av k932

k932
sön, 2026-02-08 - 22:51

När min kille är ute och inte svarar i telefon, kommer inte hem i tid, lämnar mig med allt ansvar hemma så blir jag ibland så arg. Händerna skakar, jag kan inte tänka på något annat. Jag blir en sämre förälder, jag blir stressad och har svårt att kontrollera mig.

Ikväll skakade jag honom i frustration, och slog för första gången i mitt liv. Med öppen hand på hans arm.

Vi har varit tillsammans i 7 år och har nu ett litet barn tillsammans. Hans drickande har minskat i små steg hela tiden, men fortfarande så tar alkohol upp en stor plats i mitt liv. Jag är också fortfarande påverkad av hur det har varit dom tidigare åren, något som det känns som att han har noll förståelse för. Han själv anser inte att han har ett missbruk, för mig är det självklart att så är det.

I ilskan så känner jag mig berättigad, han har släppt allt för att dricka, eller ljugit för att komma hemifrån och nu är borta och dricker. I ilskan känner jag att om jag inte lever ut känslan så blir det som att jag accepterar. Om han kommer hem och jag kan kontrollera ilskan så kommer han inte tycka att det är så farligt och så händer det igen.

Men efter ilskan så skäms jag, det är helt orimligt av mig att bete mig så när det finns ett barn i närheten. För hennes skull så måste jag lära mig kontrollera. Men vet inte hur jag ska tänka, hur jag ska bryta. Det tar emot att skapa planer och strategier för hur jag ska vara eller vad jag ska säga när han gör såhär, liksom att det är JAG som ska kontrollera ilskan snarare än att han ska kontrollera sitt missbruk.

Ikväll, jag sitter hemma, det börjar bli sent, killen svarar inte och har varit borta i flera timmar. Barnet sover, hunden vill komma ut, jag känner mig otillräcklig och stressad att jag inte klarar att möta allas behov. Ikväll tog jag upp barnet och krånglade ner henne i vagnen, som hon absolut inte ville och sen ut på rastning. Hon skrek hela tiden och jag kände mig som världens sämsta förälder. Blir jättestressad och drar i kopplet så det blir en dålig rastning. Dålig mamma dålig matte, arg arg arg. Kan inte tänka på nåt annat än hur arg jag är, skäller på honom i tanken.

I mitt huvud är det här också enbart missbrukets fel. Inget annat får mig ur balans på det här sättet. Jag känner inte igen mig själv. Men jag måste vara i balans för mitt barn, oavsett vad. Hur hanterar man besvikelsen över att bli åsidosatt för alkohol? Att det påverkar mig så mycket, och att han inte ens håller med om att det är ett problem.

has
sön, 2026-02-08 - 23:12

@k932 så tufft att vara i den situationen med ett litet barn!

När du skriver att det är självklart för dig att han har ett missbruk så tänker jag att det inte spelar någon roll om du visar att du är arg på honom för att han dricker. Det kommer inte påverka hans beteende tyvärr eftersom alkoholism är en sjukdom som sätter det egna valet ur spel.

Jag förstår att det är svårt, men kanske är det just det du behöver hitta sätt att acceptera?

Du behöver all energi för att ta hand om dig och barnet, jag vet hur svårt det är att rikta energin dit när man lever med en alkoholist. Men det är där du behöver ha fokus.

När du beskriver det du upplever låter det som tecken på medberoende, vilket är fullt förståeligt i din situation.

Vad skulle du behöva just nu?

k932
mån, 2026-02-09 - 11:51

Nej det är helt rätt, att jag är arg gör varken till eller från. Tror jag använder det som ett sätt att visa mig själv att jag är tydlig med att det inte är ok, för att inte känna mig överkörd eller att ett lugnt bemötande ska kunna tolkas som acceptans.

Men det tar väldigt mycket energi. Tänker att rikta om energin betyder att jag behöver sluta ta honom i beaktning så mycket. Liksom, att en strategi skulle kunna vara att jag slutar förlita mig på honom när det gäller tillgänglighet och ansvar hemma. Som att låtsas att jag är ensamstående och att det blir en bonus när han kan vara där. Och komma ihåg det även i bra perioder så jag inte blir så förvånad och ledsen att det händer igen. Och det känns verkligen som ett steg utför, längs den vägen finns det inte så mycket hopp om en gemensam framtid. Det vore en stor sorg för mig.

Vad skulle jag behöva? Kanske gemenskap, jag har funderat på att kontakta en fysisk anhöriggrupp. Jag är lite rädd att göra det eftersom vi har barn, att vi ska få en orosanmälan.

november25
mån, 2026-02-09 - 12:17

@k932 Känner verkligen med dig😪 Man blir så arg och ledsen, känner sig så sviken när partnern dricker istället för att göra saker som skulle varit bra för er. Extra svårt förstås när ni har ett litet barn.
Förstår att ilskan tar energi och förstår samtidigt hur du resonerar.

