@fooliehutten Så intressant du spånar och så målande beskrivning av Kung Alkohol, Hovnarren och Pastor Ågren. Dem kan man ju verkligen känna igen! Bra att du visat Kung A med sin narr dörren och att de är portade för livet!

Fint att du ska byta kanal och sluta följa ”Oro med Pastor Ågren”, den serien suger! Han blir så himla egofixerad och självdestruktiv på något sätt när han ständigt gräver i det förflutna. Man önskar att han skulle kunna förlåta sig själv och känna medkänsla med sig själv. Shit happens liksom! Det går inte att förändrat det och att vältra sig i det hjälper inte heller. Han borde se framåt och även se allt bra han gjort i 555 dagar! Hur stark han varit och den stora förändringen han gjort i sitt liv. Jag tror att om han kan förlåta sig själv och känna medkänsla med sig själv så kan han försonas med sig själv och gå vidare. Det är nog dit du är på väg! Till en väg där du även visar Pastor Ågren dörren och portar honom. Han hör ihop med sitt gäng, inte längre med dig.

Hopp och styrka till dig!💪❤️

@fooliehutten Grattis till dag 555! 🥳🥳🥳 Så himla fint, roligt och sorgligt du minns det jobbiga. Men oerhört viktigt att minnas. Som alkisar har vi en tendens att snabbt glömma och bara gå vidare, och vidare, och vidare. Jag tror att vi måste fejsa sanningen, verkligen komma ihåg hur illa det var, men nya brillor på oss. Inte hela tiden, men då och då.

Kram 🐘

@vår2022, tack för dina nya perspektiv på pastor Ågren; han har väl på det hela taget trots allt agerat som bromsklots i A-sammanhanget. ”Uähh, aldrig mer” har jag tänkt många gånger, men när de andra gökarna inte längre har tillträde hos mig så känns hans tid överspelad. Jag följer ditt råd och kommer i sinom tid att porta även pastor Ågren från min själs boning. Tills dess reder jag ut mig med djupandning, kaffe och långpromenader. Ha en riktigt skön söndag🤗

@Andrahalvlek, tack för omtanken. Ja, sorgen den är med mig sen 7-årsåldern och den är sprungen ur dystymins källa. Rätt så van den här vid lag, men det känns bra att skriva av sig ibland och gott att få respons också. 🤗

😴fooliehutten drömde en natt om sig själv som bakfull femfemma med tafatt försvar mot pastor Ågrens gnälliga ältande; där i 1864 års strafflag 5 kap. 5 § tändes ett hopp om att snabbt frälsas från ondo och få själslig vederkvickelse:

”Har någon, utan egen skuld, råkat i sådan förvirring, att han till sig ej wisste; ware gerning, den han i det medwetslösa tillstånd föröfwar, strafflös”

Men mot pastor Ågrens predikan båtade det föga; den driver inga demoner på flykten och ger ingen förmildrande strafflindring. Utgjutelserna osade i stället svavel och finkel. Fjärilarna i magen förvandlades till krälande iglar som glupskt sög i sig mitt acetaldehydhaltiga blod…
…när jag sedan vaknade var känslan att jag faktiskt var nykter, helt underbar!

Skön A-fri söndag alla kämpar!🤗

@fooliehutten Det är alltid så skönt att vakna upp ur en mardröm och inse att det just bara var en dröm. Och det bästa är att också inse att man dessutom är nykter😁. Så vik hädan Pastor Ågren!

Ha det gott!❤️

fooliehutten frestas i en dröm av ”sin livskamrat” att dricka ”normalt”. Jag är på väg att ta första glaset, när jag upptäcker vattenpölar på golvet i vårt hem; taket har börjat läcka och det är fuktrosor på flera ställen på innertaket. Jag tappar balansen och famlar in i ett ångestens mörker på vägen ner mot min själsliga källare; vaknar sedan med ett ryck, hög puls och givetvis nykter. Men var det ”bara” en dröm? Jag är ingen drömtolkare så det får bero. Fast jag kan ändå undra över kombinationen av händelserna och hur min hjärna i ett desperat försök angriper tilliten och ska göra min käresta till ambassadör för alkoholen. Ett läckande tak är en riktig mardröm, men jag vet ju att ett första glas är den största av verkliga mardrömmar… och hörni, det blir inget glas idag heller🤗

@fooliehutten Jag drömde en massa alkoholdrömmar i början av nykterheten. En återkommande dröm var att jag kaskadkräktes i badkaret. Det är baserat på en sann incident precis i slutet av mitt drickande, jag hann helt enkelt inte hela vägen till toaletten. Det var nog min botten tror jag. Då kände jag mig som fjortis igen, som inte kunde hantera drickandet utan att kräkas.

Jag ser drömmarna som en påhälsning från vårt undermedvetna. ”Hmm, menar du verkligen allvar med det här? Vill du verkligen avstå lite gott att dricka ihop med älsklingen?” I vårt undermedvetna bor alla vanor och ryggmärgsreflexer. Vi måste även påverka vårt undermedvetna för att få en hållbar nykterhet. Då är det bra att repetera nyktra fakta. Ljudbokstips: ”Skål ta mig fan”, ”Jag som var så rolig att dricka vin med”. Youtubetips: Craig Beck och SoberLeon. Eller sök på ”intervention”.

