Idag börjar mitt nya liv! Den här gången måste jag vara stark och inte ge upp. Hela min vardag kretsar kring alkohol, planerar på morgonen när jag kan ta mitt första glas, blir på väldigt dåligt humör om det är något som kommer emellan t.ex hämta barn m.m på eftermiddagen. Bag-in-boxen har jag alltid med mig i väskan plus en tom liten petflaska och påsen har jag tagit ur förpackningen så det inte syns att jag har vin med mig. Och då kan jag ta min första mun vin innan jag går ur bilen när jag kommit hem efter jobbet ifall någon råkar ha kommit hem innan mig. När jag kommit in gömmer jag min lilla flaska och vinpåsen där jag kan fylla på den i smyg. Bästa stället är i badrumsskåpet under handfatet!
Alltså så mycket tid som går åt till planering. Och så har jag hållt på i ca femton år, med två uppehåll på ca ett halvår då jag åt antabus.
Jag har aldrig skrivit om mig själv förut och när jag nu läser vad jag skrivit så skäms jag så oerhört. Hur har jag kunnat utsätta min familj för detta? Jag har två barn i övre tonåren, är gift. Så mycket tid jag hade kunnat ge till dom istället för till vinet.
Det är ett under att jag aldrig blivit stannad av polisen för att blåsa, det hade ju blivit positivt direkt. Vilken tur att jag aldrig orsakat någon olycka.
Jag har läst vad ni andra har skrivit och det känns skönt att man inte är ensam.
För nu känns det precis som jag ska bryta kontakten med min bästa vän, min trygghet. Det är väldigt skrämmande faktiskt men samtidigt spännande! Har ni klarat av att sluta så gör nog jag också det!