av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2015-12-06 - 18:04

Då ska jag inte låta dig vänta, bäste vän.

Tack för senast på Riddarträffen, kul att få ett ansikte på dig, och det var heller inte svårt att förstå att det var du när du började prata,
har börjat känna igen dina fraser och du är en stark människa med mycket bra idéer.
Jag glömde en sak, skulle ju ha kramat dig för det är ju en sak som du ofta nämner på dina träffar.

Det var enormt intressant att få träffa er alla, men jag ska erkänna att det inte var ett lätt beslut, det knorrade i magen flera veckor innan och för att inte nämna hur det korvade sig dagen innan och innan jag klev in i konferensrummet, hua!

Men absolut inget jag ångrade, tvärsom hade jag ångrat om jag hade missat det.
Ni kanske märkte hur jag dessemellanåt var så nervös att jag darrade både i röst, blickfång och på manschetten,
och på kvällen efter så var jag helt mentalt slutkörd, det var utömmande och dränerad mig på energi.
Svettigt blev det också när jag var uppklädd, är ju normalt sett klädd i lite halvmosiga jeans och en sleten tröja.
Men...jag är ju en sådan person, går oftast all-in med all energi och ett lite skämtsamt lynne.
En annan grej hos mig är att som ett led i min förändring att alltid utmana min rädsla, hur jobbigt den än verkar...

Diskussionerna var toppenintressanta och alla väldigt trevliga och tillmötesgående, otroligt engagerade personer bakom forumet och man blir lite förbannad att det inte syns mer, annonseras mer, när det verkligen har en sådan otroligt inverkan på de som deltar här.
Jag hoppas att det utvecklas och att det kommer fortsättningsvis finnas resurser till att driva det framåt, det är en viktigt instans.

Men som jag sade då, jag är dålig på att välkomna nya forumdeltagare, är inte så nynykterist längre med mina åtta år i frihet från bakfylle-ångestens fotbojor, jag håller mig i min tråd även om jag läser i allas.
Svarar på frågor och ger kanske ett liten nyans på hur det ser ut mer långsiktigt utan alkoholen, i detta (livs)forum.
För det är ju lite vad det hela handlar om, inte bara sluta dricka utan mer hur och varför...
Men precis som vi pratade om då, visst undrar vi hur det har gått för alla som har passerat förbi i detta forum, klarade de sig eller sökte de andra vägar till sin nykterhet, nyfikenheten är enorm förståss..
Eller för att reta dig lite Adde, kan man fortsättingsvis dricka kontrollerat?
Självklart tror jag på din hypotes, det går nog inte, för de flesta, men det finns nog undantag.

Jag ligger nu återigen i min soffa på söndagsförkvällen och försöker smälta gårdagens intryck.
Minnesbilderna går i repris, ser framför mig era olika ansiktsuttryck, mimik och kroppsrörelser, dialekter och i vilka scenarior ni bröt in i diskussionerna, på vilket sätt ni sade det och med vilken underton det låg i uttrycken osv.
Du Adde stod lite för det barska och Ebba för det lite mjuka, det gav en fin dynamik och ödmjukhet mellan alla deltagare.
Det blev många hjärtliga skratt som gav mig livsglädje.

Stort tack till Magnus som är forumets anfader och livsnerv, Karin, Ola, Sven och IOGT-NTO-tjejen som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på.
Och ni andra som jag av respekt för om ni inte vill nämnas lämnar onämnda, men absolut inte bortglömda.

Sa jag det att ni är oerhört fina människor?
Jag tror att mäniskor som har mött på svårigheter i livet är de som är de allra ödmjukast inför andras livsöden.
NI förstår er på, och lyssnar inte bara med öronen, utan med hela hjärtat och själ.

Nu är jag dränerad på energi, men väldigt nöjd, livet känns rätt Okey trots att det är måndag imorgon.

Berra

Ebba
sön, 2015-12-06 - 18:50

Det känns stort att jag nämns i din text, på riktigt.
Det får mig att känna mig levande.

Va var du nervös?
Det märktes inte.
Jag var ju som sagt var nervös och idag känner jag att jag skrattar åt att jag var så nervös nu när jag vet hur fint och lättsamt det var.

Jag var precis som du helt slut när jag kom hem och yr av intryck och nya nyttiga tankesätt.
Kan du förstå hur många timmar vi tillbringade där och ändå kändes det inte som att vi hann prata färdigt tycker jag...
Det var så intressant.

