Hej,
Jag är ny här på forumet och provar att "skriva" av mig lite som ett slags terapi.
Jag är 39 år och bor med min sambo och min dotter i en vanligt svenskt villakvarter har bra jobb osv. Så långt passar man ju in i "standardmodellen".
Det som inte är normalt är mitt helgdrickande, ja jag kallar det så även om det ibland blir alkohol mitt i veckan också. Det är alltid helgen som är värst!
Allt oftare har jag på senare tid undrat vad som hänt på kvällen innan, det är ofta en minneslucka på ungefär 1 timme av den sista vakna tiden.
Ofta somnar jag bara ifrån allt också, har till och med somnat i poolen!
Har haft det så här under flera år med växlande intensitet och har flera gånger hamnat i allehanda trubbel pga alkohol.
Nu har min sambo fått nog av förståeliga skäl och jag ser detta som ett sista försök att rädda min familj.
Kan tillägga att min mamma var alkoholist och min pappa är det också så det finns alla genetiska förutsättningar att trilla dit ordentligt.
Det skumma är att jag inte "måste" dricka, har inte det där megasuget som jag antar att man kan ha om man är fast ordentligt!? Det känns mera som om man hittar på anledningar att dricka och när man väl gör det blir det för mycket, inte alltid men ofta.
Skulle gärna ta emot lite praktiska tips.
Till exempel:
Klarar man att sluta med detta beteende själv?
Är det någon som har erfarenhet av att återgå till "normalt" drickande eller är det tvärstopp för alltid som gäller?
Har sagt att det är slutdrucket på allvar både till min sambo men även till grannen och har hällt ut allt drickbart. Känns som jag ville ha ett "avslut" på det gamla. Något mera nyttigt tips för att komma igång?
Har också märkt (och fått höra) att ju jag blir mera egoistisk och självcentrerad under de perioder som jag dricker som mest. Någon som känner igen detta?
Hoppas på att det finns några kloka människor därute som vill dela med sig av sin kunskap och erfarenhet.
Med vänlig hälsning AC