Jag har läst på detta forum ett bra tag, Är strax över 60 år och behöver trots denna ålder sätta mig i skolbänken. Men läroplan och fakta behöver jag hjälp med. Och hur sjutton gör jag när det är rast? Är en som man säger ’högfungerande alkoholist’ ( fast man funkar ju inte trots ansvarsfullt jobb och nära vänner ..som inte vet). När jag läser i detta forum så ser jag att det är en annan sorts ’begåvning’ som krävs för att hålla sig nykter …och kanske ännu viktigare ’hitta hem’ . Förmågan att vara ärlig mot sig själv.
Det är vad jag önskar…att komma ’hem’ igen / till den jag är när livet inte ockuperar mig med tankar på alkohol / att dricka, inte dricka, dricka lagom, glömma att jag druckit allt annat än lagom osv,
Jag har druckit för mkt i minst 20 år….mest i min ensamhet. Jag har barn ( vuxna, fina….som j lyckats dölja det för ..i alla fall riktigt bra ), vänner som inte vet och ett jobb som inte anar.
Jag har t o m lyckats få ett nytt bra och intressant jobb efter 60 …som jag klarar av. Men jag vet att jag självklart hade gjort det mkt bättre nykter!
Jag är så innerligt trött på detta dubbelliv ( som man måste kalla det). Är också trött på min förmåga att hålla fasaden intakt. Det är liksom ett ganska långsamt förlopp… mot avgrunden.
I en till synes bra bil som i verkligheten saknar ratt och hållbar drift.
Nu har jag varit nykter i sju dagar och vill fortsätta med det! Jag har förstås testat detta förut ( att bli nykter) otaliga gånger.
Ngt känns annorlunda nu ( tror/hoppas jag). Jag vill vara ärlig …för jag fattar att det är enda vägen. Och jag har inte heller mer tid att spela på…
Jag kan inte tänka mig ngt värre än att gå in i ett pensionärsliv som halv/helalkoholiserad. Dricka bort dagarna ( i ensamhet ..,eftersom det är så jag dricker). Jag har ändå så mkt att leva för - goda vänner, barn och även en slags längtan hem ….till mitt ’jag’.
Låter det snurrigt.
Ska i alla fall försöka skriva här / så uppriktigt som möjligt.

@Hemvändare Hej och välkommen hit! Du har tagit ett bra och så betydelsefullt beslut för att få ett meningsfullt liv igen. Att komma hem till ditt jag. Där kommer du att hitta ditt autentiska jag och vara sann mot dig själv. Där kommer du att kunna flytta fokus från alkoholen som tar över ens liv, från dubbellivet och det falska till ett mycket mer roligare och innehållsrikt liv. Kunna fokusera och bli engagerad i ditt nya och intressanta jobb. Fylla tiden som alkoholen ockuperar med intressen och värdefulla saker. Komma i kontakt med dig själv och få tillgång till dig själv och skapa relationer där man får tillgång till dig.

Jag tänkte också långt framåt i tiden, på pensionen och hur hemskt det skulle bli om jag hade fortsatt att dricka varje dag. Det blev en motivator för mig att sluta dricka och att skapa den framtid jag önskade istället. En frisk, fräsch, trygg, balanserad, aktiv pensionär på promenader med mina hundar i skogen, som fått ökad självkännedom och självkänsla, med goda och nära relationer med mina barn, man, familj, vänner. Jag är på god väg framåt och har varit nykter i närmare 4 år. Mitt bästa beslut ever!

Det är en spännande och intressant resa i skolbänken och i en resa om sig själv och vilket liv man önskar leva och fylla det med. Allt är möjligt! Bra jobbat med 7 nyktra dagar! Fortsätt på den vägen, det kommer att leda dig rätt! ❤️

@Hemvändare Vilket bra val att börja skriva här. Det hjälper mycket. Och att fylla i alkoholkalendern och gå programmet hjälper också, tycker jag. Välkommen in!
Det låter inte snurrigt - förstår exakt vad du menar. Är lite i samma situation. Dricker gärna ensam, ofta med min partner och ibland bland vänner - men har blivit alldeles för full någon gång i andras sällskap och tycker det är hemskt att vakna dagen efter och inte minnas hur kvällen slutade, och få höra om pinsamma saker man gjort. Nä, det är så ovärt och meningslöst med alkohol. Ha en fin alkoholfri söndag! 🥰

