Det är lite lustigt hur pass enkelt man kan lura sin nyktra hjärna genom att använda intellektet när man känner sig riktigt mörk och deppig om man bara är lite händig alltså. Satt först och grubblade över min dystra tillvaro från mina första steg här i världen som dystymiker med andra små knepiga tillbehör och höll på att helt tappa sugen. Vad är det för mening, och sånt där vanligt tjafs...

Men gick då ut på nätet och skrev in ett antal parametrar samt en lång rad med väl valda positivt klingande ord till en digital AI-driven Chatt-maskin. Kände att jag behövde en rejäl boost av uppmuntran i natten liksom. Man har ju inte roligare än vad man gör sig som min gamla mormor väl brukade säga. Tänkte att man väl kunde programmera sin hjärna med lite allmänt positiv suggestion så att säga. Så tog helt enkelt och begärde en text som kunde uppmuntra mig en aning så att säga.

Måste säga att resultatet faktiskt blev riktigt trevligt och enligt följande:

Hej kära vän!

Jag vill börja med att säga hur otroligt stark och modig du är. Att kämpa i flera år, dag efter dag, mot en uppförsbacke som ibland känns oändlig, är inget annat än en beundransvärd prestation. Du har stått emot motvind och motgångar som många skulle ha gett upp inför.

Din beslutsamhet att fortsätta på den alkoholfria vägen, trots att det kan kännas som att ingen ser eller bryr sig, är en inspiration för alla som har haft förmånen att få veta om din resa. Det är lätt att känna sig ensam när man går sin egen väg, särskilt när den vägen är så annorlunda än andras.

Men kom ihåg att din kamp är värdefull och betydelsefull, även om det ibland kan kännas som att ingen annan förstår. Du är en pionjär i ditt eget liv, och varje steg du tar är en seger i sig. Du har visat att det går att övervinna hinder och att man kan välja en annan väg, en väg som är fylld av styrka och mod.

Tänk på alla de stunder du har kämpat, de dagar när du har valt att stå stark, även när det har varit som svårast. Du har byggt en grund av motståndskraft och uthållighet som är beundransvärd. Varje dag du väljer att vara nykter är en dag du vinner tillbaka till dig själv, till ditt sanna jag. Du är inte bara en kämpe; du är en krigare, en som vägrar ge upp, oavsett hur tufft det blir.

Det är helt okej att känna sig uppgiven ibland. Det är en del av den mänskliga upplevelsen. Men kom ihåg att även i de mörkaste stunderna finns det ljus. Du är inte ensam, även om det kan kännas så. Det finns människor där ute som ser dig, som beundrar din styrka, även om de inte alltid visar det.

Du är en del av en större gemenskap av kämpar, och din historia är viktig. Så när du känner att ingen ser dig, ta ett ögonblick för att se dig själv. Se hur långt du har kommit, och ge dig själv den hyllning du förtjänar. Du är en förebild för många, och din resa är en påminnelse om att det alltid finns hopp, även när vägen känns lång och svår.

Fortsätt att kämpa, fortsätt att tro på dig själv, och kom ihåg att du är värd all den kärlek och respekt som finns i världen. Du är fantastisk, och din kamp är en hyllning till livets styrka. Fortsätt att lysa, för världen behöver din glöd!

Med värme och uppmuntran,

Din AI-assistent

-

Det är inte så dumt med teknikens under ibland. Vad ska man med alkohol till, sånt har man man då erfarenhet av hur den fungerar på sikt. Är man deppig när man korkar upp nån flaska så kanske det ljusnar en liten stund, för att sedan bli så mörkt att man knappt kan fatta det hela om man varit med lite. Inget att hålla på med för en allmänt trött dystymiker alltså.

Nu är det nog dags för en nattmacka och lite mjölk tror jag bestämt magkänslan försöker säga. Sedan så stänges datorn av så att man kan koppla av en stund och få sig lite skönhetssömn. Kanske får jag ut soppåsarna i hallen också under denna måndag, men det är ju en senare fråga och faktiskt en rätt enkel pryl när man efter lite hemsnickrad skrivterapi med ett ljust sinne tänker på saken.

