av Himmelellerhelvette

Blenda
sön, 2025-08-17 - 15:19

@Andrahalvlek, du verkar bo i ett område där hemtjänst och kommunikation mellan kommun och region fungerar, var väldigt glad och tacksam för det. Jag hade ett helvete med detta under mammas sista år.
@Himmelellerhelvette - Jag känner igen mig i det där med att inte få ro och hinna koppla av innan nästa tuffa utmaning, men jag både hoppas och tror att du kommer att bemästra livet bättre än vad jag gjorde utan alkohol. Du känns väldigt stadig i din nykterhet, fint.

Himmelellerhelvette
sön, 2025-08-17 - 18:09

Tack @vår2022, visst är det mitt förhållningssätt till problemen jag kan förändra och jag vet att det mycket handlar om att jag är trött för att det är mycket just nu och att det kommer bli bättre❤️

Tack @Andrahalvlek, jag har vilat väldigt mycket hela helgen och hoppas det kommer hjälpa mig igenom nästa vecka🙏
Så hur går jag tillväga då med mamma menar du? Ska jag fråga läkaren på vårdcentralen eller sjukhuset eller hur gör jag för att hon ska få hemhjälp? Är det läkarintyg då?

Jag har varit för mjäkig med dottern och det är väl det jag får äta upp nu men jag har börjat dra hårdare gränser nu och det är väl det som suger mycket energi för jag gillar ju inte när vi är osams, det är svårt med gränssättning för mig, jag är lätt att köra över men jag är trött på det nu.

Kram ❤️

Andrahalvlek
sön, 2025-08-17 - 19:13

@Himmelellerhelvette Du ringer kommunens växel och ber att få prata med biståndshandläggaren om hemtjänst i det område din mamma bor. Sen vill de träffa henne, se vad hon behöver hjälp med. Säg till mamma att det är för din skull, att du vill slippa oroa dig för henne. Hon kommer att uppskatta hjälpen framöver.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2025-08-17 - 19:17

@Himmelellerhelvette Hemhjälp får din mamma betala, men det finns ett högkostnadsskydd och bostadstillägg att söka hos Försäkringskassan, baserat på inkomst och utgifter. Allt sådant vet biståndshandläggaren på kommunen mer om. En arbetsterapeut kan också göra besök och tex bevilja rullator, toaställning (så den blir högre) och duschstol. Så man kan sitta och duscha. Trygghetslarm är också bra, en knapp att trycka på om man ramlar, så man får hjälp.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2025-08-17 - 19:32

@Himmelellerhelvette ”Närvaropodden” med Bengt Renander tror jag skulle hjälpa dig. Han säger bland annat att ordet ”okej” är nyckeln när skit händer. Att upprepa det ordet tills det känns inifrån och ut just ”okej”. Inte bra, inte dåligt, just okej. Acceptans. This too shall pass.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
fre, 2025-08-22 - 05:54

Tänk att igår frågade mamma om jag känner sug efter alkohol ibland. Och jag öppnade mig och berättade om hur det var innan jag slutade. Då svarade hon att hon bara frågade om jag hade sug, hon ville inte ha en hel föreläsning.

Alltså jag blev så ledsen och efter det var det bara en stel stämning tills jag åkte.
Visst är det väl så att hon är för sjuk själv för att orka lyssna på hur dåligt jag mått men jag har aldrig kunnat få bli lyssnad på. Allt har alltid handlat om henne.

Jag känner mig rätt trött på att inte bli sedd. Och det gäller faktiskt av de flesta i mitt liv, det är lätt att ha med mig att göra när jag är glad men ingen klarar att jag är ledsen och därför behöver jag hålla de känslorna för mig själv och hantera dom själv för jag tycker heller inte om att besvära någon och jag tycker inte om att visa mig svag i den utsträckningen att jag gråter framför folk. Jag kan prata om sånt som är jobbigt men inte om jag är ledsen, då är jag ledsen själv först tills jag kan prata kontrollerat.
Är det vanligt att man fungerar såhär och är det vanligt att föräldrar inte orkar lyssna eller vill veta?