Och - det är dag 8 i dag ( som jag är nykter).
Sover dåligt ( men möjligen ngt bättre än de första korta, upphackade nätterna) .
Sötsugen
Rastlös
Stämd i moll ( går upp och ner)

Ja - allt detta har jag ju läst om i olika trådar ( och böcker för den delen). Är inställd på en längre tid av abstinens ..även om jag slapp den där mer våldsamma abstinensen. Jag har inte druckit på det sättet att jag fick en stark fysisk reaktion. Men gudarna ska veta att jag druckit ….ofta fem, sex glas vin kanske tre , fyra gånger i veckan. Det har absolut hänt att jag druckit en flaska vin och några gin och tonic en och samma kväll,
Jag har inte druckit alla dagar eller ens veckor - men många!
Och det handlar också om HUR / att dricks när ingen ser, att ha en flaska i ett annat rum och gå dit medan den måttliga middagen pågår, att dricka på tåget hem från den större festen ( där jag höll mig måttlig) osv osv.
Detta dubbla står mig upp i halsen!
Ska såklart inte romantisera öppet supande men det är i alla fall öppet!
Nu är mitt mål att skriva ärligt här - som en dagbok - om min förhoppningsvis fortsatta ’resa hem’.
Det kommer aldrig att uppstå ett bättre läge/tillfälle än nu.
Det kommer inte en ny måndag .,.så ser jag det.
Mina måndagar är räknade:-) det är en känsla j levt med ett tag..
Men jag har ändå förhoppningsvis en del år kvar …och kanske 4-5 till pension,
Åh vad jag önskar gå in i den nykter och levande.
Och med en förmåga att uppfatta/uppskatta även det finstilta.

@Hemvändare Det låter beslutsamt det du skriver, ngn skrev att alkohol består av tre faser
1. Kul
2. Kul & problem
3. Problem

Tänker att när hjärnan blivit kidnappad så att vi börjar styra våra val utifrån drickandet så har vi nått Fas 3. För mig har det absolut bästa varit att erkänna det, fram för allt för mig själv. Det är en stor befrielsee när man på riktigt kommit till den slutsatsen att detta funkar inte för mig längre. Och det är det enda jag och den som eventuellt undrar behöver veta. " det funkar inte för mig längre" punkt! Sen är det som du vet en dag I taget. Imorgon måndag behöver vi inte fundera på hur fredagen utan vin ska bli, utan endast hur måndagen ska bli en bra dag, eller hyfsad, eller kanske att jag överlevde den kan räcka. Kämpa på nu, det blir successivt så mycket bättre😀

Välkommen! Din historia och situation är precis som min. Jag tog mitt beslut i maj. Det finns så mycket, spännande, och jobbigt förstås, lärande i nykterheten. Du har tagit det första viktiga steget nu. Kram!

Jag kan också lägga till att jag blev 60 år i april och hade precis som du 20 år (minst) av alkoholkonsumtion som ibland var normalt men mot slutet hade blivit till 3-4, ibland 5, dagar i veckan, smusslande och planerande som höll på att gå helt över styr. Jag har ett jobb jag trivs med, man och vuxen son som bor hemma. Så din ingång i nykterheten är väldigt lik min.

@Hemvändare .Hej & välkommen hit.Din berättelse liknar min & många andras historier härinne.Starkt att komma fram till att du nu känner att A tar mer än det ger & att det nu är dax att dra i handbromsen.Gör självhjälpsprogrammet härinne särskilt ditt varför.Själv försöker jag hjärntvätta & påminna mig själv varje morgon med mitt löfte.Idag ska jag vara nykter.När jag är nykter mår jag så bra det går & livet fungerar.När jag dricker blir jag sjuk & ingenting fungerar.Då fokuserar jag dels på att jag ger mej ett löfte om att det ” bara” är idag jag ska fokusera på.Inte igår & inte imorgon.Viktigt är åxå att påminna sig att det ” bara” är det där luriga första glaset man ska fokusera på att inte ta.Fram till dess bestämmer du men efter det bestämmer beroendehjärnan som säger bara en till & plötsligt vaknar man bakfull& darrig med minnesluckor och undrar.Varför blev det såhär?igen?Beroendehjärnan fungerar så & det är bara att nöta in.Bra är åxå att fokusera på positiva saker.Lägga till vanor som främjar hälsan.Roliga a-fria aktiviteter att se fram emot.Belöna sig istället för att straffa sig själv med ältande,skuld & skam.Nu är du på väg mot ett bättre liv & det är stort.Du fixar detta!

