Har varit inne här många gånger de senaste åren, läst, våndats, suttit med klump i magen, tagit del av alla kloka människors erfarenheter och råd. Jag vaknade, som vanligt, i svinottan idag. Jättetrött, försökte hålla kvar drömmen.....men, som vanligt, tog ångesttankarna och skulden över och jag gick upp. Gråt i halsen, klump i magen. På köksbordet låg (som av en händelse.....) senaste numret av KP-tidningen, ni vet den som tidigare hette Kamratposten. Äldsta (14 år) barnet hade varit uppe nån gång i natt och druckit mjölk, och lagt tidningen strategiskt nära min plats. Detta nummers tema är "Föräldrar som dricker"...
Nu är det nog. Jag kan inte leva längre med detta självförakt!
Mitt drickande? Tja, varje kväll. Allt ifrån ett par folköl till 3-4 starköl. Väldigt sällan mer. Men varje kväll. Varje. Sen säkert tio år. Står inte ut längre!!
För ett år sen frågade ungarna mig, när vi satt och badade bastu i sommarkvällen, "mamma, dricker du mer eller som alla andra vuxna?" Jag blev helt ställd, frågan kom så plötsligt (vi hade just suttit och pratat om annat) och jag insåg att dom ruvat på frågan ett tag. Den bastuölen smakade inte gott.... Minns inte riktigt vad jag hasplade ur mig till svar, mer än att jag försökte avdramatisera så mycket jag kunde.
Öl. Det är det som gäller. Hemma, ensam. Med ungarna. Så inihelvete fel.....
Jag är själv alkoholistbarn, och vet ju hur det känns att se föräldern förvandlas. Har ursäktat mig med att jag ju inte dricker så mycket, men jag vet ju. Jag vet...Det syns, det märks och ungarna är oroliga.
Varje kväll. Fan.... Eftersom jag inte dricker så mycket (fast jo, de kvällar det blir uppåt 4 öl är jag inte så nykter, ju) har jag blandat bort korten för mig själv och hittat allsköns fina omskrivningar för vad jag egentligen är - alkoholist. Så är det. Fan. Visserligen på en lågintensiv nivå (sällan bakis, aldrig - faktiskt! - innan eftermiddagen börjar närma sig kväll, osv, osv) - men helt klart beroende. Och då är det alkoholism. Inser det nu, ja, jag har i ärlighetens namn insett det länge, men inte velat stirra ordet i vitögat...
Men nu säger jag det igen: alkoholist.
Och nu orkar jag inte längre leva med morgonvåndan, sömnbristen och ungarnas små, fina (men säkert djupt kända) antydningar. Det går inte!!
Idag är första dagen.

Vickan69

Hej, jag är också en kvinna med tre ganska stora barn som nyligen slutat. Jag insåg också att jag druckit länge och varje kväll i perioder. Det började bli värre och större mängder (eftersom man tål mer). Man är inte lika närvarande och barnen och andra för den delen, märker direkt att man druckit. Det räcker med en öl eller glas vin.
Jag ver att min barn undrat och de har frågat senaste åren varför jag dricker. Nu när jag bestämde mig för att sluta pratade jag med äldsta om alla skador A ger och vilka effekter man vill åt och hur lätt det är att bli beroende och vilka biverkningar bruket ger. Jag erkände för barnen, helt enkelt att jag hamnat i ett beroende som är onormalt, fel och farligt. Jag kan bara själv sätta stopp. Idag 14 dagar helt utan alkohol för min del. Det går bättre och bättre. Om du verkligen bestämt dig kommer det att gå bra! Ta stöd och läs och skriv ofta i detta forum är mitt råd. Hitta avledningsaktiviteter när kroppen skriker efter sin dos nervgift. Det går över. Sedan tar det lång tid att kämpa med tankarna på A. Jag blev äcklad när jag läste om alla skador A ger. Jag måste dock kämpa med längtan efter den sköna bedövningen, ruset... Men det kommer också försvinna. Jag vet det. Mår mycket bättre nu. Får mer gjort, sover bättre och hoppas verkligen att skadorna inte är alltför stora i min kropp, förutom den ökade risken för bröstcancer mm som finns. Vad är vi för föräldrar egentligen? Vad vill vi ge dem för förebilder och uppväxt??!!
Håll i och mycket styrka till dig.
Kramar från V

