av B.Å

B.Å
sön, 2025-10-12 - 12:46

Hej på er, nu är jag här. Känner mig stark nog. Äntligen fri, känner det i hela min kropp.

De senaste månaderna har varit väldigt intensiva, jag började mitt nya jobb i somras och ibland känns det som att jag på något sätt har fuskat mig igenom tiden som har gått från mitt återfall i mars/april. Att börja på en ny arbetsplats har gjort att jag har haft möjlighet att utforska mitt nya jag, jag presenterade mitt nya jag så fort jag klev innanför dörren och sen dess har jag inte ens behövt anstränga mig, jag är hon som vaknar nykter, presterar på jobbet, har tid för familjen och går och lägger mig tidigt. Sån har jag blivit - och jag känner så djup tacksamhet för det.

Jag har tänkt mycket på ”vad som gick fel” och ”hur kunde det bli så där”. I början tänkte jag väldigt mycket på det, jag ville utforska och hitta anledningar, var det barndomens alla trauman, alla ”jävla idioter” som jag älskat som gjorde att även jag blev sjuk av alkohol…jag ville rota i det och läka, men vet ni vad, jag har släppt det nu. Jag blev sjuk för att jag missbrukade alkohol, det var jag själv som hällde upp glasen och fortsatte tills jag ville dö, det andra orkar jag inte rota i. Jag har min egna familj som, himla massa barn och barnbarn och jag har varken tid eller lust att rota mer i det förflutna. Jag siktar mot framtiden nu och eftersom ingen vet hur länge en framtid varar så har jag bestämt mig för att leva mitt bästa liv varenda dag jag har kvar på denna jord.

Trots att jag inte tänker mycket på ”min nyktra resa”, blir jag påmind ibland…så jävla konstigt, kan sitta och jobba och plötsligt sköljer den där skamkänslan igenom min kropp. Liksom helt oväntat kan jag minnas ”fy fan att jag sa så där och var så full och vidrig” väldigt konstigt att det bara dyker upp så där, som den gången jag var full, vidrig och gränslös i en bar och nån månad senare hade möte med en ny kund där VD:n råkade vara en av alla gubbjävlar jag söp under bordet. Alltså sånt hände i mitt gamla liv - så konstigt att det dyker upp och ger mig rysningar nu när jag mår så bra. Då tänker jag alltid ”jag är inte ensam, vi är många och vi är starka. Släpp det nu, allt är ok”.

Men nu är jag här och anledningen till det är jag saknar gemenskapen och jag vill så gärna uppleva en nytändning i mitt nyktra liv – jag saknar känslan av att vara en nykär och nykter duracellkanin 😂 som omfamnar sin nyktra vardag, nu har jag äntligen kommit in i det mesta på jobbet, jag har blivit en morgonmänniska och jag har verkligen blivit hon som inte dricker, nu behöver jag nya utmaningar och jag vill omfamna mitt nya liv och känna stolthet över vad jag åstadkommit. Stanna upp, känna att jag inte är ensam eller unik och alla ni här är ju så fantastiska bevis på att livet kan bara bli bättre. Jag behöver helt enkelt vårda mitt nya liv och påminna mig själv om hur fantastiskt det ändå är att vi tagit oss ur skiten.

Tack alla ni som har funnits här hela tiden. Ni har lärt mig hur man gör och ni är mina förebilder ❤️

P.S har ni sett Charlie Sheen dokumentären? Alltså den tittade jag på i veckan och usch vad ont den gjorde. Så vidrig denna sjukdom är och så hemskt det måste vara att brottas med den i offentligheten. All skam och all skuld, önskar jag hade lika lätt för att komma över mina egna post skuldkänslor som jag har lätt för att bara vilja krama andra som lider av samma sjukdom. Det kanske kommer.

En dag i taget - alltid ❤️

Andrahalvlek
sön, 2025-10-12 - 13:21

@B.Å Välkommen hit! Vi har saknat dig också! Så himla härligt att du trivs med jobbet, och ditt nya liv ❤️ Jag har inte heller rotat bakåt, jag vet ju att jag ärvt sårbarheten. Och tyvärr är jag den enda i släkten som klarat av att vända skutan. Min farfar, min pappa och alla hans sju syskon har dött i sviterna av alkohol/narkotika/tabletter. Jag satte stopp, och mina barn låter inte arvet leva vidare heller. Ingen av dem dricker alkohol öht.

Episoden med nya kunden vars vd du hade supit under bordet är ju hysteriskt rolig 🤣 Med lite distans. Och det har du nu. Efter en tid kan vi skratta åt våra skämstillfällen, och jag tror att det är bra att prata/skriva om det, faktiskt skratta åt det. Eller gråta. Ut med trollen i ljuset så spricker de. Allt behöver blir synligt. Stänger vi inne vissa minnen så sipprar de ut någon annanstans, lite feltolkade. Kanske i form av ångestpåslag?

Och allt du gör nu och framöver kommer bli så mycket bättre. Vi blir liksom helt andra människor som nyktra. Ärligare, mer högpresterande, mer toleranta, mer balanserade, mer lyhörda, mer inbjudande, mer tacksamma osv. Allt detta är egenskaper som det behövs massor av både på jobbet och i privata relationer.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
ons, 2025-10-15 - 19:40

Varmt välkommen hit @B.Å ❤️
Visst är det underbart att känna med hela sitt väsen att man druckit färdigt!🙏

Den där ångesten får jag också emellanåt, skammen och skuldkänslorna men jag har medkänsla med mig själv och tänker att jag vet varför det blev så och det var för att jag inte hade bearbetat allt som hänt mig, resultatet av nedtryckta känslor behövde dövas. Jag hade aldrig lärt mig hur jag skulle hantera ”dåliga” känslor. Det har jag lärt mig tack vare att jag blev nykter! Herregud vad jag behövt känna känslor, jag fick till och med plugga känslor för jag viste inte alla som fanns och hur och varför dom kom och kändes som dom gjorde. Fysiskt ont! I tre år har jag jobbat på att lära känna mig själv och känna hur livet känns! Kan du begripa att jag inte ens viste hur det kändes att vara sjuk! Jag hade druckit varje gång jag vart sjuk de sista kanske 12åren eller så.

Det är så viktigt tror jag att vi lär känna oss själva när vi blir nyktra och är rädda om nykterheten på det viset. När jag får en känsla som säger mig ”svep hela flaskan!” Då tar jag det som ett brandlarm, måste undersöka vad det är som brinner/vart har jag tappat balansen i livet?

Det är så kul att ha dig här i ”det vidare livet”

Kram❤️