Fram till nu så har jag aldrig riktigt fattat att jag har ett problem. Jo, kanske under baksmällan, men sen går det inte mer än två dagar förrän jag tänker "nejmen sluta överdriva, så farligt är det inte". Till och med nu när jag skriver detta raderar och redigerar jag för jag tänker "hm, så illa är det nog inte..."

Jag vet inte var jag ska börja. Drack sprit första gången när jag var tolv och har aldrig riktigt slutat. Jag har absolut noll kontroll när jag dricker, utan dricker tills det inte finns kvar något. Går lyckligtvis sällan på krogen, för jag vet att jag inte kommer få dricka så mycket jag vill där. Allra mest sitter jag själv hemma och tömmer en vinbox, och det händer några gånger i veckan. Jag blir alltid blackout-full, absolut alltid.

Har precis haft en incident som jag väljer att inte skriva om för jag är rädd för att bli googlad (involverar mitt jobb, men ni kan ju gissa...), och nu får det fan vara nog. Jag är bara 22 och vet att om jag inte slutar nu så kommer jag inte leva till 25 ens. Inte bara pga alkoholen, utan de extrema risker jag kan ta när jag är full. Gå ut mitt i natten och lifta med främlingar för att hitta någon hemmafest där jag kan sno alkohol till exempel. Jag har på något jävla vänster lyckats att inte bli allvarligt skadad, men jag vet att turen kommer vända vilken dag som helst nu.

Det finns så himla mycket att skriva och berätta om, och ändå känns det som att det inte finns något alls. Tanken att jag på något sätt skulle ha en normal relation till alkohol finns kvar någonstans och jag känner mig dum att jag ens stör er med mina ickeproblem. Jag känner mig så jävla ensam.

Jag visste att jag skulle försöka övertala mig själv att sopa detta under mattan precis som jag gjort alla andra gånger, så därför har jag berättat för en vän, för att på något sätt ha ett "vittne". Inga detaljer, men i stil med "Jag dricker, och jag dricker ungefär 5 gånger så mycket som du föreställer dig att jag gör". Det var första steget. Detta var andra steget. Tredje steget ska bli att hitta en terapeut, för jag vet att jag har problem bortom alkoholen. Det har bara blivit svårt att skilja dem åt.

Jaha, så här är jag. Första dagen på resten av mitt liv, eller vad säger man?

Livet vänder

Du är inte ensam. Prova med AA(anonyma alkoholister). Jag själv trodde det var gamla gubbar som sitter där, men så är det inte!!

ingen

Tänkte bara uppdatera om hur det går. Jag är med familjen just nu som jag absolut inte är redo att berätta om mina problem för än. Olyckligt nog så fick jag en flaska whiskey av en vän som genast skulle hällas upp, men jag kan stolt meddela att jag smög undan med mitt glas till badrummet och hällde ut det illa kvickt. Är dock livrädd för vad som händer när det bara är jag och flaskan här. Jag har ont i hela kroppen och har fått gå undan ett antal gånger bara ikväll för att svälja gråten så de inte ska se, och jag vet att allt detta skulle kunna stillas av en redig whiskey. Jag ska hålla mig, känns bra att jag kan skriva om det här så jag har "vittnen". Önska mig lycka till

Insikten

Jag sänder styrka till dig för att klara kvällen och natten ut. Det kommer kanske inte kännas bättre imorgon. Men det ska du inte tänka på nu. Det tar du imorgon. En dag i taget. En stund i taget. Att bara gå och hälla ut whiskyn är jag otroligt imponerad över när det är dag ett. Det om något visar ju styrkan du har i viljan att sluta.

Kämpa på. Jag håller på dig! Stort lycka till!

steglitsan

Du gör så rätt som skriver här och har en plan för dina problem.

Fortsätt skriv och läs här - det hjälper.

ingen

Jag är själv nu och har sådan ångest att jag knappt kan andas. Jag har en whiskey, två nästan fulla vinflaskor (som jag dessutom blev uppmuntrad att dricka upp "så de inte blir dåliga") och en öl. Har inte rört någon av dem hittills. Vet att jag borde hälla ut allt, men jag kan inte. Har iallafall inte rört något.

ingen

Tack så jättemycket för svaren, de betyder extremt mycket för mig just nu.

Leva livet

Vad stark du är! Trots din ålder och redan så vis. Jag har själv bestämt mig för att sluta med mitt vin plaskande, läs mer på min sida. Du och jag är inte ensamma. Har en vuxen son som lever precis som du beskriver men han har inte sökt hjälp ännu. Snart hoppas jag. Behåll flaskorna i skåpet och titta på dem varje dag och känn hur du blir starkare för varje gång du bara tittar. Men blir det för svårt är det bättre att hälla ut. Alkoholen finns överallt runt oss och jag tror att det är den inre övertygelsen och kraften som måste styra, annars är man inte redo. Vad vet jag?

Lessen

...du kommer att klara det. Jag tror att du kan, du är så ung ännu, du har ett helt liv framför dig som du inte får fucka upp med alkohol. Du är så klok som förstår att du behöver hjälp, gå till AA, gå i terapi, vad som helst som kan hjälpa dig... Det är du värd. Har levt precis som du, utsätter mig för risker i fyllan och villan, gör bort mig på jobb och bland vänner. Försöker också sluta nu. Ska hålla upp i ett år - är mitt första steg. Fan så jobbigt... Kramar