av fooliehutten

fooliehutten
fre, 2026-01-30 - 05:22

@fooliehutten, spånar om livet i undergångens ekorrhjul. Jag drömde att jag blivit nedsänkt i en annan livsform; starkt ljus och trådburar var den omgivande världens närmaste gränser, utanför detta inferno nådde perceptionen inte. Ändå var jag i detta ”här” medveten om det ”där”, där jag innan metamorfosen befunnit mig. Det ”där” som i dystymins mjuka (h)järngrepp hållit mig mentalt inlåst sen barnsben. Flykten från det ”häret” påbörjades när 15-åringen första gången smakade starkt; buren revs och det gråtrist bleka byttes till en sprakande explosion av färger. Världen kunde i ruset bli ett enda stort tivoli🎪. Drömmens förvandling av jaget var lika omtumlande, men klaustrofobisk och borde lett till mental kollaps, men trösten fanns här i den flykt som erbjöds i ett återupprepat elektriskt obehag följt av det återkommande behaget. IRL hade behaget kommit före obehaget, men i realiteten hade turordningen ingen betydelse på min tidsaxel. Jag fortsatte att trycka på spaken, förvandlade hjärnan till kalops och hade här- och därmed skrivit in mig i den undergrupp där meningen med livet var att gå under… tvärt vaknade jag och kastade en sömndrucken blick på forskningsrapporten jag somnat ifrån: ”I djurstudier har forskargruppen identifierat en undergrupp råttor som fortsätter trycka på en spak för att få alkohol – trots att varje tryck också ger en mild elstöt. De flesta slutar, men vissa fortsätter”. Ja, jag tänker då absolut undvika spakdjäveln idag! Även om jag just i detta nu har lite svårt att riktigt urskilja om jag är en man som just vaknat ur en dröm eller om jag är en labråtta som drömmer sig att vara en fooliehutt? 🐀🤔

vår2022
fre, 2026-01-30 - 08:07

@fooliehutten Drömmar kan verkligen vara hemska och kännas så verkliga. Blandat med det man varit med om under dagen och som kan trigga egna undertryckta känslor och händelser. Drömmar är ju läkande och bearbetar känslor, kanske har du kommit i kontakt med en djup känsla där du satt fången i buren? Att du kände dig oförmögen att komma ut ur buren och bara fortsatte att dra i spaken? Kanske kan du i nästa dröm kan öppna buren och släppas fri? Du har verkligen tagit steg mot friheten genom att sluta dricka, även om det emellanåt kunde få dig att känna dig konstgjort fri, en liten stund, men som i det långa loppet drog åt tvångströjan ännu hårdare med dubbla lås på buren.

Lite tankar från mig😁. Ha en fin fredag!❤️

Vitvargen
fre, 2026-01-30 - 09:41

@fooliehutten, jag förstår att den där forskningsrapporten kändes ända in i märgen. Din hjärna visualiserade innehållet i detalj för dig genom att sätta dig i råttans sits, du identifierade dig som en av de få råttor som fortsatte trycka fram alkohol trots obehaget av elstöten. Detta är viktigt: det var nedslående för dig att se detta och du kände dig rätt ensam på så vis som en av de få, särskilt mot bakgrunden av dina minnen från femtonårsåldern.

Experimentet du läste om är visserligen en smula belysande för fällan man hamnar i som alkoholberoende, forskarna har dock missat en extremt viktig detalj som du själv noterade: de negativa effekterna kommer med en relativt lång tidsförskjutning *efter* intaget, och utvecklas progressivt över mycket lång tid. Modellen är därför alltför förenklad för att man ska kunna komma någon vidare vart i alkoholforskningen, ingen av oss som är här har upplevt några omedelbart negativa effekter av "första glaset" snarare tvärt om. Du skriver målande om detta hur din värld fick färger, andra kan beskriva det som att det lossade tungans band, kunna bli mer social etc.

Med detta vill jag säga att du inte är en av de få utan en av oss många!

Ha en skön fredag, foliehutten och fortsätt skriv och utforska!

fooliehutten
fre, 2026-01-30 - 12:35

vår2022, Vitvargen. Tack igen för kloka vänliga inslag, tänk vilken skillnad ni gör för en dåsig fooliehutt🤗. I ”dreamin’ man” fångas i viss mån mina hopmixade natt- och dagdrömmars känslor:
”Now the night is gone, a new day is dawning
And our homeless dreams go back to the street
Another time or place, another civilization
Really make this life feel so complete”
I en textrad parkerar han sin bil, sitter med laddad pistol och utan att veta vad han tänkt med det, utan att själv äga en pickadoll och utan tanke annat än den att aldrig knäppa mig själv trots att jag i vissa låga stunder levt klart. Så kan jag förstå känslan, den har oftast dykt upp när ångesten efter en brakfylla varit som värst. Men det var länge sen nu och dit ska jag inte tillbaks. Jag har slutat serva ekorrhjulet så det börjat rosta och på dagen går härligt trögt och långsamt. Nuförtiden är det snurr först när nattmaran illusoriskt oljar skiten och det jobbar jag på att motverka natt efter natt. Hade jag varit på fyllan så hade jag kutat runt som en galning, men jag är nykter så nu är det maran som får ränna runt i hjulet. 🤠🎶
https://m.youtube.com/watch?v=7L-DhkWKfIk

Vitvargen
fre, 2026-01-30 - 13:29

@fooliehutten, fantastiskt fin låt från denne gigant! Jag hoppas du känner dig uppmuntrad att ta den hjälp du behöver för att få ordning på sömnen som sagt, att ligga vaken på nätterna och grubbla är inget kul. Allt har en tendens att bli så stort, mörkt och komplicerat.

Din dröm om experiment på råttor är tankeväckande, har svårt att släppa den. Det är inte utan att vi kan ses som råttor utsatta för ett experiment av episka proportioner.

Fri tillgång till giftet alkohol med sina avtrubbande effekter, konstant matade med subtil och helt öppen programmering av en livsstil som bygger på att inta alkohol i alla möjliga sammanhang, sittandes i burar där vi var dresserade att inte se gallret. För en del är det annat än alkohol som är giftet (spel, andra droger, Tik-Tok, etc) men det finns andra forum för sådant, grundmekanismerna är dock skrämmande lika.

Vi tog snällt våra blå piller tills... vi inte längre gjorde det. Där är vi nu, ingen lätt resa men vi är inte ensamma i sökandet efter våra unika vägar ut genom matrisens osynliga galler.

Du får ursäkta denna dystopiska betraktelse men kanske kan den fungera som uppmuntran ändå, som en beskrivning av vad vi bryter oss loss från.

Var rädd om dig vi hörs!