av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

Buzzz
mån, 2013-12-30 - 20:16

Tråkigt för forumet men antagligen bra för dig.
Antar att dom flesta kommer till ett avslut, kan vara lite avis på det. :-) Själv kände jag att det började komma tankar som inte var hälsosamma för mig när jag inte varit inne och skrivit / läst på en dryg vecka, så jag kör vidare här så länge jag känner att det behövs.
Hoppas att du kanske gör ett inhopp när du känner för det i alla fall.

Önskar dig allt gott.
//Buzzz

santorini
mån, 2014-01-20 - 21:05

och många nya som hittat hit. Bra idé, bra ställe att börja på. För mej räckte forum, andra behöver mera hands-on som det heter i arbetslivet:). Man ska ta till alla medel som behövs, alla sätt är bra som fungerar. Vi är olika, lika fast olika, så det som passar en passar inte den andra.

Jag tänkte på det här med nykterhet och alkohol senast idag. Jag ville ju komma bort från tankarna på alkohol, bli alkohol-fri som man kunde kalla det. Inte behöva tänka på att jag är nykterist eller nykter alkoholist eller nån annan etikett. Men det slog mej att jag tänker nog på det varje dag fortfarande. På ett positivt sätt. Det går inte en dag utan att jag är tacksam för vad jag uppnår tack vare nykterheten. Inget annat jag har och gör nu skulle vara möjligt om jag inte blivit nykter. Jag menar, maten och vikten. Jag äter bra mat nu och håller min vikt. Om jag skulle fortsatt dricka så hade det inte spelat nåt roll att jag äter bra mat. Inte om jag sköljer ner med en flaska vin per kväll. Vikten är omöjlig att hålla med såna vanor. Jag simmar, styrketränar och promenerar. Bra, men även det skulle jag förstöra om jag drack vin sen. Så nykterheten är själva grunden till mitt goda liv. Min nya livskvalitet. Förutom att jag är pigg och håller mej ovanligt frisk. Jag är tacksam för att min kropp inte tog varaktig skada av mitt alkoholbruk. Den har återhämtat sej. Även psyket. Tänker alltmer sällan på det som var. Det känns helt overkligt att jag kom hem från jobb och öppnade en flaska vin. Eller två. Helt absurd tanke.

Jag kommer aldrig att riskera mitt nya liv för ett glas vin igen.

Sussi_2013
mån, 2014-01-20 - 22:18

Vad härligt att läsa om dina erfarenheter, Santorini! Jag är ny här och blir såååå taggad när jag får se människor som inte bara har klarat av uppgiften, utan faktiskt trivs med livet! Det kan alltså gå? Tack för att du delar med dig! // S

santorini
tis, 2014-01-21 - 06:09

fint om mina erfarenheter kan vara till hjälp! Och vilken härligt känsla att man ses som en "present" av Fenix med sin blotta närvaro, haha!

Jag har nu varit nykter i snart ett år och åtta månader så min nykterhet vilar på en fast grund. Det är inte första gången jag är nykter en längre period men det har alltid strandat tidigare. Så min väg har inte alls varit spikrak eller enkel men jag nådde verkligen botten och den här gången är det annorlunda. En stor och viktig sak är att jag inte tycker synd om mej själv för att jag inte kan dricka vin längre. Jag tror alla måste komma fram till den känslan annars blir nykterheten ansträngd och konstlad. Det kan ta ett tag men när man fokuserar på alla fördelarna man får så blir det ganska enkelt ändå. Jag har ärligt ingen längtan efter att kunna dricka "normalt". Jag vet att det inte existerar når normalt i mitt förhållande till alkoholen. Det tillståndet passerades för länge sen. Jag tror från första gången att jag blev kär i drogen och att mitt drickande aldrig riktigt varit "normalt". Ett eller två glas vin är liksom ingenting. Så fungerar det nu när jag ibland tar ett glas alkoholfritt rödvin. Ett glas kan vara riktigt gott till maten men det räcker med ett glas. Eftersom det är alkoholfritt blir det inget sug efter mer utan vinet är just bara en dryck till maten.

