För en månad sedan insåg jag att det inte håller längre. Snittade lätt en flaska vin varje dag. Ibland mer. Har ändå lyckats hålla ihop jobb och familj hyffsat bra. Lyckades utan ett fel prestera sju bokslut i början av detta år. Hur allvarligt kan det då vara tänkte jag. Tiden tar dock ut sin rätt och ibland fick jag helt sonika sova ett långpass för att samla kraft.

Åkte ner till kommunens beroendecentrum. Kändes konstig att komma dit i välstruken skjorta, kostym osv. Hur hamnade jag här tänkte jag när jag hörde hur grabbarna bredvid mig diskuterade hur svårt det var att sluta med doping. Var på väg att sticka därifrån. Det är nog inte så farligt. Jag löser det själv... Satt dock kvar och väntade på min tid. Sjuksystern som jag samtalade med var så klart inte alls nöjd med mängden och tiden jag druckit. Inte blev det så klart bättre att jag skämtsamt försökte förklara att det bara är fina viner jag dricker. Hur dum får man bli? Sitter och ber om hjälp och kan ändå inte sluta hålla låda. Vi kom överens om att all alkohol skulle skippas och att jag skulle träffa deras läkare. Sa att jag fixar detta och behöver ingen medicin. Fick en B-vitaminspruta och gick hem. Första veckan gick OK. Jag gick mycket på att jag skämdes över att jag bett om hjälp. Åter hos läkaren veckan efter var jag rätt nöjd över att jag inte druckit en droppe och kände att jag kommer fixa detta lätt. Mina provsvar visade att det var dags att ta detta på allvar.

Efter två och en halv vecka skulle jag bara ta ett glas vin. Kände att jag jobbat så hårt och "var värd" ett glas. Blev två glas den kvällen. Kvällen efter blev jag kvar på ett hotell efter ett möte och tänkte att det gick ju bra igår. Blev tre glas den kvällen. Sen kom tre dagar till med en flaska per dag. På skärtorsdagen skulle jag ut och äta lunch med en gammal kollega. Blev två flaskor vin till lunchen. Vi kände att eftersom det är Påsk kan vi väl nästan ta en sväng på stan och det kan jag lova att vi gjorde. Han med 5 av Stockholms mer klassiska barer och restauranger. 12 timmar senare satt jag ensam på Riche och hade tydligen kommit på den lysande idén att lite nattmat behöver man. Kan inte förstå hur jag lyckades få beställa men jag fick in både mat och vin.

Satt helt apatisk och tittade på det jag beställd. Vad tusan höll jag på mig. Valde mellan att ta taxi hem eller söka hjälp. Har försökt att inte visa att jag dricker hemma så att barnen kan se. Nu var det rätt uppenbart.
Tog en taxi till Sankt Göran. Hade bara hört att det fanns avgiftning där. Irrade runt i mörkret men hittade efter en stund rätt. Efter lite snack med personalen och läkarna där (vilket jag tyckte gick galant) blev det en B-vitaminspruta till och upp till beroendeakuten. Nu var kl ca 03 och jag lyckades ändå blåsa 2 promille. Hade sinnesro och messa min fru innan dom tog mobilen vilket var det ända positiva när jag vaknade dagen efter. Fy fan vilken ångest. Först en fruktansvärd baksmälla. Sedan inlåst på beroendeakuten. Jag satt ju på Grand och kände mig som kung för bara ett par timmar sedan. Nu kände jag mig verkligen som världens sämsta människa. Var de värsta dygnet i mitt liv. Igår kväll kände jag att jag inte pallade att vara kvar. Svor för mig själv att jag fixar detta bara jag får komma ut. Min fru hämtade mig och jag sitter nu åter i vår villa och ser hur alla grannar påtar i trädgårdarna och verkar lyckliga. Suget finns men nu skall jag ta mig till tisdag då jag hade en tid inbokad hos beroendecentrum i min kommun.

Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på dygnet på Sankt Göran. Alla som jobbade där var fantastiska. Är inte det. Dock kunde man verkligen känna ångesten i väggarna. Jag hoppas att detta var det uppvaknande jag behövde.

Meredith12

och vi kan alla åka dit på beroendet. visst är det på sätt och vis självförvållat, att bli beroende , jag kan ju inte säga att jag aldrig hört talas om det, att alkohol är beroendeframkallande. Men alkoholen är ju bedräglig, det kan gå så bra så länge innan det plötsligt inte alls är bra längre. Eller man har väl blundat ett tag.Önskar dig en god tillnyktring, och en bra start på din resa. Tack för att du delar med dig!
M

Visste så klart att detta skulle bli tufft. Dag ett OK. Dag två svår. Nu dag tre är det riktigt jäkla tungt. Är så sjukt sugen på ett glas rött att det är det ända jag tänker på. Varit ute och gått. Tvättat bilen osv osv. Någon som har något tips? På tisdag hoppas jag få lite hjälp mot suget men det är långt dit...

Klarade gårdagen trots att det var riktigt tufft. Även natten var lite tuff. Sitter nu här och försöker hitta nyckeln till varför jag inte tog det där glaset igår. Det var så fruktansvärt nära. Tror att morgondagens bokade möte hos öppenvården var lösningen. Jag kommer ändå behöva berätta att jag hade återfall förra veckan. Nu kan jag i alla fall också säga att jag klarade stora delar av påsken trots det kraftiga haveri som hände på skärtorsdagen. Känner mig faktiskt lite stolt mitt i detta kaos.

steglitsan

Det är nog kontrasterna som gör det hela så vansklig; att ena stunden ha sitt livs kväll på en tjusig bar för att bara dagen hamn i avgrundens mörkaste hål. Vi har ju en tendens att komma ihåg det härliga och roliga och då är det inte så konstigt att vi hamnar där gång på gång. Jag tror att vi alla här har samlat på oss tillräckligt mycket mörker och skit för att inte längre minnas bara det göttiga. Stor eloge till dig för att du bröt ditt mönster. Lycka till imorgon.

//Steglitsan - som fyllekäkade märg och löjrom på Riche en natt för länge sen. Himla gott men en väldigt oklar rätt.

Harry den Trötte

Har du testat att gå till AA? Jag har själv börjat göra det och tycker det fungerar. Mycket bra att vara tillsammans med andra som har samma problem och i synnerhet sådana som har lärt sig att leva ett nyktert liv. De är mer än villiga att dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter.

Mötet med öppenvården blev flyttat till idag istället. Jag behövde inte direkt ta upp St Göran. Var hälsningsfrasen från dom. Jag vände på det och tyckte att 6 fria dagar efter är det man får tänka på istället.
Vi diskuterade fortsättningen och hittade ett upplägg som jag hoppas skall fungera. Skall berätta mer när det drar igång. Tror även jag skall testa AA. Känner att allt är lättare att hantera när man har någon att prata med. Lägger åter en alkoholfri dag till handlingarna.

Anders 48

Bra jobbat Carl! Jag har också varit på St Göran, 2 ggr på 3 år. Som du säger, underbar personal men ack så sorglig miljö. Dit vill vi INTE igen, eller hur!!! Man får sig en rejäl tankeställare. Fortsätt kämpa. Du gör det bra!!

Tack Anders,

Skönt att höra att andra har hamnat där. Kände mig så jäkla utanför.
Du har så rätt. Miljön och den upplevelse man fick på St Göran gör att man tänker till både morgon och kväll.
En pjäs av Lars Noren skulle uppfattas som glad där inne. Mår fortfarande lite dåligt över mitt besök där.

Denna vecka sammanfattar jag med både plus och minus. Sex dagar utan en droppe alkohol. Kommer börja ett nytt program som jag tror kommer passa mig bättre. Kommer försöka berätta lite om det när jag varit där ett par gånger. Tror det passar många som jobbar för mycket i kombination med att dricka för mycket.

