av Askan

Ja. Nu skriver jag det här så att jag har något att återvända till på tisdag när jag tycker att det väl inte är några problem att ta ett par glas vin till middagen.
Det är ett problem eftersom jag har ett problem.
Denna ständiga självmedicinering, denna stresshjälp, denna ständiga vän som gör vardagen lite, lite roligare. Jag måste sluta nu, innan något går åt helvete.
Jag är en mamma, jag är snart 40 år gammal, jag får inte förstöra det här. Livet.
Vad håller jag på med?
Min största ångest nu är att detta bara ska bli ännu en av alla de gånger jag säger att jag ska sluta och sen inte gör det. Hur ska jag fixa det den här gången?
Usch och fy fan.

Nynykter
sön, 2012-08-26 - 08:53

Under många år hade jag ångest över mitt drickande och gav otaliga halvhjärtad löften till mig själv om att sluta. Jag brukade läsa här på forumet av och till. Det var först när jag började läsa regelbundet och så småningom skriva själv som jag klarade av att bli nykter. Det är många fler än jag som vittnar om hur mycket forumet betyder. Så fortsätt skriva och läsa här!
Välkomstkram!
Nynykter

Askan
sön, 2012-08-26 - 09:01

Hej! Och tack för välkomnandet!
Nu sitter jag här och grinar och tycker synd om mig själv vilket ju så klart är hemskt patetiskt. Har precis fixat frukost till hela familjen och håller på att städa och diska och tvätta för att negera att jag druckit för mycket vin. Igen.
Är mest så jävla besviken på mig själv för att jag låtit det gå så här långt, att jag faktiskt gick och blev en alkis.
Ska fortsätta försöka läsa och skriva här varje dag. Vem kunde tro att vi var så många duktiga flickor som gått så hårt åt vinet.

Vinter i min t…
sön, 2012-08-26 - 10:23

Jag blev lite förvånad över hur många andra mammor jag hittade här. Det verkar ju ibland som om alla andra är så himla duktiga hela tiden. Men vi mammor döljer och kompenserar säkert extra mycket också. Jag tror att det är lite lättare att förlåta sig själv när man fattar att man inte är den enda.

Du fixar frukost och städar dagen efter, det kan jag säga att det slutade jag med för nästan två år sedan. Dagen efter då ligger jag där jag ligger för det är för smärtsamt att stiga upp. Inför barnen låtsas jag må dåligt av andra anledningar eller att jag är sjuk, men det kommer inte att hålla länge till. De blir större.

Idag steg jag upp före dem. Jag kan inte ens minnas när det hände förra gången. Vilken underbar känsla det var!! Tänk att jag gått miste om så många chanser att få se dem komma upp och fortfarande se härligt sömniga ut.

Det var någon här som kallade sig själv för "vindåre" och det är just vad jag är har jag förstått. Ett glas vin?? Har aldrig hänt!!

Dag 6 för mig idag :)

Askan
mån, 2012-08-27 - 09:14

Loggar in, läser runt, kämpar på med ångesten och självföraktet.
Vill inte skämmas över mig själv längre.
6 år har jag känt att det är något som inte riktigt stämmer med mig och vinet, har gjort några misslyckade försök att dra ner eller ha en vit vecka men det har liksom aldrig funkat riktigt. Har aldrig druckit mer än 1½ flaska vin per kväll, men det räcker ju för att bli dum i huvudet. Dricker kanske 4 dagar av sju i veckan?
Älskar mest ruset mellan glas ett och två, resten är mest ett misslyckat försök att hålla fast vid den första rusiga känslan.
Har gjort uppehåll under graviditeter utan problem och därmed inbillat mig att jag ju inte är beroende. Vilket självbedrägeri.
Känner att det för mig är så jävla viktigt att fokusera på det positiva - att vara ren, vara närvarande, leva utan skam. Inte på det faktum att jag aldrig mer får dricka alkohol. Har alltid haft svårt för förbud och blir mentalt som en fjortonåring om något är förbjudet.
Jag vill välja detta för att må bättre.
Men i dag är det skammen som driver mig. Har fortfarande svårt att andas. Usch.
Läser och lär, det är vad jag gör i dag. Läser och lär.

