@Andrahalvlek ja, det känns så skönt att reagera och att göra det på ett mer samlat och äkta sätt. Det känns verkligen att det är enklare att balansera reaktionen nu. Tidigare gick det åt så mycket energi till att hålla inne och dölja alkoholmissbruket att jag också hade svårt att släppa ut äkta känslor i andra sammanhang, även om jag visste att jag hade rätt. Det var som en ständig press låg på. Den känslan är i stort sett borta nu efter lite mer än tre månaders nykterhet. Känns som att jag erövrar område efter område vad gäller känsloliv och tankar. Hjärndimman är borta. Det låter så klyschigt men det är sant att man verkligen förändras på djupet. Det känns så overkligt att jag stått och halsat ur vinflaskor, klunkat ur spritflaskor och gömt flaskor högt och lågt här hemma för inte alls så länge sedan. Vad i hela friden höll jag på med? Känns så otroligt underligt att jag tyckte att jag behövde stänga av när jag mår så mycket bättre av det motsatta, att verkligen vara klar i skallen och leva och uppleva både när det går upp och ner. Ikväll tog jag en alkoholfri öl till maten och tänkte på vilken skön känsla det är att bara kunna resa sig från bordet och hoppa in i bilen om jag velat det. Det är ju toppen!

Och då ska du veta att det blir så mycket bättre. Vi behöver utmaningarna flr att ta oss vidare. Det är som hård träning i nykterhet. 3.5 mån, 6 mån och 9 mån har varit perioder då jag upplevt att nu ha jag kommit längre. Vi behöver utmaningarna men också fylla oss med positiva upplevelse. En promenad på morgonen tex, helt obakis, är magiskt för mig. Bara vakna känna fy fan va gött att jag inte är bakis, en mäktig känsla

Igår va det AW efter en gemensam konferensdag. Trevligt och alkoholfritt för min del. Men, precis som förra gången jag var på AW, vaknar jag med en konstig, orolig känsla av att jag gjort något dumt eller skämmigt. Det hade jag ju inte. Men kanske är det så att själva krog/restaurangmiljön väcker minnen som kommer under sömnen. Lurig grej men kanske självklart efter att jag förknippat miljön med alkohol.

@Silvertärnan Troligen är det som du säger att det väcker minnen från förr. Minns att det var lite ovanligt att inte vara påverkad på tex AW, skönt men lite annorlunda. Också att jag pratade på som ”vanligt” men inte var påverkad. Det var lite nytt, att jag ”tar för mig”, på ett bra sätt, utan alkohol och var inte helt olik mig som onykter. Sådant som jag fick ångest för sedan dagen efter, att jag pratat och sagt saker. Sådant som jag som onykter inte hade koll på, men som nykter hade.

Som nykter lärde jag känna mig själv på nytt, mitt autentiska jag. Mitt onyktra jag var en osäker och ett bräckligare jag och där det inte var stabilt. Som nykter blev jag den autentiska jag, med större självkänsla, starkare, stabilare och mer balanserad. Så för mig var det en process att hitta hem till mitt autentiska jag, vem var jag som helt nykter i olika sammanhang. Till slut hittade jag hem och blev bekväm och trygg med mig själv, som helt nykter i alla mina sammanhang. Jag får inte längre ångest för tex att jag sagt något jag tycker, för jag känner mig mer grundad och trygg som nykter.

Ha en fin fredag!❤️

@vår2022 vilken bra beskrivning. Jag har inte tänkt att det faktiskt är mer än bara onykterheten som spelar in i att jag nu behöver definiera om mig själv i så många sammanhang, roller och situationer. Dina ord är väldigt tänkvärda. Tack för att jag fick de här kloka insikterna att tänka på i helgen. Kram!