Hej alla fina människor

Jag har tappat bort blomman....mig själv. Jag drunknar snart i A om jag inte gör något åt saken.

Jag har en lång historia bakom mig med en och annan jobbig händelse som gjort att jag mådde bara sämre och sämre.....då dricker jag mer. Nu är det några år sen senaste jobbiga händelse men inget stop på supandet.

Några dagar då och då lyckas jag med utan A men sen så tänker jag.....skitsamma några glas en fredag gör väl ingen och så blir fredagen plötsligt en hel vecka eller två.

Mer om mig i nästa inlägg. Jag ville bara börja skriva några rader.

Pok

Blomman

Suck. 1 grön dag i kalendern sedan blev det 6 dagar med A.

Jag läser runt på forumet. Hur starka och beslutsamma ni er. Ni är starka och jag beundrar det. Jag är svag och jag känner inte att jag hör hemma här. Jag behöver lösa mina alkoholproblem själv. På nått sätt. Någon stöttning har jag inte. Bad sambon om hjälp och han sa att han ville hjälpa med han började bete sig som att jag hade honom i koppel och gjorde inget utan att fråga mig. Och kom med en del jobbiga kommentarer. Han bryr sig inte om hur mycket jag dricker så länge jag håller mig glad och inte skäller på honom.

Stöd från familjen finns inte heller. De är långt borta förutom min mamma och hon har sina egna problem.

Jag måste ta itu med mina problem. Jag måste klara det själv.

Kämpa på alla.

Kvaddad

Nä du Blomman.
Alla här är inte starka och duktiga.
Jag är det inte!.Trillar dit gång efter annan. Men jag antar att det här forumet inte bara är till för de duktiga så jag tycker verkligen du skall bli kvar här!
Så är vi i alla fall två utan gloria.
Vi får väl stötta varandra!
Jag tror på dej.
Kram

steglitsan

Det är klart att du ska ta itu med dina problem på det sättet som du känner är bäst för dig. Men jag hoppas inte du väljer att lämna för att du upplever andra som starkare än du. För kanske är du starkast som trots att du inte har någon att luta dig mot hemma ändå väljer att skriva trots att du fallit. För de allra flesta försvinner från forumet när det inte blir tillräckligt många vita dagar. Så tvivla inte på att du är stark, det är du! Jag hoppas du stannar kvar, för även om sambon inte finns på det sätt som du önskat så kommer du alltid kunna bolla tankar, uppgång som nergång här med flera som faktiskt vet hur det är.

Jag vill bara ha sagt att jag hade tyckt det var så oerhört sorgligt om du inte kände att du hörde hemma här. För var ska vi annars ta vägen? Det här är ingen förskönad instagramvärld där alla lyckats, även om det ibland kan verka så.

Stor kram till dig!

Malin79

Klart du passar in här! Vi är alla både starka, svaga, sköra , - mänskliga. Vi har väl alla tänker jag gjort första steget mot att vilja förändra och förbättra våra liv - genom att börja erkänna för oss själva att vi verkligen har problem med alkohol, och vill göra nåt åt det. Sen är vägen dit inte spikrak, men nånstans måste man ju börja. Jag tycker du verkar vara en jättehärlig och äkta människa av bara det lilla
jag läst här! Följer dig gärna här på forumet, och ser fram mot mer inlägg från dig, med tankar och känslor, precis som du gjort hittills :)
Kram!

Blomman

Jag tog mig mod igen och började läsa här igen. Jag har dock inte kommit nånvart ännu. Men som Steglitsan skriver så ska man inte överge forumet bara för att antalet gröna dagar inte är tillräckligt många.

Jag vet att jag är en beroendemänniska. Jag kan sköta min kost exemplariskt men vinet verkar inte jag räkna med i min kost fast jag vet att det är vinet som orsakar så mycket skit.

Dricker jag inte vinet så äter jag nästan konstant istället. Då kommer sockerbegäret också. Tack och lov har jag lyckas hålla vikten någorlunda i schack trots antingen vindryckande eller ätande.

Varför kan jag inte bara vara beroende av träning och välmående? Varför måste beroende alltid vara så jävla negativt och jobbigt med så mycket förstörelse för kropp och själ?

Jag ramlade av rejält nu.....8 dagars vindryckande nu........jag håller på att försöka kravla mig upp igen......när jag väl är uppe igen vet jag inte.....pengar för vin finns inte men det hjälper knappt för vin och sprit finns det gott om hemma......sambon skulle anse det dumhet att hälla ut allt....han tycker inte det finns ett problem.....nej jag får klara detta själv trots dricka hemma.

Kram

Malin79

Känner igen det där med beroendemänniska. Jag är liksom allt - eller inget.
Kan bli fanatisk gällande det mesta ( i negativ mening). Shoppade som en galning för nåt år sedan ( då var jag helt nykter och höll uppe i 2 år med alkohol).
Det gäller väl att hitta balansen, hur man nu gör det?

Malin79

Jag har heller egentligen inte pengar till alkohol, jag säljer massa saker på Blocket och Tradera, samt äter inte ordentligt, allt för att ha haft råd med alkohol.
Gud, vad jag vill att det skall vara över med det!! (nej jag är inte troende, men ändå).