Nynykter
mån, 2012-08-27 - 09:54

Håll ut, Askan!
Snart kommer det att bli lättare att fokusera på det positiva. Ta en dag i taget. Det kommer belöningar. En sådan är att vakna på morgonen utan baksmälla och utan att undra vad man gjorde eller sa kvällen innan... Det kan bli rena lyckokicken att vara närvarande och nykter!

Det finns inget som säger att man måste avlägga några löften om att aldrig mer dricka. Vi som skriver här gör det för att vi har problem med alkohol på ett eller annat sätt. Men vi är alla olika och har olika bakgrund och var och en av oss måste hitta en egen väg att slippa de problem som alkoholen förorsakar. Vi kan stötta och peppa och tipsa, men var och en av oss väljer sin egen väg.
Jag har valt att bli helnykterist, men det är inte för att det är den enda möjliga vägen utan för att jag tycker om att vara nykter och för att jag har slösat tillräckligt med energi på alkoholvånda. Jag vill inte lägga mer tid på det och därför är det enklast för mig att vara helnykter. Men det är MITT val.
Lycka till med ditt!
Kram från Nynykter

Askan
mån, 2012-08-27 - 11:08

för att du ger mig respons, Nynykter. Känner mig väldigt skör och uppskattar verkligen känslan av att bli sedd och hörd här. Snart kanske jag vågar mig på att kommentera i andras trådar men just nu stannar jag här.
Första dagen nykter kan man väl säga att det är i dag. I går var jag fortfarande bakrusig och kom inte hem förrän klockan tre efter att ha skämt ut mig något så in i helvete på grannarnas stora gatfest. Alltså. Vuxna människan. Och mannen är besviken på mig och vet inte längre om han kan lita på mig. Jag litar inte på mig. Alkoholen måste bort från mitt liv. Jag tror att livet kommer bli mycket enklare (bitvis svårare förstås) om jag bara tar bort den helt. Att försöka jobba med ett kontrollerat intag eller någon annan typ av reglering tror jag inte kommer fungera för mig för jag klarar helt enkelt inte av att ha ett förhandlingsutrymme. Får man ta ett glas kommer man för eller senare att ta flera och sen kommer man ta halva BiBban.
Jag har funderat mycket på det pinsamma i att vara nykter, att bli indirekt utpekad som alkoholist genom att inte längre dricka men har nu läst här och tycker att den ärliga formuleringen att "jag mår bättre när jag inte dricker" är så värdig och sann och bra. Den ska jag ta och göra till min.
Första dagen är här.

Askan
mån, 2012-08-27 - 20:17

snart är den över. Försöker förstå vad det är som gått fel, som gjort att det blivit så här. Det är svårt att försöka ta ett samlat grepp på något som har så många delar.
Oförmåga att hantera stress
Extremt kontrollbehov (och befrielsen från denna bur när man dricker)
Höga krav på sig själv att prestera under vilka omständigheter som helst, att alltid vara snygg och smart och smal och proffsig och rolig och allmänbildad och en kompetent konfliktlösare och en superbra mamma och en härlig fru och en som har mycket god smak vad gäller inredning och kläder och litteratur.
Att aldrig be om hjälp, att aldrig visa sig svag att vara den som man kan komma till med sina problem. Att i djupet av sitt hjärta tro att all kärlek handlar om att prestera något och bli älskad för det och i sanning inte förstå vad människor menar när de säger att de älskar mig för den jag är. Jag är ju det jag gör?
Jesus, jag blir helt trött av att läsa det här och jag har knappt ens börjat.
Ska bli intressant att försöka vara helt ärlig här. Inte försköna. Inte skriva för att bli omtyckt utan för att lära känna mig själv.
Nu ska jag lägga de stora barnen och sen ska jag titta på skräpig tv och dricka te.

