av Izzy

Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

mulletant
sön, 2015-09-13 - 07:19

- hoppades att få krama om dig på Malmgården men denna gången blev det inte. En annan gång kanske?
Håll taget och skriv här! Jag blev glad när jag såg att du skrivit i en annan tråd, för mig har det varit ett bra sätt att reda i mina egna tankar.
Varma söndagskramar / mt

Izzy
fre, 2015-09-18 - 23:50

Hade velat ge dig också en kram men jag har så svårt att komma iväg ensam. Hoppas jag blir starkare så jag känner att jag vågar åka själv. Jag har så mycket tankar o känslor som bara snurrar runt o jag önskar att jag skulle orka skriva mer här. Men jag har iallafall fall funnit en ny god vän som verkligen bryr sig o försöker att hjälpa mig att reda ut allting. Vi får se hur det går men jag känner att jag kanske är på rätt väg nu..

mulletant
tis, 2015-09-22 - 05:31

känsla! Att du själv kan känna att det rör sig åt rätt håll! För mig var det så med skrivandet att jag oftast inte visste vad jag skulle skriva men när jag satte mig ner och började så bara kom orden.... det var viktigt att jag hade nån, dvs forumfolket, att rikta mig till. Annorlunda än att skriva dagbok.
Hoppas din spirande känsla av rätt riktning håller i sig och växer till sig! / mt

Izzy
fre, 2015-10-02 - 21:39

Tänk så anorlunda allting är nu mot förra året vid den här tiden. Då tror jag att jag hade skrivit på kontraktet på lägenheten. Nu behöver jag inte träffa honom lika mycket men han har ändå kontroll o makt över mig o det känns inte bra. Jag vill bli så fri som det bara går från honom. När han har druckit skriver han långa spydiga elaka sms till mig om allt möjligt. Oftast vill han ha pengar för än det ena o än det andra.det kag inte gillar är att jag har förstått att han pratar illa om mig till vår dotter som bor hos honom.han säger bl.a. att jag är skyldig honom en massa pengar vilket inte stämmer. När jag ifrågasätter honom dagen efter säger han inte mycket. När han är nykter kan han vara ganska trevlig men jag vet aldrig om det är äkta el om han är spydig. Jag var ut på krogen med en tjejkompis förra veckan vilket inte har hänt sen jag minns inte när. Då kommer frågorna o alla dumma sms inrammande! Jag brukar nästan aldrig svara på sånt han skriver på fyllan för då blir det bara än värre. Det känns som han vill att jag bara ska sitta för mig själv o aldrig göra nåt roligt. Han tycker inte om att jag träffar kompisar heller verkar det som. Jag önskar så att han kunde träffa någon ny så kanske han inte behöver bry sig så mycket om vad jag gör. Ibland känns det som att det är lika bra att jag sitter själv hemma så blir han nöjd o det blir lugnare. Det tar så på mina krafter o jag blir så ledsen när han beter sig så här.

flygcert
lör, 2015-10-03 - 21:01

Jag vet att det är svårt, men jag känner så väl igen mig i din situation! Å ena sidan så kändes allt så mycket bättre efter ett år, å andra sidan fanns så mycket frustration och sorg över att det blivit som det blivit, över att exet fortfarande kunde vara ett svin och över att jag kände att han fortfarande styrde så mycket över mig. Att läsa ditt inlägg är alltså som att läsa om mig själv! Det är klart att han inte vill att du ska ha trevligt - han känner ju säkert bitterhet över att "hemska du lämnat honom helt ensam, du har förstört så för honom" osv. Det bästa är att inte svara, lättare sagt än gjort men... Tillåt din sorg och gläds åt din glädje! Varm kram till dig

admi
lör, 2015-10-03 - 23:47

Det funkar inte med emojis av vissa typer på forumet. Det är det som gör att ditt inlägg inte kommer med. Jag ska försöka fixa till det.
/magnus

mulletant
sön, 2015-10-04 - 06:37

över hur tät kontakt du har till exet. Jag får bilden att han är väldigt insatt i vad du gör och vem du umgås med. Varför är det så? Du vill bli så fri som det bara går från honom skriver du.... exakt vilka kontakter måste du ha med honom? Det bästa vore att du håller dig enbart till det - precis som du försöker.
Vet du - vad han tänker och känner om sig och sitt och om vad du gör är helt hans sak - det kan du inte varken påverka eller ta ansvar för. Han har rätten att forma sitt liv, välja hur han handskas med sina sorger och glädjeämnen. Precis som du har ansvar för ditt. Jag kopierar/citerar: "Jag önskar så att han kunde träffa någon ny så kanske han inte behöver bry sig så mycket om vad jag gör. Ibland känns det som att det är lika bra att jag sitter själv hemma så blir han nöjd o det blir lugnare. Det tar så på mina krafter o jag blir så ledsen när han beter sig så här." - kan du försöka att verkligen öva dig att styra dina tankar bort från vad du tänker-tror-har-hört att han tänker om dig. Jag önskar så att du kan frigöra dig från hans tankar.... Nu är det så att du låter honom kontrollera dig genom att ägna dig åt det. Det är medberoendet i sin fulla kraft. Och jag vet... och jag förstår... och du har all min respekt i din svåra kamp fast jag kanske låter hård.
Jag frågar igen om Al-Anon? För möjligheten att få ta del av andras erfarenheter. Ta gärna barnen med!
Söndagskramar! / mt

flygcert
sön, 2015-10-04 - 08:02

Det låter som ni har mycket kontakt Izzy, men egentligen borde du knappt behöva prata med honom...?!
Försök att bara ta det nödvändiga! Kanske bestämma att det är mail som gäller, om det inte är på liv och död, så att du kan välja om du vill kolla, och välja om du vill svara?!