Har slarvat ikväll och tagit två glas på en middag. Får alltid lite ångest när jag "bryter" min målbild. Samtidigt är jag så mycket bättre än jag var tidigare.
Lever i en miljö där det dricks mycket på ett socialt sätt. Frågan är då om jag skall tycka att jag är sämst för att jag tog två glas eller att jag skall tycka jag är bra för att jag inte tog två flaskor?

Nu lägger jag denna jobbiga vecka till handlingarna och hoppas att jag vaknar med friska tankar imorgon.

Vill bara avsluta med att detta forum verkligen får en att tänka till. Ni alla som delar era erfarenheter och kommenterar andras bidrar som tusan. Jag bockar och bugar för era inlägg.

Trevlig helg

//C

En helt galen jobbvecka med för lite sömn och för mycket stress. Inser att det inte bara är vinet som är boven. Tyvärr har denna veckas avkoppling kommit sena timmar med ett par glas. Måste hitta andra meningar med livet än att jobba hela tiden och varje morgon vakna på ett hotell.
Jag stänger därför denna tråd. Ger ingen av er andra något bra känner jag.

Har fått kontakt med en klinik som är inriktad på precis personer som jag. Dvs som jobbar jämt och dricker för mycket. Dom hanterar bara alkoholrelaterade problem. Kommer prova detta och hoppas få komma tillbaka med en ny tråd i lite mer positiv anda.

Imorgon får jag i alla fall komma hem till familj och hund. Vet inte riktigt hur jag tänker när jag tar alla uppdrag som innebär resor och övernattningar. Har en sjukt olustig känsla i kroppen att jag tar dessa uppdrag, inte bara för att köra mina dragningar och göra mitt jobb. Utan just för att jag sedan får sjunka ner på mitt hotellrum med ett glas rött.

Ta hand om er och lycka till med era utmaningar.

//Carl

Anders 48

Självklart lämnar du din tråd om du vill, men jag är helt övertygad om att den faktiskt "ger " oss andra någonting. Vi har alla olika ingångar till våra problem med alkohol, och mångfalden av skribenter som berättar sin egen historia kan bara vara av godo. Oavsett hur du gör så önskar jag dig styrka o framgång på din väg - och både du och jag kan väl försöka "lova" varandra att vi har varit på St.Göran för sista gången. Ta hand om dig!

Jag "lovar" att jag inte skall till St Göran igen. Måste berätta lite varför.
Har under tre dagar driftsatt ett stort system vilket inneburit väldigt lite sömn. Haft ångest för att jag inte varit hemma och hjälpt till och vid 01 varje natt som nu varvat ner med ett glas rött eller två.
Idag fick jag ett SMS från min fru att Soc ringt henne. Då jag för två veckor sedan varit på St Göran hade en anmälan inkommit till dom. Eftersom jag ett par veckor innan gick och pratade med Beroendecentrum hade det kommit en anmälan även därifrån. Mao är vi kallade till möte nu. När man inte sovit på nästan tre dygn. Är frustrerad över att man inte är hemma och tar hand om sina barn samt att man skall hantera alla problem som uppstår i jobbet. Att då få detta SMS gör att man nästan ramlar ihop. Pratade med min fru som har full insyn i att jag vill trappa ner på mitt drickande. Blev lite bättre men känslan under resten av dagen går mellan ångest och uppgivenhet. Att man kan gå ifrån att vara så speedad till att nästan ge upp på en sekund är en märklig känsla.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är inte alkoholen det enda bekymret. Inser mer och mer att jag använder alkoholen för att orka jobba alla dessa timmar. Till skillnad från vissa andra får jag en enorm energi av något glas vin. Tröttheten försvinner och ser jag bara till att inte dricka för mycket kan jag dra ut extremt många timmar per dygn. Förstå att det inte låter klokt. Det som heller inte är klokt är att jag när det är kvällspass jobbar med väldigt kvalificerade människor och ingen har en aning om att jag tagit ett glas här och där. Detta "Skådespeleri" är inte Ok. Det enda jag egentligen behöver är att sova.

