Jag har sen några år tillbaka druckit väldigt sällan och jag kan dricka måttligt (ett par glas vin) till maten i rätt sällskap. Men går jag på fest blir jag alltid fullast och sårar ur. Det har nu gått över en vecka sen jag var på fest och ångesten river fortfarande.
Problemet är att jag har dålig självkänsla och egentligen inte alls vill umgås med folk men när jag gör det så behövs det mycket A. Jag gör saker jag ångrar dagen efter, min man vet om det som jag tyckt varit grova övertramp då jag förväntar mig samma ärlighet från hans sida. Men jag spånar nu tillbaka några år i tiden och funderar över saker jag sagt som egentligen varit sjukt korkade och tenderar till otrohet.
Jag har bestämt mig för att inte festa mer, det är inte värt det då jag inte vill riskera allt bra jag har här i livet. Man och två barn. Jag är i 30-års åldern och borde således inte längre hänge mig åt "fjortisdrickande".
Jag landade här av en slump och har funnit ut att jag iaf inte är ensam om att må så här efter drickande. Även om jag inte önskar någon detta mående så är det skönt att veta att man inte är ensam. Jag kan inte påstå att jag har något direkt beroende, det går ofta tre månader eller mer mellan gångerna jag dricker men undrar om jag inte missbrukar alkoholen. Fast jag vet inte, var är kriterierna för det egentligen?
Kändes mest som jag ville skriva av mig.
Tack för att det här forumet och alla ni här inne finns!