Trivs med livet nu det gör jag verkligen! Det är som en religiös känsla föreställer jag mej. Jag är varje dag tacksam för hur bra jag mår, hur stark jag känner mej, att jag är FRI. Att min kropp inte tagit nån synbar skada, mina värden är utmärkta. Jag tackar och belönar också min kropp nu med andra vanor, bra mat, rörelse. Jag går ju inte i ett lyckorus precis men jämfört med innan jag blev nykter så är skillnaden enorm. Skam och ångest varje dag, kroppsliga krämpor som dålig sömn, orolig mage, diffus huvudvärk jämt. Jag minns nog men försöker att inte älta det som var och se tillbaka så mycket. Det går lättare vartefter tiden går.

Nu måste jag ge mej ut i kylan. Jag promenerar till jobbet. En halvtimmes frisk promenad. Jag gick också tidigare men då måste jag promenera i ur och skur eftersom jag aldrig var riktigt säker på om jag hade promille kvar i blodet eller inte. Så jag låtsades vara hurtig när det ösregnade och jag ändå promenerade. Nu går jag för att jag njuter av frisk luft och att röra på mej innan arbetsdagen börjar.

Jag vet att detta låter flåshurtigt och, just, religiöst, men precis så är det. Man kan inte bara leva ett bra liv utan alkoholen utan det blir så mycket bättre. Håll ut och kämpa för att se det som en förmån att slippa allt så går det bra! Det GÅR!

FylleFia
tis, 2014-01-21 - 08:57

Nu lånar jag lite av MB här. Jag ler med hela ansiktet för att du är tillbaka hos oss. Jag har saknat dig enormt. Har till och med övervägt att skaffa ett FB-konto bara för att komma i kontakt med dig. Som du säkert anar så är du även en förebild för mig. En smart verbal kvinna som säger sanningar. En smart verbal kvinna som har vänner som NyMan. Vi är inte vad vi dricker tänker jag utan vi är vad våra vänner ser. Förstår varför Fenix blev glad, man blir glad av dina besök om man inte är överkänslig. Fortsätt att skriva här nu. Please.

Det där med att traska i ur-och-skur känner jag igen. Har ju varken bil eller körkort men i mina drinking days hade jag ofta ångest och orkade inte med kommunala transportmedel utan jag gick. Precis som du går jag även oftast idag, men med den stora skillnaden att jag vågar hoppa på bussen om det börjar ösregna. För jag luktar inte gammal fylla. Jag har dock inte bestämt mig om jag ska vara vit resten av livet. Det lutar nog ditåt för inte heller för mig existerar ett glas. Men av feghet (?) vågar jag inte ta beslutet än. Vet att det vore förödande för mitt självförtroende att ta ett beslut och sedan misslyckas med att hålla det. Så jag tar det lite som det kommer. Inte day by day, utan mera utmaning efter utmaning. Ibland med hjälp av antabus, ibland på ren tjurighet.

Fia

santorini
tis, 2014-01-21 - 17:35

Du är inte så dum du heller :) Och du är mitt i prick med dina analyser. Sanningssägare, icke för överkänsliga, haha! Fast jag vill nog inte såra nån med mina "sanningar" men kanske väcka till eftertanke. Det är ofta sanningarna man får höra som tar bäst. Först blir man sur och kanske provocerad men sen får man fundera om det kanske ligger nåt i det och då kan man bättra sej. Jag kommer tillbaka hit mycket för din skull Fia för jag tycker du är så uppfriskande och du har gjort ett fantastiskt jobb. Du är verkligen målmedveten och du kommer att klara dej. Jag vill läsa om din "resa". Du har inte bestämt om du ska vara vit resten av livet men jag hoppas att du kommer fram till det. För oss som hamnat i missbruksbeteende finns nog tyvärr ingen annan väg. Eller "tyvärr", jag vet inte om det är tyvärr ens. Inte är alkohol nåt livsnödvändigt. Läste att det börjar bli trendigt att inte dricka så vi kan väl vara lite trendiga helt enkelt. Inte behöver du ta nåt beslut nu heller så länge du bestämmer att du inte dricker idag.

Att ta kontakt med mej på FB är tyvärr ganska lönlöst för jag skriver inget där heller nu. Kollar ibland men ingen annan av mina gamla forumpolare skriver heller särskilt ofta. Vi har fullt upp med livet efter missbruket helt enkelt. Så ska jag skriva kan jag hellre göra det här och samtidigt se vad ni andra pysslar med. Jag försvinner om det blir "bråk".