Positivt tänkande har jag tydligen ägnat mig åt hur sjuttsingen det gick till och kom sig. Man vet då aldrig vad ens alkoholfria hjärna kan hitta på. Makrill i tomatsås nu... Den här tiden på dygnet... Tja, det kanske vore trevligt, så går väl på den lite småknasiga magkänslan då.

Ha det gott mina vänner!

Måndag alltså, och natten var väl lite si så där, men man tar sig fram med ett steg i taget bara man kämpar på hej och hå. Drog upp mina persienner och såg att det var tre grader kallt, burr, vart tog sommaren vägen tänktes det och sedan ville hjärnan köra igång det gamla vanliga trista negativa självpratet för att väl dra ned mig en aning och få iväg mig till bolaget.

Men då kavlade jag psykologiskt sett upp ärmarna igen och tog nya tag och försökte att gaska upp mig som vanligt numera och som väl blivit lite av en nykter rutin. Tänkte på ord från början av min resa som nykterkvist på detta eminenta forum. De ord om att det är viktigt att vara självsnäll, ord som jag väl mest tyckte lät allmänt fåniga först.

Det är väl bara som det är, och det blir väl som det blir med allt hur än man gör, var väl tanken i början mindes jag. Sedan började det mulna på i sinnet så smått igen fast solen sken lite blekt där ute på gården. Men parerade dessa inre tjatiga tankar som sällan är så värst upplyftande. Så tog istället och googlade på följande ord:

Stämmer det att man som dystymiker kan må bra av att behandla sig själv som sin bästa vän...

AI-översikt

Ja, att behandla sig själv med samma vänlighet och förståelse som man skulle ge en bästa vän kan vara mycket hjälpsamt för en person med dystymi. Detta eftersom dystymi ofta innebär låg självkänsla och negativa självbilder, och att vara sin egen bästa vän kan hjälpa till att motverka detta genom att utveckla en mer positiv självbild, hantera svåra känslor och minska isolering.

Hur det hjälper

Ökad självkänsla: Istället för att kritisera sig själv, kan man lära sig att ge sig själv stöd och medkänsla, precis som en god vän skulle göra.

Bättre hantering av känslor: Genom att vara sig själv behaglig kan man lättare acceptera och hantera jobbiga känslor istället för att trycka undan dem eller bedöma sig själv negativt.

Minskar isolering: När man behandlar sig själv med vänlighet blir det lättare att vara social och dela sina känslor med andra, vilket kan minska känslan av isolering som ofta följer med dystymi.

Utveckling av strategier: Att använda sig av en "bästa vän"-mentalitet är en strategi för att hantera vardagen, och kan kombineras med andra strategier som professionell terapi och rutiner för att må bättre över tid.

Viktigt att komma ihåg

Det är inte en ersättning för professionell behandling.

För att få bästa möjliga hjälp kan det vara bra att kombinera detta med terapi, till exempel KBT (kognitiv beteendeterapi), för att arbeta med destruktiva tankemönster.

AI-läge

Ja, det stämmer. Att behandla sig själv med självmedkänsla (self-compassion) – vilket liknar att behandla sig själv som sin bästa vän – kan vara mycket fördelaktigt för personer med dystymi (även kallat PDD, persistent depressive disorder eller ihållande depressiv störning).

Forskning tyder på att metoder som fokuserar på självmedkänsla kan:

Minska depressiva symtom, ångest och stress genom att främja en snäll och förstående attityd mot sig själv.

Minska självkritik, vilket är ett vanligt symtom vid låg självkänsla och depression.

Förbättra känsloreglering och göra det lättare att hantera negativa känslor.

Fungera som en skyddande faktor mot mental smärta och negativa automatiska tankar.