Kram 🐘

@fooliehutten .Som andra skrivit här inne.Alkoholdrömmar är vanliga i början av nykterheten & är då mycket verkliga & obehagliga.De kan dyka upp senare med & jag gör som @Andrahalvlek .Tolkar dem som påminnelser om var vi har varit & var vi är nu & vart vi är på väg.En ofta förekommande dröm jag hade ofta i början var att jag var ute & simmade bland stora vågor & kämpade för att inte drunkna.Tyckte själv att det var en konstig dröm men en vän till mig som gått kurs i drömtydning tyckte den va solklar:Att jag var ute på farlig väg & höll på att dränka mig själv med A & dåligt mående.

Andrahalvlek och Molnet, tack för att ni delar med er av era upplevelser av drömmar. På något sätt kunde jag kanske tolka ett läckande tak som hotet att dränkas, eller hotet att komma bort från problemet genom att ta en tuting (och dränka mig själv). Min livskamrat dricker inte så att hon skulle inleda mig att ”äta äpplet” finns inte alls i vaket tillstånd. Men drömmar är väl en mix av realitet och balubas? När jag var i 6-årsåldern växte jag och var till slut så stor att jag balanserade på 🌏 med ena foten, nära jag föll vaknade jag. Min far tröstade och ställde mig på marken igen med bägge fötterna. 👶

fooliehutten sågar grannens gröna gräsmatta

”it’s good to touch the green, green grass of home” Johnny Darrel

En lyhörd läkare lyssnade på mina tankar om dystymin, gav mig en diagnos och erbjöd medikamenter. Skönt att jag blev tagen på allvar och fick veta att min ”lyckonivå” ligger under linjen för lycka hos ”de normala”. Jag var van mitt lidande så det kändes bekvämt att fortsätta med det, hellre det än att börja knapra tabletter och få problem under bältet. På dessa grunder fick det bli skrynklare ett tag och min skepsis till trots gavs nya vägar genom deppen. Jag sa ärligt att min ambition var att fortsätta självmedicinera med alkohol, snus och piprökning. Det passerade på den tiden helt och hållet utan reaktion från vården; undrar hur det låtit om jag sagt samma idag? Fast nuförtiden vill jag inte längre bli ”för glad”, så nu behöver jag inte flaskan. Snusa och röka är också historia. Det som ibland skaver är den segt statiska tristessens linje. Den jag förr drack för att slippa och sedan bara ville tillbaka till ifrån ångestens djupa hål. Skönt ändå att börja förstå och uppskatta livet på min linje och med en kopp i hand nyktert njuta tillvaron i den låglänta dalen.

”One more cup of coffee for the road,
one more cup of coffee ’fore I go.
To the valley below”
Bob Dylan

Om jag någonsin skulle försöka finna mig på skalan 1-10, så skulle jag säga att min nivå varierar mellan 3 & 5. Och det är nog så högt jag kan nå, för det är ju ändå där som det gröna gräset känns mest hemlikt.
Ha en fortsatt skön A-fri söndag! 🤗

fooliehutten spånar om tevens allena salig rådande & konsekvensfria mysdrickande:

Sent 70-tal kom Dallas med evig grogg efter jobbet: ”would you care for a drink”, men ingen märkbar reaktion kom från 2-kanalssverige förutom ett dissande av Sue Ellen som blev alkis. Hon blev ett viktigt alibi för ”oss alla” att lugnt dricka vidare som A-beroende i skydd av hennes större problem med sponken. I familjen Macahan tog sig självaste Zebulon en trivselfylla bakom ladan tillsammans med Luke. Luke blev rätt påstruken, inte Zeb för han var ju en ”riktig” karlakarl; tänk om man kunde hutta som han! Det finns fler exempel och Dave Allen pimplade i sin show, men hade inte whisky i glaset skulle det långt senare avslöjas, utan te, men ambitionen från produktionen måste väl ha varit att visa hur trevligt programmet var när vi inbjöds att, via våra vardagsrum, festa med Dave. I Sverige drack vi på den här tiden mjölk vardag som helg och det sågs rött på den som tog sig ett glas rött en tisdag; supa det gjorde man på fredag eller lördag! ’När man festar, festar man och då festar man rejält’, men att se program med folk från andra länder som helt obrydda drack vilken veckodag som helst; det gav oss en direkt inbjudan till den osvenska, kontinentala relationen med alkohol. Vi kunde börja skåla med vår vän tjockteven! Nuförtiden finns det en hel uppsjö av svensk serie och film där A-romantiken helt okritiskt visas upp i total avsaknad av en avslutande sensmoral. Svensk såpa har stöpts om där det blivit till en naturlag att korka upp så fort man kommer hem, eller egentligen till ett pimplande närsom och hursom, liksom. Märkligt är att dessa skrupelfria produktioner, är minst lika påtvingande som spelbolagens reklam; där siktet också verkar inställt på att bara tjäna pengar helt utan omtanke om oss med växande beroendeproblematik. Det kvarvarande och skavande spånet i mitt öga är nog SF:s Kurt Wallander som på lassgårdskt manér körde på fyllan på väg hem till Ystad efter en blöt kväll i Malmö; han stoppas av uniformerade poliser, kollegor som smusslar undan att anmäla honom. ”Vilken jäkla tur han hade där”… i dåtid sagt unisont av mig och min kompis; ett uttalande jag idag inte är en millimeter stolt över och kompisen då? Ja han har glömt det här😂; nåja detta är väl ändå preskriberat sen många år tillbaka. Det intressanta är att jag idag vill se Wallander anmäld och jag vill också se Jock och JR med flera krälande i sina ångestattacker dagen efter. & Dave, han skojade ju bara? Zeb hade jag kanske kunnat skona, han blev ju så smittsamt populär i stugorna. Ja nästan som en alkoholimpregnerad Winston Churchill måste upplevts när han stod upp mot diktatur och för fred och frihet. Vi får aldrig veta vad som hänt om han varit nykterist och en ironi var att det var just det hans antagonist sägs ha varit (stinn på narkotika däremot) och det gick ju som det gick med honom, tack och lov!