Blev ett rörigt inlägg men jag hoppas att det finns någon med liknande problem.

God natt

Anders 48

Jag förstår att det måste kännas väldigt tufft att soc. har blivit indragna - det finns ju inte i ens tankar just när man står där på akuten och skriker efter hjälp. Jag förstår dock tanken bakom det hela - då det finns gott om stackars barn som lever i fruktansvärda hemmasituationer där kanske båda föräldrarna har grava alkoholproblem! Det är ju ett sätt att värna, och försöka finna/hjälpa dessa barn som ligger till grund för rutinen att man kontaktar soc. om det finns barn med i bilden. Förstår din ångest och uppgivenhet. Kunde det inte räcka med ångesten och skammen man känner över att ha "checkat in" på St. Göran....

Antar att ditt/erat möte kommer att gå bra - och någonstans så kanske du (kanske inte just idag) kan lägga till den pusselbiten som något "positivt" i dina funderingar kring din situation och ditt förhållande till alkoholen. Du har ju själv kommit väldigt långt till insikt om din situation. För mycket jobb, sömnproblem, och att du inser att avslappning med hjälp av alkohol inte funkar i längden. Bra jobbat - du har kommit långt tycker jag.

Vi är alla väldigt olika här på forumet - men samtidigt väldigt lika. Om du vill så fortsätter du skriva av dig här, eller läsa vidare. Det avgör du ju själv - men jag vet att varje historia här, eller varje kommentar som någon skriver, faktiskt hjälper någon någonstans att få sina "pusselbitar" att falla på plats?!

Jag hoppas verkligen att mötet går/har gått bra! Önskar dig styrka och kraft när du som minst tycker att du har den. Men jag är säker på att den finns där!

Mörker

Jag är precis som dig. När jag fått i mig något glas vin känns de som att jag skulle kunna springa en mil medans jag är halvt apatisk tiden jag inte är påverkad. När jag druckit vill jag göra saker, och får framför allt energi till att göra dom. Blir som en Duracellkanin!

Blev dock lite kall inombords när jag läste att soc hört av sig till dig. Jag var på mitt första möte på beroeendecentrumet i veckan och har själv tagit steget att ringa dit för att få hjälp. Jag har dock inte barn och kanske bara i sånna fall soc kopplas in?

Jag har fått ta blodprover som ska utvärderas nästa vecka. Är de något du fått göra? Om du har de får man fråga vad dom visade?

All styrka till dig!

Härligt med folk som är engagerade.

Tack till er som kommer med uppmuntrande ord.
Till dig M_K. Har man barn och söker till Beroendecentrum går det automatiskt en anmälan till Soc. Detta genererar i princip ett samtal där man får förklara sig.
Får man sedan en anmälan från St Göran blir så klart situationen lite mer jobbig. Mötet sker imorgon.
Känner mig dock relativt trygg. Varken jag eller min fru känner att vi har något att dölja. Vi är två aktiva föräldrar som har aktiviteter 5 dagar i veckan med barnen. Att pappa tar ett glas här och var när ingen ser känns mer som mitt problem än deras. Dock ett problem som skall hanteras.

Vill ni återrapporterar jag så klart hur mötet gått.

Sen en annan rolig nyhet. Har igår varit på Alkoholcentrum i Mörby. Här har dom lyckats. Passar mig perfekt. Detta är en ny avdelning som mestadels behandlar personer som jobbar för mycket, stressar för mycket och tar till ett glas för att varva ner. Hela miljön var inbjudande. Det var jag och ett gäng andra i "kostym". Nu överdriver jag lite men det var personer som var precis som jag. Vi har alla jobb, familj osv. Mao kände jag mig helt plötsligt hemma. Det har jag inte gjort på tidigare ställen. Jag vill inte säga att de andra ställena har något fel. Var bara skönt att vara på ett ställa där jag på ett naturligt sätt kunde känna mig hemma.