Nynykter
mån, 2012-08-27 - 23:50

Jag tror att drickandet ökar på det där behovet av att vara perfekt. Vi måste kompensera eftersom alkoholen urholkar självkänslan. Därför kan det bara bli bättre när vi slutar dricka. Vi behöver inte kompensera och dessutom kan vi så småningom bli lite stolta över oss själva. För mig har tillnyktrandet varit ett projekt i sig. Många andra måsten har jag lagt åt sidan. Och det har inte varit något bekymmer, för jag har hela tiden tänkt att jag i alla fall är nykter. Och med det har jag varit nöjd.
Kram från Nynykter

Askan
tis, 2012-08-28 - 21:05

nästan att jag känner en längtan idag, en längtan efter den där processen. Att ändra på de saker som har gjort att jag har känt ett så stort behov att döva och dämpa allt med vin. Döva och dämpa eller bara öka takten, göra livet lite roligare mitt i all den där trista vardagen mellan dagis och läggdags.
Har försökt vara mer närvarande igår och idag. Med mina barn. Att säga rakt ut när jag blir irriterad på något och det har funnits en sådan befrielse i att känna att det har varit riktiga känslor, inte några som jag har för att jag är bakis och inte har sovit ordentligt.
De blir mer värda, något att ta på allvar och inte något man måste skämmas över.
Har tänkt på allt detta nonstop sedan i lördags. Har knappt varit utanför huset eftersom det fortfarande bokstavligt talat hettar i örsnibbarna när jag försöker komma på vad fan jag gjorde mellan elva och halv tre.
Mötte värdinnan idag när det var dagislämning och hon var glad och härlig och tackade mig för att jag hade hjälpt henne att hålla igång dansgolvet så bra. Och en liten bit av mig dog.
Men. Idag har jag framtidstro och har börjat fundera på det befriande i att slippa dricka, inte det sorgliga i att aldrig mer få göra. Jag vill ju inte må så här mer. Få några timmar som känns lite mer intensivt för att sen förlora tredubbelt så många timmar på att må dåligt.
Tänk att bara gå omkring och vara nöjd med sig själv, Nynykter, det låter som en sådan obeskrivlig lättnad och befrielse. Att bara ligga och duga. Att bli som en av mina döttrar som brukar utbrista
- Jag är en så härlig person!
Det ska bli mitt mål. Att få lov att tycka att jag är en härlig person. Det låter som paradiset.

Stigsdotter
tis, 2012-08-28 - 21:46

Du kan känna dig stolt över att du har en dotter som säger sådana saker - vilken självkänsla! Hoppas hon får behålla den.

Alla vi duktiga tjejer som går in i en ond cirkel där drickande leder till mer kompensationsdrickande, precis som Nynykter skriver. Vi skäms och ser ned på oss själva för att vi har druckit och då måste det kompenseras med mera duktigheter och då blir vi tröttare och det blir jobbigt/tråkigt och så dricker vi lite till...sedan blir vi deppigare och deppigare (för vinet som fungerade så bra som antistress/deppmedel i början leder så småningom till att vi BLIR deppiga)...osv osv i all oändlighet tills vi sätter ned foten. Och DET har du gjort nu. Vad bra, välkommen hit!

Fundera inte så mycket på vad du gjorde, gläd dig åt att värdinnan uppskattade ditt dansgolvsengagenmang! Ta till dig det som är bra och positivt, du kommer att behöva ett litet förråd att ta ur när det blir jobbigt. För jobbigt blir det. Men det är så värt det!!!

Askan
ons, 2012-08-29 - 13:09

Tack för dina värmande ord, och ja, hon är en mycket härlig liten person med mer livsglädje än någon annan jag träffat.
Jag håller helt med dig, bättre sluta älta det som är gjort och försöka hålla fokus på att det jag skäms för ägnar andra förhoppningsvis inte så mycket tanketid åt. Men ändå.
Skam i lagom mängd tänker jag är av godo, så att man inte trillar dit igen. Skam i okontrollerad form gör ju bara livet outhärdligt och då står man ju inte ut utan tröst.
Idag är det min tredje dag och det känns bra. Förbereder en stor kräftskiva med vänner på fredag och det känns lite obekvämt allting men jag tänker säga det som ni andra smarta har kommit på, nämligen att jag mår BRA när jag inte dricker vin/öl/nubbe så därför gör jag inte det. För övrigt så är det de två mest måttliga drickarna som finns, så måttliga att jag tidigare alltid blivit extremt självmedveten när vi bjudit hem dem eftersom det är så tydligt vems glas som behöver fyllas på i allt raskare takt. Med andra ord en idealisk familj att ha sin första nyktra kräftskiva med.
Vad jag funderar mycket på är vad jag ska säga till mig själv när suget kommer, för det kommer det ju göra, förr snarare än senare. Jag har läst att man ska tänka tanken ut, alltså spela upp hela förloppet och det verkar bra men finns det något annat man kan göra? Jag är övertygad om att min hjärna kommer börja säga fel saker till mig och det hade varit skönt att lägga upp någon typ av strategi för hur jag ska svara mig själv... :)