Och jag tycker att du är ännu coolare i verkligheten än här och så är du en leende människa.
Jag har nog tänkt mig dig som en stor tänkare som ser grubblande ut :)

Ha en fin kväll!

Leverjag
sön, 2015-12-06 - 22:27

Nästa gång vill jag vara med!

Modigt av er. Jag fick inte till det denna gång. Jag hade varit supernrrvös och spänd, det vet jag även om jag vet att det blivit alldeles underbart och en bra upplevelse. Kan tänka mig att tiden gick fort och att ni var slut efteråt.

Kramar

Mie
mån, 2015-12-07 - 22:04

Tack för en härlig träff.

Ni har fått mej att vilja kliva in här på forumet igen efter många års frånvaro & tystnad.
Jag kunde se dina skälvande händer för en kort stund. Sen fanns bara en avslappnad & härlig Berra.

Jag upptäckte att jag inte fanns längre här på forumet & lösenordet hade jag såklart glömt bort.
Magnus hjälpte mej med det.

Mkt har hänt här på sidan, jag känner inte igen mej & filurar på om det möjligen går att hitta min egna tråd, eller är den väck?

Vet att jag skrev mycket här hos dej Berra.

Kramen om & tack igen för senast.

Fenix
mån, 2015-12-07 - 22:49

är bra förnamnet, på vad jag blir. Har missat att det blev en träff i IRL, satan i gatan! Så mycket jag har undrat under åren vilka ni är, ni alla olycksbröder och systrar. Hoppas jag kan få förmånen att uppleva det vid ett kommande tillfälle. Hur som, kram till er alla!

Fenix
mån, 2015-12-07 - 22:51

förresten, som jag har så många bra minnen av här på forumet, vad kul att se att du finns, hur är det med dig?

PP
mån, 2015-12-07 - 23:00

Vilken grej ni har varit med om! Minns mitt första och enda AA möte och hur nervöst det var, men nu skulle ni ju träffa personer som ni faktiskt nästan känner . Det hade varit så intressant och spännande att delta. Kanske en annan gång. Trevligt att Mie hittat tillbaka till sin adept Berra. Minns att jag lästa dig under mina första steg på Forumet.

/PP

Mie
tis, 2015-12-08 - 19:51

Mitt liv rullar på. Jag bor fortfarande själv med mina 2 barn.
Barnens pappa håller på med sitt drickande/drogande fortfarande. Han blev vräkt från sin lägenhet, inget jobb, bor ute på gatan.
Rättegångar hit & dit.
Poliser som söker upp mej eller ringer för att få tag på honom.
Förstår inte att de inte släpper idén om att jag har någon koll på honom.
Jag vet inte mer än dem vart han befinner sig.

Annars måste jag säga att livet är ganska lugnt förutom att jag har börjat på ett nytt jobb sen ett par mån tillbaka. Att vara ny på jobbet tar en del kraft & energi. Men det är nyttigt.

Hur har du det Fenix?

Berra
lör, 2015-12-12 - 02:54

..ni som inte var med, överväg att ompriotera era förehavande vid nästa tillfälle, det var otroligt intressant, och jobbigt, och kul, och spännande, och....alldeles underbart för att citera Askungen på Kalles Julafton.

Inför nästa träff föreslog jag till gänget att man bjöd in till någon sorts föreläsning då man fortfarande kan sitta lite off som åhörare utan att behöva outa sig helt, sedan i ett annat rum eller liknande ha möjlighet att kunna välja just då om man lära känna sina forumvänner eller inte, beroende om man känner sig bekväm med situationen eller inte.
Men mitt råd till alla, fronta dina rädslor, finns inget som ökar självkänslan så mycket som när man just har klarat av ett hinder.

Jag tänker på det fortfarande hur träffen var och hur jag hade jobbat med mina förväntningar innan, och hur de blev i verkligheten.
Inte alls lika men överraskande till det bättre, men absolut inte som jag hade tänkt mig det.
Och jag körde med mitt forumalias Berra hela dagens sex timmar, ingen som frågade vem jag verkligen var, men kände mig så bekväm att jag hade lätt kunna berätta mitt verkliga namn och härkomst, om någon hade velat veta.

Men, apropå hur man fantiserar om hur någon ser ut, jag blir fnissfull av hur min fantasi ibland spelar mig stora spratt, och samtidigt hur nära verkligheten den är på ett helt annat plan, och det enda man känner en person på är i deras skrift.