Carisie
fre, 2025-08-22 - 07:22

@Himmelellerhelvette Men fy så ont i hjärtat jag fick av att läsa ditt inlägg 💔. Min mamma skulle aldrig säga så. Även om hon skulle känna eller tänka att hon inte vill ha en föreläsning så skulle hon förmodligen tänka att jag behövde ge uttryck för hur jag känner och upplever och bara lyssna. En gammal chef till mig sa något klokt "man ska inte fråga hur folk mår om man inte kan stå kvar och lyssna på svaret". Det var vad som slog mig när jag läste ditt inlägg. Ytterligare en reflektion är att ett sånt svar är vad jag förväntar mig av någon som bara vill prata om sig själv.

Jag tycker inte alls att du "bara ska vara glad". Känslospann är normalt. En människa är komplex och består av många sidor och nyanser. Genom att trycka ner dem och bara vara "fasad" under lång tid ökar risken för någon form av självskadebeteende.

Finns det någon du kan prata med om det här?
Stor kram och jag hoppas du får en fin fredag.
🩵

vår2022
fre, 2025-08-22 - 07:32

@Himmelellerhelvette Jag förstår verkligen att du blev ledsen❤️. Som ett slag i ansiktet och som att du inte betyder något för din mamma. Ett försök från dig att vara sårbar och kanske få ett fint samtal som slutade illa. Du frågar om det är vanligt att fungera som du gör, att inte kunna visa dina äkta känslor för någon. Jag tror att det lätt blir så när du växt upp med att inte bli lyssnad på och då har du hittat ett sätt att skydda dig själv på, genom att hålla det inom dig själv. Inte ta en risk med att bli sårad och ledsen så lätt. Att du inte så lätt vågar lita på någon och ha tillit. Inte konstigt. Tror att det är så många som är i samma sits som inte har haft föräldrar som lyssnar eller ser sina barn. Som blir tysta och saknar tillit till andra.

Jag tänker också på att vi har möjlighet att skapa oss ett eget liv och leva det på ett sätt som vi själva önskar. Bryta gamla mönster från barndomen och skapa nya mönster. Gamla mönster går annars lätt vidare till nästa generation, som blir tyst. Att våga bryta ny mark och vara sårbar. Att våga ta den risken och släppa på sitt invanda försvar att bli tyst och bära på det inom sig. Att våga berätta hur det egentligen känns och visa sig ”svag” och gråta in för andra. Jag anser inte att man är svag då, man är sårbar och öppnar sig för andra. Det är en styrka. Men så klart en risk och svårt om man inte är van vid det. Hur skulle du tänka om någon annan som skulle vara sårbar, öppna sig och gråta inför dig?

Kram❤️

Andrahalvlek
fre, 2025-08-22 - 07:53

@Himmelellerhelvette Jag hade en kompis som använde mig som gratispsykolog. Timme efter timme. Jag fick inte säga emot henne, då blev hon sur. De gånger jag började prata om mitt mående höll hon långa föreläsningar om hur jag skulle göra istället. Det var inte det jag behövde. Jag behövde berätta, ungefär som man gör här på forumet. Genom att sätta ord på det jobbiga ser man plötsligt allt i ett annat ljus. Plötsligt vet man hur man ska göra.

Men om man pratar om sitt mående ihop med någon så måste man vara beredd på att även höra motpartens åsikt. Sen ligger alltid beslutet om fortsatt agerande hos oss själva. Så man kan lugnt säga att vi pratade förbi varandra - och balansen mellan att ge och få i vår relation var inget vidare. Vi är inte kompisar längre. Sorgligt men sant.

I fallet med din mamma. Jag hade nog sagt ”när du säger så blir jag ledsen, jag trodde verkligen att du var intresserad av hur jag mår.” Då hade du stått upp för den lilla tjejen inom dig, som aldrig kom till tals eller blev lyssnad på. Hur hon hade reagerat på det vet jag inte, men ett ”förlåt” hoppas jag fanns i pipeline någonstans.