Tänk först och främst att det inte är hälsosamt och inte känns bra för dig själv att leva i ilska. Prioritera ditt mående framför att försöka hjälpa honom att förstå och ändras.

Jag har läst en del om olika sätt att hantera situationen på sista tiden. Och tagit till mig att om vi blir arga och får utbrott på den som dricker, skapar det en möjlighet för den att skylla på oss. Han kan tex tycka synd om sig själv eftersom du är så arg. Det blir ett utrymme att skylla ifrån sig och inte möta det egna beteendet (drickandet och sveket).
Men om vi däremot reagerar ganska neutralt, eller går därifrån och gör något annat, blir den som dricker liksom lämnad med sina egna känslor inför sitt eget beteende. Det kan väcka tankar och såsmåningom vilja till förändring.
Sen är ju gräl och ilska också en form av uppmärksamhet. Du ger honom uppmärksamhet för hans drickande, även om det är negativ uppmärksamhet. Såklart inget du vill. Det är en effektivare läxa för honom att du inte spenderar någon uppmärksamhet på honom när han kommer hem full, dricker hemma, och andra oönskade beteenden. Du kan då planera i förväg vilka saker du vill göra för att ta hand om dig😊 Är det att ta en skön dusch? Är det några avsnitt av din favoritserie? Är det att krypa upp i soffan med en bok eller musik i lurarna?
Om han ställer några frågor kan du lugnt förklara att eftersom han dricker just nu och det inte är roligt för dig att umgås då, ska du göra dina saker istället. Men tänk på att försöka vara lugn, så att det inte låter som ett straff eller att du vill starta ett gräl. Lugnt och tydligt, och så inget mer fokus på honom.
Kanske säger du också att det är bra om han tar ut hunden nu när han kommit hem? Du har ju redan gjort ditt.
Dagar när han kommer hem nykter kanske du gjort middag, eller vill se en film tillsammans. Det blir gott om tid att bygga på det positiva i förhållandet.
Men det är ju bara om du känner att du vill och orkar. Orkar du inte uppmuntra hans bra dagar är det helt okej, ägna dig mer åt dig själv och gör något litet varje dag som får dig att må bra. Ja jag vet, det är så svårt... Alla tankar snurrar kring den som dricker och hans beteende, magen är i en knut. Men när du väl sätter igång med att göra saker för dig själv mår du lite bättre och det blir lite lättare.

Jag gjorde anhörigprogrammet här på sidan också, och tyckte det var bra. Det är online, och man gör det själv.
Sen har det hjälpt mig mycket att skriva här och känna att jag inte är ensam❤️

has
mån, 2026-02-09 - 13:24

@k932 din ilska är absolut berättigad. Självklart blir man arg när någon ljuger och lämnar en ensam med ansvaret som ska vara delat.

Jag förstår också din känsla kring att tänka dig själv som ensamstående, att det blir en sorg i det.

Kanske är det ändå ett bra första steg? Det betyder inte att du behöver fatta några större beslut just nu, men att du tar bättre hand om dig själv.

Efter min exman blev nykter upptäckte jag till sist att jag satt med samma tanke igen (eftersom många beteenden tyvärr kvarstod): jag får tänka att jag är singel och så får allt annat bli en bonus. Insikten i sig är svår, och ger perspektiv på vad man själv egentligen får ut av relationen.

Har du några anhöriga/vänner som vet hur läget är?

Om det finns någon alanon grupp i närheten av dig, så rekommenderar jag det varmt❤️

k932
mån, 2026-02-09 - 18:16

@november25 tack vilket fint svar♥️
Intressant med det du säger om bemötande, det känns logiskt och också som att det stämmer för oss. Med min ilska så blir det som att vi gjort ett "fel" var och att situationen då är lika mycket bådas fel.

Han har ofta en plan av att komma hem när jag har lagt mig, sover på soffan och sen är han som vanligt på morgonen. Då tänker han att jag inte påverkas av hans drickande.
Men det var ett jättebra tips, jag ska tänka ut vad jag kan göra just såna kvällar när jag märker att det här kommer inte bli som förväntat. Och mycket bättre för mig att tänka att det är för mitt välmående.

Jag ska kolla på anhörigprogrammet, visste inte att det fanns.

Jag tror gemenskap är väldigt viktigt, och kunna prata med andra i liknande situationer. Tack!

k932
mån, 2026-02-09 - 18:28

@has javisst, jag är i övrigt en rätt lugn person, men jag märker att både att bli behandlad respektlöst på ett sätt som ingen annan mitt liv behandlar mig, och ilskan gör att jag passerar gränser för vad jag tycker är okej. Jag blir en sämre version av mig själv av det, och det känns otroligt jobbigt att inte kunna behärska mig.

Ja kanske är det värt att prova och se hur skillnaden är. Det känns som ett tungt beslut, men som du säger så kanske att jag mår bättre av det ändå.

Ja mina närmaste vet, men jag berättar inte om varenda gång.

Tack så mycket för dina fina svar❤️