Loka

Nu, äntligen, har barnen (och en övernattande kompis) kommit i säng och det är släckt och tyst.
Tack för era svar, Vickan och Lina!! Det betyder jättemycket att bli sedd. Eller sedd - tja, ni förstår.
Dagen har gått bra, ganska fullt upp med ungarna. Och inte en droppe A! Men, trots all aktivitet, en stor känsla av tomhet. Ja, av sorg. Har då och då under dagen undrat om det är den känslan jag halvt omedvetet velat döva, för när kvällen och tankarna kommer blir det lätt rätt dystert.... Känner mig ensam (bor dock nära min exman, vi är goda vänner), jag har varit dålig på att underhålla vänskapskontakter, livet börjar gå så fort och ungarna växer upp och...ja... Deppig.
Men kanske ska jag ge det några dar, jag vet ju att jag är vansinnigt outsövd sen några dar och det gör ju ingen lyckligare, precis. Det är så hemskt att vakna upp vid 5-tiden och desperat försöka klamra sig fast vid drömmen för att man så innerligt väl behöver några timmars sömn till, men att det inte går eftersom den inre självföraktande rösten tjatar: "Jaja, inte kunde du låta bli ölen igårkväll heller, ha, usel är du!"
Men om jag vaknar nu om några timmar kan jag ge rösten svar på tal - ingen öl ikväll, sådeså!! En dag fixad.
Jättegrattis till dina två veckor, Vickan, starkt jobbat!! Jag ska jag med, så tamejfan!
Men nu sova, sova....

Vickan69

Grattis!ben bra start. Känner igen sorgen. Sömnbrist är vanligaste orsaken till ångest och depressioner. Helt övertygad m att man kan sova sig frisk. Till och med smalare blir man ;-). Sover inte heller mycket men jag tror att det är många års rubbningar som måste få ta tid.
A tar fokus från allt som att nära relationer och dagarna och åren går utan att man minns särskilt mycket. Härligt att du har bra relation med ex. Jag tror allt kommer med tiden att ta initiativ, träffa vänner mm. Ska nog inte ha för bråttom i början. Låt sorgen komma och passera. Det finns obearbetad sorg som vi dövar och det finns sorg över att vi bedövat oss, tror jag.

Man kan dag avläsa i hjärnan att vi mår bättre av att händerna arbetar och berör. Tror att det är bra att pyssla med små projekt och röra på sig och få ut alla gifter. Det tar tid tänker jag för kroppen att rensa och ännu längre tid för hjärnan att programmeras om ;-)

Hoppas du fortsätter. Märkte idag att ett nytt skratt kom tillbaka :-) vi har mycket att upptäcka utanför våra roller som mammor och arbetare. Jag tappade bort mig själv (mitt inre jag) under många år och hoppas det kommer tillbaka.

Ha en fin dag och styrkekramar från mig.

Loka

Det börjar stå helt klart för mig att vad jag försökt sudda ut med mitt eviga öldrickande på kvällarna, är tankarna. Själva suget efter en öl svischar mest förbi, jag har ju bestämt mig!, men då står jag ju där naken inför mig själv och tankarna.... Allt jag inte gjort, allt dumt jag HAR gjort, alla mina ambitioner som bara förvandlats till dåligt samvete och självförakt... Under en lång kvällspromenad igårkväll insåg jag att jag en match att gå med att förändra min självbild, annars blir jag en bitter gammal bitch. Jag vill börja tycka om mig själv, genuint! Inte bara konstatera att jag är duktig och kan fixa saker, för det kan jag. Nej, jag vill kunna känna att "Yes, det här är jag, med fel och brister, men på det hela taget en rätt härlig kvinna!" Att grundtonen i min självsyn är snäll, inte fördömande. Dit vill jag, och det blir nog en match, för jag har varit duktig flicka och högpresterande och hållit masken så länge, så länge... Och aldrig riktigt tyckt om mig själv innerst inne. Orkar inte leva så längre. Nu ska jag börja ta tag i saker! Ska börja med att ringa upp ett par bortglömda gamla vänner idag, dom blir nog förvånade. Kanske lite glada också...? Suck, det är ju det, vågar ju knappt tro på det. Och så har det hållit på genom livet - bättre dra sig undan än att bli avvisad....och fly från dessa tankar i ett lagom litet rus varje kväll. Men slut på det nu!

Vickan69

... om dina reflexioner! Känner igen mig på pricken. Alltid varit stark och duktig men inte tyckt om mig själv på riktigt. Gjort saker för andra och är väldigt hård mot mig själv. Ja, du har verkligen rätt. Man blir en bitter elak surtant om man inte byter ut ledningsgruppen i hjärnkontoret. ;-) Jag har också undvikt saker för risken att bli ratad mm. Funderade också om det inte var så att jag var rädd att få för nära vänskap, för vad skulle jag kunna erbjuda då?? Haft bästisar hela uppväxten, social och lätt för nya vänner. Jag släpper nog inte in dem längre, vet inte vad jag kan ge. Egentligen osäker men stark på utsidan. Har läst böcker mm om att öka självkänslan men det hjälper inte på djupet för min del. Skulle gärna hitta något som stärkte den. Men att sluta med A är en bra början, eller hur!!