Kram 🐘

Sattva
lör, 2025-08-23 - 16:28

@Himmelellerhelvette Jag förstår att det tog hårt att öppna sig, och sedan inte bli bemött som du hade behövt. Det är säkert som du säger, att din mamma inte förmår mer. Men det gör inte smärtan mindre. Där i den situationen kände du tillit, som inte möttes upp. Tomhet är nog en naturlig reaktion, och sorg kanske, besvikelse.
Hoppas du kunnat hämta hem dig igen. Relationer ska kännas trygga. Man har också rätt att säga till när något inte känns bra. ❤️🌸❤️🌸

Himmelellerhelvette
sön, 2025-08-24 - 17:07

Tack fina ni för er stöttning, jag önskar jag kunde säga att mitt liv kändes bra nu men tyvärr känns det inte alls bra med någonting just nu. Jag vet faktiskt inte varför jag inte lyckas hämta hem. Jag tror det varit för mycket för mig att känna är fel under lång tid nu. Innan semestern kände jag att jag lever inte det liv jag vill leva och under semestern kände jag det sedan har motgångarna med dottern som är inne i någon tonårstrots, mamma som är sjuk, nya arbetsuppgifterna och känslan av att aldrig bli sedd för vad jag gör, blivit övermäktigt. Jag känner att jag blir tagen för given. Jag känner mig nedstämd, tung i kroppen, hopplöshet och uppgiven och jag bara fortsätter gå och är inte mig själv, bryter ihop titt som tätt.

vår2022
sön, 2025-08-24 - 17:50

@Himmelellerhelvette Börjar med en kram❤️. Det bästa råd jag kan komma med nu är att ta en kontakt med psykolog för att du ska få lasta av dig dina bördor någonstans. Någon som ser och lyssnar på dig. Någon som förstår och kan stötta dig. Där du kan släppa på allt utan att ta hänsyn till någon annan än dig själv. Någon att bolla med och nysta med i alla olika livstrådar och relationer. Sköt om dig. Kram❤️

Andrahalvlek
sön, 2025-08-24 - 18:40

@Himmelellerhelvette Men åh så jobbigt. Ibland blir det trångt som fan i hamsterhjulet 😢 Sjukskriva dig en vecka? Du ska ta kroppens signaler på allvar och dra i handbromsen. Back to basics: äta, träna, sova. Och fortsätt skriv, det är oerhört hjälpsamt. Funkar bra som självterapi. Alternativt skriv brev till dig själv, om ingen annan ska läsa kan du vara hundra procent öppenhjärtig.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
sön, 2025-08-24 - 21:21

Tack snälla! Det känns skönt om jag får ha denna ventilen att få ventilera mina känslor utan att behöva känna att jag inte borde skriva här utan istället försöka ställa mig i någon kö till någon psykolog. Att bara få skriva av sig i sig gör smärtan mer hanterbar, att sedan känna att någon av er fina stöttar lite känns lättande. Jag har skrivit av mig i brev till mig själv om mina mål och hur jag mår och vart jag vill och att det är för mycket just nu. Det är en väldigt bra idé med att stanna hemma en veckan men jag har för mycket ansvar på jobbet just i detta läget som jag bara inte kan lägga ifrån mig för det kommer hamna på hög som kommer bli värre när jag kommer tillbaka men jag tar det extremt lugnt nu. Gråter och vilar och tröstäter men det tänker jag får ta ett stopp från imorgon så jag ändrar till näringsriktig mat istället för jag behöver all vettig energi jag kan få och det får jag inte ur socker och fett som jag legat på soffan om mumsat i mig sedan i fredags kväll. Inget återfall i något missbruk så där är det lugnt men idag kände jag att jag hade kunnat tänka mig att få bara domna bort men lite mer gråt och sedan kramas med mannen min så känns det alla fall något bättre nu. Veckan som kommer ska jag försöka fokusera på att vara bra nog! Jag ska inte överprestera på något plan! Jag duger och jag behöver inte bevisa det för någon för jag vet att det är sant! Tack fina ni för att ni orkar läsa och stötta mig när jag faller ibland. Jag reser mig igen som alla andra gånger men jag behöver få pysa lite här, det är ett andrum jag behöver och det hjälper mig. Kram