Jag skrev innan jag tog paus att jag inte riktigt orkar med att läsa dom som slutar dricka och faller tillbaka på nytt och på nytt. Med det menar jag förstås inte att man inte ska skriva och berätta, naturligtvis inte. Det ska man. Man ska försöka tills man lyckas. Även jag har flera försök bakom mej. Men man blir på nåt sätt lite skadad, lite medberoende, när man varit här så länge som jag. Jag lider med dom som kämpar och önskar så att det ska lyckas. Jag har haft min kamp och orkar inte engagera mej så mycket bara. Det känns så självklart nu så jag bara önskar att alla ska komma till det! Så förlåt mej att jag inte riktigt orkar, jag är som sagt trött på alkoholen och skulle helst glömma den men det går inte heller. Detta är jag och jag är mina erfarenheter och dit hör alkoholmissbruket.

m-m
tis, 2014-01-21 - 20:51

Även jag tycker att det är trevligt att du är tillbaka och skriver kloka saker. Har sagt (skrivit) det flera ggr tidigare, det är guld värt att ha positiva förebilder för oss som inte kommit lika långt (även om jag känner mig nöjd och glad över mina dryga 3 månader). Särskilt de första ganska jobbiga veckorna läste jag mycket i både din och Viktorias tråd, där jag kunnat känna igen mycket. Det är bra att kämpa tillsammans med andra, men det är också viktigt att se vart man vill komma. Och jag känner verkligen förhoppning inför framtiden och hoppas och tror att det är en varaktig förändring som jag gör.

Men, som sagt welcome back :-)
/m

NyMan
ons, 2014-01-22 - 12:53

Tremendously good to have You back!

Sitter knädjupt i arbete (som vanligt..) och har ingen möjlighet skriva några längre radänger, men kan givetvis inte låta bli att annonsera att det är grymt skönt att höra din röst igen.

Big hugs!/NM

santorini
ons, 2014-01-22 - 15:51

Trevligt att vara så välkommen tillbaka. Jag saknar er så jag måste titta in ibland. Tack också m-m för de vänliga orden.

Ikväll är jag utbjuden på middag av ett gäng kompisar, om man kan kalla damer i min ålder det. Väninnor kanske :). Jag blir bjuden på försenad födelsedagsmiddag och jag blir även hämtad. Just detta gäng samlas inte så ofta så det är nog inte allmänt känt att jag blivit nykterist. Jag försökte säga att jag kan köra, lite bortkastat att hämta mej när jag ändå inte ska dricka. Men dom insisterar. Nåväl, dricka alkohol kommer jag inte att göra och jag tror inte det blir nån diskussion heller. Jag är ändå glad att jag har mitt starka beslut i botten så att jag inte kan förledas att tänka att ett litet glas vin kan ju inte skada. Det kanske inte gör det men mitt löfte till mej själv är att aldrig nånsin dricka alkohol igen, no matter what. Och nu har jag slutat svika mej själv.

Jag hoppas ni alla är nyktra och mår bra :)

Zapata
ons, 2014-01-22 - 18:05

Stärkande att läsa om din positiva attityd till nykterhet Santorini. Det är just sånt som inspirerar, då man är nynykter på stappliga ben. Kan du det, så kan andra och då skall det väl lyckas för mig om jag gör likadant.

NyMan
ons, 2014-01-22 - 19:23

- I limousine! Vem fan har sagt att man inte ska åka ståndsmässigt bara för att man låter bli sponken?! Hipp och hurra för dig! (även om det är lite i efterhand)

"Och nu har jag slutat att svika mig själv".

Bra formulerat. Det är vad det handlar om:

-Önskar min Herre lite mer flykt och svek?

-Nä tack, jag är färdig, så du kan duka av det från bordet!

-Säkert att du inte vill ha lite mer lögner och ångest, då?

-Näe du, har redan fått mer än nog, så det får nog vara bra med också. De sista bitarna tog faktiskt emot lite...

Hoppas du får en grandios kväll med glitter och glamour!... eller bara en härlig kväll i glada vänners lag med mycket skratt och gamman, vilket du nu föredrar.