Mie, ja vad ska jag säga, blev helt paff när du satt där, min "gudinna" som var den som svarade på mitt tragglande nervösa första inlägg, utan dig vet jag inte om jag hade suttit där jag är idag, dina inlägg betydde allt för min fortsatta nykterhet.
Trodde att du var borta för all framtid när du inte varit på forumet på många år, du ska veta att jag är dig evigt tacksam, tack!
Hur väl motsvarade du mina förväntningar?, hade inget ansikte på dig, men din kroppsstorlek gjorde det, man vill bara skydda dig på något sätt.

Ebba, du förvånade mig mycket, visste om din hårfärg efter din länk till din tidigare blogg, du var "mystisk" och spännande och nu låter det som om jag har snärjt in mig i tokiga ordval, men du var precis tvärtom, varmhjärtat, omtänskam och väldigt "mjuk" småbarnsmamma, och din dialekt var för mig mycket förvånande.
Känner mycket gemensamt med de svårigheter vi har genomlevt tillsammans men var och en på sitt egna sätt, minns hur vi skämtade om att vi skulle träffas på Mårtens premiäröppnade av sin nyktra nattklubb, men där det sket sig för din del.
Man möter på många hinder och prövningar i sitt liv och hur man då upplever de som omöjliga att forcera, men med lite tidsperspektiv på dem så har de tvärtemot varit sådana saker som har styrkt en på sikt, men man trodde att de skulle göra precis tvärsom, bryta ner en..
Du har en egen liten plats i mitt hjärta ( men skvallra inte för frugan, hon tror att hon har ensamrätt på den)

Adde, ja vad ska jag säga, jag skrev en gång att jag trodde du såg ut som han som tvättade skjortkragen i prädd.
Och jag vet att du har stora ord i dina berättelser, men det förvånade mig att du också var stor i vekligheten, som en stor nallebjörn.
Den värme du utstrålar i verkligheten syns inte alltid i dina rader, en sådan levnadsglad människa smittar av sig, verkligen.
Din dialekt förvånade mig, men gav bara mer värme till dina väl valda ord.
Ibland får man känslan av att du har varit ett riktigt fullblodsalkis och förväntas då se ett uppvaknat vrak, men du hade en otrolig fräschör och närvaro, en man med vassa ord och mycket stor medvetenhet, tack för det.
Jag har all respekt för dig och din livserfarenhet, ditt stöd på forumet betyder mycket.

Jag saknar så många andra som jag så väl skulle vilja träffa i verkligheten, t.ex Mulletanten (och henne mullegubbe), Pia alias MammaKvinna46 som jag har haft djuplodade samtal med, han som jag "tog i örat" en gång som jag skulle vilja be om ursäkt till.
Nej, det går inte att rabbla upp alla här, det finns de som kommit och gått genom åren och har satt sina spår hos mig.
Det har format mig till den forumBerra jag är idag, en person helt skild mot den jag är i verkligheten, hoppas inte att den förvånade er för mycket...

Oj vad pratglad jag var nu då, somnade tidigt i soffan ikväll, efter en uttröttande arbetsvecka.
Förflyttade mig från soffa till säng klockan halv ett, och har sedan dess slagits med sömndemonerna och svettiga smalben som klibbar fast sig i täcket, känner en viss panik över att behöva möta morgonens första ljustrimmor minut för minut.

..men ibland behöver man prata med sina vänner, både de som finns och inte finns i verkligheten.
Ännu mer märklig kan situationen kännas att de som man kännt i så många år, som inte fanns, plötsligt finns..
Ja det skapar lite konflikter, åtminstone i mitt lilla huvud...

En god och nykter (närvarande) helg önskar jag er alla, och till er som tvekar....har ni någonsin saknat en bakfylla?
Gör något värdefullt i helgen för er själva eller era närmaste, ge dem och dig själv lite lugn och ro både kroppsligt och i själen.
Lägg pengen som skulle gå till alkoholen på en blomsterkvast eller en ask choklad till den du älskar i livet,
Och inte den falska försälskelsen till anden i flaskan som du tror älskar dig, hans enda målgrupp är att söndra vänskap trots att han till en början vill få oss att tro att det är det motsatta.

