen! Värmde henne och kramade henne! Lugnade henne ”det är inte ditt ansvar, inte du som sabbat något, du kan inte ta ansvar för den ångesten, den måste hon bära själv, du behöver ta hand om dig så du inte i slutänden blir den som skadar dina barn”
Tack för att du kommer med din klokskap och rättframhet! Jag behöver detta utanförperspektiv! ❤️🙏Kram

vår2022
fre, 2025-05-23 - 08:25

@Himmelellerhelvette Åh, vad bra att du tog mitt inlägg på ett bra sätt❤️. När jag läste det tänkte jag att det kanske var lite hårt och rakt på. Vi har ju känt varandra här några år nu och tänkte att du säkert ”känner” mig och vet att min djupaste avsikt är god och att stötta så jag lät den postas. Ibland behöver vi få ett utanför perspektiv från andra, ruskas om och det hjälper oss att vidga våra vyer och det kan kännas tufft, men kan också hjälpa oss framåt i våra tankar om oss själva.

Det är så fint att du ömsint tog tillbaka flickan i ert tempel, kroppen, värmde och kramade henne❤️. Tänker att det handlar om självmedkänsla och det är motsatsen till skammen. Det är något som kan hålla skammen borta, skjuta iväg den. Ta fram ljuset och befria från bojor. Ge hopp och kraft. Självmedkänsla är att känna ömhet för sig själv, försonas och förlåta sig själv. Det finns en sådan styrka i den kraften.

Ha en fin fredag och du jobbar på så bra! Kram❤️

Himmelellerhelvette
fre, 2025-05-23 - 21:12

Det är det som känns så tryggt @vår2022, just att vi ”känt” varann några år nu och jag litar så mycket på dig och du har hjälpt mig genom många kriser med dina kloka, varma råd och stöttning. Jag behöver att få höra hur det låter utifrån. Jag har ju alltid varit i mitt perspektiv så jag kan verkligen bli överraskad och få en ordentlig ögonöppnare när jag får ett annat perspektiv beskrivet för mig utifrån! Jag har aldrig förstått hur mycket jag varit med om eftersom jag har normaliserat det. Tack igen❤️🙏

Så himla bra att det kan hjälpa dig också @Ny dag ❤️

vår2022
lör, 2025-05-24 - 09:04

@Himmelellerhelvette Ja, det är otroligt att kunna lära känna varandra på ett forum och att kunna känna tillit till varandra❤️. Tänker också att syftet med detta forum är att komma vidare och att man stöttar varandra på vägen, som vi gör. Att på ett hänsynsfullt sätt kunna prata om tuffa saker. Jag känner mig oerhört ödmjuk inför att det inte bara finns ett sätt, en sanning och detta forum har hjälpt mig att vidga mina perspektiv. Jag är också fascinerad över hur livet påverkar oss på olika sätt och vilken oerhörd kraft och styrka vi innerst inne besitter. Det är den jag vill hjälpa till med att locka fram😁. Även som i mitt senaste inlägg, ruska om lite och försöka komma igenom den ”hjälplöshet” som man lätt kan gå in i när man känner hopplöshet och kanske förtvivlan. Jag känner igen mig själv i när jag fastnar i mina tankar och kommer allt mer nära en kidnappning av mina egna hopplösa tankar.

Jag har börjat lära mig en sak, att när jag inom mig känner att jag triggas av något, när pulsen ökar och andning i bröstet, kanske fjärilar i magen. Då är det något ”på gång” och då ska jag tvärstanna och inte låta mig själv spinna vidare i tankar och känslor. Försöka ta reda på vad som har hänt, vad har någon sagt osv som satt igång triggern. Och i stunden låta det passera, inte haka upp mig på det. Om det är på jobbet tex, och någon sagt något triggande, säga ok, du tycker så, kan du berätta mer…det ger mig tid och respit till att låta triggern passera. Om min mamma säger något triggande, göra typ likadant och låta det passera. Sedan kan jag när jag låtit tid gå och är själv, fundera på vad som hände och varför. Få ut det och prata med min man eller med en nära vän om det, vrida och vända och ta i hans perspektiv i saken. Han är bra att bolla med för han går inte in lika djupt i saker som jag och det han säger make sense för mig😁. Det blir inte en lika stor sak längre och jag kan hämta tillbaka mig själv, landa, låta mina behov komma upp och stå på mig. Låta triggern sticka och inte börja leva sitt eget liv inom mig.

Ha en riktigt fin lördag! Du gör ett så himla bra jobb med att försöka se din situation utifrån. Visst blir det mindre farligt när man gör det? Lite som att komma upp ur en dröm tycker jag och att man får mer styrka och kraft, hjälplösheten och att känna sig fången/Kidnappad minskar.

Kram❤️