Vad härligt att höra din beslutsamhet. Låt mig veta hur det går med telsamtal och annat.
Kram

Loka

...blev det igår, hela dagen och vi avslutade med ett kvällsdopp, ungarna och jag! Hann scanna igenom närmsta skogen efter kantareller också, dom borde ju finnas efter alla åskskurar tycker man, men nej. Inte än.
Så det blev inga telefonsamtal, Vickan. Men en bra dag ändå!
När vi kom hem på kvällskvisten och jag började fixa lite att äta, så tillät jag öltanken dröja kvar i mig lite (har de senaste kvällarna annars mest konstaterat dess existens och sedan raskt motat bort den), bara för att känna på den. Och en känsla av smuts och solk infann sig - skulle jag skita ner denna i alla avseenden rena dag genom att avsluta med att sudda ut det jag/vi gjort?!
Lite av samma känsla som när jag varit gravid, det var så väldigt lätt att vara helnykter då! Fast då var det ju mest av omsorg om det gryende livet inuti mig.
Vet inte om det beror på det, eller om jag är bra på självsuggession, men såhär i begynnelsen av dag fyra känns det ännu väldigt lätt att avstå A.
Gravid med mitt nya liv, kanske?
Ta i trä, fyra dagar är ju ett absolut ingenting, jag vet - men jag unnar mig ändå känslan av glädje över hur förvånande lätt det går!
Och sovit som en stock de senaste nätterna, halleluja, att inte vakna vid 5-tiden och behöva gå på toa (ölen...) och sen inte kunna somna om!!
Men ändå är jag märkligt trött, i synnerhet på eftermiddagarna, och jag skulle nog kunna somna redan vid 9-tiden på kvällarna, men då brukar det vara filmtime eller kortspel med ungarna.
Jättetrött, faktiskt. Har läst i trådar att det är vanligt en tid efter A-stopp.
Hur är det men den saken för dig, Vickan? Och andra som ev. läser detta?

/Loka

Vickan69

Bra liknelse, att vara gravid med sitt nya liv, Loka! Förväntansfull, rädd, lycklig och en del krämpor på vägen. Har också varit nykter under tre graviditeter och amningar efteråt. Har också tänkt tanken att det var inga problem att vara nykter då. Varför inte nu för de liven som växer utanför magen och för mig själv. Kanske gravid med jaget som ska födas på nytt?

Härligt det låter, Loka med bad och visst har vi en fantastisk natur i Svetige! Finns inget som är bättre än en sommar i Sverige, tycker jag. Smaker, färger och ljus och dofter som berikar våra sinnen. Mindfulness handlar faktiskt bara om det, att sakta ner och vara helt närvarande i nuet och bara registrera det våra sinnen upplever just nu. Krävs träning som att tex verkligen koncentrera sig på hur det känns när vattendropparna träffar kroppen i duschen till hur vartenda tugga smakar osv. Helt enkelt stanna upp i tankarna, inte vara bakom eller framför i tiden som vi nästan alltid är annars.

Tänkte på det där med telefonsamtal. Tror att det är bra att koncentrera sig på sig själv först. Kanske ett vykort till gamla vänner kan vara en första kontakt som kan fortsätta senare?

Tycker du är jättebra, Loka! Grattis till dina dagar och ditt beslut!!

Vickan69

Tröttheten kom direkt jag slutade dricka. Gick och la mig tidigt. Vaknade väldigt tidigt. Trött på eftermiddagarna som du men sista tiden svårt att somna och sover för lite. Men det är ok. Får se när jag hittar kroppens naturliga rytm och sömnbehov. :-)

Ha en fin dag!

Sissan1

Är kanske kroppens sätt att läka och få en att slippa känna suget, om bara för en liten stund? Jag är också ny här och jag känner så igen mig i dina ord. Kämpa på och grattis till dina dagar- vi finns härute och stöttar varandra.

Loka

Åh, låter spännande, Vickan! Ha det så härligt och drick myyyycket vatten, läsk och A-fria drinkar i hettan!
Kram! :-)

Vickan69

Nu är jag tillbaka! Hur är det? Bra för min del att komma tillbaka till forumet. Lätt att glömma... ;-)

Hoppas du skriver en rad igen snart. /Vickan