Långhelgsglaset (FORTSÄTTNING).

I stunden fick jag ett spontant infall igår och öppnade en flaska vitt. Den var en solig kväll. Fågelkvittret. Förväntan. Kanske innerst inne ville jag kompensera för att vi inte är iväg på någon resa, jag inser det nu när jag skriver. Inget Toscana. Ingen ny storstad. Ingen guldkantad upplevelse i ett nytt land.

Jag kände mig fin i en sommarklänning. Ville rama in allt ännu mer. Fattar ju att det är jakten på “guldkanten”.

Min man drack öl från gissningsvis klockan fyra.

Jag vet att det var lite utmanande för honom att jag valde en vit flaska. Från “hyllan”. Där de bättre flaskorna står.

Min man dricker inte vitt. Eller ja absolut om det bjuds borta eller om vi har fisk. För i hans bok har ingen alkoholfritt till fisk. Fisk som kostar 245:-/kilot kräver kalla vita druvor. Som han sen ska säga inte smakar något.

Givetvis måste han kommentera mitt val med att det finns en flaska rött öppet redan på bänken. Den jag skrev om häromdagen. Öppnad för 12 dagar sedan. “Nu måste den ju bli en sås”.

Vi grillade kött. Han kunde inte sluta prata om att ett vitt bourgogne inte passade till. Att jag förstörde matens upplevelse. Medan han samtidigt tornade upp ett berg med Mariestads-burkar. Wow, ja det är verkligen en sommelier-upplevelse det också.

Jag drack 2 glas. Det mysiga med vinet klingade snabbt av. Inte på grund av sommarkvällen. Utan på grund av sällskapet. Kanske att det smög sig på en annan insikt igen, att jag behöver ett glas vin för att “stå ut” med att lyssna på honom. Funderade i tystnad, när blev han så självcentrerad?

Jag höll mig vaken på grund av att vänta hem en tonåring som kom hem 23:30. Under tiden försökte jag stå ut med min mans repetitiva röst.

Åter igen “glitchar” han. Fastnar i saker. Minns tiden när det var ovanligt. Nu reagerar vi i familjen inte längre.

Jag vet inte vad jag ska säga till honom dagen efter.
Helst av allt kanske “jag är så trött på att du uppträder som en idiot när du dricker, när du uppfattar dig själv som trevlig”. Den retoriken går ju inte.

Måttligt eller ingenting?
Jag har lite svårt att veta vad min “veckobudget” är. Vad som är mitt mål. Skrev 12 glas per vecka någonstans. För det var min referens för två år sedan när jag var här.

Att gå ner på “0” kommer bara stressa mig (tror jag?). Har alltid svårt att klara “mål” i träningsappar, stegräkningar, Viktväktarna, kalori-appar. Prestationsmätningar blir helt enkelt inte bra för mig.

Så här ser min registrering ut efter en månad.
Jag tror mitt mål är - “så lite som möjligt”. Så får vi se vart det tar mig.

v.22-2025
4 glas under 4 dagar. Som mest 4 glas.

v.21-2025
6 glas under 7 dagar. Som mest 3 glas.

v.20-2025
10 glas under 7 dagar. Som mest 5 glas.

v.19-2025
12 glas under 8 dagar. Som mest 6 glas.

v.18-2025
15 glas under 7 dagar. Som mest 5 glas.

Nationaldagsglaset.

Blir tokig på allt som ska ”firas” just nu. Idag kom jag undan kvällsmingel men tackade ja till en spontan lunch. Tog en alkoholfri öl. Tackade nej till snaps och vin. Njöt av kaffet.

Anar lite att jag uppfattades som tråkig. Kanske övertänker jag.

Tycker att sommaren känns som en 100 dagar lång hinderbana med alkohol.
Min man kommentarer att jag blivit alltmer ”sur”. Är det så jag uppfattas när jag inte har 2-3 glas vin på kvällen?

Klockan-ett-på-natten-glaset.

Jag vet inte hur många glas det blev igår. Ska jag skriva in sju?

Det var studentmottagningsfest med livemusik och alkohol precis överallt. Såg jag ens alkoholfritt? Vart fanns kaffet?

Det blev sent. Gick hem i natten. Men minns varken stjärnorna, syrenernas doft eller fåglarnas kvitter. Kanske minns jag att barnen sa till sin pappa att inte gå mitt på gatan. Eller att inte kissa i någons häck. Minns att jag sa till barnen att vi skulle fortsätta gå.

Nu söndag. Min man sover. Jag stirrar i taket. Är absolut bakis på det sättet att kroppen vill inte lämna sängen. Hör barnen i köket.

Inget ”hände” igår kväll. Skäms kanske över att jag känner mig lättad när jag inser det. Men känner mig inte ok med antalet glas jag skriver in i kalendern.
Känns som att söndagen inte blir produktiv idag. Det skaver. Mycket.

Det skaver när jag inser att jag dricker extra glas ”för att passa in”. För den insikten skäms jag. Skäms också för att jag övertrasserar min planerade kvot av glas. För att jag ”glömmer” vad jag har planerat.

Min man var så klart i sitt element. Satt strategisk vid dryckesbordet. Glad. Men kanske inte för den som tog studenten.

@esterest Hej 👋🏼 Jag avundas dig inte bakiskänslan. Det är lätt att glömma vad man skulle eller inte skulle men det har ju sin förklaring. När hjärnan är kidnappad så styr du inte längre själv över vilka val du gör. Jag förstår att det tar emot att skriva ner ett större antal glas än du planerat- och du inte kommer ihåg hur många det verkligen var.

Imorgon är en bättre dag. Kram! 🩵