Hej!
Stort tack @Molnet, @Silvertärnan och @zalkin för era kommentarer - handfast hjälp och förståelse!
I dag går jag in i andra veckan och dag 9 som nykter.
Hade en bra arbetsdag med ett möte som jag oroat mig för lite …men som blev väldigt positivt och kreativt. Gick ut från min arbetsplats och solen sken och där - i det ljusa - kom tanken på vin. Att ta glädjen ytterligare ett steg,
Jag känner igen mönstret och det var inte så svårt att fånga in tanken ..se på dem lite utifrån och sedan gå vidare. I dag var också första dagen som jag upplevde lite mer ork och energi …efter en bättre ( men inte jättebra….många uppvak) natt.
Jag har som sagt provat otaliga gånger att hålla mig nykter …och dricka måttligt. Så jag vet att måttlighet inte är vägen för mig ….det är en chans på hundra ( typ) att det skulle bli bra och hållbart.
Det handlar också om att jag ser att livet inte är oändligt. Vill jag förändring så är det NU och j kan lämna viss ånger över att jag inte lyckats komma vidare …tidigare!
Mitt problematiska drickande tog fart någonstans efter 40 och har sedan eskalerat. Minns första gången jag drack en hel flaska på egen hand….förvåningen, baksmällan,
Sedan kom åren när jag klarade en flaska och gick till jobbet nästa dag och höll i möten och ’fungerade’ ( hade självklart fungerat väldigt mkt bättre utan vin).
Nu börjar kroppen reagera …ibland kraftigt även på mindre mängder, dålig mage, yrsel, trötthet ….en likgiltighet som förvandlar livet till aska.
Bristen på äkta glädje.
Och det faktum att anledningar till äkta glädje ändå finns framför näsan på mig - mina barn, barnbarn, jobbet ( ofta), vänner …..livet.
Sedan finns det svåra också såklart.,.jag lever ensam ( men haft många längre relationer …en mkt lång med mina barns pappa - där jag var den som gick). Jag har fått och gett kärlek och kan egentligen inte klaga där heller.
Men det är lätt att skylla på andra och annat. Om jag bara hade det och det..,
Jag vill verkligen hänga i denna gång…vara i nykterhet och se vad som händer.
Det är så förtvivlat trist och tröttsamt och uppgivet att dricka glas efter glad för att förhöja och göra om verkligheten. Den verklighet som ter sig svart och dimmig och så svårintaglig …dagen efter alla glas
Ett tag tänkte jag att det är för sent på jorden för mig. Att jag lika gärna kan dricka på nu …dricka mig fram till slutet som bör komma …om typ 20 år ( med lite tur).
Men hallå 😳.
Jag är ju en människa som vill och kan tycka om att leva! Som de flesta människor.
Jag ska genomföra detta stopp med så mkt allvar jag kan.
Jag läser i alla trådar och slås av klokskap, kamp och beslutsamhet.
Jag blir ledsen av att läsa hur tufft många har det och jag känner ( ofta) en ilning av tvivel när ngn med svåra problem vill lära sig dricka lagom,
Men samtidigt …jag kan inte sätta mig på några höga hästar. Inte några små heller för den delen:-)
Bara försöka - som ni säger - inte ta första glaset ( det enda j styr över),
Vill så otroligt gärna uppleva en längre nykterhet och se vad den kan ge.
Just nu känns det som den resa j längtar mest efter.
Är samtidigt väldigt medveten om alla gånger jag försökt ..och inte lyckats.
Ha en fin och nykter måndagskväll alla människor här och tack för att ni läser!