Alkoholen blir nästan alltid det motsatta till vad du förväntade dig, det tar bara lite tid för oss alla att upptäcka det, lite längre för oss andra, men vi är inte sämre människor för det, vi har hjärtan stora som blå hallen och det tar tid all kasta ut alla som bråkar med oss.

Nu är det helg, den förtjänar vi, nyktra...

Berra

mulletant
lör, 2015-12-12 - 06:32

Ja, jag skulle så gärna varit där! Nu råkade det sig så att jag/vi hade lovat barnbarnsövernattning då föräldrarna skulle på fest. Barnbarnen är så stora nu att de mycket väl kunde ha övernattat hos kompisar men vi hade också planerat det årliga pepparkaksbaket till lördagen och det löftet kunde/ville jag inte dra tillbaka.

Intressant i sammanhanget är att det var nästan på dagen 5 år sen jag gjorde mitt livsavgörande beslut och förverkligade det i handling; lämnade hus och hem tidigt på söndagsmorgonen 6.12 i tanke & tro att äktenskapet var över. Meningen var att söndagen skulle ägnas åt pepparkaksbakande med barnbarnen... den gången lät jag mig (otroligt nog) inte hindras - så många familjeangelägenheter hade fått hindra mig innan. Jag tog degen med mig och ställde den på barnbarnfamiljens trappa. Ringde sen och meddelade att bakandet fick ske med föräldrarna. Så var det då.

Det var alltså en slags jubileumshelg för mig. Pepparkakans dag :))) Hoppas att nästa tillfälle blir efter ett halvår, jag vill så gärna komma!
Söndagskram / mt

Mie
lör, 2015-12-12 - 21:26

Tack Berra.

Jag har aldrig förstått att mina ord hade så stor inverkan på din nykterhet. Glad att höra att jag kunde hjälpa till.
Idag behöver jag inte det beskydd jag så desperat sökte då. Bli räddad & plockad ur svåra situationer.

Härligt att få träffa er helt oanonymt även om du Berra valde att behålla ditt alias. Du sa det så självklart att jag tänkte att du säkert kallas för Berra till vardags också.

Idag har vi varit i min mormors lägenhet, städat, skrapat lim & skurat i 3,5 tim. Jag kommer ha träningsvärk delux imorgon. Vi vill bli klara så fort som möjligt så stora sonen kan flytta in. Plus att vi tänker fira jul där. Då känns det som att mormor är med oss.
Stora sonen fyller 20 år i februari. En ung man som har förstått att han behöver vara försiktig med alkohol då hans pappa inte kan sluta med alkohol & droger. Samtidigt säger han till mej: Mamma, jag är inte som pappa.
Det har han helt rätt i men jag är rädd att han ska falla i samma fälla & därför kan jag inte göra annat än att prata om det med honom.

Min minsta son fyller 17 år i mars. Han valde att skriva under ett avtal när IOGT var till hans skola i högstadiet. Ett avtal att inte dricka alkohol före han fyller 18 år. Än så länge har han inte gjort det heller.

Ta vara på stunden... // Mie

Fenix
sön, 2015-12-13 - 02:27

tack för fråga, jag återkommer när datorn repat sig! Kram!

Berra
mån, 2015-12-21 - 00:36

..och funderar ännu en gång på en vecka som passerat i mitt liv,.
Waste of time?
Spolierar jag bort min tid på saker som är helt onödiga, nja kanske, vad vet jag.
Ställer man det mot när jag drack, så in i bomben he...te heller.
Allting är relativt, men ser jag tillbaka mot min tid som drickare, så är det direkta motsatsen.
Då mådde jag följ..igt, nu är det något slags neutrum, varken eller.
Livet går upp, och ibland ner, som en sinusvåg, men amplituden är bara några få procent mot var den var då.

Försöker stanna upp i tiden och känna efter, hur känns det nu?
Stängde av teven för någon minut sedan, något amerikanskt dravel med skrik ock skrän, slagsmål och annat elände.
Och för någon sekund så lyssnade jag på mitt inre, hur påverkas jag av det, det slog mig att jag stressades av tumultet i bakgrunden en massa tjafs som inte intresserade mig men som jag ändå stördes av, sv med teven och lugnet infann sig.
Ett märkligt förfarande att man måste ha teven på som något sorts sällskap, ett slags tvångsbeteende.
Är ju inte ensam, frugan ligger och frustar och stånkar här bredvid, hon låter alltid mycket i början av sin sömn.