Jaja, anyhow, födelsedagskram ifrån mig och ska vi säga en alkoholfri cyber-skål vid halvtiosnåret? Mm? Då säger vi det!/NM

PS. Gillar Seinfeldt-blinkningen ovan... Heelloow Newman... Ja, jävlar i min låda... Hihihi...

santorini
ons, 2014-01-22 - 21:11

med mycket skratt och god mat! Flera andra drack alkoholfritt och i mitt fall tror dom att det beror på nån diet. Nå tro det, fast jag åt glass. Det är gamla vänner och fd kolleger sen många år tillbaka och det är på samma gång fantastiskt och skrämmande att dom inte direkt kopplar att jag haft alkoholproblem. Men det verkar som om jag lyckats dölja det och det är jag glad för. Har ingen lust att upplysa om det heller om jag inte måste.

FylleFia
fre, 2014-01-24 - 05:01

Inte heller ska du berätta om det är min spontana reaktion. På min arbetsplats diskuteras min supande kollega nästan varje dag. Och hen gör ju inga fel. Luktar lite konstigt men dyker alltid upp på tid. Kommer från ett krigshärjat land och lever ensam. Sen har folk mage att döma. Jag blir arg och försöker att vara schysst. Men vad är schysst? Duckar ju alltid för hens uppenbara problem eftersom jag inte vill bli avslöjad själv. Detta är verkligen en skammens sjukdom.

Nåja, kul att du hade kul för det är du värd.

Fia

santorini
sön, 2014-02-02 - 14:10

Nånting som ofta slår mej är hur lugnt och stressfritt det är att inte behöva se till att ha alkohol hemma. Jag minns det som en ständig överhängande oro att ha för lite kvar. Att skaka boxen och inse att det här kommer inte att räcka för att jag ska känna mej nöjd (=bli full). För på slutet räckte det inte med fredag och lördag, jag ville gärna ha tillräckligt kvar även på söndan och det var ofta lite si och så, särskilt när mannen också drack för mycket. Man kunde ju inte köpa hur många boxar som helst heller. Sen gick det alltid köpa öl och cider (om jag vågade köra bil) men då får man dricka ganska mycket för att få ruset. Knycka whisky av mannen kunde jag också om nu han råkade ha nåt kvar. Blanda med kaffe i en mugg. Sedan vetskapen om att jag måste våga mej in till systemet i början på veckan och handla mer och skämmas. Faktiskt så var tankarna ständigt kring alkoholen. Så mycket energi och tid som nu frigjorts till bättre saker. För att nu inte tala om pengar.

2-barnsmamma
lör, 2014-02-08 - 10:19

Tvåbarnsmamma (7 o 10 år) gift sen 19 år
40+, bor i villa, två bilar, bra jobb etc etc.

Har alltid gillat vin mm, festat och varit en rolig 'prick'

Men sista åren har mängderna ökat och antal dagar
jag dricker. Lite vin på onsdagen, mysigt med vin på söndagen.

Dricker nog 4-10 flaskor per vecka.
Tillsammans med min man. Men problemet är att han vet inte om mängden.

Jag kommer bag-in-box i garderoben.
Blir vansinnig om han frågar 'hur mycket har du druckit egentligen' ?

Så händer det?

Han hittar (efter misstankar) min gömma.

Han är förvånansvärt lugn, vi ska fixa det här. Du kan inte dricka mer.
Håller med fullt ut. Känns skönt och bra.

Nu är det lördagsförmiddag. Drack inget igår (fredag) vet inte sist jag var nykter en fredag.
Var så arg, tjurig och grinig. Gick och la mig 21.00.

Är så jävla arg, saknar vinet och har sån hemsk ångest
att jag saknar vinet så mycket istället för att tänka på mina barn.
Skäms över att de inte har en nykter mamma.

Vet att jag dricker för mycket men ...

Minz
mån, 2014-02-10 - 22:10

Så klart att du är arg och låt dig då vara det ett tag. A är en falsk vän, men ändock en följeslagare som behöver sörjas. Svåraste biten är väl den att inte tagit beslutet själv, att sluta. Men jag lovar, botten kommer före eller senare och jag iaf hade gärna varit utan den.