Malin79

Gällande arbete så förstår jag också hur du känner. Jag har ett ansvarsfullt och i folks ögon " mycket bra jobb". Sköter det på utsidan (folk brukar alltid berömma mig för hur "stark och fantastiskt duktig" jag alltid är, och hur jag "alltid finns för andra". ) men på insidan när jag går hem gör det så ont och känns så ensamt.
Ehh, jo det gör jag. Men det är aldrig nån som funnits för mig. Vågar inte öppna mig för andra människor och blotta min själ då jag ända sedan tidig barndom haft extremt dåliga upplevelser av det.

Blomman

Jag är då inte heller pilot men har ändå ett viktigt arbete.

Alkoholen tar inte hänsyn till ens yrke. Den tar inte hänsyn till något.

Malin79

Exakt. Alkoholen smyger sig in i alla yrkesklasser..... utan några som helst betänkligheter......... Gör lika illa vart än den far.

Blomman

Herre jisses vad jag är långt nere nu och bokstavligen avskyr mig själv nu. Att jag inte bryr mig mer....att jag inte kämpar hårdare....
Hur fan kunde allt bli så mycket skit?

Varför kan jag inte bara få vara lycklig hela livet och må bra och inte behöva kämpa så jävla hårt med både adhd och alkoholen och den jävla smärtan i kroppen som suger allt ur mig varenda jävla dag hela jävla året.

Fan vad ledsen jag är.....bara gråter

Blomman

Och inte fan hjälper det att man har ett IQ en bra bit över medel.

Alla korkade beslut man tagit som satt en i skiten. Suck

mod60

Jag har läst din tråd och tänker nu väldigt mycket på något av det du skriver om. Om de starka och duktiga och känslan du har av att inte passa in. Någon skrev att vi istället är svaga och ynkliga och det är ju snarare så det är. Jag är kanske en sådan som låter väldigt hurtig och stark i min tråd. Duktig. På ett sätt är jag det, stark eftersom jag inte druckit på tre månader snart, men samtidigt är jag mycket orolig. Orolig och rädd för att visa min svaghet och döljer den bakom en karskhet och duktighet som inte är sann. Vi är alla svaga då och då och starka ibland. Vi måste bara vara snälla mot oss själva. Du fick mig att tänka till, tack. Hoppas du stannar kvar och skriver och att du får en bra nykter helg:)
:) mod60

Blomman

Tack mod60 :-)
Jag önskar att jag kunde skriva att helgen startade bra men så är det inte :-(
Hamnade på en utekväll som jag hade planerat att INTE GÅ PÅ. Jag blev inte fullast eller gjorde bort mig men fy fan vag jag mår dåligt nu. Ligger i sängen med huvudvärk och illamående. Mår för dåligt för att ens sova.

För att göra ett försök att inte sänka mig allt för långt ner så vill jag reflektera över två saker jag noterade igårkväll. Det ena var att på puben fanns en kvinna som var så berusad att hon kunde varken sitta på stol eller gå själv. När människorna försökte få upp henne så var det inte vaker syn. Fy fan tänkte jag. Jag sa till mig själv att sånn vill jag aldrig vara. Att jag blivit så berusat har hänt men mycket sällan. Igår så insåg jag hur trådfin linan är om man försöker dricka "normalt".

Det andra var att jag pratade med en som var nykter och blev så klart nyfiken på varför hen inte drack. Det kom ingen ursäkt som att jag kör bil eller liknade. Hen sa att hon helt enkelt är gladare utan. Hen sa att hen inte hade haft några problem utan bara en dag slutade vilja dricka och tyckte hen var gladare utan.
Fan vad imponerad jag blev över hen. Satt med min äckliga jävla dricka och tänkte...jag VET att jag också skulle vara gladare utan.

Jag hoppas jag nått min botten nu så att jag kan resa mig starkare. Jag inser också att om jag ska vara snäll mot mig så måste jag stanna här och skriva om mina upps and downs. För att lyckas sluta helt för det är ju det jag behöver. Jag måste sluta intala mig om att jag kan dricka "normalt"

Kram

Blomman

I laga ordning så markerar jag i min alkoholapp....gröna dagar och röda dagar.....det står där rött på grönt.....svart på vitt....hur mycket och ofta jag drycker......jag är trots allt ärlig mot mig själv när jag markerar i appen.

Mars har 31 dag. Nu är dag 30. Totalt endast 8 dagar gröna......senaste gröna dagen var för 12 dagar sen. Jag har fan druckit någon alkohol i 12 dagar i sträck. Jag drycker mig oftast lätt berusad aldrig kraftigt berusad. Oftast blir det 3/4 delar av en flaska vitt. Rött drycker jag inte. Sen ibland lite starkt också. Har jag inget vin så drycker jag ett par öl....klarar inte av mer men fixar berusningen med starkt.

Jag har ont på högersidan under revbenen......gissar att det är ömmande lever. Minnst 6 veckor tar det för levern att rena sig.

I dag kommer barnen......hoppas på grön dag idag.

Nästa helg är det påsk.....barnen åker igen på fredag......rädd att det blir skit då igen om jag nu lyckas hålla dagarna tills dess gröna.

Jag vill inte drycka som jag gör och jag vet att det är bara flykt och bedövning att drycka skiten.

Känner mig så hopplös och förtvivlad :-(