Väldigt proffsigt mottagande. Väldigt tydlig plan hur behandlingen skall gå till osv. Kändes som vilket jobbmöte som helst. En klar process och en klar målbild.
Teori är alltid teori. Jag skall nu även genomföra detta i praktiken. Då jag själv får vara med och påverka hur denna process skall gå till kommer jag gå på en kombination av samtalsstöd och medicin.
Praktik är inte alltid lika lätt som teori. Imorgon skall jag lämna blod och redan där kommer det gå lite snett. Jag kommer vara "ren" när jag lämnar blod men de senaste veckornas liv kommer inte ge några bra resultat.

Vill ni beskriver jag gärna min resa vidare. Tror faktiskt den kommer bli OK.

//C

Mörker

skönt att du hittat rätt. Jag är inte nöjd med min samtalsterapeut.
Har fått svar på mina blodprover och enl SSKn var dom inom normalvärden. Men ska få träffa en läkare om två veckor som också iofs ska utvärdera dom och sen bestämma hur man ska gå vidare. Men enl SSKn får man inte hjälp om man blåser 0.0 och har bra värden. (Kanske borde supa till innan nästa möte bara för att få hjälp?)

Berätta gärna hur de fortsatta mötena och behandlingen går! Man kan alltid inspireras av andra när de som för min del inte verkar leda till något via beroeendecentrum.

En sommar med dåligt väder och när jag tänker tillbaka tycker jag först att jag skött mig helt OK. Varit på semester flera veckor lekt med barnen osv.
Har börjat pricka av i kalendern hur mkt jag dricker. Är en del i den behandling som jag går på. Tittar man på juni, juli aug är det ingen rolig historia. Fakta är fakta.
Den träning jag hade lovat mig själv under sommaren blev mest en rad promenader. Två gympass och två löprundor. I relation till hur många glas vin jag druckit blev jag åter skraj i veckan. Börjar faktiskt även känna en viss verk i levern.
Sen kom måndagen. Hade laddat hela helgen och försökt hålla igen. Drog snabbt tre flaskor rött. Sen bestämde jag mig. Detta går inte. Väckte min fru och sa att jag måste ha hjälp. Hon var inte helt glad men jag tog taxi till St Göran. Kom in vid 23 och detta dygn blev något extra. Mycket folk på BA och efter ca en 1h drog slagsmål igång. Att då sitta i röda kortbyxor och pikétröja samt en dyr klocka på armen kan jag säga inte är någon hit. Mina gamla erfarenheter från vården när jag pluggade kom väl till pass. Pratade i princip med alla som satt och väntade och av någon outgrundlig anledning har jag väldigt lätt med att bli halvkompis med alla. Vid 06 när Nyhetsmorgon startade på TVn började jag tappa tålamodet. De få som nu var kvar var stenhöga och hade tom med sig knark i väntrummet. Mina röda kortbyxor gjorde sig åter påminda. Nu var jag inte lika pigg längre och hade svårt att hålla fasaden uppe. 06.50 tog jag taxi hem. Det jag fick ut av denna natt var slagsmål, blod kissdoft och en lång väntan. Inte riktigt som planerat.

Personalen gjorde så klart allt dom kunde. Dom har en riktigt bra attityd måste jag säga. Hatten av. Dock skapade denna upplevelse bara mer ångest och jag tog nu två glas vin för att dämpa den lite.
Egentligen har jag numera inget sug efter alkohol. När jag inte dricker kommer dock ångest samt att jag får väldigt svårt att sova. Nu skall detta lösas. På torsdag skall jag till alkoholcentrum i Mörby. Ett ställe som jag varmt kan rekommendera alla er "vanliga". Det svåra är dock kvar. På två dagar måste jag ur alkoholen och då kommer abstinens ångest etc. Är det som hela tiden gör att man drar på det...

Men du detta låter inte bra alls. Du verkar falla lätt för alkoholen. Jag tycker att du ska ta ut antabus så du inte kan dricka. Då kan du fokusera på att tillfriskna från ditt missbruk. Du inser dina bekymmer men klarar inte av att detoxa dig ordentligt. Kämpa på och tänk på alla de goda stunderna i nykterheten.