Izzy
ons, 2015-10-07 - 22:14

Har sådan ångest!! Hur ska det någonsin bli bra igen. Kan inte berätta allt här, är rädd att någon som inte ska läsa läser . Är rädd att jag inte ska hålla ihop o orka o hur ska det då bli. Vad gör man när man känner sig så här hopplös, finns det nåt att göra?

flygcert
ons, 2015-10-07 - 22:38

Jag känner igen att inte våga berätta här, men sök hjälp - samtalskontakt, socialtjänst, AlAnon, kvinnojour?

Ibland är känslan förlamande, men du har tagit dig så här långt, man får vara ledsen och svag - du får också vara ledsen och svag, och knäckt och frustrerad, men känn styrka i att du tagit dig så här långt, du har också styrka i dig!

Härda ut lite till, och sök hjälp!! Jourhavande präst? En vän? Prata med någon!

Och det låter platt nu, men det finns lösningar...
Kram till dig!!

Izzy
tors, 2015-10-08 - 00:53

Ja det är verkligen förlamande! Jag vet inte vart jag ska börja o vad jag ska göra som är bäst. Barnen är viktigast o de måste så klart gå först o då måste allt annat stå åt sidan ett tag.
Jag har tänkt att jag ska söka hjälp men vet inte vad som är bäst. Ja det måste finnas lösningar, jag hoppas verkligen det. Känner mig så rädd just nu o är så orolig o jag önskar så att någon kunde säga åt mig , gör så här så blir det bra, jag vill ha ett facit på att jag gör rätt. Imorgon ska jag försöka att ta nya tag o göra det som känns mest rätt.
Kram till dig med <3

flygcert
tors, 2015-10-08 - 06:38

... Och önskan att någon annan skulle bestämma är naturlig, men din styrka sitter i att själv välja väg - det är det som gör dig ännu starkare, men det känner man inte förrän i efterhand...!

Du gör rätt, för det finns inte facit - skydda barnen och skydda dig själv, då blir det rätt!
Sök hjälp, det kommer stärka dig! Det spelar inte så stor roll var du söker hjälp, bara att du söker hjälp! Du kan alltid byta sedan om du behöver, men ta hjälp!!
Kramar

Izzy
tors, 2015-10-08 - 15:48

Hade hoppats mycket på det, kan inte gå in på vad det är. Tänkte att jag skulle kunna få hjälp där men så blev det inte av olika orsaker o regler som finns. Kände mig så berövad efter det samtalet men det är inget att göra åt. Ska ringa ett annat samtal ikväll som jag hoppas ska ge mer. Jag tänker inte ge upp, ett litet steg i taget så kanske man kommer någonstans.
Tack för att ni läser o stöttar mig, det betyder så mycket!
Kram

flygcert
tors, 2015-10-08 - 16:32

Jag kämpade på alla fronter och ringde alla samtal jag kunde - Bris, AlAnon, AA, soc, kvinnojour, behandlingshem, advokater, polis, om och om igen. Jag fick inte alltid den hjälp jag önskade eller behövde, men jag fick alltid med mig ett tips eller råd, en lärdom om något, eller en ny kontakt! Kämpa på!!!

Kramar!

Kaeljo
tors, 2015-10-08 - 22:18

Känner igen mig så väl. Min man skickar också elaka sms om jag varit ute och gjort nåt kul med kompisar. Att han oftast får reda på vad jag gör beror väl på att han skíckar nåt sms och frågar eller att lägger ut något på FB. Jag önskade ju också att han skulle träffa en ny innan, så jag slapp skuldkänslor och att han kunde fokusera på något annat. Nu blev det ju så att han gjorde det ganska snabbt, men det har varit lite tufft faktiskt. Mina skuldkänslor försvann ju. Men lite jobbigt när han talar om hur bra de har det tillsammans och att hon vet om hans alkoholproblem och stöttar honom. För enligt honom är han nykter nu och mår så himla bra. Detta tycker jag känns jobbigt känslomässogt för mig. Helt plötsligt funkar det att vara nykter när han lever med en annan kvinna!!! Känner mig kränkt eller hur jag ska förklara det. Sedan är det många av mina vänner som tror att han haft denna kvinna innan när vi var tillsammans eftersom det gått så fort. Jag tror inte det, men det är jobbigt när andra tror det.
Kram Izzy

Izzy
sön, 2015-10-11 - 20:54

Flygcert du är min förebild, du har varit o är så stark! Jag önskar att jag också kunde göra nåt för att det ska bli bättre men det är som att det bara går åt andra hållet för mig. Inget görs utav sig själv o det är jag som måste förändra mitt liv, det är ingen som gör det åt mig. Idag är en sån där extra tung dag o jag kan inte sluta gråta över allt som inte blev som jag drömt om. Har tittat på gamla foton idag när barnen var små o de såg så glada ut, jular, semestrar, födelsedagar mm. Det fanns så många fina stunder också men allt syns ju inte på bilderna o jag vet ju att det fanns mycket rädsla o ångest då med. Jag hade velat ge dem en lycklig o trycgg uppväxt rakt igenom. Jag hade gjort så mycket anorlunda idag o det hade inte behövt att gå så långt med allt, jag hade inte accepterat det som hände då, förstår inte mig själv att jag inte gjorde nåt!
Ja Kaejlo det verkar som vi har o har haft det ganska lika. Jag förstår att det måste vara blandade känslor när det gäller exet o att han träffat någon han säger att han är lycklig med o har dessutom slutat dricka! Jag skulle nog känna samma som du. Du verkar ha kommit så långt med allt, verkligen bra kämpat! Det känns som det bara är jag som står o stampar o aldrig kommer framåt! Det är inte lätt det här livet!
Kramar till er<3