@Himmelellerhelvette Bara skriv så mycket du vill. Använd oss som bollplank! Fler hjärnor tänker bättre ihop.

Att alltid prestera är ett klassiskt medberoendesymtom. Som om det är det enda som räknas. Aldrig missa en deadline typ. Och det är det du behöver träna på. Säga till din chef att du behöver mer tid, säga nej till några kollegor. Göra en grej lite halvdant. Välja bort en grej helt. Uppleva att himlen ramlar inte ner, du blir inte utskälld eller uppsagd. Även solen har fläckar ☀️

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Ja, rådet om psykolog kommer lite då och då och egentligen har du tydligt sagt att det inte är aktuellt, men det rådet slapp ur mig ändå. Jag upplevde det som att du tyckte att livet var alldeles för tungt för dig. Men du vet bäst vad du behöver❤️. Jättebra om det känns tillräckligt att skriva av dig och sätta ord på dina tankar och känslor här och det är så bra att du gör det. Du är stark och du reser dig, självklart stöttar jag dig! Kram❤️

@himmelellerhelvette En sak till kom jag på. När de mörka dystra tankarna kommer så reagerar du med att nästan få panik. ”Neeej, jag mådde ju bra nyss, varför mår jag dåligt nu igen!?” Då blir de negativa tankarna liksom ”för stora” att härbärgera, och då väcks ångesten.

Ett mer hjälpsamt sätt att reagera är att, som Bengt Regnander brukar tipsa om i Närvaropodden, är att acceptera att de negativa tankarna kommer. ”Okej”. Det betyder inte att du gillar eller välkomnar tankarna, mer att du är neutral inför dem. ”Nu mår jag dåligt. This too shall pass.” Sen kan du fundera över varför de kommer, också neutralt helt utan värderingar: ”Det har varit väldigt mycket med mamma, min dotter är skitjobbig just nu, det är körigt på jobbet, jag har….” Mer som ett konstaterande.

Nu är inte alltid. Rensa kalender från allt som går att rensa bort, återgå till basen: sömn, träning, bra mat. Och ring biståndshandläggaren på kommunen så att din mamma får hjälp av hemtjänst. Om hon inte vill ha det - så säg att hon måste ha det för din skull. För att du ska hålla.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Vaknade i morse och mitt inlägg till dig skaver i mig. Jag vill be om ursäkt för att jag gav dig rådet om psykolog som du tydligt avsagt dig flera gånger och inte är råd du önskar. Det var inte lyhört gjort av mig. Fastnade i egna tankar om vad som varit hjälpsamt för mig vilket inte är detsamma som att det är hjälpsamt för andra. Det var i välmening, men det blev fel. Förlåt❤️