Fönstret är öppet och jag lyssnar på blåsten för andra natten, ett märkligt stormande som bara kommer på natten.
Det viner till i vindbyarna och det riktigt rusar runt husknuten så att tegelpannora skallrar, vujjhujj voii låter det som.
En skata kraxar till lite oroligt ifrån grannens trädkrona, man brukar aldrig höra dem på nätterna, det är också ett märkligt beteende.
Men det är väl svårt att hålla sig krampaktigt kvar på grenen när det svajar till i blåsten.

Vi har julbonat idag och brutit mot en gammal tradition, vi satte upp granen ikväll, vi brukar alltid göra det den 23:e samtidigt som doften av griljeringen av årets julskinka börjar sprida sig i stugan.
Det var inte mycket till julkänsla när jag satte upp julbelysningen på både fram och baksidan, stod i skjortan och ett par sandaler,
Gissar på att det är lika varmt idag som det var på midsommarafton, vi lever i en märklig tid.
Men jag har upptäckt en sak, allting behöver inte vara som det alltid har varit, förändring är ....bra!

Igår sålde vi äntligen frugans bil som vi har kämpat med sedan i augusti när hon köpte en annan bil, hon har haft svårt för att sänka priset till marknadens norm och det sved hårt när hon fick så lite för den, och när han sedan började pruta igen så fick jag se den där svarta synen i hennes ansikte, ungefär som att nu tar jag förskäraren och du min gubbe går ut i garaget och hämtar spaden och ett par arbetshandskar för snart får du idka trådgårdsarbete....
Men det löste sig till slut, och man retar inte upp min käresta ostraffat, hon var påtagligt irriterad resten av dagen.
På kvällen hade vi middagsbjudning för vår gamla grannfamilj som flyttade härifrån, det kändes annorlunda och mycket stelare än tidigare, det märks att vi har glidit ifrån varandra, skämten fanns där men hjärtligheten var inte densamma.
Går inte att ta på men den gamla äktheten fanns inte där längre, så sorgligt.
Och inte krökade de speciellt mycket heller, ett par glas per person under hela kvällen och inget mera, så det lossnade aldrig riktigt.
Märkligt att folk inte kan ha de roligt utan alkoholen!

Apropå sorgligt så besökte vi den mördades flickans grav under lördagen också, hon ligger långt härifrån och vi blev ledsagade dit av flickans mamma, det blev en lång personlig tid med tunga samtal där mamman fick ventilera sin sorg tillsammans med våra.
Vi fick lyssna och bolla alla tankar hur det är att förlora ett av sina barn, och hur de försöker hantera sitt sorgearbete.
Allting är så fruktansvärt att det inte finns ord nog att kunna beskriva det, skulle verkligen kunna ge allt för att kunna backa tiden.

Så det blev en helg med både högt och lågt, och väldigt nära till våra känslor.
Så på frågan om det blev en waste of time, nä så i helsifyr heller.
Så otroligt bra att få kunna få vara så nära i mitt medvetande, att närvara och inte dölja det i ett dunkel av fylla och fyllånger.

Det är skillnaden att få vara nykter och nära mig själv, och inte i en önskan om att hela tiden få vara någon annanstans.
Det är skillnaden, vill jag byta?

Näru, jag är hemma i mina tankar...

Berra

Ebba
mån, 2015-12-21 - 07:27

Bästa Berra
Det är en fröjd att läsa dina texter här.
Som att åka iväg på en liten resa och det känns alltid bra när man är framme, trots att resan kanske innehöll både glädje och sorg.
Tack för det!
Ha en bra dag :)

Leverjag
mån, 2015-12-21 - 12:39

Tycker om att läsa dina inlägg Berra.

Det slår mig alltid att jag tänker att du är så i kontakt med dig själv. I mitt huvud surrar det ofta hit och dit och jag tappar balansen om vad jag känner och tänker egentligen. Men emellanåt när jag mediterar och promenerar hittar jag mig själv igen. Det är fint att känna din när aro i livet.

God jul och kramar

Sisyfos
tis, 2015-12-22 - 09:28

Tack för ditt julbrev! Tänk vilka vänner ni är som vågar gå in i mötet med de som förlorat sitt barn. Det är starkt och betydelsefullt tror jag. Och så intressant att höra om dina funderingar om vänner, frun och annat. och det är ju där i tankarna som det plötsligt är skönt att vara och där det är möjligt att vara utan alkohol. God jul till dig!