En annan sak som tidigare har varit viktig för mig var huruvida jag faktiskt ÄR en "riktig" alkoholist. Blev oerhört frustrerad när det inte fanns några lagstadgade normer och regler som kan klassificera mig. Nu känns det inte så viktigt längre. Jag har problem med att hantera det och JAG väljer att inte dricka mer. Känns hoppfullt. Meningsfullt.

Adde
ons, 2012-08-29 - 15:37

förutsätter att suget kommer så kommer det garanterat. Varför förutsätter du det ?

Askan
ons, 2012-08-29 - 16:28

Därför att det har gjort det alla de andra gångerna jag har haft planer på att sluta och när suget kom, ja då förlorade jag.
Jag vågar inte tro att denna gång ska bli annorlunda mer än på ett enda sätt: när suget kommer ska jag vara förberedd och veta vad jag ska göra. Och då ska jag göra något annat än att dricka vin.

Är rädd att min hjärna kommer börja köpslå med mig och när det händer vill jag vara redo. Som en scout.

Tror att det funkar ganska bra om man ser detta som ett projekt, antagligen ett livslångt sådant, men i vilket fall ett projekt jag leder och då vill jag vara beredd på alla eventualiteter.
Att visualisera att jag aldrig mer kommer bli sugen på att dricka vin när jag känner mig ledsen eller stressad är i mitt fall nog ganska naivt.

Att vara beredd på ett sug tycker jag inte indikerar att man är mindre övertygad om att man kommer klara det. Är det kanske det?
Nej jag tycker nog inte det, men allt är fortfarande så nytt.

Adde
ons, 2012-08-29 - 16:38

var det enormt viktigt för mig att ta enbart en dag i taget, mer klarade jag inte att överblicka och jag hade inte heller satt ett mål som kändes som värsta alptoppen. Jag har vänner som tagit en timma i taget i början och nu har ett bra nyktert liv.

Att låta kroppen ta tid på sig att ställa om från en akuttillvaro och anpassa sig till ett liv i lugn och ro tar sin lilla tid och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att skynda på den processen. Jag hade rätt mycket jobb med att hitta mig själv i den processen men jag litade på dem som gått före mig och som lite stillsamt påtalade att det tagit åratal för mig att komma ner i träsket och att det inte är en quick-fix att hoppa ur det igen. Jag lärde mig att jag inte skulle styra och ställa för mycket utan ta dagen precis som den kommer och då lärde jag mig också att jag underlättade för mig själv om jag tog ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer.

Och idag tar jag inte första glaset.

Askan
ons, 2012-08-29 - 16:54

eller snarare, jag läser dig. Och du har en väldigt viktig poäng.
Att gilla att styra och ställa och skynda på processen, man skulle nästan tro att du kände mig..:)
Tack.

Och idag tar inte jag heller första glaset.

Askan
tors, 2012-08-30 - 12:18

jag.
Klar i sinnet men orolig i själen.
Det är så många förändringar just nu i mitt liv. En del stora och en del små och sammantaget blir det till en stor oro.

Jag ska inte dricka idag, jag ska våga känna känslorna istället. Uff.

Stigsdotter
tors, 2012-08-30 - 14:52

...är mycket bra. Som sagt, ibland kan det få vara en timme i taget till och med: "jag bryr mig inte om vad som händer den närmsta tiden men före klockan si och så ska jag inte dricka..."

Sen måste vi nog bena upp lite detta med projektet. Att styra och ställa tyder på ett kontrollbehov som i förlängningen kan leda till att man vill dricka (det är ju liksom inte alltid det blir som man tänker sig!). Sådant planerande är nog bra att undvika.

