Idag börjar mitt nya liv! Den här gången måste jag vara stark och inte ge upp. Hela min vardag kretsar kring alkohol, planerar på morgonen när jag kan ta mitt första glas, blir på väldigt dåligt humör om det är något som kommer emellan t.ex hämta barn m.m på eftermiddagen. Bag-in-boxen har jag alltid med mig i väskan plus en tom liten petflaska och påsen har jag tagit ur förpackningen så det inte syns att jag har vin med mig. Och då kan jag ta min första mun vin innan jag går ur bilen när jag kommit hem efter jobbet ifall någon råkar ha kommit hem innan mig. När jag kommit in gömmer jag min lilla flaska och vinpåsen där jag kan fylla på den i smyg. Bästa stället är i badrumsskåpet under handfatet!
Alltså så mycket tid som går åt till planering. Och så har jag hållt på i ca femton år, med två uppehåll på ca ett halvår då jag åt antabus.
Jag har aldrig skrivit om mig själv förut och när jag nu läser vad jag skrivit så skäms jag så oerhört. Hur har jag kunnat utsätta min familj för detta? Jag har två barn i övre tonåren, är gift. Så mycket tid jag hade kunnat ge till dom istället för till vinet.
Det är ett under att jag aldrig blivit stannad av polisen för att blåsa, det hade ju blivit positivt direkt. Vilken tur att jag aldrig orsakat någon olycka.
Jag har läst vad ni andra har skrivit och det känns skönt att man inte är ensam.
För nu känns det precis som jag ska bryta kontakten med min bästa vän, min trygghet. Det är väldigt skrämmande faktiskt men samtidigt spännande! Har ni klarat av att sluta så gör nog jag också det!

Viljan85

Hej Peachen!

Jag är också ny här och när jag skrev mitt första inlägg så skyndade jag mig och skickade fort. Bara för att jag inte skulle börja radera och börja ljuga. Jag känner en enorm skam och jag kan inte förstå varför jag gjort som jag gjort!

Vad bra du är som skriver! All styrka till dig och lycka till med allt! Varm kram!

Viljan85

Kunde inte hålla med mer :-) Känner lika! Jätteskumt. Det händer andra, men inte mig ju... Men det är jättebra om man inser problemen själv och erkänner dom. Bara då kan man förändra :-) Heja oss!

Ester

Känner igen en hel del av det du skriver. Och har en dröm av att slippa planera så det finns tillgång till vin. Och jag tycker det är så skönt att höra att fler än jag sitter fast i den falska tryggheten.

Kassörskan

Ja, grymt öde att möta en "vän" som betyder mycket som man sedan tvingas välja bort. Ingen fan på väggen där inte, bara en sanning om än en plågsam sådan.

Peachen

Det stämmer så bra tyvärr:(
Igår kände jag mig så stark och tänkte att jag inte skulle dricka något. Men så hade jag kvar i min box och när den var slut öppnade jag en flaska likör som min man har sparat. Hur ska jag förklara att den är öppnad? Jag har flera flaskor av olika sorter att köpa tillbaka innan han märker att dom är slut. Varför ska man utsätta sig för sån stress och ångest? Idag mår jag inte alls bra, tur att jag är ledig från jobbet. Och nu går jag här och är så rastlös, väger fram och tillbaka om jag ska åka och köpa en ny box eller inte.

etanoldrift

Kanske är det just att bli "påkommen", som krävs, för att vi ska tvingas få upp ögonen på allvar inför ett beteende..?
Åker du till systemet, så riskerar du att köra onykter (om du kör bil) Och att köpa mer alkohol som du sedan dricker upp!
Ta en promenad istället.. Att röra på sig, skingrar tankar och får igång kroppens egna endorfiner (som vi behöver för att må bra!
Du behöver inte ta några jättebeslut idag!, bara ett : "Just idag, ska jag inte dricka alkohol, vad som än händer"
.. Morgondagen lämnar vi därhän tillsvidare..
Styrkekram!

Ja, jag som slutat kan bara bekräfta att det är underbart att slippa planera drickandet. Kunna konstatera att kl är 15 en lördag och det gör inget för det a-fria kan man köpa i affären. Kanske skulle vara bra för dig Peachen att bli upptäckt och konfronterad. Det var den sparken i häcken som räddade mig. Så jäkla pinsamt, men det tvingade mig att sluta sen och det var det bästa som kunde hända.