av emmi60

emmi60
tors, 2026-01-22 - 18:10

Det blev inte de drömmar vi hade.
Min man är inne i en period igen. Har hållit hoppet levande i många år. Trött, sliten, ingen självkänsla och beroende både ekonomiskt och själsligt av honom. Vet inte längre vad mina känslor är eller betyder. Saknar livsgnista. Är dock medveten om att jag är starkt medberoende. Vågar inte bo ensam. Har ångest, utvecklat smärta i kroppen och sover dåligt samt ingen aptit.
Hoppas väl att hitta tillbaka till min inre styrka, våga lita på att jag klarar mig själv. Inte roligt att åldras så här.

emmi60
tors, 2026-01-22 - 18:27

Tillägger att just nu kräks han, dricker alkohol, kräks igen…. Somnar väl om en stund. Det kommer bli värre innan han tar steget till St:Göran och jag kör honom dit. Orkar inte känna något, orkar inte längre sätta mig in i hans mående, vet bara att jag mår dåligt och inte kan åka härifrån. Är fast.

emmi60
fre, 2026-01-23 - 03:55

Rike,

Tack för att du svara på min tråd. Nej tyvärr har jag ingen att åka till som förstår, orkar inte berätta för de närmaste längre. De tycker det är jobbigt, att jag borde lämna honom. Kan inte sova men ligger och vilar. Försöker att hålla avstånd och inte få panik, han ligger i soffan full och nerkissad. Ska försöka låta bli att städa upp efter honom. Känner mig tom och kall. Det är som om all kärlek runnit ur mig. Känns iaf bra att jag vågar skriva om det här utan försköning. Vet inte vad som är bäst just nu. Är också rädd för att han super ihjäl sig.

Tack igen Rike
Maria 🙏🌷

emmi60
fre, 2026-01-23 - 04:23

Rike, min självkänsla är borta sedan länge, jag får panikkänslor när jag tänker på att lämna honom, vågar inte bo själv längre och vet inte om jag orkar starta upp något nytt i mitt liv. Bär på så mycket sorg. Önskar bara få åldras med harmoni.
Att inte känna bitterhet.