Däremot tror jag att det är bra att ha en plan om, eller snarare, när, suget kommer. För det lär det göra. Om det inte gjorde det så skulle ingen av oss vara här. Suget lär komma även om vi inte föreställer oss att det gör det. För visst, Adde har rätt, självuppfyllande profetior finns det ju något som heter och det kan väl gälla sug också. Men ändå. Jag tror att man, eller snarare, jag VET att JAG måste vara förberedd och veta vad jag ska ta mig till när suget kommer. Jag behöver en strategi. Sist jag var på fest så förberedde jag mig med att "äsch det löser sig". DET räckte visst inte som strategi...

"Att våga känna känslorna" kan vara en bra strategi. För livet överhuvudtaget. Passar de flesta känslor inklusive lust att dricka-känslor. Att känna känslorna hela vägen ut.

Askan
tors, 2012-08-30 - 21:36

Om jag tänker "det löser sig" så har jag på känn att det bara är min hjärna som vill invagga mig i någon typ av falsk trygghet. Och med hjärnan menar jag den delen som bara är intresserad av berusning. Så det vågar jag inte. Inte än.

Och ja jävlar i hoppet, i dag har jag känt känslorna och många har de varit. Har försökt att hålla tag i dem men oj. Det är så många.

Och à propos kontrollbehov, jag fnissar ibland åt hur intensivt jag alltid har förnekat att jag har ett sådant.
- Jag? Nej jaaaaaaaag har minsann inget kontrollbehov, jag är ju en sån där skön, spontan och härlig tjej som bara ÄÄÄÄÄÄR.

Yeah right. Jag har ett så stort behov av att kontrollera situationen och folks uppfattning om mig att det är skrattretande. Och DET kommer så klart från en rädsla. Jag är en väldigt rädd liten sak under allt det här kompetenta.

Men det har varit jobbigt idag. Sorgligt och stressig och jag har känt mig otillräcklig och arg och svag och alla möjliga osköna känslor.
Men inte har jag druckit för det. Hurra för det. Och för att den här dagen snart är slut. Nu: Frida Hyvönen på tv och smågodis.

Askan
fre, 2012-08-31 - 10:11

och oron i kroppen bara ökar.

På måndag påbörjar jag en kravfylld mastersutbildning och jag känner mig oförberedd på alla nya krav som ska komma. Vem är jag när jag inte är hemma med mina barn? Känner mig identitetslös och därmed meningslös. Lite förlorad faktiskt.

Idag ska jag INTE ta första glaset. Jag SKALL icke göra det.

Vinter i min t…
fre, 2012-08-31 - 10:54

"Och à propos kontrollbehov, jag fnissar ibland åt hur intensivt jag alltid har förnekat att jag har ett sådant.
- Jag? Nej jaaaaaaaag har minsann inget kontrollbehov, jag är ju en sån där skön, spontan och härlig tjej som bara ÄÄÄÄÄÄR.

Yeah right. Jag har ett så stort behov av att kontrollera situationen och folks uppfattning om mig att det är skrattretande. Och DET kommer så klart från en rädsla. Jag är en väldigt rädd liten sak under allt det här kompetenta."

--

Sitter här och nickar instämmande :)

Kanske är det just det som vissa av oss uppnått med alkoholen: lite mer av den där spontana personen som kan ta saker med en klackspark, som vi önskar att vi kunde vara. Som vet att världen inte går under för att allt inte görs exakt som jag hade tänkt mig det. Med alkohol i kroppen trodde jag faktiskt på det själv, ha ha.. I själva verket tittar jag över axeln på min sambo om han rör runt i grytan, strukturerar om i diskmaskinen när någon annan varit vänlig nog att ställa in disken, dubbelkollar vad anställda och kolleger gör fast jag delegerat, och så vidare i all oändlighet.

Nykterheten hjälper till så att man åtminstone slipper den delen av rädslan som enbart finns där på grund av rädslan att bli upptäckt och behovet att kompensera.

Lycka till ikväll! Vi får skicka varandra styrketankar medan vi väntar ut eventuell rastlöshet och alkoholsug.

kram