Ska också lägga till att de riskabla situationerna för mig är de till synes ’ofarliga’ . En middag hos en vän eller ett vuxet barn …vardagligt, ingen blir full och inte jag heller!
Men det gör ändå att jag bryter min linje…dricker. Kan längta hem och dricka färdigt i ensamhet. Gör att jag dricker en flaska tre dagar senare på ett tåg osv,
Jag har ett umgänge där nästan ingen dricker för mycket.
Majoriteten av mina vänner dricker två glas och är nöjda sedan.
Jag är väldigt sällan nöjd …men kan ofta hålla mig ganska bra ( är j hemma kan j dricka när j diskar ( spolar vatten så det inte hörs) .
Detta är nog mest ’note to self’
Jag måste skriva ner det här
/ ska bort på just ’trevliga’ och till synes ofarliga middagar i helgen, Där samtalet står i fokus mer än vinet. Jag vaggas in i det trevliga och tänker; självklart kan jag ta ett glas nu,,,,, de ensamma fullkorns och de ändlösa bakfyllorna är plötsligt som en avlägsen film som inte angår mig,
Jag tror mig vara en del av den normalitet jag ingår i för stunden.,,
Det är DÅ jag måste bromsa, vara ärlig, se hela vidden av min konsumtion.
Att komma hem till mitt ’jag’ på allvar är att erkänna och leva med den jag är.
Finns ingen omväg runt detta…

Bestäm dig innan middagarna vad du ska ha för strategi med alkoholen. Nej tack jag tar gärna alkoholfritt, jag kör, jag behöver sova bättre...vad du kan komma på som känns enkelt att säga när det bjuds på alkohol. Jag har varit både på AW och kalas sedan maj och bara sagt"jag dricker gärna alkoholfritt" rätt och slätt och ingen har frågat. Viktigt för mig har varit att ha tagit ett beslut och hållit fast vid det. Det har stärkt mig att inte falla till föga utan att behålla kontrollen över det första glaset som är så viktigt att inte ta. Tar jag ett vet jag att det blir två, tre och sedan slutar det som det brukar (brukade). När du vaknar dagen efter middagen, nykter, pigg och inte bakis lovar jag att du kommer att vara stolt över dig själv.

@Hemvändare hej! Vill bara säga välkommen hit och jag känner igen mig mycket i din berättelse men är 20 år yngre. Det du skrev om att dricka fram till slutet, så har jag också tänkt. Får ångest när jag tänker på det. Att jag skulle smygdricka mig fram tills döden och om döden skulle visa sig bero på alkohol skulle jag förneka det. Så hemskt och sjukt, vet inte om jag vågar skriva det? Men nu gjorde jag det. Jag hejar på dig och vi kämpar på tillsammans! Tycker förresten du skriver väldigt fint. Lite stavfel eller autokorrigerade ord skadar ingen!

@Hemvändare Fina och insiktsfulla reflektioner du gör ❤️ Annie Grace uttryckte det så här: Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.

Men vi får förmågan tillbaka! Det dröjer dock några månader tills dopaminreceptorerna kickar på vardagliga ting, vi har förstört systemet med alkohol. Tålamod. Håll i, håll ut. Ha tillit för processen. En dag i taget tar vi steg framåt.

Kram 🐘

@Hemvändare Så sant! Till sanningen finns ingen omväg! Sanningens väg är rak och ärlig. Passa på att njuta av de goda samtalen på dina trevliga middagar i helgen och även att studera det ”utifrån”. Att det inte behövs alkohol för att förhöja stämningen. Jag minns mitt första tillfälle ute på middag med kollegor, hur det kändes lite märkligt att beställa in alkoholfritt, känslor hit och dit. Men jag studerade mig själv i sammanhanget och kände mig så stolt som inte drack. Som att jag bar på en hemlighet som ingen visste något om, en häftig hemlighet om att jag minsann hade varit nykter i flera veckor! Tänk bara om de visste!😂. Det var så underbart att komma hem nykter och att vakna fräsch nästa morgon, inte bakis och med ångest och ågren.

Ha det gott!❤️