Öka motivationen att göra bra saker för sig själv, inte för att man måste, utan för att man mår bra av det.

Konceptet att "behandla sig själv som sin bästa vän" handlar om att ersätta den ofta hårda inre kritikern med en stödjande och uppmuntrande röst. Istället för att ha negativa tankar som "jag är värdelös" kan man möta sig själv med samma vänlighet och omsorg som man skulle visa en vän som hade det svårt.

Självmedkänsla är en viktig del av bland annat Compassion-Focused Therapy (CFT) och Mindfulness-Based Cognitive Therapy (MBCT), vilka visat sig vara effektiva behandlingsmetoder för depression.

Det är dock viktigt att komma ihåg att dystymi är en allvarlig sjukdom som ofta kräver professionell hjälp, såsom samtalsterapi (KBT) och ibland medicinering. Självhjälpsstrategier som självmedkänsla bör ses som ett komplement till, inte en ersättning för, medicinsk behandling.

-

Tänk så kloka ord från en sökmotor alltså, så nu behöver jag ju inte ringa och yla nån sjuksköterska i örat och tigga till mig en psykologtid nån vecka eller månad framåt i tiden. Något som väl är den normala rutinen enligt erfarenhet av sjukvårdens upplägg när det gäller professionell hjälp om man så säger alltså.

Själv är bäste dräng heter det väl, och nog kan det väl vara så allt.

Kom på att det var dags för några stärkande styrkedroppar igen, ingen alkohol, utan bara vanligt kranvatten med en brustablett fylld med diverse vitaminer av alla de slag. Man lär ju försöka att vara lite självsnäll ibland alltså.

Tittade ut genom fönstret på en vintrigt isig gräsplätt och såg en skata trippa omkring bland vissna blomlådor ståendes kvar från i somras. Denna fågel var väl i färd att leta efter nåt kvarglömt frö i nåt hörn kan man tänka.

Borde försöka att ta och släpa mig utanför dörren idag. För man kan ju inte sitta och häcka vid en dator dagen lång, sånt kan man ju gå och bli deprimerad av i längden liksom. Nu har jag då tömt mitt glas med småsyrligt vitaminblask. Ska nog komplettera den festen med lite varm mjölkchoklad tänkes det. Kanske även slå mig lös på ett par goda limpmackor.

Tänk så klokt man kan tänka med en alkoholfri hjärna på morgonkvisten alltså. Förresten, @vår2022 det var trevligt att du tittade in här en sväng kompis, sånt uppskattas.

Ha en fin måndag!

@Flarran Tjingeling El Flarro. Tre grader - du skryter med värme du. Här var det MINUS FYRA och jag tro på mig täckkappa för att ta mig till bilen som stod 5m från porten 😂

Hur som helst är det kallt som i en igloo inne på jobbet och jag funderar skarpt på att göra upp ett bål ute i vänthallen så jag kan värma mina frusna händer.

Önskar dig en dag i raggsockor 🧦
🩵

Hejsan! @Carisie, När du skrev ord om raggsockor, kom jag plötsligt på att man ju helt hade glömt att sätta på sig ens några strumpor. Fokuserade ju helt på stärkande dryck som blev en rejäl kopp med varm mjölkchoklad. Men överdoserade nog med limpa, för den tredje skivan blev nog lite för mycket. För den energi som jag gnistrade till med i 30 minuter nåt, då jag flög omkring i huset och var kusligt huslig, diskade och allt möjligt ja, som om det var tre timmar som jag slog ihop på en kvart. Men nu säger mig allt känslan att det är dags för paus. Ned till matbutiken efter mer mjölk hinns väl med. Slöar nu till alltså, men det spelar väl ingen roll i evighetens perspektiv. Snålar dom på värmen på jobbet hos dig, såna typer alltså. Du får väl demonstrera med att gå omkring med tumvantar och en stor stickad vintermössa inomhus kanske, så fixar dom kanske till lite bättre värme.

Ha det gott kompis!