Jag avskyr verkligen diktatur, men har i mina val av 1:a glaset själv underkastat mig en av historiens värsta diktatorer:
ALKOHOLEN! Flykt från dystymin, påverkan socialt och kulturellt har i maskopi lett mig redlöst vidare på A-illusionens väg, men det var JAG och ingen/inget annat som tog första glaset!

Så den stereotypa frånskilde, deprimerade och törstige snuten har funnits med mig sen långt tillbaka. Den ensamt starke som klarar livets motgångar med hjälp av alkohol; han har i nutid fått draghjälp av alla de ”normala stereotyperna” som framställs klara sina dagliga liv med hjälp av A. Snacka om produktplacering! Lika länge som jag låtit mig påverkas av detta skådespel, har jag alltså använt A som en imaginär del i mitt livsprojekt. Blint har jag låtit mig konstrueras till en oäkta stereotyp utan karaktär. Fast trots avsaknaden av ett reellt ID kunde jag faktiskt så sakteliga börja med att skaffa mig levnadsregler, leva efter dem och hamra in dem i mitt byggprojekt av äkta karaktär. Det fina med kråksången var att under tiden karaktären färdigställdes, så kunde ingen som betraktade eller nagelfor mig märka om det var levnadsregler jag for efter eller om det var min autentiska karaktär de stod inför. Jamen nu ska det sitta fint med en kopp ☕️

Ha en skön A-fri onsdag🤗

ps.
Dessa stereotyper har av hänsyn till anekdoten utelämnats:
”rookien som vomerar på mordplatsen” och ”tonårskillen som med öppen kylskåpsdörr står och halsar mjölk direkt ur tetran”

@fooliehutten Riktigt roligt inlägg! Det är befriande att skratta åt eländet. Litegrann. Efter en tids nykterhet kan vi tendera att nästan bli lite rabiata. Vi klättrar upp på barrikaderna - protesterar mot alkoholromantiken! Tar alla chanser att ifrågasätta. Inser fullt ut att vi har blivit grundlurade.

Tack och lov lägger det sig efter ett tag. Trattar ner i verkliga ställningstaganden. Jag lobbar tex för att alla våra jobbevent ska vara alkoholfria. Personalfesterna, där folk blir drängfulla, går jag inte på. Jag föreslår aktiviteter dagtid, då vi gör något praktiskt, tex paddla kajak.

Det är som jag brukar säga - alkoholromantiken är en bluff a’ la trollkarlen Labero. När vi fått det förklarat för oss - ”Det går en lina där, och där är det en lucka…” - så går vi inte på bluffen mer. Det går inte att göra osett, vi kommer alltid se när våra vänner går på bluffen gång på gång. Man får liksom andra brillor också. Jag kan lätt se på random person numer om de har alkoholproblem. Det är något med den flammiga hyn, irrande blicken, rastlösheten i kroppsspråket. Abstinent beteende. Sorgligt men sant.

Kram 🐘

@Andrahalvlek, ja visst är det härligt att ha genomskådat bluffen. Vi lever ju våra dagar mitt i denna förbannade konspiration. Så det gäller att tolka tecknen och en tragisk påminnelse är som du nämner att man rent fysiskt kan se vilka som är på det sluttande planet. Det är en obekväm sanning att känna igen sig i och jag kan, månne övermaga, påstå mig nästan höra själarnas kalkylerande om promille kontra vad som druckits dagen innan. ☕️🤗

@Foliehutten: oj vad träffsäkert du skriver och verkligen tankeväckande! Du har verkligen talang för att måla med ord och jag börjar förstå de större sammanhangen nu. Stort tack för din spaning!